Noterar att trafiken till bloggen ökat betydligt dessa dagar. Tråkigt att det är ett så bedrövligt ämne som lockar. Har nu tänkt att lämna det men svarar på några frågor jag fått innan jag gör det.
Nej, jag blev inte speciellt skadad fysiskt, men desto mer psykiskt. Jag berättade inte för någon förrän jag var 16 år och då var det för min bästa kompis Ylva. Det hände när jag var hos en kompis och lekte. Vi var i grannfastigheten till kompisen, som ägdes av en travtränare. Han hade ett stall med även inhyrda hästar samt en firma för dumpers, och dylikt. Det var i stallet jag var och det var där det hände. Kompisen hade gått hem för att byta kläder och äte lite. Travtränaren hade inget med saken att göra, jag tror så här i efterhand att min förövare hade med dumpers firman att göra, men jag kan inte säkert veta.
Självklart bidrar detta till vetskapen om att man som förälder, hur perfekt man än försöker vara, aldrig kan skydda sina barn till 100%. Det kan hända var som helst, när som helst, i mitt fall mitt på blanka dagen…
Men, nu lämnar jag som sagt detta ämne och går över till lite trevligare saker.
Fick tag på en av mina baslags kamrater igår och vi hade möte på nätet. Mycket trevlig tjej tack och lov. Hon hade en 4 månaders bebis hemma, hennes första och jag blev inte det minsta bebissugen. Helt sant och det är så skönt att ha kommit dit, där man känner att man är ”färdig med den biten”. Har blivit bekväm liksom och vill inte ha fler vaknätter och amning och annat. Nej, jag är så nöjd så med hur jag har det nu. Hoppas att det dröjer med barnbarn lääääänge, så att jag åtminstone har kommit till ett stadie där jag längtar efter dem, för det gör jag absolut inte nu. Kloker har ju mer eller mindre bestämt sig för att bli en ung mamma för det har ju alla i hennes släkt blivit, både hennes mor och mormor. Vi jobbar febrilt på att få in henne på andra tankar och gör jämförelser med vår släkt och andra släkter, men jag betvivlar att vi når fram…
62,5 % av denna familj är för stunden förkylda, mig inkluderad. Det är bara 17 åringarna och mannen som är förskonade. Det är ett himla snytande och snörvlande här hemma. Men det är faktiskt väldigt ovanligt att flera är sjuka samtidigt, trots att vi är så många. Skräcken för mig skulle vara en kollektiv sväng av magsjuka *hjälp*
Idag får sessan sina nya glasögon, som hon valt alldeles själv. Ja, hon är ju faktiskt 8 år och då borde man väl ha en del att säga till om. Den medelålders helt bedrövligt osociala och icke serviceminded optikern var allt annat än imponerad över hennes val. Han tyckte nog att hon skulle ha ett par diskreta laxrosa glasögon eller nåt, men inte sessan inte. Nej, hon ville ha ett par moderna, lite tuffa svarta bågar och tja, varför inte?!
Skulle hon ångra sig så är det väl bara att köpa ett par till i så fall, men sessan ser SÅ fram emot att få dem och hon är en liten tjej med skinn på näsan, så att bära upp dem blir inget problem för henne. Vi får se om jag kan få till en bild av henne med glasögonen på senare.
I eftermiddag har jag mitt första matteseminarium. Ska bli spännande att se. Gjorde kursens intro diagnos och hade 14 rätt av 15 möjliga – inte helt fel!!! Är nog inte tappad bakom en vagn trots allt :) Jobbar på med mitt mantra om att ”jag kan visst matte” och det verkar fungera, är inte alls så negativt inställd längre och ont i magen, det har jag inte alls. Har tyckt ut en första sida från en tenta i matematik och skrivit mitt namn på det samt ett stort G. Denna sitter nu på väggen bakom tv:n så att jag kan se den och fokusera på den varje kväll. Jag bara SKA fixa godkänt i denna kurs. I alla andra kurser så bara SKA jag ha VG, men i matematik är ett godkänt som miljonvinsten i lotto för mig!
Jag i min lilla 40 års kris blev självklart inspirerad och slog till på dessa:
