Kallt, men ännu ingen vinter

Har som sagt fulla dagar just nu. Klassen som jag är i är ute mycket och jag fryser rumpan av mig dagarna i ändan. Eftersom jag är och förblir en fryslort så hjälper inte kläder, jag fryser mentalt och då kommer det inifrån. Mina fingrar blir fiskpinnar på tre sekunder och går sen inte att få igång på evigheter och detta TROTS tjocka vantar. Det är långt ifrån vinter än och jag måste säga att jag fnular lite oroligt över hur det ska bli då… Har ju redan nu ena vinterjackan på mig (dock ej den nya supersnygga blå…).

Har konstaterat att det måste bli vintersko inköp till barnen snart också eftersom samtliga älgat iväg i fotstorleken under året som gått. Ja, konstigt vore det väl annars!?

Men KUL är det fortfarande och att arbeta med barn är och förblir världens roligaste jobb!!! Vi har en liten kille som inte kan säga S i klassen och idag ville han spela fotboll trots att det varit väldigt ”tjafsigt” på fotbollsplanen på sistone. Till slut bestämdes det att man skulle ta en fotbolls time- out, så att allt fick lugna sig. Men nu kom han alltså och frågade på sitt gulligaste sätt om de inte kunde få spela ändå. När svaret från fröken blev ”ja” lyser hela killen upp springer mot bollförrådet, vänder sig om i farten och ropar ”Du är bätt!!! (du är bäst). Gissa om vi fröknar bara log?!

Alla barnen i denna familj är *peppar, peppar* friska vilket känns bra. Lillprins har med sig pappa på dagis och idag lämnade pappa vid lunch och… det gick hur bra som helst, inga tårar alls! Tror helt och fullt på den ”snälla” metoden, där man lyssnar till det barnet förmedlar och agerar där efter och tar lämnandet en liten bit i taget och förbereder mycket. Hittills har det gått jättebra och jag hoppas att det håller i sig. Är så himla glad och stolt över att vi stod på oss som ”Mes- föräldrar” för i slut ändan vinner både lillprins, vi och dagis på det! Det är jag 100% övertygad om!

I helgen blir det studier med stort S för min del. Ska göra mina 20 förberedande timmar inför Ex arbetet. Dessa ska vara inlämnade nästa fredag, så det är på tiden liksom… Måste ju få till det bra och argumentera för min sak så Ex arbetes området blir godkänt. Skulle kännas SUPERSUGIGT om det blev avslag! Men jag är och förblir optimist och eftersom jag tycker att det är så klockrent, så borde forskarteamet på Högskolan också göra det – eller hur?! =D

Idag är det regn ute och i detta hus behöver man varken titta ut eller se väderprognoser, det är bara till att studera katternas beteende. Idag var det ”mycket tveksam utgång” med ”übersnabb ingång” och sedan horisontalläge i soffan resten av dagen = regn! Ja, det är mysiga små hårbollar vi har här hemma!

Hittade detta vykort i postlådan idag:

Det var från min man, han är bra go han...

Dagens låt: Mozella; Freezing (bara på grund av att jag fryser på skolan och INGENTING annat ;)http://www.youtube.com/watch?v=t3bbiUmw1gE

Söndags update :)

Intensiva dagar gör att bloggen förbises en del tyvärr. Men det kommer att bli bättre hoppas jag.

Dagarna som gått har det varit diskussioner med dagis som slutligen gick med på att vi får vara med och trygga upp Lillprins på dagis och slipper den hårda ”gråt och skrik” metoden. Kan fortfarande inte riktigt förstå varför man som förälder måste argumentera sig till det och hävda sig bestämt för att få igenom det. Att ”gråt och skrik” metoden är ett första handsval är och förblir ett pedagogiskt mysterium för mig. Borde man inte prova alla ”snälla” metoder först och ha den tidigare nämnda som sista utväg?! Känns i vilket fall som helst superskönt att vi fått igenom det vi ville och magkänslan inför det är 100 % rätt. Lillprins gick GLAD till dagis för första gången på länge i fredags när pappa skulle vara med =D
Att dagen får börja positivt måste ju vara en grundsten i att barnet upplever dagis som positivt och roligt, eller hur?! Men, ja… jag vet att man genom att hävda sin rätt till en annan metod också trampar alla andra föräldrar på tårna som mer eller mindra motvilligt gått med på ”gråt och skrik” metoden. Hoppas ändå att vi blir fler som sätter ner foten och ifrågasätter den framöver!

Igår var jag och Sessan och hälsade på en av sessans bästa kompisar som flyttade härifrån för några år sedan. Hon bor i en jättehärlig familj och det är så kul att se att de trots att de inte setts på jättelänge, bara hittar tillbaka till varandra ändå och det är som att ingen tid förflutit alls. Känns varmt i hjärtetrakten ;)

Mamman i familjen föder dessutom upp underbara Sibiriska katter och en av dem har färgen ”blå” och den är den vackraste katt jag sett. Jag såg henne när hon var 5 veckor också och gissa om det var ett sjukt sött litet nystan!? Drömmen är att skaffa en blå ”Sibbe” längre fram, men till dess får jag njuta av att titta på deras underbara katter och kattungar som dyker upp emellanåt. En helt fantastisk kattras med mycket karaktär och integritet och Monica är väldigt duktig och seriös som uppfödare och jag lär mig massor vid varje besök hos dem :) Hennes man är också jättetrevlig och det blir många roliga och intressanta pratstunder med glada skratt. Tack återigen för en trevlig dag hos er! Vill ni se de fantastiska katterna så finns hennes hemsida länkad här på vänster sida i bloggen.

Idag ska jag göra färdigt mitt projekt till förskoleklassen. Det är början på ett temaarbete som jag ska hålla i där. Ni får se bilder när jag är färdig ;)

Dagens låt: Brad Paisley; Find yourself http://www.youtube.com/watch?v=XxXY2-44bCs

Stolt MES- förälder!!!

Trött känns bara som förnamnet…

20 stycken söta men intensiva 6 åringar är ju en sak, men att bara ”gå bredvid” är inte riktigt min grej, hur trååååååkigt som helst. Men, man lär ju visa sig från den ödmjuka sidan och ligga lågt i början och visa sig intresserad av vad de andra gör. Och visst, mycket av det är intressant och bra, men absolut inte NYTT för mig som arbetat som lärare länge. Därav tröttheten, vet inte hur många gånger jag tittat på klockan dessa dagar och jag som vanligtvis aldrig gör det :)

Men, det blir bättre nästa vecka när jag själv får ansvara för en del lektioner. Alltid kan man lära sig något nytt, så ”praktiken” är allt annat än bortkastad!

Lillprins har fört dagisprotesten till en ny nivå denna vecka, han gråter FÖRTVIVLAT vid lämning. Känns riktigt superjobbigt. Dagispersonalen vill ju förstås att man kör den hårda linjen och klämkäckt lämnar över det skrikande, panikslagna, fastklamrande barnet till en fröken och med ett leende säga ”Hej då, mamma går nu, vi ses kl XX när mamma kommer och hämtar dig” och sen iskallt bara vända om och gå. Funkar inte riktigt för mig… Kan bara inte för min värld få in i min (kanske aningen trånga?) hjärna att detta på något sätt ska få lillprins att känna sig tryggare och dessutom uppleva dagis som roligare. Om någon därute vet svaret på denna fråga får ni mer än gärna delge mig den! Ja, jag förstår att det inte hjälper att ”dra ut på” lämningarna, men det är ju egentligen inte lämningen som är problemet, pudelns kärna är ju att han tycker dagis är tråkigt och att han inte vill gå dit!

Vårt dagis har dessutom den (mindre) brillianta lösningen att vara ett heldagis, dvs 26 barn i ålder 0-5 år. Vanliga syskongrupper brukar ju sträcka sig från 3-5 för att de riktigt små barnen kräver så otroligt mycket från pedagogerna att de större barnen får klara sig själva i stor utsträckning. Kanske är det just DET som är problemet? Vår Lillprins är dessutom väldigt duktig för att vara bara 3 år och många tror att han är 4 eller 5 istället. Men han är trots allt bara en liten 3 åring… Han kan inte själv riktigt förklara vad det är som gör dagis ”tråkigt”, han säger bara bestämt att han inte vill gå dit! Ingen lätt situation direkt…

En personal var tydligen utvald idag att tala om på ett fint sätt att vi föräldrar behöver vara ”mer bestämda” vid lämningen och om vi tänker vara kvar en stund (vilket med all tydlighet helst inte var önskvärt)med barnet så vill de veta hur länge (och här lades exemplet en kvart till) och NÄR de ska ta över?! Hmm… Lillprins börjar helt oväntat panikgråta i måndags när mannen lämnade enligt dagis två alternativ borde han då:

A. Hurtigt och glatt lämnat och bara gått trots lillkillens intensiva protester.

B. Vänt och talat om för personalen att om exakt 17 minuter (vilket då ändå är att dra över 2 minuter över den rekommenderade kvarten) är lillprins glad och i form igen och jag kan då gå och ni ta över.

Själva gick vi på det tydligen väldigt oönskade alternativ C. Mannen vände direkt, lyfte upp lillprins, frågade vad som var fel och talade om att han skulle stanna kvar till det kändes okej för lillprins att han gick. Det tog mer än 17 minuter kan tilläggas :) I tisdags gick det lite fortare och idag var det mormor som lämnade och då blev det bara lite gråt, men så var det inte mamma eller pappa som lämnade heller och dessutom lovade mormor en rolig överraskning när han kom hem. Dagis hade ändå tolkat denna lämning som ”lyckad” med motivationen att ”mormor var mer bestämd”.

Ja, vad ska man säga?! Skratta eller gråta?! Stå på sig eller kompromissa!? Gå på sin magkänsla…

Tyvärr faller det åt det sista alternativet, ja, tyvärr för dagis del så alltså. Jag vill lyssna på mina barn och förmedla att jag ser och bryr mig. Och min magkänsla säger mig att det ligger något annat i detta än separationsångest. Om det då innebär att jag är en mes till förälder som inte kan vara ”bestämd” ja, då bär jag den titeln med STOLTHET!!! *ching- ching*

Dagens låt: Anastacia; Not that kind http://www.youtube.com/watch?v=C9-zgotuXkU