Mammahjärtat...

Mammahjärtat har svårt att släppa taget… Pratade X antal ggr med Butter igår bara för att liksom försäkra mig om att allt var bra. Han var bara sprudlande glad hela tiden och hade redan varit ute på stan med sina huskamrater, som också går samma linje som honom. En kille och två tjejer alla födda -91, så det var bara TOPPEN!!! Själv går jag runt här och hittar små spår efter honom och tänker att denna kanske han skulle haft med, eller undrar var jag ska lägga den här, den kanske han vill ha sen :) Lite svidigt hjärtat är det allt… Men, desto roligare när han kommer hem och hälsar på!

Tog en hundpromenad i skogen framåt kvällen och fick absoluta höstvibbar. Blåsigt och en del gulnade löv redan och lite svamp här och där. Min Aussie kände nog av min lite låga stämning för han envisades med att gå perfekt fot hela tiden och titta upp på mig fastän han var lös… Golden däremot njöt av att sträcka ut och for fram och tillbaks i stora slingor på sidorna av vägen. Har lite björnskräck, så jag är lite skraj för att gå ensam i skogen sådär. Jo, jag VET att det inte är så stor chans att man plötsligt står öga mot öga med en björn, men det händer ju faktiskt emellanåt. Men vi har en välbevandrad slinga i skogen där måga går dagligen och den känns ganska trygg. Funderar på att lura med mig Kloker och gå en en mils slinga någon dag denna vecka om det är okej väder. Det är en ganska härlig tur, men som jag helst inte går helt ensam… Kan vara en bra början på det nya hälosammare livet ;)

Idag är det första dagis och fritids dagen för barnen och de ser fram emot det och började tjata redan kl 7 i morse :) Men vi har satt korta dagar denna vecka 10- 14, så än får de vänta några timmar. Riktigt kallt var det här inne på morgonen, så det måste varit rejält kallt i natt. Golvvärmen har åkt på, för som ni vet så avskyr jag att frysa!!! Om det inte var för att vi inte har någon ved inne, så skulle jag för all del gärna elda i täljstensugnen också, men bara tanken på att ge mig ut i ”kylan” får mig att nöja mig med golvvärmen. Det blir säkert varmt och skönt ändå under dagen. Det är trots allt klarblå himmel för stunden :) En riktigt varm brittsommar skulle sitta fint!!! Väntar gärna med det kyliga höstrusket till åtminstone oktober om jag får önska…

Nej, nu väntar morgonens underbara tekopp, den bästa på hela dagen ;)

Dagens låt: Cat Stevens; Morning has broken http://youtu.be/e0TInLOJuUM

När gud stänger en dörr öppnar han ett fönst... altandörr?!

Oj vad denna vecka liksom rusat iväg. Det har varit fullt upp från morgon till kväll, men jag har haft jätteroligt. Dagarna i Falun var toppen då jag träffade på en del gamla kurskamrater och fick mig en hel del glada skratt och goda minnen till livs :)
Har hunnit spendera en förmiddag i "min" lilla förskolaklass. De är bra ljuvliga de där små... Från och med nästa vecka blir det 3 dagar i veckan med dem i 10 veckor framåt.

Höstens envisa förkylningar börjar också falla på plats och just nu är det lillprins som snörvlar på :(

Min Golden gjorde vid ett obevakat ögonblick vid en öppen altandörr en egen utflykt igår. Vet inte hur länge han var borta, för jag noterade aldrig att han var borta. Jag kände bara en HEMSK odör som verkade komma från altanen och när jag gick för att titta och såg den öppna dörren så låg redan Golden inne och sov. Tog för givet att odören kom utifrån så jag stängde bara och konstareade glatt att det var väl tur att Golden hade missat den öppna dörren!

När mannen kom hem ifrågasatte han genast vad i hundan det var som stank. Jag svarade att jag trodde det kom utifrån, men det gjorde han väldigt klart att odören fanns INNE hos oss. Vi letade högt och lågt efter någon gömd råtta eller mus som någon katt lyckats smuggla in, men hittade ingenting och lukten var olika stark vid olika tillfällen i olika rum. Knepigt... tills vi luktade på Golden. TVI; BLÄK; USCH; URK; KRÄKS; VIDRIGT; ÄCKLIGT *ryser*

Har ingen aning om vad han hittat att rulla sig i, gamalt slaktkadaver kanske, men det var så man fick kväljningar. In i duschen och 3 schamponeringar senare är det "okej" så det får bli några till idag för att vara 100%. Odören sitter som berget i hans päls *suck* Ja, that´s being a dogowner for you *ching - ching*

(Gammal bild på lerig Golden, been there, done that, got the T-shirt)
Dagens låt: Baha men; Who let the dogs out http://www.youtube.com/watch?v=He82NBjJqf8

Här, här e jag :)

Oj vilken risig uppdatering! Sorry för det ;)

Veckan har liksom bara rullat på med plugg, barn och annat. Livet liksom! Studierna går finfint! Har fått en helt underbar seminarieledare som går in för kvalité istället för kvantitet när det kommer till kurslitteraturen. Tänk om alla var så… En del av dem går in för att knäcka studenterna under läsbördan med orimliga mängder böcker. Det enda som det leder till är konsumtion av böcker utan att kunskapen förankras. Vår seminarieledare tar istället ut olika kapitel ur böckerna som hon vill att vi koncentrerar oss på. Så mycket bättre och det blir härliga givande diskussioner på seminarierna.

