Eller, tja, kanske inte när man så fort man öppnat sovrumsdörren, slås av den inte alltför underbara doften av en… magsjuk Golden retriever! Luften liksom går ur en redan där och man hoppas innerligt för varje steg man närmar sig att det bara ska vara en yttepytte hög (med orimligt stor doftkoncentration). Men, för alla som har en Golden, så vet man nog att detta GARANTERAT inte är fallet! Dagen till ära är det inte mindre än 9 (NIO!!!!!!!) ”flytande” högar på golvet. Man slås lätt av tanken ”hundhelv….”, men det är ju egentligen inte hans fel att han har så glupande aptit att allt, och jag menar verkligen ALLT ses som absolut ätbart. Fattar bara inte VAR han hittar all denna för magen mindre fantastiska kost.
Vår andra hund, en Australian Shepherd, är EXTREMT kräsen och skulle ALDRIG sätta i sig nåt som inte kommer från en människohand (om ens det) eller ligger i matskålen. Just idag känns han mer klok än någonsin och min man får återigen poäng för att han tvekade på att skaffa en Golden.
Stolthet går före fall och utan att gnälla tar jag reda på de gulliga små raringarna på golvet. *urk*
Frukosten hoppar jag idag av förklarliga skäl och se där, pluspoäng till Golden ägaren, man äter mindre om man har en sån, vilket leder till viktminskning och billigare matkonto *ching – ching* Ett lika!
Förmiddagen tillbringas ute i trädgården med lek och lite trädgårdsarbete. Eftersom vårt hus ligger 15 m från vattnet har vi inhägnad tomt och både barn och djur är med oss ute. Jag och minsting städar i lekstugan när min man studerar mig med ett illmarigt leende. Jag tittar ut från lekstugan och får syn på… min Golden som tydligen varit på semester i Las Vegas och utövat gyttjebrottning… Hela hunden är sjöblöt och den där golden färgen som rasen är så känd för har förvandlats till mullvadsgrå. Tydligen tyckte han att det inte var för tidigt för ett vårdopp och isen har ju faktiskt släppt från kanterna. Sen att kanterna i övrigt, där han gick i, är rena rama lervällingen är ju för honom av mindre betydelse. Nej, där ljög jag, SJÄLVKLART gick han i precis just DÄR just DÄRFÖR att det var superkladdigt. Skitkul om man är en Golden, mindre skitkul om man är matte… *supersuck*
Mannen tittar på mig, ler stort och frågar: hur var det nu igen, det där med staketet? *morr* När vi köpte huset var det ju självklart med tanke på barnen och vattnet att tomten skulle hägnas in. Vi ville absolut ha ett trästaket och när vi skulle välja höjd och modell, så var det ENORM skillnad i pris. Det staketet min man tyckte vi skulle ha var en hel del högre än det vi valde (som är mer än tillräckligt högt för att barnen inte ska kunna klättra över det), men det var priset också, så lilla jag som ville lägga de pengarna på andra saker argumenterade till mig det lite lägre, billigare staketet. Min man ifrågasatte då om inte hundarna skulle kunna hoppa över staketet, men jag sa som det var: så olydiga hundar kommer vi ALDRIG att ha…
Mannen ler stort igen och säger, älskling, du hade i vart fall 50 % rätt! (Aussien hoppar ALDRIG över staketet, men så gillar han inte att bada heller…)
Optimisten i mig tar tag i det hela och för att inte ge mannen några som helst idéer om att han har en poäng så kvittrar jag något om att ”det är ju ändå dags för en rejäl vårschamponering, så vad spelar det för roll”. In med hundeländet i badkaret och efter en halvtimme kommer jag ut med en skinande blank Golden som luktar rent och som får lufsa runt och torka i solen (under mattes vakande öga och som harklar sig varje gång han närmar sig staketet).
Framåt lunch ”brunchar” vi på altanen i solen, där har jag 100 % koll på staketet mot sjön och känner mig lugn och trygg med att vovven lufsar runt på tomten. När ätandet är avklarat går vi återigen ut, för att mötas av… en skitig Golden. Nu kan stoltheten fara åt H!!! Irriterad som få går jag runt för att se efter var han kan ha blivit så skitig. Joho då, finns det en enda blöt fläck i trädgården, så nog hittar han den. Under Spireabuskarna har marken ännu inte torkat upp och smältvattnet från den lilla snöhög som finns kvar i skuggan rinner ner dit och DÄR har han roat sig med att gräva. Jag ger mannen en blick som säger ”du skulle bara våga” och släpar återigen med mig hundeländet in i badrummet, förhoppningsvis för sista gången idag.
Morgonstund HAR guld i mund, men inte alla dagar. En dag som denna borde fall få gå före stolthet och jag ska försöka komma ihåg det nästa gång. Ja, för med en Golden i familjen så blir det GARANTERAT en nästa gång… (fnular på om man kanske kan lära tvååringen hur man badar en hund, jag menar han har ju påvisat en viss talang...)
Så här såg vovven ut när jag köpte honom :)
Så här ser han ut inför bad 2 och jag inser vad jag fått för pengarna...
Men han är ändå en av VÄRLDENS 2 BÄSTA hundar och JAG kommer inte tveka på att skaffa en Golden igen!!! Golden, det är 100% livsglädje det och som jag brukar säga, man har ju inte roligare än man gör sig... (sådan matte, sådan hund ;)
