Oj vad tiden flyger fram! Det kan ju visserligen bero på att jag har så mycket att göra också. Helgen var trevlig med besök från våra nya vänner. På söndagen var vi till Hallstahammar och tittade på kattutställning. Monica (från Spinnsibbs se länk) hade en av sina kattungar med och det gick riktigt bra för honom och dessutom blev han vald till publikens favorit. Ja, det blir absolut en Sibbe längre fram i framtiden :) Förutom att det var väldigt trevligt att träffa Monica och kissen så fick sessan möjlighet att träffa en av sina bästa vänner som så finurligt bor hemma hos Monica :) .
Idag har jag kört bil!!! Först skjutsade jag barnen till skola och dagis och åkte sedan till den stora staden 5 mil bort för att hitta födelsedagspresenter till Lillprins. Tror jag hittade något som han verkligen kommer att gilla ;) Sedan hämtade jag Butter ute på landet någonstans och sedan tillbaka till den lilla staden. Där hämtade jag sessan och åkte sedan hem och lämnade av Butter. For sedan vidare till vårdcentralen 3 mil bort för att kolla upp sessans sår på benet som aldrig vill läka. Det blev remiss till ”hud”. Efter det for jag hem med sessan och sedan ner till den lilla staden igen och hämtade småkillarna. Sedan var det frissan med dem som var inplanerad. Efter det åkte vi hem och åt mat och nu har jag precis varit ute och övningskört med Butter. Ja, som sagt en hel del bilåkning har det blivit idag! Hur bär sig folk åt egentligen när de får vardagen att gå ihop med 2 heltidsarbetande vuxna?! Ja, jo, jag studerar 100% på högskolan och jobbar 50% utöver det, men det ser jag som en övergående period och att det funkar att ha så hög belastning under en begränsad tid. Men att jobba 8 -16 fem dagar i veckan år ut och år in och sedan hinna med allt annat som måste göras, hur får man det att fungera???!!! I´m impressed av er som fixar det!
Idag hade vi hela 18 grader på termometern och till helgen ska det bli ännu varmare *tjohoo*. Isen har nu helt släppt på sjön och det har gått fort vill jag lova! Förra helgen var tonåringarna ute och stod på den utan problem och i fredags hade den lossat i kanterna. Då tog Butter årets premiärdopp! Jajjemensan, han dök i också, så det var med besked ett premiärdopp. Vi tävlar ju alltid i detta hus om vem som blir först. Eller ”vi” och ”vi” förresten. Mannen, Butter och Kloker ska det vara. Kloker har hittills inte vunnit en endaste gång *pik- pik*. Men så idag är isen helt borta!
Vilket också inneburit att Kanadagässen är tillbaks *suck, suck och FETSTÖN* Inte är de rädda heller, det spelar ingen roll om man springer mot dem eller skickar hunden efter dem, de ligger lugnt kvar någon meter ut i vattnet och bryr sig inte det minsta. Till helgen blir det att sätta upp tillfälligt staket längs sjön, så får de hitta en annan plats att skita på!!! Hitills är de ”bara” 3…
Känner att jag längtar till sommaren och ledighet. Det ska bli så skönt att slippa alla ”måsten” som just nu bara hopar sig i min tillvaro. Tänk att få vakna och inte ha en massa inbokade saker eller studier som måste göras. Jag ska verkligen supernjuta av denna sommaren det är då ett som är säkert och det är jag dessutom verkligen värd!!!
I sommar ska jag och mannen gå och njuta av en god middag med underhållning av storbandsjazz - de ni ;) Här kommer ett smakprov!
Dagens låt: In the mood; Glenn Miller http://youtu.be/bR3K5uB-wMA
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
måndag 18 april 2011
torsdag 6 maj 2010
En låååååång dag...
Gårdagen var verkligen TOO much! Bara det att det är onsdag morgon räcker. Mannen jobbar vilket innebär att jag är solokvist om att få iväg allt småbus till skola och dagis. En otroligt stressprövande uppgift. Dessutom var jag tvungen att mobilisera extra tidigt eftersom jag hade ett seminarium som började kl. 9 och var tvungen att köpa lim och snöre innan. Ja, om man bor 1,5 mil från stan åker man inte fram och tillbaks om man inte måste och absolut inte om man är så tidspressad som jag är just nu.
Lillprins körde det vanliga ”racet” med ”vill inte” och jag var genomsvettig innan jag ens kommit ut i bilen. Barnen bråkade som vanligt hela vägen ner. Järnaffären hade öppet och hade till min stora förvåning BÅDE lim och snöre. (med min normala tur så borde de varit slut hos tillverkaren eller nåt).
In på dagis där man informerar om att man är på väg UT!?Förra onsdagen när jag lämnade hade jag fått på barnen full mundering hemma för att få reda på att de skulle vara INNE när jag kom fram, för det var de ALLTID på onsdagar eftersom de har rytmik då. Men, givetvis inte nu, när jag var super tidspressad. På med munderingen i dagis hallen, 16 kramar och 1000 pussar senare sitter jag i bilen med en stresspuls på 220.
Hem och in på nätet 19 minuter försenad. Hittar inte på mina kurskamrater. De är puts väck! Kopplar ur mig och går och ser om jag sett fel tid i schemat, men inser då att de är i ett samtalsrum och inte ett studentrum (2 skilda ställen att leta på). In igen och hittar på dem.
Avslutat seminarium och en timme senare ska jag hugga in i matte föreläsningen, ska bara skriva ut underlaget (på 24 sidor) först, men inser då att ALLT skrivar papper är slut. Ligger garanterat med vackra barnskapelser på i målarskåpet i köket. *suck*
Hugger tag i att göra klar trädhuset istället. Det tar tiiiiid för limeländet att torka och det gör att jag kan bara jobba med en sida i taget eftersom huset måste ligga platt tills limmet torkat. Bitvis måste jag också hålla fast stenar och annat elände tills det har torkat fast.
Ut i skogen för fotografering. Håller på att snubbla och falla platt över min skapelse men räddar upp det i sista sekunden. (puls 320) Flingan (katten) vill givetvis vara med och hoppar vid ett obevakat ögonblick upp på huset, som turligt nog håller för hennes inte så diskreta tyngd *phu*
Tillbaks in och redigera bilderna och få in dem i min Power Point.
Sen till hämtning (vill alltid vara helt 5 minuter tidig, nu kom jag prick, alltså SEN i min mening). Sessan har 820 kastanjer med sig, orkar inte bry mig, vad spelar det för roll om vi får plocka kastanjer ur bilen tills döddagar? En bagatell i det stora hela just nu.
Dagis, in och hämta lillprins andra skor för han har av någon förunderlig anledning fodrade allväderstövlar på sig i solen och den 12 gradiga luften?! Ut igen, igenom grinden med alla tre barn, halvvägs till parkeringen, då ropar en fröken att Filosofen haft en ”olycka” idag och att det ligger en påse med blöta kläder på hans plats. Hon kunde ju nämnt det liiiite tidigare, när jag ändå var in och hämtade skorna, men icke! Sessan tar med pojkarna till bilen, jag joggar in efter påsen. Tar 30 sekunder, kommer ut och fröknarna förmedlar att det nu är katastrof borta vid bilen, barn som gråter och annat. *STRESS*
En tokkissnödig Filosof hjälps bakom bilen samtidigt som en gråtande lillprins, som hävdar att slagit knät i huvudet när han skulle öppna bildörren (?!?), tröstas verbalt och sessan får onda ögat för att hon inte ska skynda sig att bli först in i bilen, bara för att reta igång småbröderna.
På väg hem, med lösning ”take away mat” i huvudet, då ringer Butter och är helt förtvivlad. Han har fått tokmigrän och befinner sig nu i grannstaden 1,5 mil åt andra hållet. Åker givetvis dit för att hämta honom och som om det inte räcker med en bil full med barn som bråkar så är det givetvis vägarbete HELA sträckan (bygger mitträcken) och 20 – 50 km/ h som gäller. *super duper suck*
Mc D får småbuset att bete sig ”okej” men nästan väl framme så plingar bensinlampan till. 7 mil kvar till tom tank. Om man bor på landet så chansar man inte. Svänger runt, åker tillbaks till början av staden och tankar. Mc D i den lilla staden måste vara Sveriges SÄMSTA!!! Fick vänta i 10 minuter på 3 vanliga sketna Happy meal, inte ens med special beställning. URUSELT!
Hade förbeställt Kebab från favvo stället och de skulle varit klara sedan 5 minuter när jag kom dit, men då var minsann bara EN klar. Står där och väntar i närmare 15 minuter och ser genom fönstret hur den stackars migrändrabbade tonåringen LIDER i bilen full av bråkande barn. *stress*
Äntligen klara, men bara 4 såser. Säger uppgivet att det ska vara 5 såser. Då säger människan att på MIN kebab (med bröd) så har de redan lagt på såsen. Jag talade VÄLDIGT TYDLIGT om att ALLA såser skulle vara bredvid och FRAMFÖR ALLT i den med bröd. Ja, det säger sig själv att om man häller i såsen på en gång så är brödet en tvättsvamp när man är hemma och ska äta den 1,5 mil senare.
Här brister min tillvaro, detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Känner hur gråten stockar sig i halsen och tårarna stiger i ögonen när jag säger: det gör inget, ge mig maten bara! Den stackars pizzabagaren envisades med att göra en ny och vägrade släppa iväg mig innan han rättat till felet. Om han bara vetat att det egentligen handlade om så mycket mer än en sketen kebab… Orkade inte argumentera utan stod kvar och kom därifrån med 2 kebab i bröd, varav en som skulle snart vara tvättsvamp.
Hur jag tog mig hem vet jag inte, men inser idag att köra bil borde vara off limit för en stressad Cilla. Barnen tog över middagsbordet som vanligt och efter 15 minuter hade jag ännu inte hunnit ta en endaste liten tugga på min kebab. När jag väl fick chans att göra det så säger Filosofen” jag måste gå på toa och göra ”the big thing”. (innebär att mamman måste torka). Kebaben lämnades åt sitt öde och mamman gav upp för dagen.
Ja, vad ska man säga?! 3 veckor kvar och jag hoppas verkligen att jag håller hela vägen, men nu börjar det kännas VÄLDIGT mycket… Jag är ju bara mänsklig trots allt.
Dagens låt: Tillägnad LIVET just nu (och INTE min man eller något annat), bara "tillvaron" liksom: Barbara Mandrell; I´m not your superwoman http://www.youtube.com/watch?v=N63tt0-_J3M
Lillprins körde det vanliga ”racet” med ”vill inte” och jag var genomsvettig innan jag ens kommit ut i bilen. Barnen bråkade som vanligt hela vägen ner. Järnaffären hade öppet och hade till min stora förvåning BÅDE lim och snöre. (med min normala tur så borde de varit slut hos tillverkaren eller nåt).
In på dagis där man informerar om att man är på väg UT!?Förra onsdagen när jag lämnade hade jag fått på barnen full mundering hemma för att få reda på att de skulle vara INNE när jag kom fram, för det var de ALLTID på onsdagar eftersom de har rytmik då. Men, givetvis inte nu, när jag var super tidspressad. På med munderingen i dagis hallen, 16 kramar och 1000 pussar senare sitter jag i bilen med en stresspuls på 220.
Hem och in på nätet 19 minuter försenad. Hittar inte på mina kurskamrater. De är puts väck! Kopplar ur mig och går och ser om jag sett fel tid i schemat, men inser då att de är i ett samtalsrum och inte ett studentrum (2 skilda ställen att leta på). In igen och hittar på dem.
Avslutat seminarium och en timme senare ska jag hugga in i matte föreläsningen, ska bara skriva ut underlaget (på 24 sidor) först, men inser då att ALLT skrivar papper är slut. Ligger garanterat med vackra barnskapelser på i målarskåpet i köket. *suck*
Hugger tag i att göra klar trädhuset istället. Det tar tiiiiid för limeländet att torka och det gör att jag kan bara jobba med en sida i taget eftersom huset måste ligga platt tills limmet torkat. Bitvis måste jag också hålla fast stenar och annat elände tills det har torkat fast.
Ut i skogen för fotografering. Håller på att snubbla och falla platt över min skapelse men räddar upp det i sista sekunden. (puls 320) Flingan (katten) vill givetvis vara med och hoppar vid ett obevakat ögonblick upp på huset, som turligt nog håller för hennes inte så diskreta tyngd *phu*
Tillbaks in och redigera bilderna och få in dem i min Power Point.
Sen till hämtning (vill alltid vara helt 5 minuter tidig, nu kom jag prick, alltså SEN i min mening). Sessan har 820 kastanjer med sig, orkar inte bry mig, vad spelar det för roll om vi får plocka kastanjer ur bilen tills döddagar? En bagatell i det stora hela just nu.
