Dagens låt:

torsdag 31 december 2009

A new me :(

Har nu varit hos frissan och…. Vet egentligen inte vad jag ska tycka… Har nu en frisyr som jag aldrig haft förut och som ”takes a little getting used to”. Ser ut lite som Joan Jett fast lite mer extremt… Ja, ja, ger det några dagar och ser om jag vänjer mig, annars är det ju ändå bara att härda ut, för det är ju bitvis så kortklippt, så det går inte att göra så mycket annat åt det. Känner mig just nu som om jag är klippt i en killfrisyr; hockeyfrilla! Man får väl vara glad att det är vinter och att mössa är ett hett alternativ :)

Kanske inte så som jag trodde att jag skulle se ut det sista jag gjorde 2009, men det är ju bara att gilla läget…

Gott slut och gott nytt på er!!!

Här en fin bild av mitt forna lilla jag… Dagens låt: Tänd ett ljus och låt det brinna; http://www.youtube.com/watch?v=-QEOupqRgss

onsdag 30 december 2009

Siktar mor skyn

Min alien är fortfarande kvar :( Har gett upp alla aktiva försök att bli av med honom nu och tänker helt enkelt vänta ut honom…

Familjen i övrigt (den lilla som finns här hemma) är på topp. Tyvärr är det ju lite väl kallt ute, så det blir inga heldagar med pulkåkning direkt, inte för att jag hade haft ork med det heller med tanke på min parasit!

Igår fyllde mannen år och vi hann fira honom innan han åkte till jobbet vid 9 tiden. Han kommer hem i natt igen. Lillkillarna kom på vid sängdags igår att de inte fått någon tårta… Försökte förklara att pappa var ju ändå inte hemma, men det godtogs självklart INTE! Så papsen, om du läser detta så är det en tårta beställd av småkillarna :)

Gjorde min sista intervju igår inför examinationsarbetet som ska redovisas den 11:e. Men jag vete sjutton hur jag ska få ihop det. Känner mig helt inspirationslös… Ja, ja, har ju några dagar på mig, så det löser sig säkert… Hoppas jag… Är för trött liksom och då har jag ingen lust att hålla på och vara kreativ. Vi ska skicka upp såna där Thailändska lyktor (rispappers lyktor)men en önskan vid 12 slaget istället för raketer. Får väl se till att skicka på min alien där också så att han hittar hem igen.
De Thailändska lyktorna tycker jag är en toppen idé! Dels är det väldigt vackert och sen smäller de inte och vi har gott om hundar, katter och andra djur i byn (och gott om folk som skjuter raketer också för den delen) och jag köpte mina av Hundar utan hem, så då har man ju bidragit till deras verksamhet också. Lite själ och tanke inför det nya året…

Idag kommer Klokers lillasyster hit och ska vara kvar och fira in det nya året – kul!!! Jag ska åka och hämta henne i den stora staden 5-6 mil bort dit hon kommer med buss. Trötter kommer också hem idag med tåg sent ikväll. Det är bara sessan som blir borta ett tag till *saknar*

Imorgon förmiddag ska både jag, mannen och Butter till världens bästa Frisör Linda! Tänk så praktiskt att få den nya frisyren på nyårsafton fixad och klar, inte helt fel :)

Dagens låt: Bara en sjukt bra liksom... Madonna; Take a bow http://www.youtube.com/watch?v=bhCH13MfIrs

söndag 27 december 2009

Alien invasion!


Har någon form av alien som flyttat in i min kropp. Vete sjutton vilken planet den kommer ifrån, men kompatibla det är vi i vart fall INTE!!
Yttre symptom är sekretutsöndring via näsan och vätske förlust via ögonen men de inre symptomen är av underligare karaktär. Vem än han är så suger han musten ur mig helt klart. Bli helt slut, svettig och andfådd bara av att hämta ett glas vatten. Kanske gillar han inte vatten?!

Har försökt snyta ut honom i flera dagar nu, men antagligen är han antingen för stor eller ej i flytande form, för han är garanterat kvar där inne!

Kan ju visserligen se det som en smickrande sak, att han valde just mig menar jag… Har ju liksom förstått att de väljer de riktigt intelligenta typerna av denna ras *sträcker på mig* Men, nu är det ju så att jag inte vill bli utplånad helt, så jag tänker vinna detta krig! Just nu kör jag varma bad och vitlöksbombning samt Nezeril gasning. Har även försökt att nysa ut honom men det har ingen större effekt verkar det som. Snart dags att ta till det lite tyngre artilleriet: Ipren och lågenergiläge (sömn) och se om det hjälper. Kanske kan det lura honom att tro att jag är ganska ointressant som forskningsobjekt.

Ja, ja, vi får väl se var detta slutar, om jag blir utställd, uppstoppad på ett Alien museum på Mars eller om främlingen ger upp och återvänder tomhänt…

Va? Vaddå vanlig förkylning? Gud vad ni är tråkiga!!! Party poopers....

Dagens låt: Ray Parker Jr: Ghostbusters http://www.youtube.com/watch?v=g4uxIo4t7xM

lördag 26 december 2009

Snöoväder, strömavbrott och manfall :)


Så skulle man kunna sammanfatta situationen fram till nu.

Gårdagen bjöd på strömavbrott i omgångar. De små korta är ju liksom helt okej, men de där timmes långa rackarna blir ju lite tradiga mot slutet även om de är mysiga till att börja med. Allt blir ju så där charmigt primitivt för en stund med alla levande ljus.
Snön yr runt i vindarna och driver inte bara runt den nya snön som kommer utan även den gamla. Skotta blir verkligen att ”spotta i motvind” :) Efter 15 minuter är det överblåst med snö igen. Vi väntar tills imorgon och att vinden förhoppningsvis mojnat.
Vi är för stunden en väldigt liten familj. Eller tja, en ”normal stor” familj egentligen, mamma, pappa och 2 barn. Skitkonstigt känns det faktiskt, men lite mysigt samtidigt… Trötter är i Göteborg, Butter hos en kompis men åker vidare bort på event i tre dagar imorgon, Kloker är med sin pappa i 2 dagar och sessan är i Norge. Tjolahopp så tomt det blev med ”bara” Lillprins och Filosofen hemma… Är det så här det känns att bara ha 2 barn?! Men jag skulle inte byta för nåt i hela världen, älskar att ha ”fullt hus” och vi har så himla härliga barn så vi har ingenting att klaga över. Småsörjer redan att 17 åringarna tar studenten om 1,5 år och kanske vill vidare ut i världen efter det… Ja, ja, man ska se det som ett lyckande och ja, redo för världen det är de, vi har rustat dem väl! Det blir bara till att klippa navelsträngen och låta dem åka *snyft* Tur att vi har några som behöver oss ett bra tag till :)

Dagens låt: Till er som genomlever årsdagen av Tsunamin. Hade velat haft den i Peter Jöbacks version, men denna är helt okej, fast videon är skakig, så blunda och lyssna istället... Viskar en bön; Amy Diamond http://www.youtube.com/watch?v=ySWD93GPP_M

fredag 25 december 2009

Gårdagen liksom :)

Julaftonen kom och gick. Shit vad tiden går fort, det var julafton 2009 det!
Men mysigt var det. Vi kör egna traditioner i detta hus och trotsar glatt de svenska… Ja men Amerikanarna är ju otroliga pedagoger när de faktiskt har insett att julklappsöppning på morgonen ger julefrid till alla, så det konceptet började vi med förra året och är helt bejublande glada över.

