Här, här e jag :)

Oj vilken risig uppdatering! Sorry för det ;)

Veckan har liksom bara rullat på med plugg, barn och annat. Livet liksom! Studierna går finfint! Har fått en helt underbar seminarieledare som går in för kvalité istället för kvantitet när det kommer till kurslitteraturen. Tänk om alla var så… En del av dem går in för att knäcka studenterna under läsbördan med orimliga mängder böcker. Det enda som det leder till är konsumtion av böcker utan att kunskapen förankras. Vår seminarieledare tar istället ut olika kapitel ur böckerna som hon vill att vi koncentrerar oss på. Så mycket bättre och det blir härliga givande diskussioner på seminarierna.

Småpluttarna börjar visa på förkylningstendenser *suck*. Men väntat! Än så länge är de pigga och på benen *håller tummarna*. Sessan har kalashelg med kalas både fredag och lördag samt kompisbesök på söndag. Själv har jag lite husbestyr att stå i, men vi får se hur mycket som blir av denna helg. Den übereffekiva sessan farmodern dyker upp här nästa helg och det är väldigt frestande att vänta till dess och få turbo, super duper hjälp av henne…

Golden är pigg och glad men magen krånglar lite fortfarande, så det är mycket dietmat som gäller. Retrievers är ju tråkiga på det sättet, antingen har de plåtmage och tål ALLT eller så är de som min och blir superdåliga av minsta lilla. Det är bara att kämpa på och hålla koll på den lilla herrn för att se att de inte slinker ner något ruttet äpple, pinne, sten eller annat när man är ute.

Katterna har nu konstaterat att det är höst för de vill in hela tiden trots att det är sol och klarblå himmel. Så nu är det katter i sofforna igen :) Kanske är det fuktigheten i gräs och dylikt som gör att de hellre är inne?! Försöker få dem att förstå att det kommer snö sen och då vill de absolut inte vara ute, så de kan ju faktiskt passa på nu. Men jag har ingen större framgång…

Men det är så mysigt också, igår kväll brann brasan och värmeljusen i alla fönster och i soffan låg spinnande katter. Mmm… det är livskvalité det!

Dagens låt: Robbie Williams; Have you met miss Jones http://www.youtube.com/watch?v=KIDFlPlw0AI

Livet efter detta

Har ni någonsin funderat på vad ni vill bli i nästa liv? Jag skulle kunna tänka mig att bli en katt, ja, en katt i mitt hushåll. En katt som har det så där ultimat bra som bara en katt kan ha det i rätt familj. Härliga sängar och soffor att sova i, god näringsrik mat finns serverad dygnet runt, pälsarna får all den vård de behöver, eventuella fästingar hinner knappt landa innan de är borttagna. Ett hem som är beläget i en by på landet, längst ner på en gata som tar slut vid huset. Ingen genomfartstrafik, bara matte och husses bil och eventuellt bekanta, som vet att vi katter finns här. Sjön framför huset och skogen bredvid, en hel värld att ha som lekstuga. Alltid någon hemma att öppna dörren om man vill gå ut och alltid någon hemma att öppna den om man vill in igen. Alltid intagen när mörkret börjar falla. En stor mjuk pall framför en varm härlig brasa. Alltid en ledig famn att kela i… ALDRIG någon som är elak, bara 100 % respekt för det unika, underbara djur man är.

Det finns väl inget mysigare än att ha en sovande katt bredvid sig?! Inget djur ser ut att sova så skönt som just en katt, oavsett hur konstig ställning den har :)

Vår äldsta katt blir 15 år i februari. Tänk att han varit med oss i 15 år! Jag skulle inte ens ha en katt, utan det var en kompis som skulle åka till Stockholm för att hämta en liten kattfröken. Jag skulle bara med som bilsällskap och hjälp med katten på vägen hem. Väl där fanns det 5 kattungar och min kompis höll på att välja mellan de 2 honorna. Då kommer en liten kille och sätter sig på mina fötter. En liten svart sak med vita teckningar. Jag står upp och han sitter där nere och tittar upp på mig, ja, fullkomligen nitar min blick med sina underbara små kattunge ögon.

