Annorlunda version av rally :)

Vi upplevde ett intressant fenomen på sjön nu på morgonen. Det var två Skrakar som jagade runt varandra i sjön i över 10 minuter. De liksom ”sprang på vattnet" genom att springa med benen och slå med vingarna och fort gick det. Vattnet bara yrde om dem och de såg ut som två motorbåtar i jakt på varandra där de for fram över sjön, varv på varv. Filosofen var väldigt road av skådespelet och tyckte att det var ju inte varje dag man hade ”fågelrally” på sjön :)

Min förkylning blir bara värre och för stunden är jag TOKINFEKTERAD! Men, som student finns inget som heter ”att vara sjuk” så det är bara till att plugga på. Fick reda på igår av vår handledare att han tyckte att vårt arbete överlag var bra och att vi skulle räkna med att få ventilera v 23. Normalt hade jag känt *YIPPIE KAY EY* i kvadrat, men just nu vill jag bara gå och dö och få ha tid att vara sjuk.

I och med detta positiva resultat så blir tiden fram till den 6:e hyperhektisk! Jag bara måste se till att börja må bättre så att jag orkar mer, det bara MÅSTE bli så!

Har insett att den arbetsbörda jag har just nu är allt annat än mänsklig. Pluggar 100 % på avancerad nivå på högskolan där jag skriver en D- uppsats, arbetar 50% och ror iland min stora familj med allt vad det innebär och är dessutom allt annat än pigg just nu. Kommer INTE att försätta mig i denna situation igen, det är då ett som är säkert. Alltid lär man sig något och SHIT vad stolt jag ska vara när jag fixat detta!!!

Vårat nytillskott (Lilla Bu) tycker däremot att mattes förkylning är det bästa som hänt. I och med den vaknar matte minst 10 ggr/natt och behöver hosta eller snyta sig och i Lilla Bu:s värld innebär det att man då är vaken och att obligatorik uppmärksamhet till tokkelig katt måste utdelas där och då *suck*. Envis är hon också utan dess like, trots att jag markerar genom att lyfta ner henne från sängen 20 ggr så hoppar hon lika glatt och tokspinnandes upp igen och när jag då ignorerar henne för att få sova så går hon och kelar med någon av barnen istället och väcker dem. Slutsatsen blev 30 sekunders hostande och 10 minuters kelande med katt vid varje tillfälle…

Flingan, vår Brittiska korthår som hittills varit så pedagogisk och vänlig med Lilla Bu har nu insett att hon i hennes tycke är en retsam liten pest. Bu är ju inte rädd för Flingan längre och kör därför hela registret så fort de ses. Retas så Flingan blir grön av ilska och ju mer ilsken Flingan blir desto mer nöjd är Lilla Bu! Nu räcker det med att jag nyss kelat med Bu och sedan klappar Flingan för att hon ska blänga på mig, lukta på min hand och sedan fräsa som en liten Kobra. Det är tur för Flingan att hon kan välja att gå ut på dagtid om hon vill och på så sätt vara ifred från den lilla pesten. Vår tredje katt, skogisen Trixie, är fortfarande lika go, glad och vänlig mot Bu och försöker fortfarande bjuda in till lek, men det har Bu inte helt gått med på än. Bu är dessutom inte alls lika dryg på Trixie som hon är på Flingan. Man kan ju undra vad det beror på…

Kinkig när det gäller maten är det lilla yrvädret också. Med sig från uppfödaren fanns ett foder (Royal Canin), som hon VÄGRADE äta. Köpte då ett annat hos min veterinär (Hills)- som hon VÄGRADE äta, har sedan provat ALLT från Friskies kattungefoder (jo, jag VET att det inte är någon höjdare direkt) till Perfect och annat, men det är bara någon enstaka tugga här och där. De vuxna katternas foder ( Iams) vräker hon däremot i sig om hon får tillfälle. Gav upp och köpte portionspåsar med ”blötmat” hos veterinären och den äter hon minsann utan problem och som komplement till den varierar vi mellan de olika bra kattungefodren och hittills verkar det fungera. Man undrar ju hur detta ska bli när hon blir större… Vill inte att hon ska bli ett ”blötmats katt” det är ju så himla praktiskt med ett bra torrfoder som katterna gillar. Min veterinär tyckte nog egentligen inte att vi skulle låta henne få bestämma, utan vänta ut henne lite ”hon äter när hon blir tilläckligt hungrig”, men jag fixar inte riktigt de där små kattungeögonen som ser ut som att hon aaaaaaldrig fått mat i hela sitt liv. Tänkte att man kanske kunde ”jobba bort” blötmaten mer och mer genom att minska den ransonen bitvis…

