Winter on it´s way :)

Jaha, så har den första snön fallit, även om den inte riktigt finns kvar. Dagen till ära mest frostvitt i gräset, men isen har lagt sig på sjön, så kylan verkar göra sitt J

Fullt upp på jobbet som vanligt, så veckorna bara rusar iväg i flygande fart. Man startar med måndag morgon och vips så är det fredag och man undrar var veckan tog vägen…

Har varit på teaterpremiär: Becky Shaw på teater Playhouse på Östermalm i Stockholm. Riktigt rolig pjäs, med många kvicka intelligenta repliker som gav goda skratt. Rekommenderas å det varmaste!

Om 2 veckor börjar min ena universitetskurs mot Uppsala, men jag har inte ens hunnit titta åt böckerna än. Det löser sig alltid, men när jag väl kommer hem från jobbet är böcker det sista jag vill ta tag i just nu. Trots det ska det bli kul att läsa igen och jag tror kursen är riktigt, riktigt bra! ”Ledarskap i kunskapsprocesser inom organisationer” heter den. Absolut vad vår kommun behöver!!! Till våren väntar ännu en Uppsala kurs samt en mot Högskolan Kristanstad. Här ligger man inte på latsidan heller ;)

Sessan skall i december på ”Nobelmiddag” med skolan. En tradition de har och idag har vi beställt en klänning till den kvällen. Hittade en jättebra sajt på nätet och sessan själv fick vara med och välja. Det blev en blå kreation, lite försmak inför studentbalen (som kommer om 9 år eller så =P ). Men det är alltid kul med saker som sker utanför den vanliga vardagen. Man har ju inte roligare än man gör sig helt enkelt…

På tisdag väntar Skolforum med kollegorna. Det är ju trots allt höstlovsvecka, så några elever att arbeta med har vi ju inte direkt. Således blev det en dag på Skolforum, som vi själva får betala resan för. Har kommunen taskig ekonomi så har den. Utöver det är höstlovsveckan ett välbehövligt avbrott som kan ägnas åt dokumentation. Har dock 2 möten med pedagoger, samt att jag sitter med i elevhälsans utvecklingsgrupp, så lite inbokade saker finns trots allt i agendan. Fredagen kommer jag att vara ledig (lite lov vill jag också ha).

Butter har varit 2 veckor i Skottland och arbetat på en lägerversamhet för funktionshindrade. Det var helt fantastiskt enligt honom och godset de var på låg i ett naturreservat som var gudomligt vackert. Han och hans studiekamrat blev erbjudna sommarjobb där om de ville, men de kunde bara betala mat och husrum, så tyvärr var det inte aktuellt för deras del. Han har även bestämt sig för att studera vidare till hösten. Det lutar åt att gå i mammas spår och läsa till lärare J

Trötter har nu skrivit sin första tenta på högskolan och klarade den med god marginal – GRATTIS!!! Så nu är han igång med det. Han och sambon kommer antagligen hit om 2 veckor och hälsar på över helgen.

Curligen går bara bättre och bättre!!! Om man hade en sådan uppåtgående kurva i allt annat man gör, så skulle allt vara en endaste liten räkmacka. Senaste träningen hade jag 7/8 stenar med i spel, helt amazing, med tanke på att jag som sagt aldrig spelat förr. SUPERKUL är det fortfarande och det blir nog ett stående vinterinslag i livet framöver J

Med småkillarna är det bara bra. De leker och står i, precis som man ska när man är 5 och 7. Mest väntar de på snön, så det blir roligare aktiviteter utomhus. Lite julklappsinköp är redan fixade, det är så sjukt skönt att slippa vara ute i sista sekunden. Jag hinner inte det med mitt jobb heller, så det är bäst att handla lite nu och då när man springer på något.

Kloker kämpar på i skolan (tror jag). Hon säger aldrig något om den och frågar man är allt ”bara bra”, så vi får hoppas att det är så också. Hon har börjat titta på studentmössa och prata balklänning, ett avbrott från allt Lajv prat – KUL! Hon lär väl också fundera lite över vad hon ska göra efter studenten. Hon har pratat lite om att ”göra lumpen”, men det vet jag inte om det är aktuellt längre. Vi får väl se sa blinda Sara vad hon hittar på.