Småpluttarna börjar visa på förkylningstendenser *suck*. Men väntat! Än så länge är de pigga och på benen *håller tummarna*. Sessan har kalashelg med kalas både fredag och lördag samt kompisbesök på söndag. Själv har jag lite husbestyr att stå i, men vi får se hur mycket som blir av denna helg. Den übereffekiva sessan farmodern dyker upp här nästa helg och det är väldigt frestande att vänta till dess och få turbo, super duper hjälp av henne…

Golden är pigg och glad men magen krånglar lite fortfarande, så det är mycket dietmat som gäller. Retrievers är ju tråkiga på det sättet, antingen har de plåtmage och tål ALLT eller så är de som min och blir superdåliga av minsta lilla. Det är bara att kämpa på och hålla koll på den lilla herrn för att se att de inte slinker ner något ruttet äpple, pinne, sten eller annat när man är ute.

Katterna har nu konstaterat att det är höst för de vill in hela tiden trots att det är sol och klarblå himmel. Så nu är det katter i sofforna igen :) Kanske är det fuktigheten i gräs och dylikt som gör att de hellre är inne?! Försöker få dem att förstå att det kommer snö sen och då vill de absolut inte vara ute, så de kan ju faktiskt passa på nu. Men jag har ingen större framgång…

Men det är så mysigt också, igår kväll brann brasan och värmeljusen i alla fönster och i soffan låg spinnande katter. Mmm… det är livskvalité det!

Dagens låt: Robbie Williams; Have you met miss Jones http://www.youtube.com/watch?v=KIDFlPlw0AI

Livet efter detta

Har ni någonsin funderat på vad ni vill bli i nästa liv? Jag skulle kunna tänka mig att bli en katt, ja, en katt i mitt hushåll. En katt som har det så där ultimat bra som bara en katt kan ha det i rätt familj. Härliga sängar och soffor att sova i, god näringsrik mat finns serverad dygnet runt, pälsarna får all den vård de behöver, eventuella fästingar hinner knappt landa innan de är borttagna. Ett hem som är beläget i en by på landet, längst ner på en gata som tar slut vid huset. Ingen genomfartstrafik, bara matte och husses bil och eventuellt bekanta, som vet att vi katter finns här. Sjön framför huset och skogen bredvid, en hel värld att ha som lekstuga. Alltid någon hemma att öppna dörren om man vill gå ut och alltid någon hemma att öppna den om man vill in igen. Alltid intagen när mörkret börjar falla. En stor mjuk pall framför en varm härlig brasa. Alltid en ledig famn att kela i… ALDRIG någon som är elak, bara 100 % respekt för det unika, underbara djur man är.

Det finns väl inget mysigare än att ha en sovande katt bredvid sig?! Inget djur ser ut att sova så skönt som just en katt, oavsett hur konstig ställning den har :)

Vår äldsta katt blir 15 år i februari. Tänk att han varit med oss i 15 år! Jag skulle inte ens ha en katt, utan det var en kompis som skulle åka till Stockholm för att hämta en liten kattfröken. Jag skulle bara med som bilsällskap och hjälp med katten på vägen hem. Väl där fanns det 5 kattungar och min kompis höll på att välja mellan de 2 honorna. Då kommer en liten kille och sätter sig på mina fötter. En liten svart sak med vita teckningar. Jag står upp och han sitter där nere och tittar upp på mig, ja, fullkomligen nitar min blick med sina underbara små kattunge ögon.

Ägarinnan går förbi och skrattar till och säger; ”jaha, här är det tydligen någon som blivit utvald, du ska också ha en katt ser jag.” Nej, svara jag, jag är bara med som sällskap, jag ska INTE ha en katt. Men den lilla missen sitter envist kvar och bara tittar på mig. Ägarinnan kommer förbi igen och kliar sig lite förbryllat i huvudet och ler stort ”detta ser man inte ofta, men du ÄR utvald vare sig du vill det eller inte, men han kommer få ett bra hem han med även om det inte blir hos dig”. Min kompis tog tiiiid på sig att välja men när hon väl var klar och vi skulle åka så var det inte enkelt att lyfta bort den lilla kissen. När han dessutom skuttade efter mig ut i hallen och satt bredvid mig när jag tog på skorna, jag då var det kört! Det blev 2 katter som åkte med och tänk, snart 15 år senare är jag fortfarande ”utvald” av samma katt  Fast nu har han utökat det med fler ”utvalda” där mannen är en klar favorit och hushållet har utökats med fler katter också :)

Det är så tråkigt att läsa om alla katter som far illa så här i slutet på sommaren, eller folk som skaffar katt och bara släpper ut dem vind för våg trots stora vägar och annat farligt i närheten. Katter är individer, de är underbara och har en enormt värde. Tråkigt bara att man inte förstår det även om man bara betalar en ”guldpeng per tass”. Det är ett STORT ansvar att skaffa djur och det ansvaret minskar inte med kostnaden för djuret. Katt, hund och hästkörkort kanske inte är en så dum idé ändå ?! Jag har ju 2 hundar också och jag är faktiskt FÖR hundskatt. Det är en STOR majoritet (åtminstone där jag bor) som inte har en aning om vad en hundbajspåse är för något. Hur vidrigt som helst och jag har full förståelse för alla icke hundägare som blir förbannade över allt bajs som ligger i vägkanterna. Droppen var när farmor var i skogen härom veckan och hittade mängder av slängda fulla hundbajspåsar i naturen. QUE???!!! Hur dum får man bli?!