Barnen kommer upp och paketen ligger där som tomten kommit med under natten… OCH!!! De FÅR öppna dem meddelibums! De behöver inte gå och vänta hela dan (även om det på något konstigt vänster är ”mysigt” i vuxnas ögon) de behöver inte tjata, inte vara ledsna och dessutom är de PIGGA när de öppnar paketen och har hela dan på sig att leka med sakerna. Helt suveränt i mina ögon!

Ja men, de har ju faktiskt väntat redan, hela december går de och räknar ner till denna dag, så jag tycker inte alls att de går miste om det ”mysiga” väntandet.

Man kan ju glömma att paketen får plats under granen i denna ”lilla” familj, nej, det tar upp en bra bit av golvet! Men nöjda blev de barnen och de lekte och höll på hela dan och när kvällen kom var de trötta, nöjda, glada och inte det minsta frustrerade över att de inte hunnit leka med alla nya saker, för det hade de ju *ching- ching*

Det Sessan blev mest glad över var en Hello Kitty dator och alla Schleich saker (hästar), allt från en ny ridskola med stall, till häst och vagn och massor av nya hästar, älvor och andra tillbehör. Dessa har hon lekt med i sömnen till och med :)

Filosofens höjdare var de 5 nya Wii spelen och Scalextric bilbanan.

Lillprins har lagat mat till allt och alla i sitt nya lekkök från OBH Nordica med typ 1000 extra tillbehör. Kommer att gå ner multum i vikt med denna ”låtsas mat – diet”. Kanske ska ringa och tipsa Anna Skipper?!

Tonåringarna fick mer eller mindre det de önskade sig och var nöjda och glada de med.
Själv fick jag en mindre önskad julklapp, nämligen en DUNDER förskylning! Tomten måste ha läst fel på listan där... Ska nog ge honom en syundersökning i julklapp nästa år!

En annan trevlig överraskning som julaftonen bjöd på var tomtens besök klockan 7.45 på morgonen. Helt oväntat men mega populärt bland barnen. Lillprins ville givetvis ge tomten både kram och puss. Mitt ”vuxna” öga anade en granntomteman under kläderna :) Alladin asken som tomten hade med sig krävde ju en viss retur. Så självklart kontrade vi med en Paradis ask, levererad av Grinchens syster Gretchen:
Tur att granntomtarnas barn är lite äldre, så de blev inte ihjälskrämda av denna donna… Lite kul att man har 17 åringar som kan spexa lite :)

God mat och en lugn mysig atmosfär var det som sammanfattar vår julafton. Precis som det ska vara :)

Dagens låt:Peter Jöback, Sissel Kyrkjebo; Gå inte förbi http://www.youtube.com/watch?v=AJGXjLglVgc

onsdag 23 december 2009

GOD JUL TILL ER ALLA


ÖNSKAR CILLA
Glöm ej att Julen är glädjens högtid, därav detta val
till dagens låt :)

tisdag 22 december 2009

Julgrans bekymmer...

Det finns ju de som blir mer exalterade än barnen när det blir jul…

Klädde granen igår eftersom vi anser att man njuter av den mest innan jul, den höjer ju upp stämningen rejält och är en påminnelse om vad som komma skall :) Vi satt i soffan allihop på kvällen och njöt av skapelsen och insöp julatmosfären.

Hann bara lägga huvudet på kudden så hörde jag hur det rasslade och lät i hela granen. Upp som ett skott och mycket riktigt så fanns där en katt i granen. Schasade bort eländet och gick och lade mig. Turligt nog hade jag varit förklok och fäst julgranen i gardinstången, annars hade den garanterat varit i horisontellt läge nu. Någon minut senare, samma läte. Upp som ett skott, men katten var givetvis snabbare och hade redan sprungit iväg. Dessutom var de ju fler, så när jag fått bort en, så var nästa redan på plats i granen. De jäkla små liven körde helt klart med teamwork *morr*

Så här höll vi på några vändor, tills jag insåg att jag kunde säga god natt till nattsömn, för katterna skulle inte ge sig. Och varför skulle det? Det är i deras värld skitkallt ute, så de ligger mest och jäser inomhus, fyllda av överskottsenergi. Så kommer matte in med ett stort träd fullt med fantastiskt roliga leksaker som hänger och dinglar, GLÖM att de ska låta bli att fara som raketer upp och ner i det trädet *suck*

Studerade de en stund för att få en idé om hur jag skulle få dem att sluta. De jagade varann runt hela huset och sen i sjuhundratjugo upp i julgranen. Det var liksom ”le finale” på hela jakten.
Hmm… hittade en lösning: Grinden som vi har runt vår täljstensugn fick nu blir en julgrans grind. Det blev bra jäkla snopet för missarna när de kom farande och helst plötsligt var det en grind i vägen. Visserligen kan de ju hoppa över den om de vill, men leken gick ju ut på att komma som raketer och sen snabbt upp i granen. Detta gick inte nu och det enda jag hörde när jag lagt mig var något enstaka plingande från en katt som petade på julgransprydnaderna med tassen mellan grindspjälorna.

Ni kan ju notera skillnaden i pyntet mellan de två bilderna. På den nedre ser man de där 2 stora fälten av opyntad gran, DET är sånt som händer när man har katter i granen! Pyntet rasar och grenarna böjs. Tjockisar :)

Husets 17 åringar gav idén om att köpa en sån där duschkabin i plexiglas att ställa granen i till nästa år. Tål att tänka på...

Skam den som ger sig :)

Dagens låt: Oh Christmas tree http://www.youtube.com/watch?v=A2lPJaMYw3I

lördag 19 december 2009

Sjukhuset tur och retur :)

Gårdagen spenderades till stor del på sjukhuset hos den lille Filosofen.
Pappan ringde på morgonen och berättade att lillkillen nu fått feber och att äta och dricka fortfarande var helt otänkbart för den lilla älsklingen.

Mamman kastade sig då i bilen och körde till sjukhuset med en pedagogisk packning, nämligen: Sonic och Mario at the Winter Olympic games för Wii.
Saken är ju den att detta är det spel som lillkillen önskar sig mest av allt och på sjukhuset finns ingen Wii konsol, den finns hemma och för att komma hem och få spela så måste ju lillkillen börja äta och dricka.

Det tog mindre än 2 minuter efter det att han öppnat paketet och sett spelet till att han började dricka Festis för glatta livet. Några timmar senare hade han ätit youghurt, pyttelite (i mammans ögon dödligt otäck sjukhusmat)och efter mammans ordination och pappans fixande; hamburgare med strips. Pojken som legat i sängen och varit jättedålig var vips på benen igen:Doktorn ville efter detta skriva ut den lilla gossen. Penicillin fick han för att bota eventuell infektion och en hope smärtstillande och sen bar det av hem till byn igen.

Pappan trodde knappt sina ögon och inte personalen heller när de bevittnade killens mirakel tillfrisknande. Tänk vad lite Sonic och Mario på Wii kan göra. Allt kan inte köpas för pengar men törst och aptit kan köpas med spel :)

Tur att affärerna har öppet några dagar till så vi kan fylla på med något annat spel under julgranen. Sen har han ju sin STORA julklapp också förstås och lite annat smått och gott, men när de är så här små så jämför de ju med varann hur många paket de fått, för de förstår ju inte värden än, så det gäller att vara rättvis.
De andra barnen hade kul i snön med "Thank God for teenagers" och Kloker skickade denna bild till oss på sjukhuset:
Härligt va?!

Mannen behövde inte åka till jobbet förrän nu på morgonen så vi gjorde hemmagjord pizza i vår täljstensugn. Den har en inbyggd bakugn också, supergott!!!

