Man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken eller nåt... Ligger faktiskt något i det och jag ligger jag med :( Däckad i en dunderförkylning som dök upp som ett brev på posten i fredags. Fattar ingenting, från noll till hundra på en timme. Helwierd!!! Håller nu tummen för att den försvinner lika fort som den kom (med med dagens datum kan man ju räkna ut att så inte blev fallet) *suck* Har peppar, peppar sluppit förkylningsblåsorna på näsan som får mig att se ut som Bozo the clown och Pomperipossa släng dig i väggen! Hade dem dessutom alldeles nyligen och fick befinna mig på jobbet ändå - vet roligare saker att utsätta sig för... Har en helt fantastiskt stor ICKElust att befinna mig där igen veckan som kommer. Ja, buhu vad synd det är om mig, jo, jag vet att det finns de som har det sååååååå mycket värre, men ibland måste man väl få ojja sig lite?! Jobbar ju med, vad som känns som, världsfreden varje dag på jobbet och så kan jag inte ens bli sams med min egen näsa. Hmm... försöker universum säga mig något?!
Men man kan ju vända på det och bara se fördelar...
* Kostar inget att bli sjuk när man är ledig
* Mer accepterat att drälla snorpapper omkring sig hemma än på jobbet
* Inget behov av att försöka se piggare ut än vad man är
* Inget prestationskrav (åtminstone inte jobbmässigt)
* Lika älskad ändå av barnen
* Mer älskad än vanligt av katterna som har någon som ligger i soffan och kan kela med dem oavbrutet
* Spelar ingen roll vilken mat man lagar- allt smakar NADA ändå
* Kan för en gångs skull se vad som visas på tv mitt i nätterna eftersom att ligga ner ger känslan av att drunkna
* Effektiv peeling av näsan genom allt snytande
* Har kommit på vilka näsdukar som är bäst
* Kan inte vårjobba ute på tomten (jo, den är extremt positiv)
Finns säkert 1000 till om man tänker efter...
Stod och irriterade rumpan av mig häromdagen när ena hunden hade fått kola i öronen och inte ville komma in. Sjuk och frusen gjorde jag allt i min makt för att slippa gå efter eländet. Då kommer en sån där skränande vårfågel och flyger över. "Det är inte sant, inte DET också" tänkte jag då. Men det var en Trana och ingen sån där überdjävlig Kanadagås tack och lov. Vi slapp dem ju på vår strand förra året efter idogt arbete och jag ingen som helst lust att göra om det i år och absolut inte redan i mars!!!
Nej, nu ska jag tillaga något smaklöst till lunch och bjuda gänget på - spännande... Att vara kock när man är genomförkyld måste ju vara som att vara blind innebandydomare. Själv hoppas jag dock på att inte få matchstraff för dagens matlagning...
Dagens låt: Kent; Utan dina andetag http://youtu.be/NZfKXOlA7L0
söndag 11 mars 2012
onsdag 7 mars 2012
VÅREN ÄR HÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ibland skulle man kunna tro att jag glömt att jag har en blogg, men så är inte fallet. Det är ju bara det att solen, våren och livet i allmänhet kommer emellan :)
Sessan hade ett toppen "bio och restaurang" kalas där samtliga inbjudna deltog. Det var lyckat och kul och nästa år tror jag att kalas-fasen helt är över, så detta blev nog det sista för hennes del. Småkillarna fyller ju med en veckas mellanrum i slutet av april och början av maj, så då blir det mer kalasande minsann.
Vår nya familjemedlem "Lilla fräs" har funkat över förväntan i vårt hushåll. Hon är jättehärlig och ofantligt rolig att umgås med, OM man nu kan ha rätt inställning och förståelse för henne och hennes person. Men det har åtminstone vi, vilket är tur, eftersom det är hos oss hon bor. En hormonstinn, väldigt charmig liten 15 åring med ADHD och rejäla humörsvängningar, så det har genast börjat kännas lite mer levande här hemma efter storgrabbarnas flytt ;)
På tal om dem så kommer Trötter hem till Sverige igen i april och har valt att inte följa med företaget till Azorerna. En stor anledning är ju förstås flickvännen, som han också ska bli sambo med vid hemkomst, så hem hit flyttar han inte, men finns i den stora staden där jag jobbar. Det blir nog bra och småsyskonen gillar verkligen tanken på att ha brorsan så mycket närmre :) Butter däremot blir nog kvar även över sommaren nere i södra Sverige. Han har också flickvännen där och har möjlighet till ett bra och roligt jobb över sommaren där också. Men hem och hälsar på det gör han nog med garanti!
Vår andra lilla extra familjemedlem "Kloker" går från klarhet till klarhet och fick så mycket beröm på sista socmötet att hon nästan kunde flyga därifrån. Nu äntligen blir hon av med sitt LVU, men vill fortsätta bo kvar hos oss så länge hon behöver och minst tills hon gått ut gymnasiet. Det känns jättekul att ha kunnat vara med och hjälpa henne att hitta rätt i livet. Idag var vi och köpte en fin present åt henne som en litet grattis till det slopade LVU:et. Tror hon kommer bli jätteglad för den. Över 3 år har hon bott hos oss och utvecklingen har varit enorm! Men så har både hon och vi kämpat som bara den bitvis, men det har det absolut varit värt!!! Vi är JÄTTESTOLTA över henne och hennes utveckling!
Håller på att förhandla med cheferna om vidareutbildning nu. Är sjukt sugen på att plugga vidare i någon form, samtidigt som jag jobbar förstås. Vi håller tummarna för att vi får igenom det vi önskar och att vi snart får komma igång i så fall.
JO!!! Jag gjorde något igår som jag inte gjort mer än en gång förut i mitt liv; jag körde bilen i en biltvätt!!! De ni! Jag har ju haft en viss fobi för de där sen jag körde fast Sessans pappas SEAT Leon med kjolpaket och elände i en sån för typ 10 år sedan. Efter det har jag vägrat, men så igår morse så fick jag ett infall att nu var det dags. Kan ha att göra med att min svarta Volvo var pinsamt smutsig och gick i en mer lervit nyans. Således hade jag och en kollega arbetstids konferens i bilen under tvätten och när vi ändå höll på tog vi hennes bil också. Supersmidigt och bilen blev JÄTTEFIN!!! Kommer med GARANTI att hända igen *ching- ching*. Insidan är fortfarande spotless efter rekonden jag fick på alla hjärtans dag...
Idag är det onsdagsfika med barnen som gäller och den underbara Tom kan gai soppan till middag. Solen skiner, våren är här och livet känns väldigt mycket i balans *peppar,peppar* Bäst att njuta vidare :)
Dagens låt: Årets bästa hittills i Sverige : Euforia; Loreen http://youtu.be/Z4PMQB5zmAU
Sessan hade ett toppen "bio och restaurang" kalas där samtliga inbjudna deltog. Det var lyckat och kul och nästa år tror jag att kalas-fasen helt är över, så detta blev nog det sista för hennes del. Småkillarna fyller ju med en veckas mellanrum i slutet av april och början av maj, så då blir det mer kalasande minsann.
Vår nya familjemedlem "Lilla fräs" har funkat över förväntan i vårt hushåll. Hon är jättehärlig och ofantligt rolig att umgås med, OM man nu kan ha rätt inställning och förståelse för henne och hennes person. Men det har åtminstone vi, vilket är tur, eftersom det är hos oss hon bor. En hormonstinn, väldigt charmig liten 15 åring med ADHD och rejäla humörsvängningar, så det har genast börjat kännas lite mer levande här hemma efter storgrabbarnas flytt ;)
På tal om dem så kommer Trötter hem till Sverige igen i april och har valt att inte följa med företaget till Azorerna. En stor anledning är ju förstås flickvännen, som han också ska bli sambo med vid hemkomst, så hem hit flyttar han inte, men finns i den stora staden där jag jobbar. Det blir nog bra och småsyskonen gillar verkligen tanken på att ha brorsan så mycket närmre :) Butter däremot blir nog kvar även över sommaren nere i södra Sverige. Han har också flickvännen där och har möjlighet till ett bra och roligt jobb över sommaren där också. Men hem och hälsar på det gör han nog med garanti!
Vår andra lilla extra familjemedlem "Kloker" går från klarhet till klarhet och fick så mycket beröm på sista socmötet att hon nästan kunde flyga därifrån. Nu äntligen blir hon av med sitt LVU, men vill fortsätta bo kvar hos oss så länge hon behöver och minst tills hon gått ut gymnasiet. Det känns jättekul att ha kunnat vara med och hjälpa henne att hitta rätt i livet. Idag var vi och köpte en fin present åt henne som en litet grattis till det slopade LVU:et. Tror hon kommer bli jätteglad för den. Över 3 år har hon bott hos oss och utvecklingen har varit enorm! Men så har både hon och vi kämpat som bara den bitvis, men det har det absolut varit värt!!! Vi är JÄTTESTOLTA över henne och hennes utveckling!
Håller på att förhandla med cheferna om vidareutbildning nu. Är sjukt sugen på att plugga vidare i någon form, samtidigt som jag jobbar förstås. Vi håller tummarna för att vi får igenom det vi önskar och att vi snart får komma igång i så fall.
JO!!! Jag gjorde något igår som jag inte gjort mer än en gång förut i mitt liv; jag körde bilen i en biltvätt!!! De ni! Jag har ju haft en viss fobi för de där sen jag körde fast Sessans pappas SEAT Leon med kjolpaket och elände i en sån för typ 10 år sedan. Efter det har jag vägrat, men så igår morse så fick jag ett infall att nu var det dags. Kan ha att göra med att min svarta Volvo var pinsamt smutsig och gick i en mer lervit nyans. Således hade jag och en kollega arbetstids konferens i bilen under tvätten och när vi ändå höll på tog vi hennes bil också. Supersmidigt och bilen blev JÄTTEFIN!!! Kommer med GARANTI att hända igen *ching- ching*. Insidan är fortfarande spotless efter rekonden jag fick på alla hjärtans dag...
Idag är det onsdagsfika med barnen som gäller och den underbara Tom kan gai soppan till middag. Solen skiner, våren är här och livet känns väldigt mycket i balans *peppar,peppar* Bäst att njuta vidare :)
Dagens låt: Årets bästa hittills i Sverige : Euforia; Loreen http://youtu.be/Z4PMQB5zmAU
fredag 17 februari 2012
The "pytt i panna" of life :)
Och här var det tajt mellan inläggen - NOT! ja, så kan det vara ibland. Livet är fullt upp med nya och gamla vanliga saker i en härlig blandning. Nya familjemedlemmen funkar fint och det har hittills varit friktionsfritt :) Tror absolut hon kommer passa in bra i vår familj.