Dagens låt: Cat *tihi* Stevens; Morning has broken http://www.youtube.com/watch?v=7ESHjYat9rk

Mans best friend :)

Hittade en så fin dikt på nätet om människans bästa vän, hunden:

When God hade made the earth and sky, the flowers and the trees,

He then made all the animals, and all the birds and bees.

And when his work was finished, not one was quite the same,

He said, "I'll walk this earth of mine, and give each one a name".

And so He traveled land and see, and everywhere He went

A little creature followed Him, until its strenght was spent.

When all where named upon the earth, and in the sky and see,

The little creature said "Dear Lord, there's not one left for me".

The Father smiled and softly said "I've left you till the end

I've turned my own name back to front, and called you Dog, my friend".

(Author Unknown)

Visst är den fin ?!
Dagens låt: Hasse Andersson; Änglahund http://www.youtube.com/watch?v=9ueOWeZbFPM

Officiell ursäkt

Jag måste be Peter Jöback om ursäkt. FÖRLÅT för att jag hånade din klädsel i mitt förra inlägg!

Fnulade vidare på den där klädseln under dagen igår, när min man kom med den självklara förklaringen: Flyget måste ha tappat bort hans väska när han kom från New York och tidspressad som han är så hann han helt enkelt inte fixa några nya kläder innan föreställningen. Sissel som har ett hjärta av guld lånade naturligtvis ut lite av sina kläder till honom och *ching – ching* där har ni förklaringen!

Så FÖRLÅT Peter, det var ju fantastiskt fint och stort av dig att ta ditt uppdrag på så stort allvar så att du ställde upp ändå, trots avsaknad av egna kläder. Rösten blev ju faktiskt inte sämre på grund av strumpbyxorna, möjligtvis var publiken kanske inte så fokuserad på den som på andra delar av dig…

Det är bara en sak jag inte kan förstå, varför lånade du inte kläder av Odd istället?!

Solen har bitvis dykt upp på himlen idag och genast blir man lite piggare. Mannen har åkt till Skåne med jobbet i en vecka, så nu är jag ensam bas för basset *moahahahaha*

Vaknade av nödig hund i natt kl 2.30 och upptäckte då att den bajsätande blivande ledarhunden hade roat sig med att äta hål på golvet i hallen. (och det var inte ens HAN som var nödig...)Mindre populärt är en underdrift!!! Han har inte bitit sönder någonting någonsin, så det var helt oväntat. Antagligen hade lillprins kletat något gott på golvet där som fick mr. Poop att börja snosa just där *suck* Ännu ett renoverings projekt… Men det är ju trots allt bara ett golv, det finns ju värre saker som skulle kunna hända.

(Notera de avslöjande svarta hårstråna... Fast jag kom faktiskt på honom på bar gärning också!)

När jag ändå var uppe så kom mannen också upp och konstaterade att gammelkatten (13 år) inte kommit in på kvällen. Vi gick ut och ropade, men ingen katt. Mannen klädde på sig och gick en sväng lite hit och dit och ropade och lockade, men ingen kisse misse.

Plötsligt slår det mig att åtminstone jag hade inte sett honom sen fredags morse, tänk om (ve och fasa) han smugit in i Klokers familjs husvagn och nu satt i Värmland någonstans *skräck* Panik i lådan och magont och inte kan man ringa mitt i natten och väcka upp dem och be dem göra en husvagnscheck.

Efter mycket om och men beslutar vi oss för att försöka sova och ringa det första vi gör i morgon bitti. Jag vill bara gå ut en sista gång och kolla lite. Då helt plötsligt så sitter han där. *Phu* Gamla skrutte tjockisen, skrämma slag på matte och husse så där mitt i natten. Mycket god skämma bort kisse mat blev det i vart fall och en parkering i mattes säng resten av natten.

Hålet i hallgolvet var helt plötsligt av mindre betydelse…

Dagens låt:Peter Jöback och Sissel Kyrkjebö; Min bön http://www.youtube.com/watch?v=_EwOdLjlwns

Hundproblem?

Nope, inte här!

Hundmötet har hittills gått över förväntan. De 3 vuxna hundarna som är på besök häckade ett tag på den inhägnade delen av tomten igår när våra 3 var inne. Nemas problemas. Våra änglar skällde inte ens! Det ni!

De tre besökarna visade sig dessutom vara en väluppfostrad liten grupp bestående av 2 tikar och en pensionärs hane (12 år). Våra herrar har väl aldrig tyckt att trädgården luktat så intressant som igår kväll :o)

Vidare så medföljde 2 små dunbollar i 12 veckors ålder. URSÖTA!!! Dessa fick vara inne, då de inte på något sätt påverkar rangen i våran flock.
Här sträcker denna matte på sig och förmedlar STOLT att hon har ”a well balanced pack” som Ceasar Milan, The dog whisperer brukar säga. Herr Aussie viftade på svansen och sniffade på hårbollarna och ignorerade dem sedan, precis som den högste i rang ska. Golden och bajsätande blivande ledarhunden ville självklart leka med dem, men förhöll sig lugna och sansade så att de inte skrämde slag på de små liven.

Att Mr Poop fixade det säger inte lite det! Han har liksom inte vuxit i sin enorma kropp än, utan är som en elefant på rullskridskor för det mesta och knockar folk och saker hela tiden.
Men inte nu. Visst han skuttade runt lite och bjöd in till lek, men sen gled han bara runt och höll sig i närheten utan att hoppa och fara. Inte illa, eller hur?!