Och Lokki, jag hann inte köpa någon blomma till mig själv igår, men mannen som handlade pizza ingredienser hade också läst bloggen, så han köpte en åt mig istället! Tänker på dig när jag ser den och säger glatt för mig själv: Akkurat! Tack för den Lokki :)
För mormor i Mexico lägger jag även in bilder på hur fin sessan var på julavslutningen eftersom du missade den där du ligger och gottar dig i solen och värmen :)
Dagens låt: Är en liten förundrande film om världens minsta snögubbe http://www.youtube.com/watch?v=LmK8ec9MruM

torsdag 17 december 2009

Ont, det gör ont, det gör ont...

Som om det inte räckte med gårdagens övertrötthet så lyckades jag vurpa rejält när jag skulle hämta sessan. Ja, egentligen var det ju en mer eller mindre ”frivillig” vurpa.

Lillprins ville åka skolans rutschkana som är byggd längs med en kulle. Den är lång och smal. Nu när snön kommit är den också full med is vilket gör att om man vill så går det med en hejdundrande fart! Självklart varken ville eller skulle lillprins åka så fort utan hålla sig med händerna i sidorna och sitta upp så att det gick med måttlig fart.

Men lite svårt var det ju att ta sig uppför kullen så en flicka i 3: an eller nåt hjälpte honom snällt upp. Men sen när han väl satt sig i kanan så hade denna flicka helt andra planer angående åket än vi hade, så hon gav lillprins en REJÄL knuff i ryggen så att han for iväg som en raket. Min hjärna hinner registrera att han kommer slå i huvudet som bara den när han flyger av kanan och ner i isen nedanför. Så… likt en totalt otränad, ovig och skräckslagen panter slänger jag mig fram och lyckas liksom i språnget bromsa upp lillkillen innan jag själv dimper i backen med en smäll. Det blev klar tsunamivarning i närliggande sjöar…

Ja, hjälp vad barn är impulsiva och oberäkneliga, på gott och ont. Ja, och ONT gör det i hela höger sida från nacken ner till knävecket, för det var den jag landade på. Men hellre min kropp än lillprins huvud.

Som vanligt känner man sig urdum efter en vurpa och låtsas som att man inte gjort sig illa alls och hoppas vid Gud att ingen såg det där.

Men GIVETVIS var det många ute och fler föräldrar som hämtade barn och dessutom var det en liten kille i sessans klass som ropade till mig när jag rest mig upp: Man får inte vara i kanan utan hjälm! Fräser tyst för mig själv medan jag borstar av mig snön att hockeyutrustning vore lämpligare…

Men med tanke på lillprins skräckslagna blick när han blev iväg knuffad ner för kanan, så lär han inte vilja åka nån mer gång denna vinter i vart fall, hoppas jag…. *please, please, please*

Fast av någon förunderlig anledning blev jag superpigg efter vurpan. Adrenalin påslaget antagligen!

Filosofen är kvar på sjukhuset och vill varken äta eller dricka efter operationen, så han skulle få mer dropp idag och mer smärtstillande. Lilla gubben... Han får inte åka hem förrän han börjat äta youghurt eller kräm och så och dessutom dricker ordentligt.

Ikväll har husets 2 unga damer julavslutning i kyrkan och JA, jag har införskaffat blommorna till SAMTLIGA fröknar. Måste bara packa in dem i tidningspapper ordentligt då det är ganska kallt ute. Får bli ett senare problem under eftermiddagen.

Dagens låt: UNDERBAR och man kan inte annat än att skratta med! MÅSTE SES!!! http://www.youtube.com/watch?v=I5ALIL7T764

onsdag 16 december 2009

Hej hopp - ej på topp :(

Har nåt skit i kroppen. Kände mig helt ihjäl när jag vaknade i morse och efter att ha borstat av bilen och skottat lite så var jag mer eller mindre död. Kände mig shakey fler timmar efteråt och vill bara sova! Fryser gör jag också, sedvanlig märgfrossa, men har ingen feber. Skulle kännas bra med feber just nu, då blir man ju liksom legitimt sjuk :) Sova går icke, då småbuset nu har jullov. Filosofen ligger visserligen i skrivande stund på operations bordet och får halsmandlarna avlägsnade, pluppen… Men Lillprins Bus är vid god och pigg vigör som vanligt så att bara sluta ögonen för en endaste lite stund är out of the question!
Vackert väder, klarblå himmel och solen gnistrar i den vita snön. Som gjort för en heldag med bus i snön, men har inte en endaste liten kraftgnutta att tillgå. Sitter och fnular på hur jag ska orka ner och hämta sessan… Men, det bara måste ju gå! Hoppas och ber att någon av ”thank God for teenagers” kommer hem tidigt idag så jag kan få lägga mig en stund. Vi har ”nödmat” hemma, dvs. sånt som tonåringarna utan instruktioner kan tillaga själva utan att misslyckas, så den biten löser sig.

Vill inte bli sjuk! Har absolut varken tid eller lust, så jag hoppas att det är nån snabbt övergående liten bug bara. En liten hjärnurladdning kanske som lett till en kroppslig kollaps?! Inget som lite film och vicka på tårna tid framför brasan inte kan råda bot på.

Måste ju fixa blommorna till fröken tills imorgon kväll också. Hmm… Kom just på att de har en hjälpfröken till, ska man köpa blomma till henne med kanske?! Oj, nu blev det svårt… Tja, det är väl bäst att ta det säkra före det osäkra och göra det, kan ju inte köra med exkludering heller.

Mannen ringde just och berättade att Filosofen ligger på uppvaket och att det är lugnt, Morfinet gör tydligen sin verkan. Hoppas det går lika bra när han vaknar till och att han inte ska ha alltför ont *kramar*

Nej, ska ta och fixa till lite starkt kaffe så att jag förhoppningsvis får en liten boost inför sessanhämtningen.

Dagens låt: Säng, säng, säng http://www.youtube.com/watch?v=TElE6-clmVs

tisdag 15 december 2009

Underbara föbannade snö!

Här har man tjatat om snö och längtat och jublat över minsta lilla millimeter!

Jag jublar inte längre…

Snöhelv--!!!
Det har snöat sen i natt och det är inga måttliga mängder. Vi hade lucia på dagis i morse vid den okristliga tiden 07.15. Ingen höjdare att modda sig ner för vår 3 km långa vansinnesbacke då inte. Sen skulle vi ju upp för eländet igen. Sen snöade det på och vid 13 tiden skulle jag ner för backeländet igen för att hämta sessan i skolan. Körde fast redan utanför vår garageinfart och fick åka fram och tillbaks på stället länge och väl innan jag kom någonstans. Mötte ”Störst går först” bussen mitt i backen som envisades med att hålla sig i mitten, så diket var väldigt nära för min del. IDIOT yrkeschaufförer!!!

Upp för backen igen moddigt och slirigt och kom till slut knappt in på garageinfarten. *pust och suck*

Varslade på i skolan att om vi inte får plogat innan morgondagen så blir sessiluringen hemma, för jag ger mig inte ut i detta vansinne igen.

Här där vi bor har vi prio 7 på plogningen och det innebär att det ska vara snöröjt senast 12 timmar efter det att det har SLUTAT snöa. Ja men grattis, om det snöar i tre dagar då, får vi plogning på 4:e dagen då eller? Ja och så här i början på säsongen så tar det ju snöröjarna oändligt lång tid att damma av sina maskiner.

Ja, ja barnen är i vart fall superlyckliga och hundarna likaså. Katterna håller helt och fullt med mig för dagen. Kunde de så skulle de rabbla mantrat ”snöhelv--!!!” hela dagen.