Ägarinnan går förbi och skrattar till och säger; ”jaha, här är det tydligen någon som blivit utvald, du ska också ha en katt ser jag.” Nej, svara jag, jag är bara med som sällskap, jag ska INTE ha en katt. Men den lilla missen sitter envist kvar och bara tittar på mig. Ägarinnan kommer förbi igen och kliar sig lite förbryllat i huvudet och ler stort ”detta ser man inte ofta, men du ÄR utvald vare sig du vill det eller inte, men han kommer få ett bra hem han med även om det inte blir hos dig”. Min kompis tog tiiiid på sig att välja men när hon väl var klar och vi skulle åka så var det inte enkelt att lyfta bort den lilla kissen. När han dessutom skuttade efter mig ut i hallen och satt bredvid mig när jag tog på skorna, jag då var det kört! Det blev 2 katter som åkte med och tänk, snart 15 år senare är jag fortfarande ”utvald” av samma katt  Fast nu har han utökat det med fler ”utvalda” där mannen är en klar favorit och hushållet har utökats med fler katter också :)

Det är så tråkigt att läsa om alla katter som far illa så här i slutet på sommaren, eller folk som skaffar katt och bara släpper ut dem vind för våg trots stora vägar och annat farligt i närheten. Katter är individer, de är underbara och har en enormt värde. Tråkigt bara att man inte förstår det även om man bara betalar en ”guldpeng per tass”. Det är ett STORT ansvar att skaffa djur och det ansvaret minskar inte med kostnaden för djuret. Katt, hund och hästkörkort kanske inte är en så dum idé ändå ?! Jag har ju 2 hundar också och jag är faktiskt FÖR hundskatt. Det är en STOR majoritet (åtminstone där jag bor) som inte har en aning om vad en hundbajspåse är för något. Hur vidrigt som helst och jag har full förståelse för alla icke hundägare som blir förbannade över allt bajs som ligger i vägkanterna. Droppen var när farmor var i skogen härom veckan och hittade mängder av slängda fulla hundbajspåsar i naturen. QUE???!!! Hur dum får man bli?!

Dagens låt: Cat *tihi* Stevens; Morning has broken http://www.youtube.com/watch?v=7ESHjYat9rk

Sovmorgonen som försvann...

Vaknade 06.20 idag och inte på grund av någon charmig liten lillprins… Nehej då, på grund av en mindre charmig katt som jobbade arslet av sig för att trycka sig in genom mitt sovrumsfönster. När detta inte lyckades så satt han kvar där på fönsterblecket och skrek istället…

Tydligen hade Kloker tröttnat på sin kära lilla kisse och helt sonika gått upp och kastat ut honom istället med resultatet att han väckte mig. Tack och bock!!!

Det är ju inte så att vi inte diskuterat detta tidigare, för det har hänt förut… *morr* Jag är ju tyvärr dessutom en sån där, som när jag väl vaknat och gått upp, så kan jag inte somna om igen. Har nu sett Amerikanska gladiatorerna, Djurpolisen Houston, en dokumentär om hur man spelade in tv serien 24 och ett avsnitt av Ensamma hemma. Hade tusen gånger hellre snusat vidare i min säng och fått sovmorgon nu när småbuset är i fjällen *suck* Men det var som sagt bara att glömma!

Ego bego i kvadrat!!! Ska absolut ha ett litet snack med ”lilla fröken” när hon vaknar… Och om hon efter det gör om samma sak igen så kommer jag gladeligen att parkera alla 4 katter i hennes rum varje gång jag blir väckt av hennes! Sleep tight dear :)

Gårdagen var full av allt möjligt. Skolskjutsar, plugg, utvecklingssamtal, matfix, till fest skjuts mm, mm. Den bara kom , gick och försvann liksom!? Vissa dagar är ju bara så. Dagen kommer att gå i samma tecken misstänker jag…

Pluttiluringarna har fortfarande toppentid i fjällvärlden och där finns inte någon neurotisk katt dj—el som väcker dem före skam på morgonen. Lite bilder därifrån:

Givakt inför dagens fisketur :)

På väg!

Vissa ylade tills de var tillbaks igen, att försöka haka på och valla i vattnet var tydligen helt out of the question...

Är man stor så kan man köra SJÄLV :)

På kvällspromenaden med herr Aussie:

Dagens låt: Cats musical; Memory http://www.youtube.com/watch?v=AuWpvkN-8CU (om katt eländet lät så här så skulle jag lätt kunna stå ut med det...)

Officiell ursäkt

Jag måste be Peter Jöback om ursäkt. FÖRLÅT för att jag hånade din klädsel i mitt förra inlägg!

Fnulade vidare på den där klädseln under dagen igår, när min man kom med den självklara förklaringen: Flyget måste ha tappat bort hans väska när han kom från New York och tidspressad som han är så hann han helt enkelt inte fixa några nya kläder innan föreställningen. Sissel som har ett hjärta av guld lånade naturligtvis ut lite av sina kläder till honom och *ching – ching* där har ni förklaringen!

Så FÖRLÅT Peter, det var ju fantastiskt fint och stort av dig att ta ditt uppdrag på så stort allvar så att du ställde upp ändå, trots avsaknad av egna kläder. Rösten blev ju faktiskt inte sämre på grund av strumpbyxorna, möjligtvis var publiken kanske inte så fokuserad på den som på andra delar av dig…

Det är bara en sak jag inte kan förstå, varför lånade du inte kläder av Odd istället?!

Solen har bitvis dykt upp på himlen idag och genast blir man lite piggare. Mannen har åkt till Skåne med jobbet i en vecka, så nu är jag ensam bas för basset *moahahahaha*

Vaknade av nödig hund i natt kl 2.30 och upptäckte då att den bajsätande blivande ledarhunden hade roat sig med att äta hål på golvet i hallen. (och det var inte ens HAN som var nödig...)Mindre populärt är en underdrift!!! Han har inte bitit sönder någonting någonsin, så det var helt oväntat. Antagligen hade lillprins kletat något gott på golvet där som fick mr. Poop att börja snosa just där *suck* Ännu ett renoverings projekt… Men det är ju trots allt bara ett golv, det finns ju värre saker som skulle kunna hända.

(Notera de avslöjande svarta hårstråna... Fast jag kom faktiskt på honom på bar gärning också!)

När jag ändå var uppe så kom mannen också upp och konstaterade att gammelkatten (13 år) inte kommit in på kvällen. Vi gick ut och ropade, men ingen katt. Mannen klädde på sig och gick en sväng lite hit och dit och ropade och lockade, men ingen kisse misse.

Plötsligt slår det mig att åtminstone jag hade inte sett honom sen fredags morse, tänk om (ve och fasa) han smugit in i Klokers familjs husvagn och nu satt i Värmland någonstans *skräck* Panik i lådan och magont och inte kan man ringa mitt i natten och väcka upp dem och be dem göra en husvagnscheck.

Efter mycket om och men beslutar vi oss för att försöka sova och ringa det första vi gör i morgon bitti. Jag vill bara gå ut en sista gång och kolla lite. Då helt plötsligt så sitter han där. *Phu* Gamla skrutte tjockisen, skrämma slag på matte och husse så där mitt i natten. Mycket god skämma bort kisse mat blev det i vart fall och en parkering i mattes säng resten av natten.

Hålet i hallgolvet var helt plötsligt av mindre betydelse…

Dagens låt:Peter Jöback och Sissel Kyrkjebö; Min bön http://www.youtube.com/watch?v=_EwOdLjlwns

Hundproblem?

Nope, inte här!

Hundmötet har hittills gått över förväntan. De 3 vuxna hundarna som är på besök häckade ett tag på den inhägnade delen av tomten igår när våra 3 var inne. Nemas problemas. Våra änglar skällde inte ens! Det ni!

De tre besökarna visade sig dessutom vara en väluppfostrad liten grupp bestående av 2 tikar och en pensionärs hane (12 år). Våra herrar har väl aldrig tyckt att trädgården luktat så intressant som igår kväll :o)

Vidare så medföljde 2 små dunbollar i 12 veckors ålder. URSÖTA!!! Dessa fick vara inne, då de inte på något sätt påverkar rangen i våran flock.
Här sträcker denna matte på sig och förmedlar STOLT att hon har ”a well balanced pack” som Ceasar Milan, The dog whisperer brukar säga. Herr Aussie viftade på svansen och sniffade på hårbollarna och ignorerade dem sedan, precis som den högste i rang ska. Golden och bajsätande blivande ledarhunden ville självklart leka med dem, men förhöll sig lugna och sansade så att de inte skrämde slag på de små liven.

Att Mr Poop fixade det säger inte lite det! Han har liksom inte vuxit i sin enorma kropp än, utan är som en elefant på rullskridskor för det mesta och knockar folk och saker hela tiden.
Men inte nu. Visst han skuttade runt lite och bjöd in till lek, men sen gled han bara runt och höll sig i närheten utan att hoppa och fara. Inte illa, eller hur?!

Dunbollarna hängde till och med i våra herrars svansar, men inte ens ett litet knorr kunde höras, utan de var PERFEKTA i sitt uppförande.

Katterna är ju en annan historia. Gamlingen (13 år) tittade till på dem, BLÄNGDE på oss och tittade sedan upp i taket och hoppades och bad att problemet skulle försvinna.
Den Brittiska korthårs fröken satt utanför grinden och fnulade på hur hon skulle ta sig förbi dessa främmande hundar i trädgården och komma till dörren. Hon fick åka i mattes famn och sen var det problemet ur vägen.

Syskonen skogis valde helt olika approacher; Lillasyster Trixie gick helt sonika fram och luktade på dunbollarna, reste inte ett hårstrå och sa ingenting. Hoppade sedan upp på ryggstödet på fåtöljen och la sig och sov.

Storebror Tarzan dubblade storleken, sköt rygg, fick golfbollar till ögon och fräste som värsta kobran. Han tillbringade resten av kvällen på helspänn uppe på databordet.

Ja, de är individer, annat kan ju inte sägas…

Fick lov att hjälpa till att sätta upp förtältet till husvagnen igår kväll. Ordet ”myggmecka” räcker inte längre till… Insåg i vart fall det jag redan visste; Camping is NOT my cup of tea!!! I’d rather ”pop my clogs” if you know what I mean… :o)

Dagens låt: Oliver och gänget (så klart) Storstadskontroll http://www.youtube.com/watch?v=-_FmxN_gRAo

Traditions häderi

Körde versionen antimidsommar igår. Vädret bjöd ju liksom på det… Fast egentligen har vi som tradition att åka till Mora och bo på lyxigt spahotell och äta god mat, men med 2 blivande 17 åringar i ”festar tagen” så vill man nog allt hålla sig på hemmaplan om utifall att något händer. De är faktiskt duktiga och ansvarsfulla trots att de är ute i svängen och troligen inte alltid på den nyktra sidan. Vi har telefonkontakt under kvällen och natten och ser till att ha koll på var och med vilka de är och kommer alltid och hämtar om de vill hem.

Med sessan också på bortaplan så blev det ju manfall här hemma och regnet samt halvkrassligt småbus gjorde att åtminstone vi tappade midsommar känslan totalt och bestämde oss för att för en gångs skull bara vara hemma, tillsammans och bara lata oss och äta någon god lyxig take away..

… men DET kunde man ju FETGLÖMMA här i obygden, inte en endaste restaurang hade öppet, bara pizzeriorna och i brist på matlagningsork så fick det bli just det! Pizza på midsommarafton – det trodde jag aldrig skulle hända, men det funkade faktiskt det med :o)

Får ta igen det med att frossa i god, lyxig mat när vi åker till Göteborg om lite mer än en vecka, där borde man ju hitta några riktigt bra restauranger…
Några som frossar utan tanke det är småsyskonen Skogis det! Näbbmöss mecka finns numer under altanen, fast de är inte längre vid liv… Däremot så blir det ”liv” i dem efter ett tag med feta härliga spyflugor, vita larver och annat myspys *kräks*. Katterna äter inte näbbmöss för de är giftiga, men dödar dem och släpar hem dem, DET gör de däremot... Dagen kommer att tillbringas med att sätta för hela ramen runt altanen nedtill så att småsyskonen Skogis får hitta ett annat likrum till sina lekkamrater.

För er som inte visste det så har jag Flug fobi och framför allt då Spyflugor… Ni har väl sett filmen ”Flugan” med Jeff Goldblum som kom nån gång i mitten på 80 talet?! Om inte, så LÅT BLI så kan ni njuta bättre av sommaren och allt grillat som envisa flugor i ett obevakat ögonblick satt sig på för en sekund…

Tänk att något så vackert kan ha så äckliga vanor…
Dagens låt: I am a Pizza :) http://www.youtube.com/watch?v=O2Zwvyhms8c

4 år idag!

Idag fyller den lille filosofen 4 år! Han har själv önskat ”dagens låt”… Han stod bredvid när vi tittade på denna första gången och gick igång på att vi skrattade så mycket. (Ni MÅSTE verkligen lyssna på denna!!!) Sen dess har han velat sett den om och om igen, vem vet, han kanske blir politiker när han blir stor?! Undrar bara för vilket parti??? (fast han förstår ju förstås inte vad den handlar om utan skrattar mer åt vad de gör…)

Dagens måste: varmare väder, mer vind, fler tvättmaskiner och mer solskydds creme till den röda mamman!

Ingen har i vart fall fått några fler bett och ”Maggie” har lyst med sin frånvaro, så hon har kanske ”gone back to school”. *hoppas* Dammsugaren är fortfarande min bästa vän och kommer så att förbli under många veckor framöver. Det lutar nog åt förtidspension för hans del efter denna hektiska övertidsperiod. Han kan ju i vart fall glädja sig åt nya dammsugs påsar efter VARJE användande, alltid något. Tur att han bara är elektriskt men inte fackligt ansluten… Okej, nu känner jag att jag är lite orättvis mot min vän tvättmaskinen som faktiskt också gör ett bländande jobb. Men det blir ju inte på samma vis, jag och dammsugaren har ett bättre samarbete, går ju mer hand i hand liksom :o)

Har också lovat mig själv att aldrig mer gnälla över en och annan groda inomhus. Det är som det sägs: man vet vad man har men inte vad man får. I’m going to LOVE frog season next year!!!

Ser genom fönstret att den lilla trädgårdsdamen i huset bredvid (som också har katt) har någon form av stortvätt på gång. Madrasser, täcken och kuddar hänger ute på sträcket. Kanske har mina objudna gäster emigrerat dit?! Vet att några har i vart fall flyttat till katten som ägs av grannen ovanför… The ”happy news” are spreading… Fast det finns ju ingenting som säger att våra katter hade det först. Alla katterna som bor här i vår ände av byn rör sig ju på samma område, så antagligen får de lopporna ute i naturen *suck*

Fast livet har ju ändå sina guldkorn, som detta: 4 åringen kom nyss och hade hittat en 50 öring på golvet. Hans ögon tindrar och han är jättestolt när han ger den till mig och säger: Mamma, du kan få den här. Köp VAD du vill!!!

Så underbart härligt underbart och bekymmerslöst självklart livet är när man är 4 år!

Dagens bild: Världens bästa 4 åring och hans tårta

Dagens låt: En lite annorlunda version av Disneys berömda Djungelboken låt "Var nöjd med allt som livet ger" http://www.youtube.com/watch?v=OWVSOvqlB_Q

Latin och Calamity Jane

Murphys law, lagen om alltings djävlighet, antar att ni alla åtminstone har hört talas om den… Själv är jag… drabbad.

Vidare på temat kan jag lätt konstatera att ”Karma IS a bitch”, inget frågetecken där inte! Ni vet det där med att jag ”lurade” de små söta pensionärsdamerna om att 3 gamlingar i byn också behövde blommor och att jag sen i bloggen hänvisade till katt och hund som ”gamlingar”. Självklart så har nu verklighetens välgörare sett till att så också blir fallet. Under den närmsta veckan kommer nämligen alla husets pälsbeklädda varelser ha all tid i världen att njuta av blommorna på altanen, eftersom de ska BO där nattetid!

Överallt kan man se det latinska ordspråket: Carpe diem, dvs. fånga dagen, själv lever jag nu enligt filosofin: ”Carpe Ceratophyllus” dvs, fånga fågelloppan. Och JA, varmt välkomna att slå ner på min egenhändigt ihop komponerade latin det blir ju bara ännu ett steg i Myrphys law :) (Undrar om den ”latinstuderande språkpolisen” kan berätta vad ”fånga barnet” blir på latin, för det brukar ju vara DET mottot jag lever efter i vanliga fall… Skulle bli väldigt tacksam om jag fick hjälp att översätta det)

Satt här i godan ro och fnulade vid datorn igår och småbuset satt (hör och häpna) helt lugnt och lekte med Flexi trax banan. Detta händer inte ofta, så ”carpe stunden” tänkte jag och njöt för fulla drag. Så kom den där lilla(numer inte så populära) ulltussen Flingan och hoppade upp i knät. Mysigt siddu tänkte jag och kelade på tills jag ser något svart litet kryp försvinna ner i pälsen i sjuhundratjugo…

Strax därefter ser jag en till och en till *PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK* Slänger ut katten fortare än kvickt och börjar slå på nätet så fingrarna glöder. Parasiter, skabb, löss, loppor *bingo*

Anticimex, jajjemensan står att läsa ganska högt upp under ”vårens problem”: Fågelloppor. Under varma vårar kommer de i överflöd och ger sig även på katter, hundar och… *ching ching*… MÄNNISKOR! Jaha ja, så de där myggbetten som barnen och mannen drabbats av senaste tiden är alltså INTE gjorda av myggor. Har ju faktiskt så här i efterhand inte sett någon mygga heller, men det är ju lätt att vara efterklok. Bestämmer mig genast för att vara förklok i fortsättningen!

Ringer i halv panik till ”veterinär- Sören” och KRÄVER behandling å det snaraste. Har ju iskallt insett att detta gäller nog inte bara EN av katterna… Lösning: Frontline på Apoteket. Med tanke på djurinnehavet i denna familj så lär vi köpa upp hela lagret, förutsatt att de har ett… Får ju chans att träffa den helsköna apotekaren igen, men med tanke på anledningen så hade jag kunnat klara mig utan det. Lovar att med min tur så fungerar säkert Frontline som behandling mot både Syfilis och Gonorré också…

Iväg till närmaste apotek och nästan 1500 kr senare är jag beväpnad upp över öronen. Hinner med en Mc Donalds drive thru, förklok som jag är, för någon mat kommer jag inte hinna få på bordet idag. Ironiskt nog är dagens leksak i Happy meal:et ett pipdjur som påminner starkt om våra inkräktare.(fast söt)

Det kliar nu över hela kroppen, trots tidigare avsaknad av detta symptom, och efter allt jag läst på nätet så vet jag var jag ska leta efter mina nya hyresgäster… i sängarna! *skräck*

Sakta närmar jag mig den säng som borde vara renast (bäst att ta det varligt och vänja sig sakta vid tanken…) 4 åringens, som fick nya sängkläder igår kväll. Jag vet att åtminstone en av katterna (och det var inte Flingan) har legat i den. Det solgula lakanet är ju väldigt ”sevänligt” också mot de svart/ bruna lopporna. Alldeles FÖR ”sevänligt” inser jag när lyfter på täcket. En hel del små svarta prickar… Intalar mig själv att det säkert bara är ludd typ, men när jag sätter ner handen och ska plocka upp ”luddet”, så hoppar det iväg!!!! *PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK I KUBIIIIIIIIIIIIIIIIIK*

Som vanligt händer dessa saker ALLTID när min man inte är hemma och jag måste själv lösa problemet. Tydligen bosätter de små äcklen i textilier och pälsar. Fnular på hur det är med hår… shit vad det kliar! Jag river ur alla sängkläder och slänger ut dem på soldäcket. Tvättmaskinen går varm, men den som får kämpa rumpan av sig är min numer bästa vän dammsugaren. Överallt drar jag fram, högt som lågt, bäst att tvätta gardinerna också, mattorna, madrasserna och mjukisdjuren åker ut på soldäcket de med. Har vi Anticimex försäkring undrar jag och ringer och stör mannen i sitt möte på jobbet. Ja det har vi *phu*. Ja, OM min bästis dammsugaren dukar under och hans kusiner också är chanslösa, då får vi ju lov att kalla in det tunga artilleriet! För vinna, DET SKA VI!!!

Att småbuset river köket och vardagsrummet medan jag går lös på sovrummen saknar helt betydelse i min värld, hellre 2 småbus och ett upp och nervänt hus än ofantligt många supervidriga, döäckliga, blodsugande, loppor.

Som om inte allt detta elände räcker, så börjar det givetvis att regna också och jag får kasta mig ut och försöka trycka ner så mycket av textilierna som jag bara kan i plast säckar. Inser halvvägs att jag vare sig har tid eller tillräckligt många säckar och måste därför ändra taktik. Det blir att forsla över allt till altanen på baksidan som just nu ändå inte används. Ser genom fönstret att småbuset leker snällt i köket som på något underligt sätt förvandlats till High Chaparall.

Why me????????? maler i min hjärna medans jag drar fram som en orkan med textilier i ena handen och bästisen i andra. Måtte klockan bli 16 snart, så tonåringarna kommer hem och hjälper till. Måste ju få ut alla textilier i kök och vardagsrum också * pust och stön* Visserligen kommer de allt annat än jubla åt denna krigshärd, men samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag varit klok nog att ha ”gett” dem varsin katt (även om det egentligen bara varit en ursäkt för att JAG inte ska behöva göra rent kattlådorna). Nu kan de ju inte neka till att vara behjälpliga då DERAS katter faktiskt är parasitbärarna… Så kan de ju också, en gång för alla, få bevisa VAD exakt som man kan lära sig på WOW (World of warcraft, ett dataspel) som man sen kan ha nytta av i verkligheten… Borde väl vara ett alldeles ypperligt tillfälle?!

Kattdjä..lar dyker också upp i huvudet, men strax därpå kommer jag ju fram till vem som egentligen är skyldig: BENGT BERG!!!! (Återigen de där fågel dj…larna….)

Den numer förkloka kvinnan inser att en jaktlicens MÅSTE införskaffas innan nästa vår och mars till oktober har katterna sovrumsförbud!!! (borde skrivas in i allemansrätten i anslutning till hundars koppeltvång) Visst får man väl även skjuta småfåglar om de utgör ”skada”??? :o)

Calamity Jane here I come!

Dagens låt: På begäran av Snurre sprätts ägare: Maggie May. Har nu döpt en av lopporna till just ”Maggie” för att få ihop det med dagens blogg (ursäkta Roddan) och jag står verkligen för fraserna : ”I know I keep you amused but I feel I’m being used” och ”All you did was wreck my bed” och ABSOLUT ”Maggie I wish I’d never seen your face…”

http://www.youtube.com/watch?v=2KFz6sKrT_E

Biljard

Igår kände jag mig som den vita bollen i biljard, framförallt vid den första stöten i spelet: sprängningen...

Ja, ibland känns det faktiskt som djur och barn samarbetar till 100% för att se hur mamman i huset fixar det där med stress och simultanförmåga…
Dagen började lugnt och stilla, framåt lunch gick vi ut i trädgården, jag och de 2 minsta. Då ringer en av 16 åringarna och ville att jag skulle hämta honom vid tågstationen om 55 min. Vi bor ju i en liten by på landet utanför en mindre stad, en mellanstor stad ligger 4 – 5 mil bort och där pluggar 16 – åringen till målare. Nu ville han alltså att jag skulle åka in till den lilla staden och hämta honom.

Jag låter barnen leka tills det är dags att åka, men då är de inte alls med på noterna längre och vill inte under några som helst omständigheter kliva av studsmattan. Proffsig som man är så låter jag lugnet råda och väntar helt kallt ut dem. Det är ju inte roligt att trotsa om mamman inte reagerar och några minuter senare är de nere på gräsmattan. Samma procedur upprepas vid hängmattan, lekstugan och sandlådan och till slut har vi kommit till rätt sida av huset, men nu är det bråttom och den där "proffsiga" mammans tålamod börjar tryta rejält!

Jag måste in och hämta plånboken och bilnyckeln och jag ger 4 åringen bestämda direktiv att INTE öppna grinden medan jag och minsting är hämtar dessa. Detta tar typ 20 sekunder och SJÄLVKLART har 4 åringen ändå öppnat den, glatt står han och håller i den vidöppna grinden och alla tre hundarna är nere vid sjön, en på land och 2 i vattnet! *suck*

Jag kallar in 2 av hundarna (mina egna) den tredje är en blivande ledarhund som vi bara har på foder. Han är 9 månader och har total kola i öronen där han far som en dammsugare längs skogskanten, fortfarande genomblöt efter besöket i sjön, på jakt efter sin favorit delikatess: kattskit…

Lillprins bus ser givetvis sin chans och älgar iväg upp längs gatan med en hysteriskt skrattande 4 åring efter sig. Min inneboende Sanna Kallur vaknar till liv och älgar efter och får fatt i småbuset 2 hus bort. Lyckas få in de små bläckfiskarna i bilen och sätter FAST dem!

Har nu bara den bajsätande blivande ledarhunden att få tag i. Detta tar en stund eftersom hundar har en ”sixth sense” om att matten nu är stressad, irriterad och inte speciellt kul egentligen, skiten är roligare, men till slut kommer han lufsandes mätt och belåten *bläk* In med hundeländet i huset och precis när jag ska kliva in i bilen far en av katterna givetvis in under den. Bort och hämta krattan och rafsa iväg den lilla hårbollen upp på tomten igen.

Nu är jag sen, stressad och så där lagom genomsvettig… Småbuset har börjat tröttna och tjatar om festis… Känner igenom alla fickor efter bilnyckeln och inser att den och plånboken ligger kvar på golvet i baksätet bakom minstings stol. Av med bältet igen, runt bilen och hämta nyckeln och in i bilen igen. Kollar att hårbollen är kvar på tomten och startar bilen.

Då, först DÅ ringer 16 åringen och säger, ”du har väl inte åkt än? Jag läste fel och tåget kommer om en och en halv timme”

Motherhood is a bliss, isn’t it?!

Dagens låt: Don't worry, be happy http://www.youtube.com/watch?v=fWtwKHeDzC4

Två åringar, tonåringar och katter

Jag har den fantastiska lyckan av att ha några barn och ungdomar här hemma. Dessa barn går under kategorin ”egna”, ”bonus” samt en ”familjehemsplacering”. En helt underbar samling individer som ger mig både skratt och bekymmer om vart annat, precis som det ska vara.

Den minsta varianten i samlingen är snart 2 år och går under kategorin ”egen”. Han är ett särdeles speciellt litet barn (vilket egentligen alla barn är…) då han föddes med mottot: ”Man kan komma undan med vad som helst, bara man är söt…” Han njuter dessutom, ja fullkomligen insuper, ynnesten av att vara minst och ha rätt till allas fullkomliga uppmärksamhet.

Hyss, ja det är något som han gladeligen utövar x antal ggr per dag, men dessa hyss är noga avvägda och tangerar aldrig farligheter såsom att äta diskmaskinstabletter, dricka Aceton eller klättra upp på garderober och göra kamakazee hopp. Nej, denna lilla grabb han gör bara saker som jag visserligen gärna skulle klara mig utan, men som ändå dyker upp som ett leende på kvällen när man tänker på dem och som de två 16 åringarna gärna berättar för polarna dagen efter i skolan. Ofarliga men onödiga kanske de skulle falla under och med tanke på lillkillens uppsyn, så går de alltid under ”det var ju trots allt ganska kul så här i efterhand”.

Han agerar också, likt de flesta små barn, i blixtens hastighet och jag som mamma kan aldrig förstå hur han hann med allt det där på den lilla stunden. Framför allt inte när man jämför med de två 16 åringarna, som om man ber om något, får vara glad om man ser någon form av rörelseenergi framåt inom de närmsta 15 minuterna…

Nej, lillen han kan han. Lugnt sitter han på golvet och snurrar håret mellan fingrarna, lite småtrött och läser i böckerna som ligger utspridda runt honom. Utmärkt, tänker mamman (som ALDRIG verkar lära sig) nu kan jag ju passa på att kasta in en tvättmaskin och hon smyger iväg genom köket till tvättstugan.
Efter vad som verkar som mindre än 3 minuter, så står 4 åringen bakom henne och ser så där lite lagom skyldig ut. Denna 4 åring är ingenting som sin lillebror, han är lugnet själv, hittar aldrig på hyss, utan är en liten filosof som gärna leker lugna lekar i timmar på sitt rum. Har ni gjort nåt bus? Frågar mamman. Neeeej, blir svaret.

En svag doft av schampo kommer smygandes genom luften. Har ni hällt ut mammas schampo frågar hon 4 åringen. Neeej, blir svaret. I samma ögonblick kommer en av familjens 2 Norska skogkatter förbispringandes. Detta är den vita och silverfärgade, pipinetta fröken Trixie. En riktig skönhet med fluffig päls och stor yvig svans, en riktig stolthet för sitt släkte.

Instinktivt följer mamman katten med blicken och inser att denna skönhet till katt plötsligt ser ut som en mörkgrå och ljust grön hög av slime… Schampo doften är nu intensiv och mamman inser att det där roliga barn schampot som hon köpte häromdagen är nog inte oöppnat längre…
Snabbt får hon fatt i katten och förflyttar sig med den nyfikna 4 åringen tassandes efter till badrummet. Där på botten av det tomma badkaret sitter den lilla 2 åringen med den numer tomma schampo flaskan och ögonen tindrar när han säger: Trixie tvätta håret!!!

Katten är fullkomligen indränkt i schampo och som vanligt när dessa incidenter händer är mamman ensam hemma och måste således lösa situationen själv. Men ett stadigt grepp om den lilla kattfröken sätts hon försiktigt ner i handfatet och mamman börjar med den allt annat än enkla proceduren att skölja ur en hel flaska schampo ur pälsen. Snart inser hon att detta kommer att ta år och dar och kommer därför på den brillianta idén att öka trycket på vattnet ur kranen.

Efter en liten stund får mamman en hint om hur parkarbetarna känner sig när någon rolighetsminister hällt en flaska diskmedel i stadens fontän… Skummet fullkomligen väller fram och det lilla handfatet har förvandlats till ett enormt skumbad av sällan skådad dignitet. Skummet rinner över kanterna och katten är allt annat än nöjd.

Där står hon, mamman, med en lätt hysterisk katt, skum rinnande ner för byxorna och golvet i badrummet ser ut som efter en brandövning, eller ett sånt där rave party med skum och hon undrar stilla vad meningen med allt detta är.

Då hörs det, ja eller det ekar i hela badrummet… Barnens underbara skratt, det bubblar ur dem bägge två och de förmedlar verkligen att detta är helt underbart roligt, alldeles i en klass för sig. Och mamman, hon skrattar hon med, även om hon mellan skrattsalvorna försöker förmedla för 2 åringen att man faktiskt inte får göra så med katten. Den enda som inte skrattar, det är nog just hon… Katten alltså…

Så här i efterhand kan jag inte låta bli att fundera på hur detta gått till. Jag menar om jag ska bada katten, så går det inte på några 3 minuter och jag hinner då absolut inte få in så mycket schampo i pälsen på katten. Dessutom är vi alltid 2 vuxna vid kattbad, det är allt annat än ett enmans jobb. Hur lyckades då han???

Två saker kan man konstatera: Det var ju bra av 2 åringen att välja ett milt barnschampo, kan intyga att katten, när den blivit torr igen, hade en fantastisk päls och luktade gott av äpple lång tid efteråt.
Det andra är att Natusan kids Alien Apple 2 in 1 schampo och balsam är otroligt drygt och borde räcka läääänge! One drop goes a long way.
Ska försöka lära minstingen det :)

Detta är den andra skogisen "Tarzan" , han har än så länge klarat sig undan tvångs schamponering av två åring...