Var på inskolningssamtal med Filosofen igår inför den kommande förskoleklassen i höst. Han får samma fröken som sessan hade och det är vi jättenöjda med! De blir 7 eller 8 stycken elever i varje klass (det finns 2 klasser) men de arbetar mycket tillsammans överklassgränserna. På skolan där mina barn går (en friskola med idrottsprofil) så har de ett maxantal på 15 elever/ klass, därför har man valt denna delning även i förskoleklassen eftersom man förväntar sig fler elever ”utifrån” till skolstarten i åk 1.

Den enda gången det låga elevantalet blir en nackdel tycker jag är på högstadiet. Då vill ungdomarna vara sociala och ha fler att umgås med och välja på. Att kunna spana på det motsatta könet och allt det där. Då känns vår lilla skola lite eftersatt tyvärr, med sina 2 klasser (med 15 elever) i varje årskurs och ett komprimerat schema som aldrig ger långa raster på högstadiet (förutom lunchen på 45 – 50 minuter) och inga håltimmar. Skolan ligger dessutom inte i centrum utan avsides så eleverna kan inte välja att gå ner på stan och ”hänga”. Visst det finns fördelar med det också, men om man har barn som fungerar bra i skolan och livet så är den sociala biten och utvecklingen JÄTTEVIKTIG och där tycker jag vår friskola utövar lite ”skyddad verkstad” tyvärr. Är lite tveksam till om barnen verkligen ska gå högstadiet där. Det får vi se då, och självklart måste de själva få tycka till i frågan. Men som sagt, jag är tveksam… Skolan har dessutom redan nu ett bortfall när det kommer till högstadiet, med säkerhet därför att fler resonerar som vi. Ja, ja, vi får se, det är några år till dess…

Nu ska jag äta fruktost och sedan plugga på – hej och hå!

Dagens låt: Gloria Estefan; Always tomorrow http://youtu.be/tP5zj_SrHqQ

- Kame!

Här har det varit bråda dagar minsann. Alla hjärtans dag blev en riktig ”hit” på flera håll. Min lilla förskoleklass hoppade ur byxorna av lycka för marängerna som levererades i denna förpackning:

Sessans klass och Butters klass skickade bägge med hälsningar om de goda marängerna.

Här hemma blev det familjens favvo mat med Tom kan gai soppa med varma vitlöksbröd och chokladmousse med hjärtanmaränger till efterrätt. En lyckad dag med många personer som fick lite extra glädje och omtanke :)

Till och med gammelkatten, som fyllde år dagen till ära, fick äntligen upp sin kattmöbel och DET var ingen lätt historia. Det var fler delar än de som fanns på både bilden och beskrivningen och vissa delar fanns inte alls. Men jag gav mig f -n på att nu skulle den upp (orkade inte krångla mer med företaget i Tyskland) och skruvade för glatta livet. Därav är den lite "sned" på ett ställe, men den är hur stadig som helst och katterna bryr sig inte om det estetiska ;)
Givetvis är det ”Queen of Sheeba”,vår Brittiska korthår, som lagt beslag på möbeln och ligger där och spänner ögonen i den katt som har fräckheten at våga närma sig… Ja, ja, det löser sig nog. Som det verkar har hon valt ut en av "hängmattorna/ håvarna" som favorit och går numer med på att de andra är på möbeln fast inte på "hennes" plats :)