Men just nu, när jag sitter här i värmen framför brasan och julbelysningen är på i skymningen och snön vräker ner utanför fönstret så kan jag ju inte annat än att tycka att det är himla mysigt… Det blir nog lite sconesbak ikväll och lite te och levande ljus. För så är det ju faktiskt att det blir nåt så där härligt magiskt tyst över landskapet när snön kommer och allt blir till Landet Narnia för ett tag.
Ja, det är upp och ner hela tiden, men det är nog så som man lever livet bäst, för om man inte fixar dalarna så kan man ju inte njuta av höjderna heller. Livet är härligt eller hur?!

Dagens låt: Dean Martin ; Let it snow, let it snow, let it snow http://www.youtube.com/watch?v=mN7LW0Y00kE

måndag 14 december 2009

Fnuligt värre :)

Söndagen försvann liksom, det var ju IKEA och så var farmor och farfar här och hälsade på. Med sig hade de 3 kg nyfiskad röding som kommer att tillagas idag *mums*!!!

I övrigt är det som vanligt full fart. Har skickat in mitt utkast för handledning och jag kan inte för min värld komma tillfreds med det. Gillar inte alls idén med att skicka in något som är ofärdigt! Puckat, jag VET ju att det inte är klart, så vad är då meningen med att man ska skicka in ett ”utkast” för handledning? Det vore väl bättre att få skicka in ett färdigt och få handledning på det så att slutprodukten höjs, eller? Fattar nada och JA, jag gillar inte att lämna ifrån mig ofärdiga saker! Jag vill att det ska vara färdigt och så bra som möjligt när jag lämnar ifrån mig det. Såg dessutom i efterhand att jag slarvat både här och där i utkastet, fast jag VET ju att det inte kommer att finnas där i den färdiga produkten.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?!

Är jag ett kontrollfreak? Tja, kanske… har märkt att nu när det är mycket som är inbokat och massor att hålla reda på så vaknar jag mitt i nätterna och ligger och rabblar olika kom ihåg saker. Stress? Kanske det, men jag tror mer att det handlar om att inte tappa kontrollen och missa något. Har en sån där löjlig idé om att allt jag gör ska göras så bra som möjligt. Sen kanske det absolut inte blir bäst bara för det, men jag gjorde i vart fall så gott jag kunde och då behöver jag ju inte gräma mig över det! Framförallt när det kommer till saker som ska ordnas åt barnen eller så, vill absolut inte att de ska känna att jag inte gjorde mitt bästa. Knepisch… kanske ska ta och psykoterapia lite och fnula över vad det beror på… man måste väl inte ha överdriven superkontroll jämt heller? Hmm…
Har ju dessutom börjat tokstäda här hemma och hålla ordning som aldrig förr… Hjälp var är detta på väg?! :)

På tiden skulle min mamma visserligen säga och hon skulle nog förklara det med att jag äntligen blivit vuxen, 40 snart och allt. Men, är detta det som det innebär att fylla 40 så stannar jag tack och bock gärna kvar på 30 talet! Jag har nån förväntan på att 40 ska vara mer ”laidback” om ni förstår vad jag menar. Mer trygg i sig själv, ta saker som de kommer och inte bry sig i vad andra tycker. ”Du är redan där” tycker min man, men är jag det egentligen undrar jag?! Kanske blir jag aldrig vuxen utan bara får korta ”glimps” av eländet? Ibland känns det så där ”undrar om nån kommer på mig snart”, att man inte alls känner sig så gammal som man är, utan har tankar och känslor som inte alls borde stämma överens med åldern. Känner ni så eller är det bara jag?
Fast vem sjutton bestämmer hur man ”är sin ålder” och varför ska man ”vara sin ålder”? Redan när vi föds jämförs vi emot vår ålder och hur man borde vara. Räcker inte det med barnåren, kan man inte hoppa denna jämförelse från det man blir myndig. Man är ju faktiskt myndig då och har rätten på sin sida, rätten att bestämma över sig själv.

Heureka! Bestämmer härmed att JAG har rätt att INTE vara min ålder – så det så!!!

Dagens låt: Alphaville; Forever young http://www.youtube.com/watch?v=n7CuJ8cR9sg

lördag 12 december 2009

Ren som snö

Började morgonen med att dra igång operation dagsverke; storstädning av tvättstugan. Fattar inte var jag får dessa idéer ifrån och ännu mindre var jag hittar energin. Har dessutom lyckats engagera både mannen och 17 åringarna i projektet, så när detta är klart kan vi sitta därinne och äta direkt från golvet :) Har varvat städningen av tvättstugan med mitt skrivarbete, men jag vet egentligen inte om det är en så bra idé. Har ingen större koll på vad jag har skrivit egentligen, men det kanske blir superbra i slutändan, vad vet jag?!

Samtliga djur i familjen har följt projektet med stort intresse och framför allt katterna. När jag hade fönstret öppet för putsning så hoppade samtliga fram och tillbaks igenom det, som om det vore den roligaste leken i hela världen. Lika snopna satt de där utanför när jag var klar och undrade var leken tog vägen. Samma sak när vi drog fram tvättmaskinen och torktumlaren, nya härliga marker för nyfikna katter att utforska…

Katter är ju sjukt nyfikna av naturen och jag tänkte på det häromdagen när sotaren var här. På vår stora täljstenugn finns 4 stycken runda hål som till vardags är täckta med täljstenslock. Men när sotaren är här tar han bort dessa lock och sotar rent där. Hålen är alldeles lagom för en korkat nyfiken katt att åla in sig i och jag brukar för säkerhets skull alltid räkna in katterna innan jag börjar elda efter ett sotarbesök! Mammans Golden hittade på sina Dummies (apporter)i tvättstugan under städningen och blev minst sagt ÖVERLYCKLIG!!! Vi apporterade en hel del när han var mindre, men så har han ju C höfter och då är ju hopp och skutt över stock och sten i träningssyfte inte att rekommendera tyvärr. Men självklart måste vi ut och köra lite fältapportering bara för att vi bägge tycker att det är så himla roligt! Hittade även kaninskinnet (törs man skriva det utan att bli lynchad av djurätts aktivister?!) som ska sitta på en apport och av det bli han näst intill galen… Ikväll blir det välförtjänt mys här hemma. Ungdomarna har beställt sin favorit efterrätt, som är en variant av Ris á la Malta men med keso i istället för ris och så lite annat förstås. Blir nog smaskens och ännu ett bidrag till julkänslan! Jo, det snöade här på förmiddagen! Stora härliga flingor som singlade ner… Hör ni bjällerklangen?

Tyvärr ligger den inte kvar direkt och det var ju inga mängder heller. Lillprins ville skotta snö med sin lilla traktor och det är bara fantasin som sätter gränser. Vetemjöl funkar fint som substitut :) Dagens låt: Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebo; Julen är här http://www.youtube.com/watch?v=7-CWdZ1zXD0

fredag 11 december 2009

Hej hopp, tiden går i galopp!

Fattar inte var dagarna tar vägen just nu, hinner liksom inte med…

Har ett utkast på ett arbete som ska vara inne på måndag, men jag hinner inte med, tiden bara rinner mellan fingrarna och jag börjar känna mig lite som den där kaninen i Alice i Underlandet ”så, sen, så sen, den som ändå haft åtta ben, så sen, jag är så sen, så sen!” Ja, ja det är ju ändå bara ett utkast som ska in för handledning, så det löser sig. ”Vad är väl en bal på slottet” :) Helgen är som vanligt en massa ”hit och dit” där alla har olika aktiviteter inbokat. Undrar ibland vad jag och min man ska göra med all tid som blir över när barnen flyttar hemifrån… Känns lite trösterikt att tänka på när det blir dagar som dessa.

