Lite solsken :)

Kände att de senaste inläggen bara behandlat tråkigheter så nu är det dags för lite solsken :)

Har nu fått betyget för mitt fördjupningsarbete och det blev VG och jag fick även samma betyg av min handledare på praktiken, så slut betyget för denna kurs blev således VG! Detta omdöme skickade min kurshandledare:

Hej Cecilia! Nu är kursbetygen satta i PG2 Svenskdidaktik. Vi har haft bedömningskonferens då jag och din handledare enades om att du uppnått kriterierna för Väl Godkänd på hela kursen. Du får mycket beröm av din handledare för din kreativitet och ditt engagemang under vfu-perioden. Jag kan bara instämma i det omdömet också vad gäller ditt deltagande i seminarerna och innehållet i inlämningsuppgifterna. Du har bidragit på ett positivt sätt i våra diskussioner under seminarierna. Det har varit värdefullt att du delat med dig av dina kloka tankar och erfarenheter och dessutom har det varit trevligt ! Din fördjupningsuppgift fick VG men det antar jag att du fått meddelande om.


Lycka till med lärarjobbet framöver! Dina framtida elever kommer att må väl tillsammans med dig.

Vänliga hälsningar

Ulla

Inte helt fel, eller hur?! *stolt* Nu väntar som sagt PG III och examensarbetet och det ska bli JÄTTESPÄNNANDE!!! Jag var ut och hälsade på min lilla praktikklass i torsdags och jag blir bara så glad och varm i hjärtat av att vara med dessa barn. Jag har absolut valt VÄRLDENS BÄSTA YRKE!!!

Lillprins är nu helt fit for fight och fnular på om livet som vanligt. I tisdags var vi på ”inför skolstarten koll” på vårdcentralen med Filosofen och Lillprins var med. Hela vägen dit satt han och funderade en massa om läkare och doktorer. Detta bådar gott tänkte denna mamman och såg en läkarson framför sig. När vi kliver ur bilen så frågar jag därför; ”Du kanske ska bli doktor när du blir stor?” och ler stolt när jag inväntar det svar jag tror ska komma. Men icke! Lillprins tittar bara på mig som om jag var tappad bakom en vagn eller något och svarar bestämt: ” Nej, jag ska bli en Clown!”

Så var det med den saken!

Lillprins har även börjat intressera sig för storebrors Disney Cars bilar, även om det stora intresset fortfarande är djur. Filosofen lånar snällt ut sina bilar till lillebror och talar om vad de heter. Så en dag kommer Filosofen till mig och ser så där lite road ut och viskar förtroligt till mig: ”Lillprins ville veta vad bilarna hette och då berättade jag det och han sa efter mig hela tiden. Men när vi kom till Blixten och jag sa att den hette ”Blixten Mc Queen” så säger lillprins ” Jaha, Sixten Mc Flin” och nu tror han att den heter så. Filosofen fnissar och tycker att det är hur knasigt som helst, men säger inget till lillebror som nu stolt ropar ”och Sixten Mc Flin vinner!!!”. Han vill inte att lillebror ska bli kränkt eller känna sig dum, så därför spelar han bara med. Hur gulligt är inte det?!

Det är samma sak när vi går från dagis till parkeringen och de alltid ska tävla om vem som hinner först till bilen. Filosofen är ju mycket snabbare och skulle vinna hur lätt som helst. Ändå gör han samma sak varje gång, han springer jättefort och leder stort och lillprins halkar efter och börjar gnälla om att han vill vinna. När Filosofen nästan är framme så stannar han och springer på stället tills Lillprins sprungit förbi och blir den som vinner racet. Sen när jag sätter på Filosofen bältet så viskar han ” jag hade kunnat vinna om jag hade velat mamma”. Ja, svara jag alltid då, DET vet jag! Han har en medfödd pedagog i sig den pojken och ett hjärta av guld det är då ett som är säkert.

Han har ett mellannamn som är Fritjof och alla som hör det undrar hur i H vi kunde välja det. Men saken är den att det hette min morfar som var den snällaste, varmaste, vänligaste, klokaste man jag träffat (förutom min egen far och min egen man förstås) och därför ville jag att en av mina pojkar skulle få med sig det namnet och med facit i hand så kunde det inte hamnat mer rätt :) Min farfar som också absolut tillhör samma skara fick sitt namn (Johan) placerat som mellannamn hos min äldsta son.

Nu ska jag baka lite Rosa nötmaränger och lördagsmysa med familjen ;)

Dagens låt: Whitney Houston; Greatest love of all http://www.youtube.com/watch?v=IYzlVDlE72w

Underbara barn och deras tankar...

Ibland funderar man över hur andra uppfattar en själv. Just nu är jag inne i en ganska ”nöjd” period. Håret har fixat till sig. Visserligen kort, men det är en blod lite busig frisyr som jag stortrivs i. Känner mig ganska välbehållen för min ålder och mår bra av att vara jag i min kropp liksom.