Jobbet flyter på för fullt och jag har härliga arbetskamrater som får mig att mer eller mindre gråta av skratt flera gånger varje dag. Utan dem skulle jobbet lätt äta vansinnigt med energi, men av dessa personer får man mer än man förbrukar, så även inför helgen står man på plus :) Har en hel del utbildningsdagar under våren och vi hoppas även på en mer omfattande utbildning till senast hösten. Vi blev lovade kompetensutveckling i anställningen och vi vill gärna ha mer utbildning inom coach/ handledning. Finns ju en hel del att välja på där, så vi håller på att se över vad som bäst kan passa oss och som helst är legitimerande i någon form.
Har även hunnit med en kväll med min underbara vän Nina. Trots att vi inte ses speciellt ofta så är det "precis som vanligt" när vi väl gör det och det är också energigivande stunder i tillvaron!
Sessans födelsedag står för dörren och det har varit lite pyssel runt den och kommande "kalas". Ja, hon har blivit lite för stor för det tycker hon - fyller ju 10 år- så det blir till att bjuda tjejerna i klassen på bio och pizza istället och "hänga lite" med dem. Funkar alldeles förträffligt för mig, för det innebär ju noll arbetsbörda =P Jag behöver bara finnas till i bakgrunden om det skulle vara något, annars är det ju andra som servar med mat och städning - KANOOOON!!!
Alla hjärtans dag var här och jag fick en helrekond av min bil av mannen dagen till ära. Ja, han gjorde den ju inte själv precis, men han lämnade in den, så nu är den så där härligt ny på insidan, blank, fin och dammfri :) Utsidan blev ju tyvärr superskitig på en gång med tanke på blötvädret längs vägarna, men, men. Fin är den oavsett och det var något jag önskat mig och verkligen uppskattade. Använder ju bilen både till och från jobbet samt i jobbet varje dag och då är det skönt när den är så där pedantiskt snygg ;)
Tulpanerna har nu också anlänt på köksbordet. Tyvärr finns det fler än jag som uppskattar dem. Har en katt som är absolut tokig i att tugga på bladen, så de ser lite naggade ut här och där. Vi försöker hålla henne ifrån dem, men hon lyckas ändå alltid i nåt obevakat ögonblick. Ja, ja, fina är de ändå och giftiga är de inte heller, så det får väl vara så då!
Lillsprins fick smurfar i julklapp, såna där från Schleich i plast ni vet?! De fanns ju redan på 70- talet eller nåt. Både jag och mannen tycker att det är lite kul att köpa nån nu och då när man kommer över nån som lillprins inte har. Samlingen är ganska gedigen vid detta lag! Men OJ vad han gillar dem!!! Han lägger timmar per dag på att leka med dem och fantasin är det inget fel på. Småkillarna har även hittat på ett eget tärningsspel som involverar dessa smurfar (eller heter det smurfer?!). Själv blir man ju vare sig man vill det eller ej väldigt invigd i ämnet. Självklart har vi även x antal filmer om de små blå rackarna som går varma här hemma.
På tal om tecknade figurer så har jag och min ena kollega också fått ett smeknamn. Vi har en hel del ärenden ihop, jobbar sjukt bra och synkat tillsammans, har samma sorts humor, står för samma synsätt och samma värderingar och avslutar mer eller mindre varandras meningar numer... Vilket?! Jo, "Dupontarna" så klart ;) Vi bär detta epitet med stolthet!!!
Filosofen har hittat sitt kall här i livet han med. Han har fallit pladask för längdåkning. Han tycker det är det roligaste som finns!!! Själv har jag alltid tyckt att det är "sådär" (läs skittråkigt), men det är ju kul att han gillar det. Nu går han också på en friskola med idrottsprofil, så det erbjuds en hel del tillfällen för favoritintresset, vilket är skönt, för så slipper jag ju haka på ute i spåret. Min Dupont- kollega var i Grönklitt och åkte häromveckan och höll på att slå ihjäl sig i en utförslöpa där någon tappat en pappersnäsduk i spåret. (Liten tuva välter ofta stort lass...). Livsfarlig sport det där!!! Åtminstone för alla av kvinnligt kön 40+... Tacka vet jag slalom!!!
Nej, nu är det dags att ta fredag! Jo, har förresten fått en Blogaward av min vän Monica. Jag ska i och med den nominera några andra bloggar till en award. Jag ska tänka på det och återkomma i ärendet, men vill passa på att tacka Monica för den fina utmärkelsen :))) Hon har (som alltid) världens sötaste kattungar hemma hos sig och hon finns länkad här på bloggen till vänster (Spinnsibbs sibiriska katter). Jag bara MÅSTE ta med mig lilltjejen och åka ner och gosa ihjäl mig på dem en sväng när de blivit lite större. Vill ju även träffa den fantastiskt fina Aussien de också skaffat :)
Ha nu en bra helg i vårsolen!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Dagens låt: Pointed sisters: Jump http://youtu.be/ryqoXr9pum8
Jobbet flyter på för fullt och jag har härliga arbetskamrater som får mig att mer eller mindre gråta av skratt flera gånger varje dag. Utan dem skulle jobbet lätt äta vansinnigt med energi, men av dessa personer får man mer än man förbrukar, så även inför helgen står man på plus :) Har en hel del utbildningsdagar under våren och vi hoppas även på en mer omfattande utbildning till senast hösten. Vi blev lovade kompetensutveckling i anställningen och vi vill gärna ha mer utbildning inom coach/ handledning. Finns ju en hel del att välja på där, så vi håller på att se över vad som bäst kan passa oss och som helst är legitimerande i någon form.