Har faktiskt börjat få lite julkänsla nu, det är nog barnen som smittar med sin. Jul är kul, det går ju liksom inte att komma ifrån. De har nedräkning varje dag och följer julkalendern som små ljus. Ja, årets julkalender är faktiskt helt okej, men med tanke på förra årets totala bottennapp, så kunde det ju bara bli bättre. Själv är jag ju en sån där mamma som fullkomligt ÄLSKAR häxan surtant och därav tyckte jag ju att årets julkalender vann multum när Super sura sunk Sara dök upp. Hoppas hon kommer tillbaks!

Kylan är på väg också och med den kommer snön hoppas jag. Spelar ingen roll hur man försöker släta över det, men en vit jul är ju liksom ett måste! Isen ligger nu på sjön och om kylan kommer och håller i sig så blir det en perfekt skridsko och spark is. Det hade vi bitvis förra vintern och det var mäkta populärt bland samtliga. Hundarna älskar att sträcka ut på sjön när snön lagt sig, det blir ju liksom ett endaste stort lekfält då. Grannen brukar låna en fyrhjuling med skovel på och ploga upp långa fina skridsko och sparkbanor på isen, så då finns det plats för alla. Ja, snön och kylan bidrar ju också med fler positiva saker; den där super smutsiga skit sessan som kommer hem från skolan varje dag och ser ut som om hon badat i gyttja kanske blir skinande söta superrena sessan istället?! Vore inte det en dröm…

Dagens låt: Pissig ljudkvalité men ändå :) Häxan surtant: http://www.youtube.com/watch?v=RYAURTQK7Fs

torsdag 10 december 2009

Vi chillar :)

Gårdagen blev full fart liksom. Det är ju inte så bara och bara att mobilisera denna ”lilla” familj och dessutom vid en bestämd tid.

Sessans lussefirande var jättefint och det var överfullt i den lilla matsalen på skolan.
Mammans Golden fick under dagen ett välbehövligt bad och luktar nu mumma och är återigen mattes älskling. Mr Poop hade ju den fula ovanan att tugga på honom när de lekte och därav luktade Golden alltid blöt äckel hund, men nu är det problemet ur världen. Mr Poop drog även Golden i svansen när de lekte och det var övertydligt när jag blåste hunden torr efter badet, så lite svansplym som han har nu, har han väl aldrig haft… Förhoppningsvis växer det ut igen. Golden verkar njuta av lugnet nu när Mr Poop är borta och chillar helst framför brasan: ”Tjockisen” den 14 åriga gammelkatten däremot chillar helst på husses viktiga papper: Men ibland chillar han bredvid Lillprins bus framför tv:n också: Är inne i en period av ”engelska filmer” tittande. Typ Jane Austen, systrarna Brontë, Cathrine Cookson osv. vet inte om det är detta engelska väder som gjort det eller om jag plötsligt bara blivit en sucker för Engelsk romantik :) Men mysigt är det att kura framför brasan och leva sig bort i en annan värld för en stund.

Alla barnen är nu *peppar, peppar* friska och vi hoppas såklart att det håller i sig ett bra tag framöver nu. Det räcker med Filosofens konvalescens efter operationen nästa vecka.

I helgen blir det IKEA!!! *hoppar och skuttar fortfarande* Det krävs inte så mycket för att göra mig nöjd :)
Denna underbara bukett med 50 tulpaner från lilla mamsen gjorde mig också glad:
Dagens låt: För att börja komma in i "the mood"; Santa Claus is coming in to town http://www.youtube.com/watch?v=XaVtSHrP888

onsdag 9 december 2009

Dä ä mycke nu :)

Igår var jag iväg och träffade en urmysig tjej med diagnosen Aspergers. Denna underbara tjej hade karisma som räckte för en livstid, Idol- Tove släng dig i väggen liksom! Alla dessa möten ger verkligen mycket, kanske ska bli en ”mötare” när jag blir stor?! :)

Lillprins bus låg runt 40 graders strecket på termometern hela dagen igår. Antagligen en reaktion på vaccindos nr 2, men idag verkar han ganska så fit for fight igen.

Nu på morgonen flyttade Mr Poop och JAAAAA, det känns i hjärtetrakten. Lilla pluppen, en riktig liten guldklimp! Hans nya familj är faktiskt en barnfamilj som dessutom har en hund till, så på så sätt kunde det ju inte blivit bättre. Dessutom är det bara några mil härifrån, så vi kan åka och hälsa på honom om vi vill. Slutet gott, allting gott!

Min man kom med ett väldigt OVANLIGT förslag igår; han tyckte vi skulle åka till IKEA!!! *hoppar och skuttar* Har nog aldrig varit med om att han föreslagit det förut… Visserligen är det bara småsaker vi behöver, men ändå, IKEA är aldrig fel och för er som inte vet det, så är det typ 10 mil till närmsta IKEA, så det är inget vi ”slinker in” på lite nu och då.

Ikväll har sessan lucia, så det blir lite fix och trix med det under dagen. Filosofen ska till vårdcentralen för blodprovstagning inför operationen nästa vecka, så det ska Emlas och så mitt på dagen. Är inte orolig alls för blodprovstagningen, för ingen av pojkarna sa ett knyst vid vaccination 2 heller. De verkar inte ha förstått det där med att det ska vara otäckt att få saker instuckna i kroppen.
Hoppas att lillkillarna är i form för dagis imorgon. De har inte varit där på evigheter nu och det är bara tre dagar kvar som de kan gå innan operation och jullov. Lillprins längtar och pratar mycket om dagis, men Filosofen vill helst alltid bara vara hemma, så han hoppas nog att vi glömt bort att det finns.

Usch vad tiden går fort nu, hinner liksom inte med och har massor att göra. Ska nog önska mig en ”fler timmar på dygnet” görare i julklapp!
Idag fyller min kära lilla far år; GRATTIS!!!

Dagens låt: En riktigt vacker version av en helskön klassiker http://www.youtube.com/watch?v=kEezh9A5atY

måndag 7 december 2009

Har bestigit berget :)

Jajje mensan! Nu är det besegrat, tvättberget alltså. Tja, fast det är ju tyvärr aldrig permanent, ge det några veckor så har det smugit sig på en igen, fast än man tvättar dagligen. Fattar inte hur det går till, men det är väl bara att acceptera ett faktum och glädja sig över helgens korta triumf!