Dunbollarna hängde till och med i våra herrars svansar, men inte ens ett litet knorr kunde höras, utan de var PERFEKTA i sitt uppförande.

Katterna är ju en annan historia. Gamlingen (13 år) tittade till på dem, BLÄNGDE på oss och tittade sedan upp i taket och hoppades och bad att problemet skulle försvinna.
Den Brittiska korthårs fröken satt utanför grinden och fnulade på hur hon skulle ta sig förbi dessa främmande hundar i trädgården och komma till dörren. Hon fick åka i mattes famn och sen var det problemet ur vägen.

Syskonen skogis valde helt olika approacher; Lillasyster Trixie gick helt sonika fram och luktade på dunbollarna, reste inte ett hårstrå och sa ingenting. Hoppade sedan upp på ryggstödet på fåtöljen och la sig och sov.

Storebror Tarzan dubblade storleken, sköt rygg, fick golfbollar till ögon och fräste som värsta kobran. Han tillbringade resten av kvällen på helspänn uppe på databordet.

Ja, de är individer, annat kan ju inte sägas…

Fick lov att hjälpa till att sätta upp förtältet till husvagnen igår kväll. Ordet ”myggmecka” räcker inte längre till… Insåg i vart fall det jag redan visste; Camping is NOT my cup of tea!!! I’d rather ”pop my clogs” if you know what I mean… :o)

Dagens låt: Oliver och gänget (så klart) Storstadskontroll http://www.youtube.com/watch?v=-_FmxN_gRAo

Taxi och tältning

Gårdagen bestod mest av att leka taxi. Först skjutsade jag mannen och Kloker till startpunkten av klassens vandring. Efter det hämtade jag sessan och senare åkte jag och köpte mer färg till huset. Vid 16 tiden åkte jag till Klokers klass tältplats, mitt ute i totahejti där det fanns en uppbyggd miniatyr by och där det rådde myggmecka, och lämnade av diverse packning. Våra hundar hade fått gå med på vandringen och var nu så där lagom trötta men njöt ändå för fulla drag. De hade nog mer än gärna stannat kvar över natten. Något som jag däremot INTE hade gjort. Har aldrig förstått tjusningen med tält och husvagn. Bara tanken på att knöka ihop familjen i dylikt , trångt, primitivt och eländigt och sen kalla det för SEMESTER, nej, DET finns bara inte i min värld!!! Lyxiga hotell med alla bekvämligheter, DET är min melodi det :) Däremot njuter jag mer än gärna av naturen, men för den sakens skull behöver man ju inte sova i den... Men här kommer lite bilder från gårdagens boplats för vissa:


Jag tog en promenad med den bajsätande blivande ledarhunden och efter det fick han bada. När jag senare borstade av honom kunde man konstatera att han fäller ”lite”…
Dagens låt: Galenskaparna; Man ska ha husvagn... http://www.youtube.com/watch?v=Rgra6ylv2Ek

Mormor och blodbad

Till barnens stora förtjusning var mormor här igår. Med mormor följer ALLTID något gott och DET gör ju inte saken sämre. Mamman tycker också att det är toppen när mormor dyker upp, för det blir ju lite avlastning och så…

Lillprins busar med mormor i soffan i köket när mamman får syn på att någon ritat på en av kuddarna. När mamman frågar den skyldige minsting vem som kan tänkas ha gjort det så svarar han glatt ”mormor”.

Filosofen och mamman passar på att baka sockerkaka, ja självklart är minsting också närvarande och medan mamman vänder sig bort för att hämta det smälta smöret så hamnar på något mystiskt vis 2 skedar i botten på smeten… och en kort stund senare är det dags för totalt klädbyte på en av deltagarna…

Utomhus blir det genast mycket lugnare och mamman och mormor sitter i varsin solstol och pratar. Barnen leker på studsmattan med Trötter och Kloker, så läget är under kontroll…

… nämnde jag att mannen jobbar denna helg och inte är hemma?! Vid det här laget så vet ni ju vad DET betyder…

Helt plötsligt får den bajsätande blivande ledarhunden för sig att utmana MR 100% ranghög, vår 6 åriga Australian Shepherd. Från ingenstans går han fram och hugger tag i den leksak som Aussien har i munnen. Mammans Golden som ser det hela lägger tassarna över ögonen och tänker ”bad idea, REALLY bad idea!!!”
Aussien släpper inte leksaken utan stelnar till i kroppen och ger ifrån sig ett dovt morr. Här hade ju vem som helst med ens ett uns av hjärna släppt leksaken, men inte den bajsätande blivande ledarhunden (ålder 9 månader), han morrar tillbaks…

Golden biter nu på naglarna och törs knappt titta. Aussien morrar högre och spänner kroppen ännu mer och svansen är på topp. Men mr Poop morrar även han tillbaks och höjer svansen. Isande tystnad råder en kort stund innan Aussien skäller till och hoppar emot den svarta lilla uppstickaren. Denne viker inte en tum och släpper inte heller leksaken (som bägge håller i). Aussien ”smäller på” ledarhunden för att verkligen markera, men ledarhunden smäller tillbaks och slagmålet är ett faktum.