Har även hunnit med en kväll med min underbara vän Nina. Trots att vi inte ses speciellt ofta så är det "precis som vanligt" när vi väl gör det och det är också energigivande stunder i tillvaron!
Sessans födelsedag står för dörren och det har varit lite pyssel runt den och kommande "kalas". Ja, hon har blivit lite för stor för det tycker hon - fyller ju 10 år- så det blir till att bjuda tjejerna i klassen på bio och pizza istället och "hänga lite" med dem. Funkar alldeles förträffligt för mig, för det innebär ju noll arbetsbörda =P Jag behöver bara finnas till i bakgrunden om det skulle vara något, annars är det ju andra som servar med mat och städning - KANOOOON!!!
Tulpanerna har nu också anlänt på köksbordet. Tyvärr finns det fler än jag som uppskattar dem. Har en katt som är absolut tokig i att tugga på bladen, så de ser lite naggade ut här och där. Vi försöker hålla henne ifrån dem, men hon lyckas ändå alltid i nåt obevakat ögonblick. Ja, ja, fina är de ändå och giftiga är de inte heller, så det får väl vara så då!
Lillsprins fick smurfar i julklapp, såna där från Schleich i plast ni vet?! De fanns ju redan på 70- talet eller nåt. Både jag och mannen tycker att det är lite kul att köpa nån nu och då när man kommer över nån som lillprins inte har. Samlingen är ganska gedigen vid detta lag! Men OJ vad han gillar dem!!! Han lägger timmar per dag på att leka med dem och fantasin är det inget fel på. Småkillarna har även hittat på ett eget tärningsspel som involverar dessa smurfar (eller heter det smurfer?!). Själv blir man ju vare sig man vill det eller ej väldigt invigd i ämnet. Självklart har vi även x antal filmer om de små blå rackarna som går varma här hemma.
Nej, nu är det dags att ta fredag! Jo, har förresten fått en Blogaward av min vän Monica. Jag ska i och med den nominera några andra bloggar till en award. Jag ska tänka på det och återkomma i ärendet, men vill passa på att tacka Monica för den fina utmärkelsen :))) Hon har (som alltid) världens sötaste kattungar hemma hos sig och hon finns länkad här på bloggen till vänster (Spinnsibbs sibiriska katter). Jag bara MÅSTE ta med mig lilltjejen och åka ner och gosa ihjäl mig på dem en sväng när de blivit lite större. Vill ju även träffa den fantastiskt fina Aussien de också skaffat :)
Dagens låt: Pointed sisters: Jump http://youtu.be/ryqoXr9pum8
måndag 30 januari 2012
Mot ljusare tider =P
Jaha, Januari är snart till ända... Äntligen får man väl säga att vintern är här och det har hunnits med lite vinteraktiviteter som skidåkning, snowracer och skridskor till barnens stora lycka. Själv skulle jag inte gråta om våren kom tidigt i år, men jag gläds redan åt ljuset som blir längre för var dag som går. I år blir första året på väldigt, väldigt länge som jag inte kan sitta i solen på dagarna och odla fräknar. Har ju pluggat och varit mammaledig förut och då kan man ju lägga upp dagarna efter eget bevåg, men inte nu. Kanske måste ta några dagar ledigt ändå när det blir ett högtryck längre fram så jag får odla på vårfräknarna :)
Trötter är nu hemma på besök från Madeira och det är mysigt. Småsyskonen tar verkligen vara på varenda sekund av tiden med honom och det märks att han varit saknad. Det märks även att han saknat sina småsyskon ;) Är lite sugen på att ta en sväng ner och hälsa på honom senare i vår. Har ju inte varit på Madeira (en pensionärs ö, jag vet), men lite sol och värme sitter ju aldrig fel...
Igår gjorde jag en "first", jag var i Mockfjärd! Där har jag aldrig varit förut. vad jag gjorde där?! Jo, jag var på underklädesparty, riktigt kul faktiskt! Mycket ny inspiration och man fick i lugn och ro prova ut det man ville och hon som höll i det hade koll på storlekar. Dessutom var det bara topp produkter av de bästa, kändaste märkena, men lite billigare än i affärerna. Kul idé som funkar i goda vänners lag! Rekommenderas!!!
Annars då?! Jo, vi blir en till i familjen inom kort. Den flicka som min man varit kontaktperson/ handledare åt i snart ett år kommer att flytta hem till oss som familjehemsplacering. Hon är 15 år och hennes mål är att kunna flytta hem till sin mamma så småningom, så hur länge hon blir hos oss återstår att se. Just nu bor hon i en jourfamilj och hon flyttar in hos oss den 8/2. Detta innebär också att mannen kommer att vara tjänstledig och finnas hemma i 6 månader framöver. Ja, lite kommer han jobba ändå på vissa resor och så och så har han sina studier, men OJ vilken skillnad det kommer att bli ändå. Jag är van vi att nästan aldrig ha honom hemma och nu ska han vara hemma större delen av tiden *lyx*. Det som jag tycker är allra bäst är att jag slipper stressiga lämningar och hämtningar på skola och dagis :)
Nej, nu måste jag ta tag i dokumentationen som växer på hög här bredvid :)
Dagens låt: Nostalgi :) Marie Fredriksson; Efter stormen http://youtu.be/9hFgpvEt-bo
Trötter är nu hemma på besök från Madeira och det är mysigt. Småsyskonen tar verkligen vara på varenda sekund av tiden med honom och det märks att han varit saknad. Det märks även att han saknat sina småsyskon ;) Är lite sugen på att ta en sväng ner och hälsa på honom senare i vår. Har ju inte varit på Madeira (en pensionärs ö, jag vet), men lite sol och värme sitter ju aldrig fel...