Nu är det mycket på agendan både till höger och vänster och en sjuk lillsessa har vi också, vilket genast bidrar till en haltande organisation! Men vi löser nog detta med, som vi brukar lösa det mesta, det får lov att gå, det finns ingen annan lösning :)

Småbusarna får vaccindos 2 i eftermiddag, så då ska vi väl klara oss undan det i vart fall.
Vi har tagit vårt klassförälder ansvar och satt igång telefonkedjan för insamling till julblomma. Givetvis är då sessan som sagt sjuk idag, så då står de där lite vilsna med sina penning kuvert och ingen att lämna det till. Men fröken själv lovade att ta hand om den HEMLIGA insamlingen och ge kuverten till Filippa när hon kommer tillbaks. Inte kan väl fröken ana vad dessa HEMLIGA kuvert är till?? :)

Det var vi som fixade avslutningspresenten till förskolefröknarna också. Kan bitvis förstå denna ovilja att ta tag i denna uppgift då det ALLTID finns föräldrar som gör vad som helst för att slippa betala. En sketen tjuga handlar det om och det är blommor till 2 fröknar för de slantarna, ska det vara så mycket att bråka om? Ja, jag tänker då inte jaga folk med blåslampa, de som betalar, betalar väl och jag skriver att den är från klassen oavsett, för barnen ska ju inte straffas för sina föräldrars oförmågor. Visst 20 kr kan ju vara mycket pengar för vissa familjer, men dessa har garanterat en tjuga, det kan jag lova… Skit samma, fröken får sin blomma och barnen blir glada av att ge den och så var det bra med det!
Har en begynnande migrän och har så haft hela helgen, den liksom bara sitter där och pickar på litegrann och hotar med att bryta ut, men kommer liksom inte till skott. Knepigt, har aldrig hänt förut, den brukar aldrig tveka… Undrar vad det betyder?
Dagens låt: Ain´t no mountain high enough http://www.youtube.com/watch?v=Xz-UvQYAmbg

lördag 5 december 2009

Fosterdiagnostik

Städivern sitter i och nu är det tvättstugan som får sig en riktig genomkörare. Inte bara det att tvättberget försvinner, men cheesus vad det samlas damm i det utrymmet. UNDER alla maskiner och annat elände och det är ju inte så bara och bara att flytta på dem. Det slog mig att tvättmaskinen det är ju en bra fiffig uppfinning, snacka om tidsbesparande. Tänk att behöva bestiga dessa tvättberg för hand *skräck* Länge leve den industriella revolutionen!

Bitvis...

Det blev återigen på tapeten med teknikens framfart och dess för och nackdelar i SVT:s Debatt häromdagen och detta med fosterdiagnostik. Ja, nu kan man med hög frekvens hitta avvikelser hos foster tidigt i graviditeten och därmed kan föräldrarna välja att avbryta graviditeten. Rätt eller fel?

För mig finns bara ett svar på den frågan för egen del och det är FEL!!! För oss hade det ALDRIG varit ett alternativ och det var vi bägge överens om innan barnen blivit till. Kanske är det för att vi bägge jobbar med barn och ungdomar med olika funktionshinder som vi har en annan åsikt, för jag är övertygad om att det mesta som driver människor till det motsatta beslutet är just okunskap! Nu när jag läst om och träffat föräldrar till barn med exempelvis Downs syndrom, så säger samtliga att det blivit över förväntan och att de aldrig skulle valt en annorlunda lösning om de vetat det de vet idag. För de flesta av dessa föräldrar var ju detta helt oväntat och hittades inte med fosterdiagnostiken utan blev ett faktum först utanför magen. But never the less, samhällets syn på detta färgar ju framför allt de nyblivande föräldrarna med lite kunskap i ämnet. I och med mer avancerad fosterdiagnostik så förmedlar samhället indirekt att man ska vara ”rädd för” dessa avvikelser och att man ”bör” leta efter dem, så att man kan få valet till ett friskt barn och valet att välja bort det som i samhällets ögon ”inte är dugligt”.

Den fråga vi alla måste ställa oss är: bara för att tekniken har gjort det möjligt, innebär det då att det är etiskt riktigt? Är dessa människor mindre värda? Har vi rätt att ”leka Gud” och välja vem som ska få leva eller inte? Är inte detta också en form av ”dödsstraff”? Eller tänk så här; att din friska 3 åring är med om en olycka och får en hjärnskada, skulle du då välja bort honom? Var i ligger skillnaden, jo, i valet, men jag LOVAR att om du fick välja om igen, så skulle du välja samma lilla treåring trots att du vet utgången, för allt handlar egentligen om en enda liten sak: KÄRLEK!!!

Visst jag kanske drar det till sin spets, men det är ju också bevisat vid ett flertal tillfällen att fosterdiagnostiken har visat FEL!!! Föräldrar som fått reda på att deras barn är gravt handikappat och som valt att behålla det ändå och när barnet förds så visar det sig att skadan är knappt märkbar. Eller föräldrar som fått reda på olika kromosomfel och hjärnskador som skulle kunna vara grava, men som vid födelsen visat sig innebära en tå eller ett finger mindre… Hur vet vi vad vi egentligen ”väljer bort”?

Det som vi skapat ur kärlek kan det verkligen vara något som vi vill välja bort, oavsett vad det för med sig in i livet? Vad är vi så himla rädda för? Varför ska det vara så svårt att kunna se och förstå att man kan känna samma kärlek för ett barn med handikapp som för ett som inte har det? Varför ska det vara just "avvikande", vilket otroligt negativt ord, varför inte säga: Du kommer liksom alla andra föräldrar att få ett UNIKT barn med förutsättningar som är just UNIKA för detta barn? Varför ska det vara så svårt att se MÖJLIGHETER istället för problem?
När en mamma har förlossningsrädsla så läggs massor av tid och energi på att UTBILDA mamman om just förlossningen, för att mamman på så sätt ska känna sig tryggare och klara av det bättre. Varför inte lägga samma mängd tid och energi på att UTBILDA blivande föräldrar till barn med olika former av handikapp, så att de åtminstone VET vad de baserar sitt beslut på och att det då är FAKTA och inte fördomar...

Samhället motsäger ju sig självt på samtliga punkter egentligen. Vi står för ”en skola för alla” där alla barn oavsett handikapp ska kunna gå i samma klass i samma skola, för ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA! Vi bråkar på andra länder som inte står för barns lika rättigheter och ojar oss över fasor och misärer vi läser om i media, men det som sker dagligen på våra mödravårdskliniker, det blundar vi för och tycker är helt okej.

Jag är absolut ingen abortmotståndare, det måste få vara varje enskilds persons personliga val och det har ingen annan rätt att döma, jag kan ju aldrig veta den personens orsaker till sitt val och det finns tillfällen då till och med jag kan ha en förståelse, (och då tänker jag extrema situationer som våldtäkt och dyl...)men det jag är emot är samhällets vinkling av detta med just foster avvikelser. Barn med funktionshinder är en belastning, framförallt ekonomiskt i samhällets ögon. Är detta egentligen inte bara en förlängning av det som försvann 1976, nämligen det att läkarna fick råda föräldrar som fått ett barn med utvecklingsstörning eller handikapp att lämna bort sitt barn. Som sagt från och med 1976 får läkarkåren inte göra det längre… med FÖDDA barn, men nu gör man det med de ofödda istället. Var i ligger skillnaden???!!!
Dagens låt: En helt underbar sång av Lasse Kronér tillägnad hans dotter och se ett barn med till exempel Downs syndrom, Celebral Pares eller ett barn som är rullstolsbundet framför er när ni hör den och känn hur varje litet ord stämmer, jag kan känna det till 100 %, för denna sång passar ALLA barn på samma sätt som LIVET passar ALLA barn, det är bara VI som sätter gränserna... Är dessa små fötter verkligen olika värda beroende på vems kropp de tillhör?http://www.youtube.com/watch?v=MypDdRMpKHo

fredag 4 december 2009

Full fart och Herman?!

Kylan håller i sig och nu på morgonen snöade det här :) *yippie*

Full fart har det varit i huset dessa dagar och massor av andra inbokade saker har dykt upp. Till exempel ska Filosofen operera bort sina halsmandlar den 15:e. Tack och bock för framförhållningen *ironi* Dessutom bifogades blodtagningsremisser som skulle utföras av vårdcentralen och de blev lika glada för den fantastiska framförhållningen – NOT! De är ju överbokade tusen gånger om med influensavaccinering 2 för riskgrupperna. Våra småpojkar får den andra dosen på måndag.