Nej, nu ska jag ta tag i resten av dagen och se vad den kan bjuda på. Lite vet jag redan, för alla de tre barnen ska ha varsin kompis här och de dyker upp när som helst. Således blir MITT utbud av aktiviteter ganska givet…

Ha det gott! / Cilla

Min nya kärlek!

Jajjemensan :) Curling!!! Har ju aldrig provat det förut och när vi skulle, enligt vår instruktör, börja med ”glidande utfall”, så slutade det raskt med att jag likt en strandad val låg på mage på isen. Som om det inte räckte med att det var halt på isen oavsett, så skulle man ju halka till det än mer genom att sätta på sig en glidsula!!! Utöver det en sketen liten kvast att hålla sig i?! Kände mig lika smidig som ett kylskåp och insåg att den där hjälmen som vår instruktör tvingade oss att ha var nog en ganska klok accessoar… Likt stelbens opererade 90 åringar tog vi oss över banan. Att kalla det ”att glida” skulle vara århundradets överdrift, inga förskönande omskrivningar här inte!

Inser snabbt att utöver detta ska vi dessutom lyckas få iväg en sten som väger MULTUM över isen. Bara att få den i rörelse med ”kvasten” gjorde ju att hela kroppsbalansen sattes i gungning. Samtidigt höll man som ett mantra i huvudet att ”när du kliver av isen, så gör det med glidsulan FÖRST!!!” Andra ord som ”Skipper”, ”Guardstenar” och ”Pebbling” fösvann i sin betydelse lika fort som de förklarades. Herregud, att hålla balansen kräver ju all fokus i hela himla världen och upplevelsen av hjärnceller som dukar under av pressen är skrämmande. Vad har vi gett oss in på?

En av mina kollegor kommer lite senare till träningen (ca:10 min) och får börja med ”glidande utfall”. Hennes blick, under hjälmen, när hon kravlar runt på isen för att komma av förmedlade ”NI MÅSTE SKÄMTA!!!!” tusen ggr om, med ett visst skräckslaget inslag… Själv var jag ganska road (läs grät av skratt) av hennes ”framfart” på isen, eftersom jag bara 10 minuter tidigare själv kravlat runt där :)

Instruktören envisas med att jag ska prova få iväg ett stenelände. Okej… Ska nu sätta min enda något så när stadiga fot i nån form av startblock samtidigt som man vinglar runt med glidfoten, försöker få in kvasten under armen och få fram stenen i rätt läge?!? På något förunderligt sätt lyckas jag till slut med detta och åker iväg med stenen nån meter och skickar SEDAN iväg stenen. Denne far som bara den rätt genom banan och in i träet på andra sidan med en ljudlig ”dunk”. Instruktören ler och säger: Lite lösare nästa gång kanske, du ska bara använda farten du har i kroppen och liksom ”släppa” stenen. JAHA?!? Nämen säg det då… *suck* Han får det att låta löjigt enkelt, men gång 5 så funkar det faktiskt och stenen glider iväg och hamnar fakstiskt så att den är med i spelet!!! *hoppar och skuttar* Känslan går att jämföra med när man får på en riktigt bra drive i golf! Här är jag fast!!! Det är ju SKITKUL!!!!! Alla upplever vi samma känsla när vi väl lyckats en gång och träningen går bara bättre och bättre. Vi tränar på olika ”curlar och sista vändan har vi mer än hälften av stenarna med i spel. Duktigt tycker vår instruktör: ”Ni är ju skitbra på att lägga Guardstenar” … Ja, ja, nu ska vi bara få till poängstenarna också. Ny träning imorgon och benen och ljumskarna får ännu ett träningspass.

Curlig <3 font="font">

OS 2014 here we come!!!!