Igår gjorde jag en "first", jag var i Mockfjärd! Där har jag aldrig varit förut. vad jag gjorde där?! Jo, jag var på underklädesparty, riktigt kul faktiskt! Mycket ny inspiration och man fick i lugn och ro prova ut det man ville och hon som höll i det hade koll på storlekar. Dessutom var det bara topp produkter av de bästa, kändaste märkena, men lite billigare än i affärerna. Kul idé som funkar i goda vänners lag! Rekommenderas!!!
Annars då?! Jo, vi blir en till i familjen inom kort. Den flicka som min man varit kontaktperson/ handledare åt i snart ett år kommer att flytta hem till oss som familjehemsplacering. Hon är 15 år och hennes mål är att kunna flytta hem till sin mamma så småningom, så hur länge hon blir hos oss återstår att se. Just nu bor hon i en jourfamilj och hon flyttar in hos oss den 8/2. Detta innebär också att mannen kommer att vara tjänstledig och finnas hemma i 6 månader framöver. Ja, lite kommer han jobba ändå på vissa resor och så och så har han sina studier, men OJ vilken skillnad det kommer att bli ändå. Jag är van vi att nästan aldrig ha honom hemma och nu ska han vara hemma större delen av tiden *lyx*. Det som jag tycker är allra bäst är att jag slipper stressiga lämningar och hämtningar på skola och dagis :)
Har drabbats av en stark lust av att lära mig nåt nytt. Vad vet jag inte, men jag hungrar efter kunskap känner jag. Kanske är det så enkelt att jag inte har pluggat på en termin nu och att jag faktiskt älskar att plugga. Är lite avundsjuk på mannen och hans arbeten och framför allt nu när han ska skriva slutarbetet *suckar längtande*. Det är så himla kul!!! Helst vill jag ju läsa mot högskolan, så jag ska nog ta och titta om det finns nåt kul man kan söka till hösten och läsa på halvfart, så man kan jobba 100% samtidigt. Ja, eller så kanske man ska ge sig på något kreativt. Kvällskurs nu när mannen finns på hemmaplan?! Hmm... vet inte vad bara. Gitarr skulle vara kul, men jag vet inte om det finns - ska nog kolla upp det! Eller Yoga kanske?! Vi fnular vidare på den...
Är lite sugen på en XC90 men har insett att XC60:n också är rätt läcker... Hade en inte så kul upplevelse härom veckan när jag kom från en föreläsning sent på kvällen och skulle åka hem. Klockan var runt 20 tiden och det var typ 15 minus ute och min volvo var stendöd. Den där parkeringsvärmaren hade helt laddat ur batteriet. Min kollega som bodde i staden ringde sin man, men tji fick vi, han fick inte igång den. Eländet är ju helt elektroniskt och jag kunde få in nyckelkortet, men sen gick det inte att få ut, vilket i sin tur gjorde att det blixtrade hejvilt när man försökte starta med startkablar. Men världens bästa Tobias (som vi köper våra bilar av, Bilgruvan i Säter) ryckte ut och kom till min räddning. Han fick kämpa på en bra stund, men fick till slut igång eländet. Jag fick sedan ta hans bil hem, så skulle han fixa ett nytt batteri till mig tills dagens därpå. När jag sedan kom dit dan efter hade jag ett nytt batteri och en jättepigg bil igen och dessutom sa Tobias att han hade tänkt tvätta bilen åt mig också, men han hade ingen plats i bilhallen och då hade bilen hunnit frysa ihop. *Gulle*. Världens bästa bilförsäljare!!! Mmm... suger vidare på det där med XC versionen, måste sälja in idén bättre hos mannen tror jag ;) Men jag skulle vara SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ rätt i en Volvo XC 90 eller 60, DET vet jag!!! Måste nog kolla upp dem bredvid varandra och provköra lite så jag vet vilken som känns mest "Cilla"...
I övrigt skuttar livet på i vanlig fart (dvs full fart!). Barnen är för stunden friska och krya *peppar, peppar*, jobbet är också full fart men åt lite olika håll. Har så jäkla svårt för att bara stå bredvid och inte ha mandat att agera när jag ser att barn inte får det som de faktiskt har rätt till. Men förändring är en process, det förstår jag och Rom byggdes inte på en dag, men oavsett så ska inte barnen här och nu behöva betala priset för att vissa pedagoger inte vill arbeta enligt de styrdokument som finns för den svenska skolan... I´m NOT giving up!!! Envis som synden måste ju vara en bra egenskap i åtminstone detta sammanhang ;) Ni som har följt min resa genom skolvärlden de senaste 10 åren eller så vet att jag backar ALDRIG på den punkten! Eleverna kommer ALLTID i första hand och de ska få den hjälp och det stöd som de har rätt till baserat på sina kunskaper och sina förmågor. Om vi inte kan möte varje individ där de är, så kan vi inte heller hjälpa dem framåt. Tänk att det ska vara så svårt att förstå för vissa...