Dagis, in och hämta lillprins andra skor för han har av någon förunderlig anledning fodrade allväderstövlar på sig i solen och den 12 gradiga luften?! Ut igen, igenom grinden med alla tre barn, halvvägs till parkeringen, då ropar en fröken att Filosofen haft en ”olycka” idag och att det ligger en påse med blöta kläder på hans plats. Hon kunde ju nämnt det liiiite tidigare, när jag ändå var in och hämtade skorna, men icke! Sessan tar med pojkarna till bilen, jag joggar in efter påsen. Tar 30 sekunder, kommer ut och fröknarna förmedlar att det nu är katastrof borta vid bilen, barn som gråter och annat. *STRESS*
En tokkissnödig Filosof hjälps bakom bilen samtidigt som en gråtande lillprins, som hävdar att slagit knät i huvudet när han skulle öppna bildörren (?!?), tröstas verbalt och sessan får onda ögat för att hon inte ska skynda sig att bli först in i bilen, bara för att reta igång småbröderna.
På väg hem, med lösning ”take away mat” i huvudet, då ringer Butter och är helt förtvivlad. Han har fått tokmigrän och befinner sig nu i grannstaden 1,5 mil åt andra hållet. Åker givetvis dit för att hämta honom och som om det inte räcker med en bil full med barn som bråkar så är det givetvis vägarbete HELA sträckan (bygger mitträcken) och 20 – 50 km/ h som gäller. *super duper suck*
Mc D får småbuset att bete sig ”okej” men nästan väl framme så plingar bensinlampan till. 7 mil kvar till tom tank. Om man bor på landet så chansar man inte. Svänger runt, åker tillbaks till början av staden och tankar. Mc D i den lilla staden måste vara Sveriges SÄMSTA!!! Fick vänta i 10 minuter på 3 vanliga sketna Happy meal, inte ens med special beställning. URUSELT!
Hade förbeställt Kebab från favvo stället och de skulle varit klara sedan 5 minuter när jag kom dit, men då var minsann bara EN klar. Står där och väntar i närmare 15 minuter och ser genom fönstret hur den stackars migrändrabbade tonåringen LIDER i bilen full av bråkande barn. *stress*
Äntligen klara, men bara 4 såser. Säger uppgivet att det ska vara 5 såser. Då säger människan att på MIN kebab (med bröd) så har de redan lagt på såsen. Jag talade VÄLDIGT TYDLIGT om att ALLA såser skulle vara bredvid och FRAMFÖR ALLT i den med bröd. Ja, det säger sig själv att om man häller i såsen på en gång så är brödet en tvättsvamp när man är hemma och ska äta den 1,5 mil senare.
Här brister min tillvaro, detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Känner hur gråten stockar sig i halsen och tårarna stiger i ögonen när jag säger: det gör inget, ge mig maten bara! Den stackars pizzabagaren envisades med att göra en ny och vägrade släppa iväg mig innan han rättat till felet. Om han bara vetat att det egentligen handlade om så mycket mer än en sketen kebab… Orkade inte argumentera utan stod kvar och kom därifrån med 2 kebab i bröd, varav en som skulle snart vara tvättsvamp.
Hur jag tog mig hem vet jag inte, men inser idag att köra bil borde vara off limit för en stressad Cilla. Barnen tog över middagsbordet som vanligt och efter 15 minuter hade jag ännu inte hunnit ta en endaste liten tugga på min kebab. När jag väl fick chans att göra det så säger Filosofen” jag måste gå på toa och göra ”the big thing”. (innebär att mamman måste torka). Kebaben lämnades åt sitt öde och mamman gav upp för dagen.
Ja, vad ska man säga?! 3 veckor kvar och jag hoppas verkligen att jag håller hela vägen, men nu börjar det kännas VÄLDIGT mycket… Jag är ju bara mänsklig trots allt.
Dagens låt: Tillägnad LIVET just nu (och INTE min man eller något annat), bara "tillvaron" liksom: Barbara Mandrell; I´m not your superwoman http://www.youtube.com/watch?v=N63tt0-_J3M
fredag 11 december 2009
Hej hopp, tiden går i galopp!