Det tråkiga med att opereras så nära inpå jul är ju att både Filosofen och en av oss föräldrar missar julavslutningar och annat som är inbokat då och det är ju liksom viktigt för till exempel sessan att vi finns där på hennes första jul skolavslutning i kyrkan. Men, men, det är bara att gilla läget och ta det som det kommer.

Drabbades av någon form av städbug igår och härjade runt i köket som en hypad pudel på rullskridskor. Snyggt blev det så jag hoppas att jag ska drabbas av samma smitta igen snart och att det smittar av sig på husets övriga medborgare :) *håller alla fingrar, tår och hårrötter*

I helgen ska här bakas bullar, både ”vanliga” och lussekatter, på tiden liksom. Den första lådan rullrån är redan slut (pik till mormor) och jag har lovat ett av mina intervju offer till veckan hembakta bullar när jag kommer dit. Bäst att hålla vad man lovar!
På onsdag flyttar Mr Poop. Först ska han bo hos Jenny några dagar och sedan ska han vidare till sitt nya hem. Himla trevlig hund är det i vart fall och visst känns det lite i hjärtat, men han kommer få det bra dit han kommer och han kommer att bli en GULD kompis till någon, det är då ett som är säkert. Lite skönt ska det ändå bli att ha ”bara” 2 stora hundar, de tar plats, det kan inte annat än konstateras… Dessutom fäller Labradorer liksom bara rakt ner och det ligger som en svart matta över hela huset under fällning. Våra andra 2 hundar fäller ”underludd” vilket blir tussar i hörnen, mycket bättre! Ja, ja, jag kommer att sakna honom, jag vet!

Idag på förmiddagen skulle den gamla granntanten komma hit med en ”Herman”, någon typ av surdeg som har vandrat runt i år och dar. Funkar tydligen lite som ett kedjebrev, man får en degklick som man sedan ”odlar” upp i några dagar och sen delar upp och lämnar vidare, förutom den del som man ska behålla och tillaga. Hade liksom inte hjärta att säga nej, men det finns bara ett ställe som den degklumpen kommer att hamna på och det är i soptunnan. Har ingen som helst tanke på att tillaga något som vandrat runt i år och dar hos gud vet vem och som är en egen bakteriekultur *bläk i kvadrat* Varför skulle man och VEM har hittat på denna idiot idé???!!! Men jag kommer absolut att använda mig av en vit lögn och förmedla att det var jättegott…
Dagens låt: Robbie Williams; Feel http://www.youtube.com/watch?v=zr2BOgbk9RI

onsdag 2 december 2009

Tillbaka :)

Ja, vad ska man säga?! Det troliga är att det inte är någon vinterkräksjuka som härjar här, då det bara är Lillprins som är drabbad. Skulle ju kunna vara så att resten av familjen är genskadad och därför immuna, men då vi haft det förut så vet vi med bestämdhet att så inte är fallet.
Nej, jag skojar inte, det finns människor som aldrig får VKS just på grund av ett genfel och det har med blodgrupp att göra. Man kan testa sig och se om man har det, vilket inte då just är någon idé om man någon gång varit drabbad. Trötter i denna familj har alltid klarat sig när alla andra legat däckade, så han är nog en trolig kandidat…

Lillprins är i vart fall piggare idag men man känner sig som barnplågare nummer ett när man vägrar den dödshungriga lilla gossen alla de godsaker han ber om och envist bara erbjuder morotssoppa, vätskeersättning och ris. Samtidig finns de andra barnen här och får äta som vanligt, även om vi försöker mata dem i smyg så lillprins inte ska se. Men man måste ju vara benhårt konsekvent för att bli av med eländet och se till att det inte tar om. Svårast är det ju när han lägger huvudet på sned och tittar på en med de små bruna rådjursögonen och säger ” snääälla mamma, bara lite, lite, ytte pytte, snääääälla….” Hjärtat brister flera gånger varje dag. Det är inte enkelt att vara ”elak” med välmening, för han själv förstår ju inte…

Uttråkad på sin storebror och på den torftiga dieten, så är humöret inte på topp. Men så nyss vaskade jag fram sessans gamla picknick korg med små prinsess koppar, assietter och kannor och hoppsan så populärt det blev. De har lekt inne på golvet i snart en timme nu. Det är mjukisdjuren som har picknick. Fnular på om det finns några fler bortglömda skatter i huset...

Kloker var och färgade håret igår och… kom hem med samma färg som jag?! Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om det… Smickrande, tja, kanske, men mest kommer det ju att verka som om att JAG försöker se ut som 16 åringingen, vilket är patetiskt i min ålder. Folk runtomkring vet ju inte vem som färgade håret först… Njae, hade nog föredragit att hon valt en annan färg, men nu är det som det är… Är lite övertrött på att bli plagierad bara, både när det gäller det ena och det andra. Tycker faktiskt inte att det är speciellt smickrande egentligen, bara jäkligt irriterande! But that´s me :)

Trötter har infört en ny ”smitnings teori”. Tonåringarna har varsin fast dag som de plockar undan efter middagen här hemma och Trötter hade sin igår. Imorse när jag kom upp så seglade köket, det brukar vanligtvis vara snyggt och rent, och ingenting var undanplockat eller diskat från gårdagen. När jag konfronterade Trötter med detta svarar han: ” Men jag åt inget!” *supersuck*

Tydligen så är den nya regeln att om man skiter i att äta på sin ”plocka undan dag”, så kan man skita i att plocka undan också, att man måste liksom ha en egen vinnig på det hela annars är det helt okej att strunta i det… Hmm… det är inte alltid jag äter middag, så då kanske jag ska skita i att laga den också?! Och jag har ju oftast inga ärenden in till stan på helgerna, så då kan jag ju skita i att köra de där taxivändorna med Trötter när han ska dit… Tjänar jag egentligen något på att lägga tid och pengar på Trötters övningskörning?!... Eller hur var det nu :)

Riktigt kallt här nu och isen har lagt sig över sjön. Kylan har bildat såna där rätt uppstående iskristaller överallt - vackert!


Dagens låt: Louis Armstrong; What a wounderful world http://www.youtube.com/watch?v=vnRqYMTpXHc

tisdag 1 december 2009

Ofrivillig bloggpaus :(

Vinterkräksjukan härjar i familjen - I´ll be back!

söndag 29 november 2009

Lugnet har åter intagit huset :)

Besöket har åkt hem och ordningen är åter tillbaks. Småbuset fullkomligen ÄÄÄLSKAR besök och därav höjs energinivån avsevärt :)

1:a advent idag och med det följde självklart adventsfika med lussebullar, pepparkakor och glögg.
Min minimalistiska julpyntning blev ännu mer minimalistisk men samtidigt mer omfattande i och med att sessans otroligt energiska farmor genomförde den. Minimalistisk i det avseende att jag inte behövde göra nånting ”Nej, nej, sitt du och läs, jag fixar!” och mer omfattande i att hon är en riktig liten julfrossare, så mycket av det jag hade tänkt att skippa, åkte fram ändå… Blev riktigt bra och personligen behövde jag inte göra ett nickel :)

Någon julkänsla har jag inte alls, men huvudsaken är ju att barnen har det. De har kryssat i leksakskatalogerna sedan veckor tillbaks, så första advent var ju en riktig milstolpe för dem i resan mot julafton!