Nej, nu måste jag ta tag i dokumentationen som växer på hög här bredvid :)
Dagens låt: Nostalgi :) Marie Fredriksson; Efter stormen http://youtu.be/9hFgpvEt-bo
onsdag 18 januari 2012
ÄNTLIGEN :)
Här är den; Butters sångpremiär på Youtube. Han och hans kompis har spelat in denna i skolans studio. Det är Butter som sjunger och Danny som lägger stämman.Är sjukt stolt över min son *sträcker på mig* Notera att Butter har varken tagit sång eller gitarrlektioner, utan är helt självlärd...
Lyssna och njut!!!
Dagens låt: Jesper och Danny; Hear you me http://youtu.be/NpE4kLMH49s
Lyssna och njut!!!
fredag 13 januari 2012
Jobbets tunga baksida...
Första arbetsveckan på det nya året. Tja, vad ska man säga?! Vissa ärenden går framåt som de ska och andra rakt åt andra hållet :( Mitt jobb är verkligen att bollas mellan olika ytterligheter och det gäller att hänga med i svängarna. En del av vårt arbete är att bidra till en organisationsförändring vad det gäller synen och arbetsättet runt elever med framförallt neuropsykiatriska funktionshinder. Ibland undrar jag verkligen om vi någonsin kommer att nå dit... Ja, dagar som dessa gör jag verkligen det. Ibland möter man ett så kompakt motstånd till denna förändring att man nästan blir mörkrädd. I min yrkesroll har man inget mandat att genomdriva saker, man kan bara föreslå och föra dialog. När motparten stänger öronen och vrider och vänder det man sagt till något det inte alls är, så är dörren till förändring ganska så tvärlåst. Dessutom får man i sitt ämbetet ta mycket smällar från både ena och andra hållet, så det gäller att "vara sin skylt". Dvs. att inte låta det påverka sin egen individ, för det är ju egentligen inte den de slår på. Men... som ni säkert vet är det svårt och vissa dagar tar man helt enkelt bara åt sig vare sig man vill eller inte och de dagarna blir riktigt tunga! Man ifrågasätter sig sjäv och sin egen förmåga och kompetens...
Det svåra i att nå fram i vårt uppdrag är när vi möter fördomar och attityder som är svåra att förändra. Då handlar det också oftast om grupper och inte individer. Nu pratar jag inte elever utan vuxna.Där jag står, på låg och mellanstadiet så kan det i min värld aldrig vara elevernas "fel". Felet ligger i fel förväntningar, fel förutsättningar och fel bemötande från omvärlden. MIN bild av mitt uppdrag (och som jag också tror är ledningen i kommunens) är att jag jobbar med integration och INTE assimilation. Dvs. mitt jobb är INTE att ändra eleven så att den passar in i systemet, utan mitt jobb är att ändra systemet så att eleven passar in.
Tyvärr är detta inte vad en del av de som arbetar i skolans värld vill och tycker. Ibland blir det eleverna som skuldbeläggs och den ultimata lösningen ligger i att skriva in dem på någon annan "special skola". Detta gäller elever både med och utan diagnoser. Att miljön runt omkring dessa elever är allt annat än bra, att dessa elever ges helt felaktiga förväntningar och förutsättningar tar man inget ansvar för. Trots att detta skulle kunna korrigeras med enkla lösningar. Nej då, där är motståndet kompakt och de enkla lösningarna ifrågasätts in absurdum och snedtolkas till saker de inte är.
Just där och då, i det ärendet känner man sig väldigt ensam. Min lilla röst - utan mandat- är den som talar FÖR dessa elever. Jag är i detta deras röst, den som kan sätta ord på det som blivit fel och som de genom sitt beteende ger uttryck för. Men som ensam och utan mandat kan man inte bli annat än överkörd och gruppens antal och styrka vinner. De vuxna får som de vill, oavsett om det strider mot elevernas rättigheter och elevernas bästa eller inte.
Pedagogiken är en djungel och var och en blir salig på sin fason - visst! Men oavsett så måste väl ändå elevernas bästa komma i första rummet?! Det står till och med i läroplanerna att det åligger lärare att kontinuerligt utvärdera sin undervisning för att säkerställa att den är anpassad efter den elevgrupp man har. Hmm... ibland undrar jag om läroplaner och andra styrdokument verkligen är ett verktyg i verksamheten. Det känns som att en del har gjort helt egna lagar och regler och dessutom kan utöva dessa fritt utan tydlig ledning som säger motsatsen.
Ja ni, idag är jag allt annat än munter över skolans utveckling och väldigt, väldigt oroad över hur alla dessa barn som inte "passar in i mallen" kommer att ha det i den svenska skolan. Jag VET att det finns underbara pedagoger där ute och skolor som gör ett fantastiskt jobb, men det finns också pedagoger som gör helt tvärtom! Jag har en dröm och det är att VARENDA UNGE ska bemötas utifrån deras kunskapsnivå, utifrån deras förståelse och utifrån deras förutsättningar. Egentligen borde det inte vara en dröm, för det står faktiskt också i läroplanerna, men jag som befinner mig i skolans värld kan säga att bitvis på vissa platser är vi väldigt långt därifrån!