Har haft en sån där dag som turligt nog inte händer så ofta…

Kom upp i tid och var förvånansvärt mycket i tid när jag satte mig i bilen och for iväg till jobbet 5 mil bort. Kom ca: 3 km eller nåt hemifrån, halvvägs ner för den låååånga branta kurviga backen, när bilen började smålåta. Det var ett lätt dunkande ljud som lät oroväckande. Jag var trots det tvungen att ta mig  ner för backen eftersom det är riskabelt att stanna mitt i (dessutom kl.6.30 i höstmörkret). Stannade som sagt nedanför och klev ur. Tittade på däcken och ser till min fasa att en av muttrarna är helt lös (bytte till vinterdäck förra veckan hos en verkstad!!!). Mannen kommer ner med sin bil och ser då att det förutom den lösa muttern dessutom FATTAS en mutter!!!

Är lite glad att bilen krånglade i tid, så jag inte hann ut på motorvägen! Fick således återvända hem med mannen och lösa av Kloker så hon kunde ta bussen till skolan och vi körde barnen till sin skola. Därefter for vi till verkstaden där jag dumpade mannen och tog sedan hans bil till mitt jobb.

Verkstadspersonalen skjutsade mannen till min bil och fäste nya muttrar där de som inte funkade eller saknades fanns. Sedan bar det av till verkstaden igen. Där konstaterades att fel muttrar använts på samtliga däck!!! Muttrarna till vinterdäcken är lite midre än de till sommardäcken och här hade man helt enkelt valt att bara byta däcken men använda samma muttrar. Mina vinterdäcksmuttrar låg oanvända i bagagetutrymmet?! Verkstaden förklarade det med att ”fel” person hade bytt däcken, dvs. inte han som ”brukar” göra det. Känns ju tryggt och bra – NOT!!! Huvudsaken är ju trots allt att det gick bra… *Phu*

PÅ jobbet har jag denna vecka faktiskt fått lite balans i alla ärenden. Det är väl en viss fara med att säga att just nu känns det som att jag har koll och lagom tempo (alltid högt, men just nu inte för högt). Känner direkt att stressnivån sjunker när balansen infinner sig. Har till och med hunnit med lite dokumentation J Imorgon ska jag och en kollega stå på huvudet i ett arkiv för att hitta reda på information vi behöver. Lite CSI liksom =P Sedan har vi Teammöte och avslutar dagen med en 2 timmars kvällsföreläsning.

På fredag ska jag och några kollegor på teaterpremiär. Det är en kollegas syster som äger en teater och som nu har premiär på en ny pjäs. Det blir champagne mingel och rubbet – KUL!!! Ska imorgon försöka hinna fixa en topp eller något att ha till en svart kjol, så att jag har något att ha på mig. NEJ, jag VET, jag har MASSOR av kläder, men det är ju alltid kul att ha något nytt. Med det jobb jag har nu så kan jag ju faktiskt vara hur opraktiskt klädd som helst för det mesta, vilket gör att även finare kläder används, dvs. kläder som jag tidigare som lärare inte kunde ha, pga kreativa lektioner med färg och annat samt lek och bus på raster. Visst, jag har såna dagar på jobbet ibland också i kartläggningar och annat, men då väljer jag kläder som funkar för det. Men, det är kul att kunna klä sig snyggt och ”opraktiskt” i en pedagogtjänst.

Sessan har idag haft en riktigt bra dag och varit glad, balanserad och bubblig sen jag hämtade henne. Det är SÅÅÅÅÅ skönt att det kommer såna dagar och får jag som jag vill så ska hon helst alltid ha bara sådana dagar!

Julklappsönskningarna har nu börjat hagla in och Lillprins hade idag aktion mala djurönskningar till öronen på mig blödde. Det var allt från reptiler till noshörningar och när jag till slut hade förstoppning i öronen så säger han ” Till sist vill jag bara säga; en endaste liten fisk – det kan jag väl ändå få???!!!” Jag försökte mig på ett vuxet förhållningssätt med pedagogiskt korrekta svar a´la: "När jag var liten ville jag ha en hund. Jag önskade mig det så gott som varje dag från det jag var typ 3 år. Då sa min far, som är din morfar och som är väldigt, väldigt klok, att du får vänta tills du blir 10 år, för DÅ är man mogen att ta ansvar för ett djur” (liten lögn för det gällde bara just hund, jag fick en Undulat redan vid 5 år eller nåt) Lillprins spänner då ögonen i mig och säger; ” Är morfar morfar till mina kusiner också?” Ja.. svarar jag, eller farfar blir det ju då… ”Jaha” Säger Lillprins ”och hur försklarar du då att min kusin som är lika gammal som jag har ett Marsvin då???!!!” Ehh… 1-0 till Lillprins!