Men så häromdagen när jag hämtade småkillarna på dagis så sprang jag på en liten pojke. Han var väl sådär typ 2 -3 år och kom in till mig när jag stod och plockade ihop killarnas kläder. – Vad heter du? var hans första fråga. Svarade glatt ”Cilla” och log. – Vem ska du hämta? kom sen medan han noggrant studerade mig in i minsta detalj. ”Filosofen och Lillprins” svarade jag och log igen. – Jaha… säger pojken då och sedan – Är du deras mamma eller morfar?

???

Ja, vad ska man säga?! Jag började skratta, men fick genast bita mig i tungan eftersom den lille pojken förmedlade stor allvarsamhet med sin fråga och han skrattade minsann inte. ”Jag är deras mamma” svarade jag sedan och det godtog han och försvann runt hörnet, men jag har fortsatt skratta åt detta i flera dagar nu. Sen att jag enligt honom ser ut som en ”morfar” har jag valt att förtränga än så länge… Ja men det är ju faktiskt så att "kärnfamiljen" inte längre existerar och vad är det som säger att inte hans morfar egentligen är en kvinna som mormor bor ihop med, ja, en riktig puma i typ 30 års åldern?! han kan då faktiskt tro att det är morfar.... (Långsökt?! Nääää...)
Barn är och förblir underbara!!!

Ja, eller oslagbara, som BRIS har som ledord. De säljer nu små broscher och halsband hos Guldfynd med just texten ”Barn är oslagbara” och där del av kostnaden går till BRIS. Det tycker jag att alla borde investera i, en liten brosch att sätta på jackan *tips*. Japp, det får bli min lilla juluppmaning till alla som läser bloggen, en god gärning för barnen så här innan jul. För min del blir det med garanti en brosch och jag tror nog att det kan bli ett halsband också :)

Idag har jag bakat årets saffransbröd. Ja, jag väljer att kalla det så eftersom jag inte gör de klassiska lussekatterna, utan har kommit på mitt egna supergoda recept. Bjöd även mina äldre grannar (åt bägge håll) på en påse. Bakade på 2 liter mjölk, så det blev en hel del. Småpojkarna var med och hjälpte till under den första satsen, så den tog genast lite längre tid och blev väldigt konstnärlig, men smaken var densamma;) Himla skönt att ha det gjort! Mamsen håller på att kämpa med min absoluta julfavorit RULLRÅN. *MUMMA i min lilla låda* I just LOOOOOOVE them!!!

Och för er som undrar: Jo, det blev 2 par. Nämligen dessa:

Är supernöjd! De var bägge faktiskt snyggare i verkligheten än på bild.

Småkillarna har drabbats av någon mystisk form av natthosta. Inte ens en liten harkling under dagtid, men sedan värsta lungcancerhostan nattetid. Jag sov inte många timmar igår natt, men hoppas på lite lugnare natt i natt. Det får bli lite hostmedicin till natten, igår hade de inte fått någonting, och jag hoppas att det ger en viss lättnad.

Dagens låt: Anastacia; Maybe today http://www.youtube.com/watch?v=gnwrnVFbGVg

Barn pedagog eller pedagogiskt barn?!

Blev så rörd över min 5 åriga filosofs underbara pedagogiska egenskaper i morse. Han älskar nämligen att spela Wii och är exceptionellt duktig på det för sin ålder kan jag berätta, utan att för den skull göra det för att skryta. Det är bara ett krasst konstaterande! Han har låst upp hela Mario Kart på egen hand och spelar så gott som alla spel utan problem. Just nu är det Super Mario Galaxy 2 som gäller.

Men… så har vi ju den där lillprinsen på 3 år som gärna också vill vara med, men som inte riktig kan spela än och som mest förstör för Filosofen. Men Wii spelet är ALLAS så man kan inte gärna mota bort den där lille.

Så i morse hör jag hur de spelar bägge två och lillprins riktigt jublar över hur bra det går. Detta krävde genast en närmare undersökning. Och, mycket riktigt där sitter Lillprins med ”remoten” i högsta hugg och på tv:n far Super Mario fram som aldrig förr och fixar allt som kommer i hans väg. Filosofen kommenterar hur duktig han är och om det mot all förmodan går mindre bra så säger han ”Det gör inget” Hmm…

I ögonvrån ser jag hur Filosofen har en remote han med och spelar men på skärmen finns bara en gubbe. Således har Filosofen fått Lillprins att tro att det är han som spelar när det egentligen är Filosofen som gör det. På så sätt kan Filosofen styra spelet ostört medan lillebror spelar han med och är jättenöjd :)

Är inte det supersmart och helt underbart så säg?!

Men så är Filosofen verkligen världens snällaste storebror också. Här kämpar han med att få upp lillebror på startrampen till linbanan när vi var i lekparken härom dagen:

Skam den som ger sig :)

Dagens låt: Pontus och Amerikanerna; Min bror och jag http://www.youtube.com/watch?v=tx9irFJ1KZU