Ja ni, tungt fredagsfnul från ett för dagen tungt hjärta...
Men jag vet, det kommer bättre dagar och i vissa ärenden når jag fram och jag får glädjas med dessa. Men jag kan ändå inte släppa tanken på dessa barn som inte får det bemötande som de faktiskt har rätt till... Kanske ska man inte ha detta jobb om man är känslomänniska?!
Dagens låt: Patty Grifin; Rain: http://youtu.be/pFbjE7NFmUI
Det svåra i att nå fram i vårt uppdrag är när vi möter fördomar och attityder som är svåra att förändra. Då handlar det också oftast om grupper och inte individer. Nu pratar jag inte elever utan vuxna.Där jag står, på låg och mellanstadiet så kan det i min värld aldrig vara elevernas "fel". Felet ligger i fel förväntningar, fel förutsättningar och fel bemötande från omvärlden. MIN bild av mitt uppdrag (och som jag också tror är ledningen i kommunens) är att jag jobbar med integration och INTE assimilation. Dvs. mitt jobb är INTE att ändra eleven så att den passar in i systemet, utan mitt jobb är att ändra systemet så att eleven passar in.
Tyvärr är detta inte vad en del av de som arbetar i skolans värld vill och tycker. Ibland blir det eleverna som skuldbeläggs och den ultimata lösningen ligger i att skriva in dem på någon annan "special skola". Detta gäller elever både med och utan diagnoser. Att miljön runt omkring dessa elever är allt annat än bra, att dessa elever ges helt felaktiga förväntningar och förutsättningar tar man inget ansvar för. Trots att detta skulle kunna korrigeras med enkla lösningar. Nej då, där är motståndet kompakt och de enkla lösningarna ifrågasätts in absurdum och snedtolkas till saker de inte är.
Just där och då, i det ärendet känner man sig väldigt ensam. Min lilla röst - utan mandat- är den som talar FÖR dessa elever. Jag är i detta deras röst, den som kan sätta ord på det som blivit fel och som de genom sitt beteende ger uttryck för. Men som ensam och utan mandat kan man inte bli annat än överkörd och gruppens antal och styrka vinner. De vuxna får som de vill, oavsett om det strider mot elevernas rättigheter och elevernas bästa eller inte.
Pedagogiken är en djungel och var och en blir salig på sin fason - visst! Men oavsett så måste väl ändå elevernas bästa komma i första rummet?! Det står till och med i läroplanerna att det åligger lärare att kontinuerligt utvärdera sin undervisning för att säkerställa att den är anpassad efter den elevgrupp man har. Hmm... ibland undrar jag om läroplaner och andra styrdokument verkligen är ett verktyg i verksamheten. Det känns som att en del har gjort helt egna lagar och regler och dessutom kan utöva dessa fritt utan tydlig ledning som säger motsatsen.
Ja ni, idag är jag allt annat än munter över skolans utveckling och väldigt, väldigt oroad över hur alla dessa barn som inte "passar in i mallen" kommer att ha det i den svenska skolan. Jag VET att det finns underbara pedagoger där ute och skolor som gör ett fantastiskt jobb, men det finns också pedagoger som gör helt tvärtom! Jag har en dröm och det är att VARENDA UNGE ska bemötas utifrån deras kunskapsnivå, utifrån deras förståelse och utifrån deras förutsättningar. Egentligen borde det inte vara en dröm, för det står faktiskt också i läroplanerna, men jag som befinner mig i skolans värld kan säga att bitvis på vissa platser är vi väldigt långt därifrån!
Ja ni, tungt fredagsfnul från ett för dagen tungt hjärta...
Men jag vet, det kommer bättre dagar och i vissa ärenden når jag fram och jag får glädjas med dessa. Men jag kan ändå inte släppa tanken på dessa barn som inte får det bemötande som de faktiskt har rätt till... Kanske ska man inte ha detta jobb om man är känslomänniska?!
Dagens låt: Patty Grifin; Rain: http://youtu.be/pFbjE7NFmUI
lördag 7 januari 2012
NYTT ÅR och NY uppdatering (på tiden - jag vet...)
OOOOOtroligt dålig uppdatering - jag vet! Men hej och hå vad dagarna rinner iväg :) Min ledighet har iofs mest gått åt till att vara sjukstuga. Alla de tre minsta har varit dåliga och även jag och mannen. Hög feber, halsont och hosta är vad som bjudits på. Men för att se det från den positiva sidan så har det varit långa lata dagar i soffan, nyårskvällen gick åt till att minska tvättberget (mannen jobbade och Filosofen var fortfarande sjuk) så det nya året började med minskat tvättberg *cing- ching*. Nåja, vi hade det faktiskt riktigt mysigt jag och barnen med god mat och efterrätt och vi skickade upp en papperslykta med våra önskningar inför det nya året också. Några av grannarna hade ett ganska stort fyrverkeri på vår "strand" (ute på isen) så vi hade panorama utsikt i köket - helt perfekt!
Julen var däremot mer i hela familjens tecken och var precis så där fin och mysig som den ska vara. Barnen var nöjda med sina julklappar och mannen var hemma! På juldagen hade vi familjen från Eritrea här (de vi har hjälpt en del under året) och de har nu fått permanent uppehållstillstånd i Sverige *hoppar och skuttar*. De bor nu inte så långt härifrån där de ska börja sitt nya svenska liv. Är så glad för deras skull!!! Vi hjälpte dem att flytta till den nya staden och fixade möbler, tavlor och gardiner, samt dammsugare och annat som man behöver när man fått en ny fin stor lägenhet.