Har pratat mängder med Tigrinja dessa dagar. Den lilla killen vi hade som inte sagt egentligen någonting sedan han kom, blommade upp som bara den och bubblar nu på för glatta livet: ” Cilla, Cilla, Tigrinja” och så pekar han på något och säger vad det heter på Tigrinja och jag säger efter och berättar sedan vad det heter på svenska och han säger efter. Hur kul som helst!!! De andra barnen är nästan lite avundsjuka *skrattar*

Men Nordkurdiskan har det inte varit lika enkelt för flickan det gäller är VÄLDIGT blyg och även om hon tyr sig mest till mig och är min ”lilla skugga” hela dagarna, så vill hon helst inte prata alls. Men den där Mohammed och Berget ger sig inte i första taget. Idag tog jag kontakt med en av eleverna i asylklassen som är från samma land, men som nu kan en hel del svenska och förstår det mesta av vad man säger. Jag frågade honom om han ville hjälpa mig att göra en liten ordlista så att jag kan prata med flickan och FRAMFÖRALLT uttala det RÄTT! Kurdiska ÄR svårt, det är massa diftonger och annat överallt och betoningarna ligger inte där man tror och de har bitvis andra ljud för bokstavskombinationer än de vi har. Behöver således ett PROFFS (och i detta fall blev det en härligt glad kille på 14 år).

Jag pratade även med Asylklassens lärare och frågade om det var okej för honom att jag fick låna hans elev till det. Han blev bara hur glad som helst över att någon ville göra detta och tog sig tid för det, för han ansåg att det var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ viktigt i att kunna skapa en relation till dessa barn. Han bjöd således in mig till klassen och ville gärna att jag skulle stanna och vara med ett tag. Han ville dessutom att jag skulle prata lite på Tigrinja, så nu blir det upp till bevis. Förutom att rabbla en massa färger, enstaka ord (som skolord, djur, saker och annat), räkna och veckodagar så kan jag nu säga: Hej, jag heter Cilla och jag tycker om glass! Cilla har en blå bil. Det låter typ så här:

” Kame! Chimej Cilla. Ana askrim däli! Cilla mekina semaja wi”

De ni! Och mer av den varan kommer det att bli, det är som sagt HUR KUL SOM HELST!!! Och barnen tycker att det är lika roligt som jag och idag fick jag även hjälp av en av pojkarnas mamma att översätta lite fraser. Här engageras fler och fler minsann :) Jag skulle verkligen ÄLSKA att få arbeta med dessa barn längre fram!!!

Småpojkarna har varit hemma från dagis i två dagar nu på grund av halsont. Pappan är således hemma och ”vabbar” för jag vet inte vilken gång på raken. Men han är bra han, min man, för han gör det med glädje eftersom jag måste göra ett visst antal dagar på praktiken och att ”vabba” är inte godkänt utan de dagarna måste tas igen vid ett senare tillfälle. Det är ju bara det att denna termin är det stor brist på ”tillfällen” så det gäller att vara där när man ska.

Mitt examensarbetes ämne är nu fastställt och jag ska skriva om ” Föräldrars talutrymme i skolan”. Det är något som jag tycker är intressant och som jag tycker diskuteras alldeles för lite. Fler föräldrar i skolan tycker jag!!! Vi som lärare måste bjuda till och visa ett intresse för föräldrar är en oerhört viktig men ofta bortglömd resurs… Jag hade gärna skrivit om något som berör de asylsökande barnens och föräldrarnas relation till skolan, men då hade jag behövt sätta mig in i ett helt nytt ämne och sånt tar tiiiiiiid. Meningen med fördupningsarbetet i PG II var just att börja läsa sig in i det område man ska ha på Ex arbetet. Det blir nog bra det med!

Längtar som bara den efter lite vår nu! Vi hade egentligen en Friluftsdag inplanerad idag, men den blev (som tur var för frusna Cilla) inställd på grund av kylan. Nu är den planerad tills början på Mars istället. Hoppas på lite värmande sol vid det tillfället!

Dagens låt: Michael Jackson; Black or white http://www.youtube.com/watch?v=bBAiZcNWecw