Till saken hör ju att djur det HAR vi!!! 2 hundar och 4 katter. De flesta andra djurgalna barn skulle vara gröna av avund, men inte Lillprins inte. De räknas liksom inte för honom, för de finns ju redan, de är inte nya och spännande och inte heller hans alldeles egna djur. Vi får väl se hur denna match slutar innan jul, men hittills låter den ”endaste lilla fisken” som det mest acceptabla budet…

Ibland undrar man...

Finns det en mening i det som sker eller är det bara tillfälligheter?

Har ju en rätt tung period i livet just nu med all stress över Sessans pappas knepiga ageranden. Eller ja, det är nog mer Sessans pappas 19 åriga flickväns ageranden… Hur som helst så är inte situationen optimal och framför allt inte för Sessan. Tyvärr så förstår inte hennes pappa och sambo hur stressande det är för Sessan, utan de ligger på som bara den. Jag/vi försöker parera och skydda, men hur än vi gör kan vi inte skydda till 100%.

Igår var en riktig pissdag! Försökte sköta jobbet så gott det bara gick, men hade ett möte inbokat som krävde min yttersta kompetens och att jag var 100% i fokus. Kände redan på morgonen att detta blir inte bra. 30 minuter innan mötet meddelas att det är inställt! Där och då kändes det verkligen som att man blivit bönhörd!!!

Min kollega tog med mig på en arbetslunch och sedan avslutade vi dagen (efter arbetstid) med att shoppa lite. Jag var inte alls på humör, men bemöttes med ideligen trevliga leenden och männsikor som verkligen ansträngde sig för att vara just trevliga?!

Väl hemma så hör plötsligt en person av sig via sms som jag inte pratat med på typ 6 eller 7 år, vilket gav ett roligt och välbehövligt tankeavbrott i min tunga dag. Han hade scrollat förbi mitt namn i telefonlistan i sin mobil och sedan sett en bok med ”mitt” namn på och tyckte att synkronisiteten i det hela gjorde att han borde nog höra av sig?!

Idag har Sessan ideligen varit i kontakt med pappans sambo via sin mobil och varit ganska rejält stressad. Hon djupandas och säger att hon mår illa. Själv förstår hon ju inte att det handlar om inre stress. Visste själv varken ut eller in om hur jag skulle kunna hjälpa henne, att ta mobilen ligger nära till hands (ni vet inte hur många gånger jag sett bilden av denna djä-la mobil på botten av sjön för mitt inre öga), men när hon själv inte förstår varför så blir det ju bara att spela pappas sambo i händerna genom att jag blir den som är ”elak”. Ni fattar inte hur jobbigt och psykiskt stressande detta är… Hur som helst, från ingenstans kommer hennes bästa kompis här i byn gåendes och *vips* är telefonen glömd, andningen normal och illamåendet som bortblåst.

Vi har funderat länge på att när vår underbara hund går bort så blir han svår att ersätta och att vi skulle vara utan hund är otänkbart! Vi bor lite avsides och i och med att min man jobbar borta dagar på raken så är en vaktig hund en stor del av tryggheten i hemmet. Vår hund är helt unik och kommer från unika linjer i denna ras. Ett tag var vi inne på att hitta en bra tik och låta honom bli pappa, för att säkra en ny hund från samma bra linje, men det blev inte av. Nu är han 9 år gammal och fortfarande pigg och kry och med full fart på. Om 2 år är det inte säkert att han är lika pigg och då är det inte läge att stoppa in en valp i familjen. Tidsfristen för det är kort, annars blir det att vänta tills vår hund är borta. Det som är dumt med det är att vår hund är världens bästa på att fostra valpar till trygga, balanserade hundar, i och med att han själv är det. Därav önskade vi tidigt att han skulle få vara med om det. Jag har till och från tittat på olika uppfödare och kullar, men inte hittat en enda som känts ”rätt”. Har t.om tittat i Danmark, där hans linje delvis kommer ifrån. För att skingra tankarna på jobbet igår satt jag och snurrade på uppfödare som jag gjort 100 tals ggr förut och plötsligt! DÄR fanns den, den ultimata kombinationen, men helt ”rätt” linjer och en pappa som dessutom på pricken var lik den hund vi har! Nu suger vi på tanken en stund, men kan inte vänta för länge, för det finns med garanti fler som har koll på denna bra linje. Sen är det ändå upp till uppfödaren att bestämma vem han vill sälja till, det handlar ju aldrig om ”först till kvarn”, men när valparna väl är födda, brukar man ganska snart få veta om man blev vald som köpare eller inte.

Många små saker som bara blivit SÅ rätt när man som mest behöver det. Tillfälligheter eller? Vem vet, kanske är man bara mer mottaglig för att se dem när man inte mår bra… Hur som helst så är de välbehövliga energigivande händelser i en tuff tillvaro. Tar tacksamt emot fler :)

En låååång uppdatering :)

Vi hade underbara dagar i Turkiet! Kanonväder och härligt sällskap av familj och vänner. Den största delen av tiden gick självklart åt till sol och bad, men farmför allt barnen hade mängder av andra aktiviteter också. God mat, superbra hotell (2:a ggn vi bodde där och fler ggr kommer det att bli), många andra trevliga familjer från hela Norden och underbara skratt under hela veckan. Nästa år blir det som sagt 2 veckor!

En händelse värd att berätta var ankomsten till Antalyas flygplats. Smidigt kom vi ur planet och in i ankomsthallen. Hittade direkt bandet med bagaget som redan rullade med väskorna på. Min kollega lyfte av sin blå väska, men upptäckte snabbt att det inte var hennes. Samma procedur upprepades med väska två och tre. Efter dessa misstag hade hon höga resonemang med sig själv om vilken "duvblå" nyans det egentligen var på hennes väska. Jag stod bredvid och skrattade gott åt det hela. Bara sååååå typiskt min underbara kollega. Ytterligare 2 väskor av och på bandet som inte var hennes. När blå väska nummer 6 kommer säger hon bestämt att "DEN är det i vart fall INTE!!!" och låter den åka vidare på bandet. Plötsligt hörs kollegans 10 åriga dotters röst ljuda i ankomsthallen. Hon står typ 10 meter bakom oss och ropar "Mamma- väskan!!!" Tydligen var den väskan hon ratade som var den rätta... Jag skrattade gott åt detta. Men...
Skrattar bäst som skrattar sist! Vi hade 4 väskor men hittade bara tre. Det blev färre och färre väskor på bandet och en av dem som snurrade runt varv på varv påminde om våran, men det var inte den. Till sist var det BARA den som åkte runt och jag började inse att någon måste ha tagit fel väska och trott att våran var deras. SKIT OCKSÅ!!! Resonerade med kollegan och mannen om vi skulle ta med den lämnade väskan till informationen, för där kanske de kunde ta reda på vems den var och på så sätt hitta våran. När jag ska lyfta väskan av bandet dillar min kollega något om att jag kanske borde prova koden bara för säkerhets skull. Tror männsikan inte att jag vet vilken som är min väska. Gör dock som hon säger - i ren trots för att motbevisa henne- och vips åker väskan upp, innehållande våra saker...

Ja, SÅ kan det vara när detta sällskap är ute och reser. På vägen hem hade vi märkt alla våra väskor med knallorangea band och det fungerade klockrent!

