Här rullar det på som vanligt. Veckan har varit hektiskt och överfull för att använda två väldigt passande ord. 3 dagar i min lilla F- klass, de är och förblir ljuvliga. En torsdag med inläsning inför fredagens seminarier och ett PM som skulle vara inne om denna termins fördjupningsarbete.
Högskolan är och förblir en fascinerande organisation! I instruktionerna till fördjupningen står tydligt och klart att man får använda fördjupningen som förberedelse till examensarbetet genom att göra en litteraturstudie inom valt kompetensområde. Jag valde detta och skickade in mitt PM till kursansvarig. Får då till svar att: mitt val innehåller för lite svenskdidaktik, vilket är vad denna kurs handlar om, så jag bör nog hitta och lägga till dessa vinklingar. MEN skriver hon i nästa mening så kommer det nya direktiv från och med nästa höst så hon är osäker på vad som egentligen gäller och har därför lämnat mitt PM till examenssamordnarna för att de ska ta ställning till om jag kan göra en allmändidaktisk fördjupning i en ämnesdidaktisk kurs.
Ja, det är som vanligt med andra ord, de vet liksom inte själva vad som är vad och i en tid av förändring så blir det ännu snurrigare. Har fortfarande inte hört om jag fått mitt examensarbetes val godkänt, men om jag får igenom mitt fördjupningsval så borde det i så fall vara ett positivt tecken *håller tummarna*
Hade en lite (för mig) rolig incident på seminariet i fredags. En av mina kurskamrater fick totalt frispel och lämnade, det som enligt henne var befogad, kritik till seminarieledaren. Kritiken gällde ”för hög arbetsbelastning”, hela 3 dagar praktik och på det litteratur OCH seminarier på högskolan. HUR skulle man klara av detta menade de?! Ville de att studenterna gick in i väggen eller vad var egentligen meningen?
Själv började jag skratta högt (tur att det är över nätet och att både mikrofon och kamera kan vara avstängd), men den stackars seminarieledaren blev nog rätt paff. Vår arbetsbelastning är allt annat än skyhög. Jag fixar både den, familjen och annat utan problem och till slut sa vår seminarieledare den krassa sanningen: Detta är INGENTING mot det du ska klara av när du väl kommer ut och ska jobba och ha hela huvudansvaret! Cheesus, vad lever den studenten i för drömvärld? Jag har både en och två gånger under mina studier funderat över varför vissa valt läraryrket… Att dessutom tro att detta är en allmängiltig hållning bland alla studenter!?
Jag tror att de som fixar det bäst där ute är de som inte ”bara” går till jobbet. Det är de som älskar att arbeta med barn och ser läraryrket som en passion, som ser det evigt föränderliga som en positiv utmaning och har flexibiliteten i blodet. De har en yrkesstolthet men med glimten i ögat och med fingertoppkänsla för vad som krävs i varje enskilt fall. Ja, de som ser möjligheterna och inte problemen! That´s my opinion anyway.
Denna helg har vi dubbla besök. Både sessan pappa och sessans bästis är här, så huset är mer fyllt än vanligt. Sessan hade sin första innebandymatch igår och det tyckte hon var roligt, även om hon inte hade full koll på vilket mål hon skulle skjuta på :) Efter bara 4 träningar så kan man kanske inte begära det heller, men det kommer nog ska ni se.
De små killarna är så där lagom genomförkylda och hostiga. Hör nu hur sessan också valt att tillhöra den skaran och jag känner hur det sticker i näsan. Vill inte bli sjuk. Det är så onödigt och har oftast ingen som helst funktion utom att slå krokben på tillvaron. Kan med garanti klara mig utan det! Jag kan frivilligt vara den som står över denna gång, jag lovar att inte känna mig utanför eller mobbad ;)
I like beeing the odd one out!
Ja, det gör jag faktiskt och har nog alltid gjort. Inte så att jag varit svartrockare eller punkare eller något sådant, men jag har alltid sagt vad jag tycker (och gör än idag även om jag väljer mina strider med mer omsorg). Tar gärna ”den andra åsikten” bara för att det är lite roligt med diskussion och att ifrågasätta hur folk egentligen tänker. Lite provocerande sådär… Det finns så många som har åsikter men de vet inte varför och har absolut ingenting att underbygga sina argument med. Ja, det är nog absolut jag och har alltid varit. Tror att de som känner mig skulle helhjärtat hålla med ;)
Livet är för kort för att bara gå runt och existera. Att ifrågasätta och att vilja veta mer är det som för utvecklingen framåt. Som jag sagt förut, det finns SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket mer jag vill studera och jag kommer med garanti att erövra mycket mer kunskap än den jag redan har. Det är bara vi själva som är begränsningen för vår egen utveckling.
För att citera William Ernest Henley
“I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.”
(Invictus)
Dagens låt: Kan inte sägas bättre än så här: Rascal Flatts; Life is a highway
http://www.youtube.com/watch?v=mvsmRuRp4cM
.jpg)