Fattar inte var dagarna tar vägen just nu, hinner liksom inte med…
Har ett utkast på ett arbete som ska vara inne på måndag, men jag hinner inte med, tiden bara rinner mellan fingrarna och jag börjar känna mig lite som den där kaninen i Alice i Underlandet ”så, sen, så sen, den som ändå haft åtta ben, så sen, jag är så sen, så sen!” Ja, ja det är ju ändå bara ett utkast som ska in för handledning, så det löser sig. ”Vad är väl en bal på slottet” :)
Helgen är som vanligt en massa ”hit och dit” där alla har olika aktiviteter inbokat. Undrar ibland vad jag och min man ska göra med all tid som blir över när barnen flyttar hemifrån… Känns lite trösterikt att tänka på när det blir dagar som dessa.
Har faktiskt börjat få lite julkänsla nu, det är nog barnen som smittar med sin. Jul är kul, det går ju liksom inte att komma ifrån. De har nedräkning varje dag och följer julkalendern som små ljus. Ja, årets julkalender är faktiskt helt okej, men med tanke på förra årets totala bottennapp, så kunde det ju bara bli bättre. Själv är jag ju en sån där mamma som fullkomligt ÄLSKAR häxan surtant och därav tyckte jag ju att årets julkalender vann multum när Super sura sunk Sara dök upp. Hoppas hon kommer tillbaks!
Kylan är på väg också och med den kommer snön hoppas jag. Spelar ingen roll hur man försöker släta över det, men en vit jul är ju liksom ett måste! Isen ligger nu på sjön och om kylan kommer och håller i sig så blir det en perfekt skridsko och spark is. Det hade vi bitvis förra vintern och det var mäkta populärt bland samtliga. Hundarna älskar att sträcka ut på sjön när snön lagt sig, det blir ju liksom ett endaste stort lekfält då. Grannen brukar låna en fyrhjuling med skovel på och ploga upp långa fina skridsko och sparkbanor på isen, så då finns det plats för alla.
Ja, snön och kylan bidrar ju också med fler positiva saker; den där super smutsiga skit sessan som kommer hem från skolan varje dag och ser ut som om hon badat i gyttja kanske blir skinande söta superrena sessan istället?! Vore inte det en dröm…
Dagens låt: Pissig ljudkvalité men ändå :) Häxan surtant: http://www.youtube.com/watch?v=RYAURTQK7Fs
Har ett utkast på ett arbete som ska vara inne på måndag, men jag hinner inte med, tiden bara rinner mellan fingrarna och jag börjar känna mig lite som den där kaninen i Alice i Underlandet ”så, sen, så sen, den som ändå haft åtta ben, så sen, jag är så sen, så sen!” Ja, ja det är ju ändå bara ett utkast som ska in för handledning, så det löser sig. ”Vad är väl en bal på slottet” :)
Helgen är som vanligt en massa ”hit och dit” där alla har olika aktiviteter inbokat. Undrar ibland vad jag och min man ska göra med all tid som blir över när barnen flyttar hemifrån… Känns lite trösterikt att tänka på när det blir dagar som dessa.Har faktiskt börjat få lite julkänsla nu, det är nog barnen som smittar med sin. Jul är kul, det går ju liksom inte att komma ifrån. De har nedräkning varje dag och följer julkalendern som små ljus. Ja, årets julkalender är faktiskt helt okej, men med tanke på förra årets totala bottennapp, så kunde det ju bara bli bättre. Själv är jag ju en sån där mamma som fullkomligt ÄLSKAR häxan surtant och därav tyckte jag ju att årets julkalender vann multum när Super sura sunk Sara dök upp. Hoppas hon kommer tillbaks!
Kylan är på väg också och med den kommer snön hoppas jag. Spelar ingen roll hur man försöker släta över det, men en vit jul är ju liksom ett måste! Isen ligger nu på sjön och om kylan kommer och håller i sig så blir det en perfekt skridsko och spark is. Det hade vi bitvis förra vintern och det var mäkta populärt bland samtliga. Hundarna älskar att sträcka ut på sjön när snön lagt sig, det blir ju liksom ett endaste stort lekfält då. Grannen brukar låna en fyrhjuling med skovel på och ploga upp långa fina skridsko och sparkbanor på isen, så då finns det plats för alla.
Ja, snön och kylan bidrar ju också med fler positiva saker; den där super smutsiga skit sessan som kommer hem från skolan varje dag och ser ut som om hon badat i gyttja kanske blir skinande söta superrena sessan istället?! Vore inte det en dröm…Dagens låt: Pissig ljudkvalité men ändå :) Häxan surtant: http://www.youtube.com/watch?v=RYAURTQK7Fs
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