Vad gäller tvisten mellan mig och mitt ex och boendet av vår gemensamma dotter så skulle vi ha träffats i Tingsrätten imorgon, men det blev inställt på mitt ex begäran. Vad detta innebär vet jag inte i skrivande stund, för min advokat har inte hunnit höra av sig. Vi har haft en soc utredning här som träffat mig och min dotter samt som talat med ex:et på telefon. Har nu läst vad ex:et sagt till utredaren och VM i Bullshit vinner han alla dagar i veckan! Själv tänker jag inte förställa mig och låtsas vara någon jag inte är, utan kör med ärliga öppna kort. That´s me! Återkommer i ärendet när jag vet mer.

På tal om ärlighet så var jag med om något för mig ovanligt häromdagen. En person som finns inom mitt arbete satt på ett möte och blåljög mig rätt upp i ansiktet. Ja, både mig och den andra personen som var med i mötet. Till saken hör att samme person hade tidigare under dagen suttit i ett annat möte med mig och 2 kollegor och sagt helt andra saker. Dessa förnekade personen helt vid andra mötet och gav en helt ny version. Ibland blir man förbluffad och framförallt BESVIKEN! Personen ifråga är någon som jag tyckt ganska bra om tidigare, men efter denna händelse har personen helt förlorat förtroendet hos mig. Kommer aldrig mer att lita på personen ifråga och vill helst hålla personen så långt ifrån mig som det bara går. Har otroligt svårt att förstå ett sådant agerande. Själv ljuger jag inte, möjligtvis vita lögner för att skydda någon eller för att hindra att någon blir ledsen eller sårad. Men aldrig för att vinna fördelar eller för att trampa på andra. Jag är den jag är och räcker inte det så är det väl så. Att ljuga och försöka få sig själv att framstå som bättre än vad man är och helst bättre än ALLA andra är inte my cup of tea. Tror inte heller att det är en fungerande väg till framgång...

I övrigt är det full fart på jobbet! Mer tryck än någonsin och tiden räcker inte till hur än man bär sig åt. Lätt att bli stressad, men jag försöker hålla balans i jobbet. Det hjälper ju inte att personer blåljuger och att man dessutom har tvister om barns boenden i privatlivet ovanpå det, men ibland blir man prövad med besked!

Har faktiskt börjat titta mig om efter nya arbeten. Inte så att jag egentligen tänker byta jobb just nu, men hittills har detta jobb inte gett den utveckling jag söker. Som det är tänker jag jobba vidare och fortsätta utbilda mig vid sidan av. Har nu börjat titta på jobb som ligger utanför skolvärlden. Min utbildning och erfarenhet räcker faktiskt långt även i andra branscher! Kul att "fönstershoppa" andra jobb och få tankar och idéer för framtiden. Kommunalanställd vill jag helst aldrig mer vara! Utvecklingspotentialen är mer eller mindre NOLL!!!

En annan lite kul sak är att sessan har börjat dricka te, så nu har jag fått en tekompis i soffan på kvällarna. Supermysigt faktiskt! Dessutom får hon ju känna sig lite större i och med att småkillarna sover då och på tv:n finns program som vi kan se tillsammans numer.

En serie som INTE sessan ser med mig är HOMELAND, som går på ettan på måndagar. Så SJUKT bra!!! Såg säsong ett på DVD box och det tog 2 dar att se alla 12 avsnitten. Kunde inte slita mig! Nu är det säsong 2 på tv:n och jag måste vänta en hel vecka mellan avsnitten, men det finns ju en viss tjusning i det med...

Helgen som var tillbringade jag på tu man hand med mannen i Stockholm. Vi bodde som vanligt på hotell Riesen i gamla stan. Förutom att umgås, äta gott och gå på bio så passade vi på att shoppa all vinterutstyrsel till barnen. Det blev dubbla uppsättningar vinterkläder till alla barn och dubbla uppsättningar skor, mannen köpte också ny jacka och skor. Själv hade jag inte behov av något men så hoppsan slank det med 2 par nya vinterstövlar och ett par stövletter *ching- ching*. Så det kan bli :-O

I övrigt är det bra med alla i familjen. Lite förkylningar som härjar, men det är ju väntat så här på hösten. Snart börjar curlingsäsongen :))))

Ska försöka komma ihåg att prova ändra dagens låt på en annan dator vid tillfälle.

Må så gott så länge!/Cilla