Sessans farmor arbetar i Bollibompa studion och innan har vi blivit försedda med badlakan, nyckelband, reflexer, målarböcker, fleece filtar och annat med detta tema och i födelsedags present fick Sessan en personlig grattishälsning från hela Bollibompa gänget. Denna gång hade farmor med sig en liten kompis till småbuset:
Och nya fina tröjor till hela gänget med draken och Karamelli på: Känns snart som att vi bor i Bollibompa studion och det tycker småbusisarna är toppen!!!
Sessan fick också badlakan, cd skivor, nyckelband och tröja från ”Lilla melodifestivalen” så hon är i himmelriket efter gårdagens tv- sändning.

Dagens låt: En riktig sköning; I whish med Stevie Wounder http://www.youtube.com/watch?v=EGxLVj-8BRI

lördag 28 november 2009

Omvänd psykologi, amerikanska bilar och omysig säng!

Eftersom vi har huset fullt av folk, så passade jag på att ta med Laptop:en när jag skulle lägga minstingen igår, så jag kunde ligga kvar där i godan ro och titta på film ”Public enemy”. Gud vilken tråkig värdinna tänker säkert ni då, men besöket är ju Klokers pappa och det är ju HON som ska umgås med honom och vidare så var det Sessans farmor och det är ju lika med den saken… Lite rörigt blir det allt, så det är skönt att få dra sig undan en stund. Filmen var riktigt bra och jag var mitt inne i den när lillprins sätter sig upp i sömnen och piper lite. Jag klappar om honom och tänker att han nog bara drömt lite, men han är konstigt dreglig på nåt sätt. Sätter mig upp och tittar på honom och inser att han precis kräkts ner hela sängen. *tjohoo – NOT* Så mycket för lugn och ro. Han kräktes 2 ggr till men sen var det bra och idag är han hur pigg som helst och kräks inte alls, wierd!

Mannen, som jag hånat för sin otekniska sida har kommit på lösningen med bilfönstret som inte går att stänga. Han var hem till en bilkunnig vän som höll på i över 20 minuter utan att komma på hur man gjorde. Men plötsligt visste som sagt mannen det?! Det började med att han berättade att han nu med säkerhet visste vem som hade öppnat det och att det inte var Filosofen. Jag gick igenom samtliga barn, men han svarade bara nej hela tiden och när jag inte kunde komma på någon mer så säger karln: ”Det var DU älskling!” Nej, nej, nej, jag är INTE senildement och jag har inte ens varit i närheten av baksätet förutom när jag försökt stänga fönstret, så det är en total omöjlighet!!!

Men, givetvis hade han rätt. I dörren vid förarsätet sitter en massa reglage och hela instumentbrädan är full av dem och häromdagen hade någon gått emot sidospegeln, så den hade åkt in, vilket jag kom på i körande stund och någon av dessa reglage är ju till sidospeglarna, så jag pillade runt på allihop tills jag hittade rätt. Vissa hade enligt mig just då, ingen som helst effekt på just någonting, men nu i efterhand så vet jag att de inte satt där bara för syns skull… Amerikanska bilar *morr* Vad har hänt med gammal hederlig muskelkraft när det kommer till fönsteröppning?! :)
17 åringarna kom ner häromdagen och höll på att garva ihjäl sig. De hade hittat SVT: s gamla omvända psykologi barnprogram på Youtube och trodde inte det var sant. Så här var det, att i början på 90- talet tyckte man att barn använde ordet kuk för mycket i skolan och så, så därför gjorde man på SVT ett försök att av ladda uttrycket och få det ”vanligt” och lite löjligt i ett försök att få bort det. Detta blev resultatet och ja, jag skrattar jag med, gamla hederliga Sverige!

Dagens låt: Är en saga: Kuken och Kukens mamma; (obs! Detta är en serie, för den som är intresserad så finns fler avsnitt på Youtube) http://www.youtube.com/watch?v=34PSd8MIKBc

fredag 27 november 2009

Ett underbart litet möte...

Körde 45 mil igår för att träffa en speciell liten tjej som har Downs syndrom. En helt ljuvlig liten 9 åring med glimten i ögat. Efter att ha klappat på hela mig (inklusive klämt på brösten) och smakat på mitt halsband 2 gånger så var jag numer 100% accepterad och fick då det förtroendefulla uppdraget av att hålla hennes favoritdocka Nancy. Nancy hade för dagen feber så det var inte så bara och bara att ta hand om henne. Det var väldigt noga med hur hon skulle sitta och man var tvungen att kolla värmen på pannan minst en gång per minut.

När sedan mamman i huset dukade upp glass så åkte Nancy i golvet i ett huj och upp i mitt knä kom istället den lilla prinsessan och ansiktet log mer än solen i Karlstad. Flera timmar var jag där och lekte och hörde hennes mamma berätta om deras liv. Det behövs egentligen bara 2 ord för att summera det hela: Kärlek och livsglädje, de ord som borde vara navet i alla familjer.

Deras tillvaro är inte konstigare eller mer komplicerad än någon annans egentligen. Lite extra stöd i skolan och hon går i ”vanliga” skolan, inte särskolan och en del anpassat material, men i övrigt är de precis lika unika som vilken annan familj som helst och DET har varit mammans mål hela vägen; ”men vaddå”, säger mamman, ”det är ju ute i samhället hon ska befinna sig i framtiden, så varför ska hon inte då börja där? Inget är ju konstigare än vad vi väljer att göra det till… Ibland måste man stå på sig för att bryta folks förutfattade meningar och det gäller att ha tålamod och vara öppen i relation till andra föräldrar, lärare och elever, men det mesta går att lösa för vår lilla 9 åring ser inga hinder, varför ska vi då sätta dem åt henne? Man får väl tackla problemen när de kommer, OM de kommer och inte ta ut dem i förskott. Hon har redan överraskat på alla plan i sin utveckling och vi måste tro på att hon kan fortsätta göra det, för annars så begränsar vi hennes utrymme för utveckling och vad har vi för rätt till det?

Och INGEN kan komma här och säga att hon resonerar fel, för titta bara på den utveckling som redan skett. Jag läste nyligen en bok "De utvecklingstördas historia" och det var en SKRÄMMANDE läsning att se hur samhället behandlade dessa männsikor ända från antiken runt om i världen, och i Sverige fram till mitten av 1970 talet. Institution, låg levnadsålder, inget stöd och hjälp, ingen integrering och vissa berättelser om enskilda individer gjorde mer än ont att läsa. I Sverige hade man till exempel långt in på 1900 talet förbud mot att personer med epilepsi fick gifta sig, de kunde få dispens om de sterilicerade sig, och detta LÅNGT IN PÅ 1900 talet!

Så titta nu på hur långt vi i Sverige kommit på bara knappt 30 år, då kan man ju förstå att MASSOR finns ändå kvar att göra och utveckla, så... The sky is the limit!!!

Den lilla filuran själv har stora planer för livet, hon vet var hon vill bo när hon ska flytta hemifrån och hon har många idéer på vad hon vill göra. En stor portion envishet, en enorm livsglädje och en mamma som vägrar sätta taket kommer att ta denna lilla flicka långt i livet.

Och precis så är det och precis så känner man när man lämnar deras lilla hus på landet i det kolsvarta mörkret. Ljusslingan är redan på plats runt altanen på det lilla röda tegelhuset och i mörkret reflekterar slingan teglets färg, så när jag står där i mörkret upplever jag det som ett stort varmt pulserande hjärta och en mer passande beskrivning än så går nog inte att få. Jag konstaterar när jag kör iväg in i mörkret att vissa barn hamnar helt rätt från början… Väl värda 45 mil i mörkerkörning :)

Dagens låt: Whitney Houston; Greatest love of all http://www.youtube.com/watch?v=1KjpyHX7X-o