Idag har vi skottat upp och spolat skridskobanan utanför vårt hus på sjön och barnen ska åka skridskor och spark. Isen är helt perfekt, den bästa vi har haft helt klart. Nu hoppas vi att det får hålla i sig ett tag så man hinner utnyttja den ordentligt. En skridskobana runt sjön brukar också finnas också upplogad :) Där har vi sparkrace med jämna mellanrum.
Trots sjukdomar så håller vi på och gör om lite här hemma. Sessan har fått ett nytt rum på nedervåningen och hennes rum håller vi på att göra om i mer neutralt tema (innan var det små sessor på tapeten). Vi får se vad rummet ska användas till.
Min sjukdom är nog den som är mest envis. Ont i halsen, hosta och ett öra som krånglat i över en vecka nu. När jag lägger mig på kvällen låter det som om jag har en syrsa i örat. Hur irriterande som helst. Har bestämt att det får bli en doktorskontakt om det inte är bättre innan måndag. Men jobba, det ska jag självklart ändå :)
Nu på morgonen åkte Butter tillbaka till Småland igen :( Det har varit mysigt att ha honom hemma och nu blir det så där tomt igen... Men på måndag drar vardagen igång på nytt, så då blir det full fart som vanligt ;) Idag ska jag städa ut julen samt fixa till i sovrummet, som har fått agera föraringsplats när vi gjort om i sessans gamla rum. Sen blir det som sagt lite skridskoåkning också, men det får vänta till mitt på dan, det är lite bitigt just nu (-10).
Tänk att jul och nyår redan är över och nu väntar en spännande vårtermin på jobbet. Jag arbetar i en kommun som är under stor förändring och många nya stora förändringar ska komma nu efter nyår. Inget som direkt drabbar mig, men det kommer att bli lite gungigt rakt av när det sker förändringar i den organisation man arbetar i. Men jag tror det blir bra. Förändringar är jobbiga när de genomförs, men oftast ar de något gott med sig och den kommun jag arbetar i är verkligen i behov av förändring! Mitt jobb har ju varit en del i det förändringsarbete som pågår...
Filmen på Butter när han sjunger är på gång och läggs upp här på bloggen inom kort. Tills dess får ni hålla till godo med denna:
Dagens låt: Don´t go breakin´my heart http://youtu.be/eE4YHgWsINM
Julen var däremot mer i hela familjens tecken och var precis så där fin och mysig som den ska vara. Barnen var nöjda med sina julklappar och mannen var hemma! På juldagen hade vi familjen från Eritrea här (de vi har hjälpt en del under året) och de har nu fått permanent uppehållstillstånd i Sverige *hoppar och skuttar*. De bor nu inte så långt härifrån där de ska börja sitt nya svenska liv. Är så glad för deras skull!!! Vi hjälpte dem att flytta till den nya staden och fixade möbler, tavlor och gardiner, samt dammsugare och annat som man behöver när man fått en ny fin stor lägenhet.
Idag har vi skottat upp och spolat skridskobanan utanför vårt hus på sjön och barnen ska åka skridskor och spark. Isen är helt perfekt, den bästa vi har haft helt klart. Nu hoppas vi att det får hålla i sig ett tag så man hinner utnyttja den ordentligt. En skridskobana runt sjön brukar också finnas också upplogad :) Där har vi sparkrace med jämna mellanrum.
Trots sjukdomar så håller vi på och gör om lite här hemma. Sessan har fått ett nytt rum på nedervåningen och hennes rum håller vi på att göra om i mer neutralt tema (innan var det små sessor på tapeten). Vi får se vad rummet ska användas till.
Min sjukdom är nog den som är mest envis. Ont i halsen, hosta och ett öra som krånglat i över en vecka nu. När jag lägger mig på kvällen låter det som om jag har en syrsa i örat. Hur irriterande som helst. Har bestämt att det får bli en doktorskontakt om det inte är bättre innan måndag. Men jobba, det ska jag självklart ändå :)
Nu på morgonen åkte Butter tillbaka till Småland igen :( Det har varit mysigt att ha honom hemma och nu blir det så där tomt igen... Men på måndag drar vardagen igång på nytt, så då blir det full fart som vanligt ;) Idag ska jag städa ut julen samt fixa till i sovrummet, som har fått agera föraringsplats när vi gjort om i sessans gamla rum. Sen blir det som sagt lite skridskoåkning också, men det får vänta till mitt på dan, det är lite bitigt just nu (-10).
Tänk att jul och nyår redan är över och nu väntar en spännande vårtermin på jobbet. Jag arbetar i en kommun som är under stor förändring och många nya stora förändringar ska komma nu efter nyår. Inget som direkt drabbar mig, men det kommer att bli lite gungigt rakt av när det sker förändringar i den organisation man arbetar i. Men jag tror det blir bra. Förändringar är jobbiga när de genomförs, men oftast ar de något gott med sig och den kommun jag arbetar i är verkligen i behov av förändring! Mitt jobb har ju varit en del i det förändringsarbete som pågår...
Filmen på Butter när han sjunger är på gång och läggs upp här på bloggen inom kort. Tills dess får ni hålla till godo med denna:
Dagens låt: Don´t go breakin´my heart http://youtu.be/eE4YHgWsINM
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
