Att arbeta med barn :)

Fick denna fantastiskt härliga berättelse skickad till mig idag av min far. Ja, man kan inte annat än känna igen sig när man jobbar med barn ;)

Oskar ber sin dagisfröken att hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på stövlarna. När de väl är på säger Oskar: De sitter på fel fot!
 Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oskar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att få av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats.


Då säger Oskar: Det är inte mina stövlar!


Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna, för att inte skada lille Oskar som tittar på henne med fiskblick.


OK, säger hon, vi tar väl av dem då! Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.


Varför sa du inte det tidigare? Frågar hon när hon är klar.


Oskar svarar då: Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag ska ha dem!


Fröken vill nu slita sitt hår och gå upp i atomer och har även en och annan tanke om den lille gossen, men behåller professionellt sitt lugn och bestämmer sig för att hjälpa Oskar på med stövlarna en tredje gång. När hon är klar lyfter hon upp Oskar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:


Var är dina vantar?


------ Jag la dom i stövlarna!!!

Tack snälla pappa med fru för ett härligt skratt idag och jag ska absolut ta med mig berättelsen till skolan imorgon =D

Dagens låt: Jamen, Nicke kan ju aldrig bli fel! http://www.youtube.com/watch?v=KNzFFvW20G0

Just another manic Sunday...

Min kropp besitter en trötthet som är utan dess like. Misstänker att hjärntröttheten är övervägande, men allt penicillin och smärtstillande har nog garanterat gjort sitt till också. Somnar sekunden jag sätter mig i något mjukt, soffan är den största boven. Det spelar ingen roll vad som visas på tv, jag kan inte hålla mig vaken oavsett. Klassikern numer är att jag sätter mig ner i soffan när barnen somnat (vid 19.30)och blippar runt på kanalerna och hittar något intressant. Vaknar sen x antal timmar senare, hur groggy som helst och lommar ut i badrummet och sen vidare till sängen. Känns som att jag skulle kunna sova hur mycket som helst just nu. Hoppas verkligen att detta försvinner när studierna är slut för denna termin, skulle ju kännas rejält sugigt att sova bort hela sommarlovet…

Något mer som jag upptäckt är att när jag pratar med folk så säger jag inte klart hela min tanke. Jag säger liksom ”delar” av den, så att den blir begriplig men kan ändå lätt misstolkas. Ibland slår det mig när jag går därifrån ”men … vad sa jag egentligen?!” Det är som att jag inte orkar använda fler ord än nödvändigt och ibland kommer jag på mig själv med att stå och tänka en stund för att liksom ta in vad den andra personen sagt. Vrida och vända på ord och fraser som jag sagt och undra om något misstolkats. Typiskt mig när jag inte är i fas… Brain overload helt klart, men det hela känns mycket bättre nu när jag skalat bort en hel del ur mina dagar.

Idag ska jag sortera lite bland sessans kläder. En sån där för hjärnan icke ansträngande uppgift. Har rabblat matematik (statistik) i sömnen i natt, så den har jag nu helkoll på. Det är fantastiskt hur min hjärna befäster kunskapen nattetid, men det är kanske det å andra sidan som gör att jag är så himla trött hela tiden. Antar att djupsömnen får betala för kunskapen.

Mat är ett annat kapitel. Har varit så duktig hela våren och försökt äta ”rätt”, men nu när dundertröttheten sätter in så blir sockerkickarna livsavgörande. En ond cirkel som bara leder till en evig berg och dalbana av blodsockernivåerna. Bestämde mig igår för en SKÄRPNING! Man blir ju faktiskt inte piggare i det långa loppet av socker, TVÄRTOM!

Imorgon har vi utvecklingssamtal för småbuset på dagis. Tycker att det är så himla kul att skriva ordet DAGIS eftersom så många pedagoger inom barnomsorgen ser rött när man gör det. Kan personligen inte förstå varför. Jag är lärare, men inte går jag igång på att mina barn säger ”jag sticker till Plugget nu”. Min roll som lärare blir väl inte tillintetgjord för det?! Nej, jag tror att en yrkesstolthet kommer inifrån och då behöver man inte gasa igång på petitesser... Vad är det för fel med att vara ”dagisfröken” även om man på pappret är ”Förskollärare”? När jag arbetar i lågstadiet kommer mina elever med stor garanti att säga ”fröken” och inte ”pedagogen” eller ”läraren” och kommer jag att bry mig?!... Fetnope! Men allt är ju vad vi gör det till ;)

Dagens låt: En skön låt liksom...Train; Hey, Soul sister http://www.youtube.com/watch?v=4DrX8AFIQao