Jag har VÄLDIGT många skor, allt från totalt oanvändbara till Graninge kängor! Ofta köps dessa skor på impuls och lika ofta lämnar de inte ens kartongen. Tyvärr har jag ju inte likt Carrie i Sex and the city någon enorm skogarderob där jag kan ställa upp mina Manolo Blahnik. Äger förresten inga Manolo Blahnik heller för den delen. Mina 175 cm över havet kräver inga klackskor…. brukar jag skylla på… men egentligen handlar det om att jag är TOTALT VÄRDELÖS på att gå i skor med klack!
På mitt bröllop hade jag faktiskt som sig bör skor med klack, hela 4 cm… dessutom hade jag gjort amatör tabben att välja ett par med ”sling- back” vilket inte gjorde det hela mer stabilt direkt… ”vingla inte, snubbla inte, ramla inte” var det enda som fanns i mitt huvud på väg ner för altargången… Är och FÖRBLIR en amatörmiss och eftersom jag inte har några som helst planer på att gifta om mig, så lär jag få leva med den resten av livet!
Småbuset här hemma har under de senaste veckorna varit väldigt inne på just… SKOR! Det spelar egentligen ingen roll vems eller vilka, bara det är… skor! Men saken är den att de används inte så mycket att gå runt i, vilken ändå inträffar emellanåt , nej det är subtilare än så. Det är nämligen en utveckling på ”tapetkonsten” (se bloggen om lillsessans nya tapeter) och lite banbrytande måste jag tillstå. Här kommer småbusets första lilla vernissage i utställningen ”Artshoe” (uttalas ”atchoo”, som i prosit ):
Först ut en trappkonstellation:
Vidare till en exposé på ett förkläde:
En smak av köket presenterad på ett skärbräde:
Ett stilleben i mångfald baserad på grytlappar och underlägg:
Placeringen i cirkelform tar upp de cirkelformade burkbaserna:
Utställningens stolthet; stövel på konservburk:
Dagens låt: Elvis Presley, Blue suede shoes http://www.youtube.com/watch?v=T1Ond-OwgU8