Golden är nu så trissad och nervös att han står och tokskäller på stället men det hela är över på några sekunder och ledarhunden lommar därifrån med svansen sänkt. Aussien skakar lite på sig och kommer fram till mamman och viftar på svansen. Golden passar på att sno den omtvistade leksaken vilket får Aussien att springa efter. Kloker rycker in och tar bort den helt ur gamet. Golden och Aussien snosar lite på den blivande ledarhunden och lugnet verkar ha infunnit sig igen men…

Golden kommer till mamman med blodig nos och vid närmare undersökning hittas en bajsätande blivande ledarhund med tuggat öra. Revan är rejäl och det blöder INTE lite. Mormor (som är fd akutsjuksköterska) rycker in och lägger tryck på det hela. Mamman far in i huset för att hitta något att lägga om det hela med samt hitta nummer till hundägare samt veterinär. ”Thank God for teenagers” håller koll på buset.

Efter mycket om och men lyckas deltagarna få till ett okej tryckförband på hundens öra, inget lätt jobb vill jag påpeka! Jag menar hur i H lägger man tryckförband på ett hundöra??? Veterinären är uppringd och mamman får ge sig av dit med sjuklingen. På med kragen som vi fick efter kastreringen så att han inte river av tryckförbandet. En hel del pyssel blir det ju med att knöka in en STOR Labrador med enorm plastkrage på golvet i framsätet på Chryslern. Vill ju ha koll på killen så det inte blir blodbad i bussen!!!

Mamman får agera veterinärassistent ( tur att man inte är blodkänslig) när veterinären klipper bort köttslamsor och skär med rakblad till kanterna för att sedan sy ihop det hela.2 timmar och 9 stygn senare är hunden och mamman hemma igen, hunden i sövt tillstånd…

Lillprins bus är supertrött men finner sig bara i att bli nattad av mamman och det blir därför hennes nästa uppgift. Läggningen börjar alltid med sångstund och Filosofen önskar låt efter låt. Men mamman hinner bara sjunga några få strofer på varje sång innan lillprins skriker ”nej, inte den”.

Snart har mamman och Filosofen gått igenom 5 strofer av varenda sång i hela registret (och det är inte litet!!!) och mamman börjar tröttna ur och säger surt och överpedagogiskt till lillprins att om han fortsätter så här så sjunger mamman INGENTING!!!

”Tack” svarar lillprins glatt och vänder sig om…

Filosofen somnar därefter på 3 röda, men inte lillprins. Mamman kör ”se ut som du sover tricket” , vilket lillprins struntar helt och fullt i, han roar sig själv med att peta på naveln och säga ”navel” och sedan peta på bröstkorgen och säga ”tutte”. Detta gör han huuuuur länge som helst. Plötsligt utvecklar han det hela med att lägga till ”arm”, alltså ”navel, tutte, tutte, arm” detta fortsätter och efter ett tag läggs även nästa arm till, sedan forna (en sammanslagning av fot och skorna) och slutligen knäna. Vid knäna stannar han plötsligt till och blir tyst en stund, sen börjar han med ”hålleratjeri” en lång stund. Mamman är nu supertrött på detta och vill bara att han ska somna. Efter ett tag tystnar han och mamman tänker nöjt att nu har han gett upp och somnat. Men så helt plötsligt kommer ett ”tjohej” och då kan inte mamman hålla sig för skratt, vilket i sin tur inte gör Lillprins mer sovsugen direkt… Det blir till att börja om igen och 45 minuter senare vinner mamman och lillprins sover!

Bara ännu en vanlig dag i mammans liv…

Men den här mamman börjar fnula på hur i hundan hon ska få ihop detta liv med studier… Mary Poppins where are you????? (Jag fixar paraplyet om du fixar resten…)

Dagens låt: Bonnie Taylor, Holding out for a hero… http://www.youtube.com/watch?v=7f_HsjpSVaI

Lillprins kom precis i skrivande stund och visar upp detta "dagens bus" (eller rättare sagt "morgonens bus", han kommer med GARANTI att hinna med fler...) Pennan tillhör syster Sessan och är INTE vattenlöslig! Hmm... fnular på om han bearbetar gårdagens blodbad?!

Hallelujah

Gårdagen tillbringades i sin helhet ute. Farmor och farfar var på besök och hjälpte till med rabatterna, vilket även minsting och filosofen gjorde.

Mamman planterade blommor i krukor till altanen och minsting ”hjälpte till” även där (med att hälla ur vattnet ur vattenkannan och göra en härlig liten lerpöl att plaska i).

Mammans Golden fick stora plus poäng genom att se ut så här trots att det fanns en alldeles ypperligt härlig lerpöl att bada i.

2 av familjemedlemmarna premiärbadade i sjön. Inga långa simturer direkt, men de var i. Själv blev jag ju ”tvungen” att avstå pga. solbrännan… *hrm* Men jag lovar att så fort den blivit bättre, vilket är ungefär när vattnet håller ca: 27 grader, så ska jag självklart också hoppa i!

Födelsedagsbarnet hade en alldeles förträfflig födelsedag med massor av presenter, men den bästa, som han blev mest glad för såg ut så här och var från farfar:

Idag har hela familjen, utom jag och lillsessan, åkt på en heldags familjeutflykt tillsammans med vår familjehemstjejs pappa. De blir ”tyvärr” borta hela dagen och eftersom lillsessan ska på kalas mellan 13 och 16 så blir jag helt, solo, allena hemma i 3 (TRE!!!!!!) hela ”långa” timmar… *buhu* (eller kanske inte) Har ju som dagens låt valt en version av Leonard Cohens Hallelujah… Säger en del om vad jag tycker om dessa TRE hela timmar av absolut, total, underbart, ljuvlig tyyyyyyyyyssssssstnad…. http://www.youtube.com/watch?v=vRhm4dB7UDg

Silence here I come!

Biljard

Igår kände jag mig som den vita bollen i biljard, framförallt vid den första stöten i spelet: sprängningen...

Ja, ibland känns det faktiskt som djur och barn samarbetar till 100% för att se hur mamman i huset fixar det där med stress och simultanförmåga…
Dagen började lugnt och stilla, framåt lunch gick vi ut i trädgården, jag och de 2 minsta. Då ringer en av 16 åringarna och ville att jag skulle hämta honom vid tågstationen om 55 min. Vi bor ju i en liten by på landet utanför en mindre stad, en mellanstor stad ligger 4 – 5 mil bort och där pluggar 16 – åringen till målare. Nu ville han alltså att jag skulle åka in till den lilla staden och hämta honom.

Jag låter barnen leka tills det är dags att åka, men då är de inte alls med på noterna längre och vill inte under några som helst omständigheter kliva av studsmattan. Proffsig som man är så låter jag lugnet råda och väntar helt kallt ut dem. Det är ju inte roligt att trotsa om mamman inte reagerar och några minuter senare är de nere på gräsmattan. Samma procedur upprepas vid hängmattan, lekstugan och sandlådan och till slut har vi kommit till rätt sida av huset, men nu är det bråttom och den där "proffsiga" mammans tålamod börjar tryta rejält!

Jag måste in och hämta plånboken och bilnyckeln och jag ger 4 åringen bestämda direktiv att INTE öppna grinden medan jag och minsting är hämtar dessa. Detta tar typ 20 sekunder och SJÄLVKLART har 4 åringen ändå öppnat den, glatt står han och håller i den vidöppna grinden och alla tre hundarna är nere vid sjön, en på land och 2 i vattnet! *suck*

Jag kallar in 2 av hundarna (mina egna) den tredje är en blivande ledarhund som vi bara har på foder. Han är 9 månader och har total kola i öronen där han far som en dammsugare längs skogskanten, fortfarande genomblöt efter besöket i sjön, på jakt efter sin favorit delikatess: kattskit…

Lillprins bus ser givetvis sin chans och älgar iväg upp längs gatan med en hysteriskt skrattande 4 åring efter sig. Min inneboende Sanna Kallur vaknar till liv och älgar efter och får fatt i småbuset 2 hus bort. Lyckas få in de små bläckfiskarna i bilen och sätter FAST dem!

Har nu bara den bajsätande blivande ledarhunden att få tag i. Detta tar en stund eftersom hundar har en ”sixth sense” om att matten nu är stressad, irriterad och inte speciellt kul egentligen, skiten är roligare, men till slut kommer han lufsandes mätt och belåten *bläk* In med hundeländet i huset och precis när jag ska kliva in i bilen far en av katterna givetvis in under den. Bort och hämta krattan och rafsa iväg den lilla hårbollen upp på tomten igen.

Nu är jag sen, stressad och så där lagom genomsvettig… Småbuset har börjat tröttna och tjatar om festis… Känner igenom alla fickor efter bilnyckeln och inser att den och plånboken ligger kvar på golvet i baksätet bakom minstings stol. Av med bältet igen, runt bilen och hämta nyckeln och in i bilen igen. Kollar att hårbollen är kvar på tomten och startar bilen.

Då, först DÅ ringer 16 åringen och säger, ”du har väl inte åkt än? Jag läste fel och tåget kommer om en och en halv timme”

Motherhood is a bliss, isn’t it?!

Dagens låt: Don't worry, be happy http://www.youtube.com/watch?v=fWtwKHeDzC4

Katt med hundbeteende i trotsåldern!

I detta hushåll finns ett antal katter och alla har möjlighet att vara utekatter, men nattetid vill vi ha dem inne, då skogen ligger runt knuten med alla dess nattliga farligheter.

En av dessa familjekatter är en Brittisk korthår vid namn ”Flingan” . Hon är en väldigt social liten fröken på snart 3 år och som alltid är i närheten när man är ute och som gärna följer med på hundpromenaderna. Hon har också världens ynkligaste jamande, hon gapar med hela munnen och man förväntar sig ett vrål, men ut kommer ett knappt hörbart litet ”iii”!

Flingan har alltid varit som en liten hund och kommer genast när man ropar på henne och låter sig alltid fångas och bli buren – nemas problemas!

Men… nu rackarns så har hon kommit på att ”the frog season” *skräck* is on! SKITKUL!!! Matte i huset har en viss äckelkänsla när det kommer till grodor och paddor, inte så där att jag dör när jag ser dem, men jag vill inte ha dem för nära, inte behöva ta på dem och ABSOLUT INTE ha dem INNE!!!!

Flingan ÄLSKAR grodor OCH paddor (hon är minsann inte den som är rasistisk utan bedyrar bägge raserna lika, rätt ska vara rätt). Länge leker hon med dem, följer efter, smyger på, överraskar och när hon tröttnat släpar hon glatt HEM dem… Oftast är de helt oskadda, hon är som en apporterande retriever och därav får ju de slemmiga små djuren också tillgång till familjens hus… Kan lova att det gått åt en hel del pengar för att muta tonåringarna till att få ut äckeldjuren ur huset!

En annan utveckling i denna problematik är att hon inte heller vill komma in på kvällarna längre. Grodorna är det ju full fart på nattetid, så varför ska hon gå och sova när partyt väl kommit igång?! Där har hon också ett hundbeteende och håller sig envist på 5 meters avstånd när man trött och irriterad försöker få in katteländet för natten. Precis som en hund i värsta trotsåldern som kommit på det där med att ”man behöver ju faktiskt inte lyda och matte hinner inte ikapp mig”. Kan lova att hela familjen blivit superbra på att kasta sig likt pantrar efter den lilla vita hårtussen och vårt mörkerseende är numer superbt!

Hon har också börjat leka revirvaktande vallhund och jagar numer hem bägge skogisarna så fort de närmar sig hennes grodrevir. Skogisarna beter sig precis som småsyskon ska och retas för glatta livet genom att närma sig i tid och otid och sedan fly med svansen i vädret när hon kommer sättandes. Idag noterade jag ett visst teamwork bland ”småsyskonen skogis”; de delade sig och kom från varsitt håll och Flingan fick springa som en liten flåbuse för att hålla koll på reviret. Man kan ju inte annat än le åt eländet och jag hoppas verkligen att hon fortsätter vakta grodreviret så att det inte slutar med att vi har 3 apporterande katter i huset… *hjälp*

Så här trötta är ”småsyskonen Skogis” efter hel dags Flingan retande:

Morgonstund har guld i mund

Eller, tja, kanske inte när man så fort man öppnat sovrumsdörren, slås av den inte alltför underbara doften av en… magsjuk Golden retriever! Luften liksom går ur en redan där och man hoppas innerligt för varje steg man närmar sig att det bara ska vara en yttepytte hög (med orimligt stor doftkoncentration). Men, för alla som har en Golden, så vet man nog att detta GARANTERAT inte är fallet! Dagen till ära är det inte mindre än 9 (NIO!!!!!!!) ”flytande” högar på golvet. Man slås lätt av tanken ”hundhelv….”, men det är ju egentligen inte hans fel att han har så glupande aptit att allt, och jag menar verkligen ALLT ses som absolut ätbart. Fattar bara inte VAR han hittar all denna för magen mindre fantastiska kost.

Vår andra hund, en Australian Shepherd, är EXTREMT kräsen och skulle ALDRIG sätta i sig nåt som inte kommer från en människohand (om ens det) eller ligger i matskålen. Just idag känns han mer klok än någonsin och min man får återigen poäng för att han tvekade på att skaffa en Golden.

Stolthet går före fall och utan att gnälla tar jag reda på de gulliga små raringarna på golvet. *urk*

Frukosten hoppar jag idag av förklarliga skäl och se där, pluspoäng till Golden ägaren, man äter mindre om man har en sån, vilket leder till viktminskning och billigare matkonto *ching – ching* Ett lika!

Förmiddagen tillbringas ute i trädgården med lek och lite trädgårdsarbete. Eftersom vårt hus ligger 15 m från vattnet har vi inhägnad tomt och både barn och djur är med oss ute. Jag och minsting städar i lekstugan när min man studerar mig med ett illmarigt leende. Jag tittar ut från lekstugan och får syn på… min Golden som tydligen varit på semester i Las Vegas och utövat gyttjebrottning… Hela hunden är sjöblöt och den där golden färgen som rasen är så känd för har förvandlats till mullvadsgrå. Tydligen tyckte han att det inte var för tidigt för ett vårdopp och isen har ju faktiskt släppt från kanterna. Sen att kanterna i övrigt, där han gick i, är rena rama lervällingen är ju för honom av mindre betydelse. Nej, där ljög jag, SJÄLVKLART gick han i precis just DÄR just DÄRFÖR att det var superkladdigt. Skitkul om man är en Golden, mindre skitkul om man är matte… *supersuck*

Mannen tittar på mig, ler stort och frågar: hur var det nu igen, det där med staketet? *morr* När vi köpte huset var det ju självklart med tanke på barnen och vattnet att tomten skulle hägnas in. Vi ville absolut ha ett trästaket och när vi skulle välja höjd och modell, så var det ENORM skillnad i pris. Det staketet min man tyckte vi skulle ha var en hel del högre än det vi valde (som är mer än tillräckligt högt för att barnen inte ska kunna klättra över det), men det var priset också, så lilla jag som ville lägga de pengarna på andra saker argumenterade till mig det lite lägre, billigare staketet. Min man ifrågasatte då om inte hundarna skulle kunna hoppa över staketet, men jag sa som det var: så olydiga hundar kommer vi ALDRIG att ha…

Mannen ler stort igen och säger, älskling, du hade i vart fall 50 % rätt! (Aussien hoppar ALDRIG över staketet, men så gillar han inte att bada heller…)

Optimisten i mig tar tag i det hela och för att inte ge mannen några som helst idéer om att han har en poäng så kvittrar jag något om att ”det är ju ändå dags för en rejäl vårschamponering, så vad spelar det för roll”. In med hundeländet i badkaret och efter en halvtimme kommer jag ut med en skinande blank Golden som luktar rent och som får lufsa runt och torka i solen (under mattes vakande öga och som harklar sig varje gång han närmar sig staketet).

Framåt lunch ”brunchar” vi på altanen i solen, där har jag 100 % koll på staketet mot sjön och känner mig lugn och trygg med att vovven lufsar runt på tomten. När ätandet är avklarat går vi återigen ut, för att mötas av… en skitig Golden. Nu kan stoltheten fara åt H!!! Irriterad som få går jag runt för att se efter var han kan ha blivit så skitig. Joho då, finns det en enda blöt fläck i trädgården, så nog hittar han den. Under Spireabuskarna har marken ännu inte torkat upp och smältvattnet från den lilla snöhög som finns kvar i skuggan rinner ner dit och DÄR har han roat sig med att gräva. Jag ger mannen en blick som säger ”du skulle bara våga” och släpar återigen med mig hundeländet in i badrummet, förhoppningsvis för sista gången idag.

Morgonstund HAR guld i mund, men inte alla dagar. En dag som denna borde fall få gå före stolthet och jag ska försöka komma ihåg det nästa gång. Ja, för med en Golden i familjen så blir det GARANTERAT en nästa gång… (fnular på om man kanske kan lära tvååringen hur man badar en hund, jag menar han har ju påvisat en viss talang...)

Så här såg vovven ut när jag köpte honom :)

Så här ser han ut inför bad 2 och jag inser vad jag fått för pengarna...

Men han är ändå en av VÄRLDENS 2 BÄSTA hundar och JAG kommer inte tveka på att skaffa en Golden igen!!! Golden, det är 100% livsglädje det och som jag brukar säga, man har ju inte roligare än man gör sig... (sådan matte, sådan hund ;)

Kategorisering :)

Vi människor är väldigt bra på att kategorisera. Vi gör det med det mesta i vår tillvaro, allt från böcker och filmer till…varandra. Det finns en hel uppsjö av metoder och idéer för att i olika fack kunna placera den enskilda individen. Alla MÅSTE bara på nåt vis passa in i ett fack, annars blir det svårt att få grepp om personen ifråga. Sen för att inte på något sätt kunna ha fel, så kan alla höra hemma i flera olika fack samtidigt. Man kan ju då undra vad meningen är med att överhuvudtaget försöka kategorisera?

Men vi gör det, både medvetet och omedvetet, baserat på allt från ”kunskap” till fördomar.
Se bara alla bloggpresentationer (min egen ej undantagen) där man väljer att på sätt och vis kategorisera sig själv…

Jag har under mitt yrkesverksamma liv stött på otaliga metoder för denna kategorisering och någonstans finns det ju en gemensam röd tråd genom de flesta dessa metoder. De går ut lite på samma sak fast de heter olika saker. Sen finns det ju metoder som blir ganska så ”mumbojumbo” i mitt tycke, men för att inte kränka någon så kommer jag inte att gå in på vilka jag tycker att de är.

Det kan ju i vissa kretsar ses som lite ”flashigt” och påläst att kunna slänga sig med dessa termer. Framför allt om det finns andra ej invigda och ”mindre vetande” som informationen går över huvudet på.

Men det finns också tillfällen då dessa kategoriseringar är väldigt bra och kan vara till stor hjälp, tillexempel inom sjukvården. Kategorisering hjälper läkare att komma fram till en diagnos, psykologer likaså osv. Det finns säkert en uppsjö med situationer där det är jättebra.

Men det finns ju dem som placerats i ”fel” fack och för alla som blivit det, så är det ett hundjobb att få de runtomkring att omvärdera. För DET är något som vi människor INTE är lika bra på.

På tal om hundjobb och för att lätta upp detta inlägg lite, så tänkte jag ge mig på att kategorisera min familj. Jag tänkte använda mig av en egen tanke om kategorisering och ge mig på att jämföra dem med olika hundar :) Jag menar, alla raser har ju sina egenheter, likt oss människor och detta är INTE vetenskapligt, utan helt uppbyggt på mina egna fördomar om de olika hundraserna, så jag vill inte ha arga inlägg från SKK och de olika rasklubbarna om mina tolkningar. De borde förresten se det som en ära eftersom jag har en helt UNDERBAR liten (stor) familj…

Minstingen (numer känd som ”kattschamponeraren”). Vad kan passa bättre än en energisk, superglad, busig ,full-i-sjutton men oooootroligt söt liten Flat coated retriever valp?

Den lugna, harmoniska, mysiga lilla filosofen till 4 åring är ju självklart en fluffig liten Berner sennen valp.

Prinsessan i huset, 7 år, stolt, envis, lite ”besser-wissig” med långt blont hår och en garderob som skulle räcka till 10 småsessor, en Afghan så klart!

Vår 15 åriga familjehems tjej, en dam med skinn på näsan som ena minuten är jätteglad, go och gullig, men som i nästa ettrigt skäller igång och försvarar sin ståndpunkt. Solklart en Terrier

16 åringen i kategorin ”egen”, oftast total avsaknad av rörelseenergi, horisontalläge gäller så stor del av dygnet som möjligt och vad än man ber om så blir svaret ”måste jag?”. En Basset


16 åringen i kategorin ”bonus”, var är han på väg? Ut genom taket eller? Lång och smal, bara växer och växer, horisontalläge gäller även här (även i små, begränsade utrymmen), kan det ha med åldern att göra? En Grand Danois


Min man, världens bästa, lugn, trygg, snäll, kärleksfull, pålitlig, ärlig… ja, ja listan kan göras hur lång som helst. Det enda han inte är, är händig. Men DET är inte en Labrador heller :)

Men jag då?! Shit pommes frites vilken svår fråga… Men så här känner jag mig allt som oftast när barnen väl kommit i säng om kvällarna: