Fågelloppor och inkompetenta Apotek!!!

I flera dagar nu har jag varit på jakt efter Frontline för katter. Tydligen är det slut hos leverantören *suck* Om det bara gällde fästingar så skulle det inte vara någon fara eftersom vi borstar igenom katterna varje kväll, men nu har Klokers maffiga skogishane drabbats av fågelloppor! Ingen rolig historia direkt och vi har varit med om den förut. De kan inte föröka sig annat än på fåglar så de blir tack och lov inte fler, men de som finns biter även människor och lämnar efter sig stora myggbettsliknande röda svullnader som kliar nåt helt enormt. Då Kloker alltid har sin katt hos sig på nätterna så är smittan lokaliserad endast där än så länge i och med att katterna sommartid är ute hela dagarna och med nöd och näppe går att få in nattetid. Kloker har blivit rejält biten och sanerar på sitt rum varje dag, men det hjälper föga när inte själva katten blir ”sanerad”.

De små fågellopporna är supersnabba där de far runt i pälsen på katten och svåra att plocka bort med fingrarna och Klokers katt har dessutom en päls som heter duga…

Apoteket har varje dag LOVAT att det kommer imorgon, men idag gav de ingen som helst garanti längre, för det kunde tydligen dröja REJÄLT innan det fanns på plats igen. Frågade ÅTERIGEN om det inte fanns något annat medel man kunde använda mot de små odjuren och idag var det en ny person jag frågade och hon svarade glatt ”jomenvisst”!!! Hon går in bakom själva apoteksdiskarna och bak i lagret någonstans och kommer ut med Frontline comp!!!??? Biter inte lika bra på fästingar (bara 2 veckor) som vanliga Fronline men 4 veckor på loppor och löss.

JAHA… varför informerade ingen av de andra att detta medel fanns när jag frågade???!!! *suck, suck, supersuck* Blir så HIMLA IRRITERAD!!!

Tror vi behöver ett till Apotek i denna stad så det blir lite konkurrens som leder till service anda och ordning på torpet! Detta Apotek tillhör Apotek hjärtat, kanske är Kronans droghandel bättre?! Himla irriterande var det hur som helst. Det är som att fråga efter Panodil för huvudvärk och de bara krasst konstaterar att det är slut och låter kunden gå därifrån med sprängande huvudvärk trots att hyllorna bakom kassan är fulla med Alvedon! NÖTTER!!!

En positiv sak (tror jag) är att Kanadagässen fortfarande inte synts till *hoppar och skuttar*. Tänk om de valt att flytta, vilken lycka!!!

Idag är mannen och Butter på resa genom Sverige. De är på väg till Småland där Butter sökt Fritidsledarutbildning till hösten. De ska besöka 2 utav skolorna och prata med lärare och titta på boenden. Det verkar vara toppenställen och väldigt engagerad personal. Som det verkar just nu som kommer bägge de stora grabbarna att flytta iväg ut i Sverige till slutet av sommaren. Butter till Småland och Trötter till Luleå. Då får denna mamman många skäl till att göra små helgutflykter både hit och dit :)

Idag är värmen på väg tillbaka igen *härligt*. Hundarna njuter av att kunna gå in och ut som de vill genom den öppna altandörren och katterna ser man som sagt bara på morgonen när de släpps ut och på kvällen när de motvilligt kommer in igen. Annat blir det ju vintertid när de oftas inte sätter tassen utanför dörren ens. Kanske bidrar detta till att saknaden efter Dickens blir större, han var ju den av katterna som alltid var i närheten och även fanns inne bitvis på dagarna denna vår. Nu är det bara tomt och ”kattlöst” dagtid…

Nu väntar nybakad äppelpaj och vaniljvisp ute på altanen i solskenet. Inte helt fel ;)

Dagens låt: Hörde denna på radion i morse och den är en riktig gammal goding, så den bjuder jag på idag :) Patty Smyth och Don Henley; Sometimes love just ain´t enough http://youtu.be/qdzbjUWu2VU

Finished!!!!

Nu är min fördjupning klar och inlämnad. Känns förbenat skönt ska jag säga! 100% nöjd är jag inte, men ganska nöjd… Fick sitta i nästa 2 timmar och försöka klura ut hur man fick pagineringen (numreringen) att börja från sidan 4 istället för sidan ett. Hittade till slut världens bästa länk på Youtube där en pedagogisk farbror visade med datorn precis hur man skulle göra och det FUNGERADE!!!! Man var tydligen tvungen att ”dela dokumentet” först och sedan bryta länken för att det skulle fungera. Ja, alltid lär man sig något nytt. DE andra ”uppsatserna” jag skrivit på högskolan har vi alltid lämnat in personligen och då kan man ju bara paginera ena delen först och sedan lägga till de tre första sidorna, men det fungerar inte när arbetet ska läggas i en mapp på kursens hemsida.

De tre småpluttarna har inatt sovit hos mormor och det var första gången som Lillprins sov borta utan att mamma eller pappa var med. Jo, det är sant, han har inte varit bortlämnad trots att han snart är 4 år gammal. Mormor har ju varit hemma hos oss och sovit över med barnen när jag och min man varit på små weekend utflykter, men då har det varit hemma hos oss. Men natten gick bra och han hade ju sina 2 syskon med sig. Ska åka och hämta hem dem senare idag, men det var toppen att få sitta i lugn och ro igår och avsluta arbetet. Tack för den hjälpen mamma lilla!

Butter hade hela det mysiga kompisgänget här igår. De spelade spel och var ute och åkte pulka. De byggde även en jättefin snögrotta åt småbuset i snöbergen här utanför. Men det har snöat under natten, så jag hoppas att inte plogbilen förstör grottan nu bara. Vid 22 tiden åkte en del av gänget hem, men de som blev kvar tände en brasa ute i de nya vedkorgarna som jag fick av min mamma och grillade grillspett och mös:

Det är och förblir ett supermysigt gäng och det är så kul att ha dem här!!! Och de gillar verkligen att komma ut hit på "landet" ;)

Fick hem detta med posten idag:

 Det har jag köpt på Sandiscraft och där 80 kr per armband går till en cancerdrabbad kvinnas 4 söner. Hon har en obotlig cancer som snabbt går utför… Och jag har ju som löfte att vara en bättre medmänniska och dessa pengar ersätter aldrig en mamma, men kan kanske bli till en resa eller något annat som pojkarna kan behöva efter det oundvikliga har inträffat. Sen är det ju min absoluta favoritfärg Turkos också :)
Fick förresten en turkos mössa och ett turkost pannband av min mor här om dagen. Jag kan aldrig få för mycket av den färgen!!!

Har nu 2 fördjupningar som jag ska vara opponent på. Den ena är jättebra, men den andra är en liten katastrof! Det är det västa som finns att behöva vara opponent på ett dåligt arbete. Detta är fullt av meningsbyggnadsfel, syftes fel, talspråk, källor som inte är korrekt återgivna, orden ”man” och ”vi” förekommer genom hela arbetet (vilka ”man” och vilka ”vi”?!), ja… mm, mm… Man blir ju bedömd som opponent också att man verkligen kan se vad som är bra eller mindre bra. Jag hade såååååååå mycket hellre fått 2 VG arbeten, för då är det enkelt att vara opponent. *suck* Men det är bara att försöka hitta det som är bra och verkligen betona det och sedan ödmjukt lägga till att vissa bitar kan behöva ses igenom en extra gång och rättas till… Som vanligt har det blivit ett bortfall med studenter som inte lämnat in i tid, eller som kanske inte ens har gjort upgiften, så med lite tur kanske någon annan får ta min opponering. Inte särskilt troligt, men ”man” *ler* kan ju alltid hoppas ;)

Dagens låt: Jag väljer alltid musik från Youtube här och dagens "låt" blir ingen låt, utan min räddare i nöden från Youtube; nämligen hur man får sidnumreringen att starta från en speciell sida :)  Enjoy!!!
http://www.youtube.com/watch?v=TuOfO7L1Nec

Det tuffar på :)

Ja, i helgen är Kloker ute på nattvandring. De ska gå mitt i skogen, mitt i ingenstans, i flera timmar i kolmörkret och navigera efter reflexer med hjälp av en ficklampa. Man går i små grupper. De som är över 17 år får gå en bana och navigera med hjälp av bara GPS. Skitkul och spännande tycker jag att det låter! Vi får väl se vad Kloker säger när hon kommer hem. Hon har nu i vilket fall som helst hittat ett forum med ungdomar där hon trivs som fisken i vattnet och där hon får göra massor av aktiviteter som hon tycker är superkul och utmanande. Vi håller alla tummar och tår som går för att detta håller hela vägen och att hon äntligen får blomma ut till fullo.

Butter har haft ”film- weekend” med samma gäng som var här förra helgen, så honom har jag inte sett till alls sedan i torsdags :)

Trötter den stackaren har haft ”plugg- weekend” och jobbat på för fullt med sitt UF företag. Inte lite som ska fixas med det inte…

Själv har jag haft en ovanligt lugn helg. Eftersom min ”praktik” börjar nästa vecka så är det mindre att göra mot själva högskolan. Mina kurskamrater är nippriga som attan en del, men för mig är ju detta bara som vilken annan dag som helst och jag tycker bara att det ska bli skitkul! Jag kommer att få ganska så fria händer att göra egna upplägg och tänk vad mycket kul man kan göra i en förskoleklass!!! Jag har tusen och åter tusen idéer, så det får nog bli till att lägga upp ett tema arbete dessa 10 veckor jag ska vara där. Extra intressant blir det för att klassen innehåller flera andraspråkselever också :)

Borde egentligen ha tagit tag i mina 20 h ”inför Ex arbetet” som ska vara inlämnade den 15 oktober, men DET är allt annat än enkelt när man är själv med de tre små. Det får nog bli andra dagar som läggs på det.

Skickade iväg ett STORT (9 kilo) paket till vår lilla E i Lettland i torsdags. Hon fyller nämligen år på onsdag, så självklart var vi tvungna att uppmärksamma det. Paketet innehöll Dunjacka, täckbyxor och vinterskor, tröjor, strumpor och andra kläder samt självklart pyssel och andra roliga saker som man vill ha när man fyller år. I kartongen fanns också 4 paket av hennes favoritkakor och ett paket av favvo flingorna Cheerios. Tror det blir en glad flicka på onsdag ;)

Nej, nu ska jag ta och fixa till lite frukost åt småbuset och ta tag i denna dagen också. Har ett litet tvättberg som väntar på behandling…

Dagens låt: En superskön version av Stand by me : http://www.youtube.com/watch?v=RASKaZFZtS8

En riktig skräckis...

Hade en sån där skräckis i natt som man helst inte vill uppleva. Nu gick det hela väldigt bra, men det hade ju kunnat sluta annorlunda *hurvel*

Butter var ute med kompisar på en stads festival i en närliggande stad och ja, och helt nyktra skulle de väl inte vara. Vi har en väldigt bra relation till våra 18 års grabbar, så vi vet var de är och vad de ska göra. Regeln är alltid; RING HEM om det är något så kommer vi och hämtar er bums!

Klockan var väl strax efter kl. 01 när hemtelefonen ringde och jag kastade mig upp. I andra ändan hördes en väldigt konstig Butter, fåordig och ganska ”borta”. Trots att hjärtat satt i halsgropen lyckades jag få ur honom var han var och satte mig i bilen på väg dit. Som tur var hade världens bästa mormor varit här under dagen och beslutat sig för att sova kvar, så småprinsarna kunde gott snusa vidare (sessan var hos en kompis på sleep- over).

När jag närmade mig platsen ringde jag upp Butter på mobilen men fick inget svar *skräck*. Cirklade platsen och fick sedan se i vänster ögonvrå en kille som satt ihop kurad och ”sov” alldeles för sig själv i mörkret; Butter! Slängde mig ur bilen och fram till honom, fick skaka på honom för att få kontakt och sedan leda honom till bilen. Han berättade att han inte druckit något konstigt, bara öl och cider, men ordentligt påverkad var han. Ringde mannen och överlade och beslöt mig för att åka hem. Min mor (dvs. husets mormor) är Akutsjuksköterska och har så varit hela sitt liv fram till pensionen, så jag kände mig trygg med att hon hade kollen om det skulle vara något.

Väl hemma mådde han ”rätt okej” och lullade i säng.

Idag när han vaknade hade jag varit och handlat kläder åt honom. Saker han velat ha länge och som han själv inte velat lägga så mycket pengar på. Detta för att vi tror inte på bestraffningar och killen gjorde helt rätt till 100%, han ringde hem och det är jag så in i bomben tacksam för och DET ska belönas i mängder!!!

Men nu hade han jätteont i handen som var rejält svullen och under hårfästet hade han ett stort sår och även höften var blå och skrapad. Mormor trodde att något mellanben i handen var brutet och eftermiddagen har spenderats på akuten. Läkaren frågade flera gånger om han slagit i huvudet, men det hade han inget minne av. Mycket riktigt så hade mormor rätt. Tydligen är det lite tricky med just mellanhandsben, för han ska röntgas på nytt om en vecka och ligger det inte bra då så blir det operation.

Nu på eftermiddagen fick han även tag på sina kompisar som han varit där med. Dessa är inte de han umgås mest med, men det är kompisar sedan länge och vad vi alla trodde var pålitliga. Nu var vi väldigt fundersamma till det. Regel nummer ett har alltid varit att de håller reda på varandra när de är ute och ser till att ingen försvinner eller mår dåligt. När jag hämtade Butter var han helt ensam…

Hur som helst så kom svaret; Butter skulle springa ikapp de andra och hade då trampat på en flaska som låg slängd och smällt omkull och slagit i huvudet. De andra såg när han föll och blev självklart bekymrade, men Butter hade hävdat att han var okej. Men sen hade han helt plötsligt bara försvunnit. De andra hade letat efter honom högt och lågt men inte hittat honom och därför antagit att han åkt hem. FEL att anta enligt mig, de kan ringa hit och försäkra sig om det tycker jag, men nu gick det ju bra trots allt.

Jag hann ju fundera på både spetsat dricka, hembänt av dålig kvalité, droger mm, mm. Tack och lov får man väl säga att det bara är en hjärnskakning och ett brutet ben i handen. Butter själv minns inget från det han ramlade tills det att han satt i bilen på väg hem. Ändå kunde han ringa mig och berätta var han var någonstans. DET satt i ryggmärgen *pluppen*

Och det är det som jag är absolut gladast över mitt i allt elände, att ”Ring hem” verkligen fungerar och JA det SKA belönas tusen gånger om!!! Mina fina underbara 18 års grabbar, de kan man lita på! *stolt mamma*

Det är nu man ser att man "lyckats" med det man velat, att vi finns där som trygghet och backar upp dem när de prövar sina vingar. "Hem" är dörren till trygghet som alltid står öppen och där man alltid är välkommen oavsett vad...
 
Dagens låt: Gloria Estefan; Reach http://www.youtube.com/watch?v=tr2HEOQGZ8c

Kollisionskurs och tiggeri

Ja, med facit i hand kan konstateras att jag lyckades med ett av mina fotografier. Konst är nämligen något som bara kan tituleras ”av samhället erkända konstnärer”, så vad jag upplever som konst har egentligen ingen som helst relevans tydligen. Själv hade jag någon demokratisk uppfattning om att begreppet låg i betraktarens ögon. Men det var tydligen hur fel som helst....  Mina fotografier, där bara kapellet egentligen då är riktig konst:

Nästa veckas uppgift är minst 20 fotografier på byggnader i valfri röd tråd under temat "från slott till koja" plus att vi ska går runt i byggnadsbutiker, målerifirmor och annat och tigga ihop material som vi sen ska lära känna estetiskt och återanvända för att bygga ett bo till en figur. Valfri figur, påhittad eller ej, som sen ska presenteras för kursmedlemmarna.

TIGGA?! Inte min grej alls, hate it!!! Vet egentligen inte varför men jag vill inte på något sätt i hela världen! Varje liten por kämpar emot... Kanske borde gå i terapi?

Känner mig lätt stressad, även om uppgifterna är ganska roliga i sig (förutom det där med tiggandet då förstås). Fnular för fullt över tema till arkitektur fotograferingen, finns ju massor av kul att ta fasta på där! Men så har vi matten som en härlig liten glasyr på kakan –NOT, som kräver väldig ansträngning från min begränsade hjärna. Ovanpå det en stor familj med massa (oftast) härliga ungar. Ja, ja, det är bara att bita ihop och bli supereffektiv och hålla sig till ett spikat schema vad det gäller studierna i vart fall och be en bön att det går vägen…

Fick i vart fall en jättebra genomgång av vad man ska tänka på vid fotografering. Är nu jättesugen att ge mig i kast med just det och prova allt jag lärt mig. Inspirerad blir man i vart fall :)

Hade kollisionskurs med bägge stora grabbarna igår, högst irriterande och energi ätande. De har liksom hamnat i en situation där de vill bli servade på som om de vore 5 år gamla men ha friheter som en 30 åring. Enligt min, visserligen ganska urusla, mattehjärna så är det en ekvation som inte går ihop. Ska man ha vissa friheter enligt sin ålder (snart 18 och inte 30 även om de tycks tro det) så får man även vara den åldern i andra sammanhang och inte bara vara lat och bekväm så fort det går. *morr* Har nämnt det tidigare, men det har sitt pris att bo med dessa ”nästan vuxna” personerna och det är inte lätt alla gånger, vare sig för mig eller dem. Men det är väl det som det handlar om att bli vuxen och som mamma att acceptera (inom rimliga gränser). Sen handlar det ju i detta fall även om en respekt för sina föräldrar och småsyskon som också bor i detta hus. När de bor själva får de hur gärna de vill skapa sina egna regler, men i denna familj så lär vi ha vissa gemensamma om vi ska få allt att fungera, vare sig de vill eller inte. Drygt och suckigt är det i vart fall och TOTALT oinspirerande!

Fick dock detta gulliga kort från min käre far och hans fru som förgyllde dagen en hel del :)

Tack för det <3
Dagens låt: Boyzone; Picture of you http://www.youtube.com/watch?v=ryCIAJRTwJg

Köks häxan

I detta hus finns lika många åsikter som personer. Sunt och påvisar att man lyckats som förälder kan jag å ena sidan tycka, men å andra sidan bitvis SKITDRYGT! Som igår när det var Earth hour. Jag släcker snällt ner över allt och tänker att det är väl klart att man ska hedra den gamla hederliga jorden. JO, det var släckt helt och fullt… på nedervåningen. Trötter och Butter bidrog med att i vart fall dra ner sina svarta rullgardiner, så att det utifrån såg ut som att de deltog, trots att tv:n var på i ena rummet och datorn i det andra (jodå, Butter är fortfarande datalös och det går hur bra som helst). Kloker sket i vilket och hade tänt för glatta livet. Ja, vad ska man säga?!

Samma sak händer när det kommer till mat. Det är inte "tjoho tjohopp" att vara kock i detta hus. Det spelar liksom ingen roll vilken mat man lagar så är det alltid någon som säger ”Neeeeej, inte det här” eller i Klokers fall ”Hmm… vad innehåller det där” = Gud så äckligt det där vill inte jag äta och om jag måste tänker jag peta ut bara en enda ingrediens som jag kan stoppa i munnen. Ja, Kloker är ju inte uppväxt i samma matkultur som denna familj och allt som inte är enkelt stekt korv eller köttbullar är synnerligen misstänkt. I början kunde hon kasta hela tallrikar med mat, numer är det att peta bort mer än hälften av ingredienserna i vissa rätter. En wok är rena rama skräcken i hennes värld för att inte tala om en fiskrätt… Kan tillägga att just korv är grabbarnas skräck, de tycker att det är supertråkig mat och det gör jag också, men det serveras ändå med jämna mellanrum för de små barnen och Klokers skull.

Det tråkiga är att tonåringarnas o igenomtänkta agerande smittar självklart av sig på de två minsta så nu har framför allt Filosofen blivit hyperkritisk och börjat peta i allt. Detta ledde till att jag faktiskt tröttnade ur häromdagen och skapade regeln; om man tänker peta bort mer än en ingrediens i maten så får man skita i att äta den och koka nudlar istället!

Hoppsan så åt Kloker wok för första gången där hon bara petade bort champinjonerna och hon såg inte ens ut att lida och Butter tuggade i sig den röda paprikan som om han aldrig ätit annat. Ibland måste man pusha lite för att få de över tröskeln. I mångt och mycket är det hela invanda mönster och en barnslig ovilja att prova något nytt.

Butter och Trötter erkänner i vart fall att de aldrig skulle bete sig så om de var bjudna på mat när de var borta, vilket är skönt att höra och jag tror att de två i vart fall förstod vart jag ville komma med min nya regel och berömmer numer maten högt och ljudligt :) Och Kloker, ja hon har ju utvecklats en hel del sen hon flyttade hit, men hon har ännu en lång väg att gå både vad det gäller att våga prova ny mat och att inte se ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna så fort det inte står korv eller köttbullar på bordet.

Ja, livet är inte lätt alla gånger, men det är i vart fall bra att ha ett hem där man kan stötas och blötas i trygghet innan man ska ut i den stora världen.

Dagens låt: Muppet show; The Swedish chef http://www.youtube.com/watch?v=mbs64GvGgPU

It can never be TOO much :)

Jojjemensan, maten igår blev superb! Mamsen kom också hit på besök och fick ta del av underverket. Kloker frågade skeptiskt under förberedelserna om vi verkligen behövde TVÅ stora kycklingar?! Jag bara log… När middagen var över och det var så tomt det kunde bli på faten, satt Butter fortfarande och muttrade över att ”man kan inte bli riktigt mätt på kyckling” :) Sorry mannen, det får bli denna rätt en annan gång för din del… (och om både du och Trötter är hemma då så får det väl bli 4 kycklingar för husfridens skull).

Tillbringade några timmar med barnen ute i vårsolen och nu är de första fräknarna odlade och klara – våren ÄR här! *hoppar och skuttar* Takdropp och rubbet. Fast eftersom vårt tak nu är skottat så lär inte takdroppet hålla i sig speciellt länge och kanske droppar det bara hos oss just därför att taket är skottat?! Skit samma, det är vår och så är det bara!

Vårsolen är bra stark. Känner mig jättetrött i ögonen fast att jag hade solglasögon på mig ute. Kanske har det med åldern att göra, är ju snart pensionär ju… Okej, smärre överdrift, men efter veckans skottande känns det fysiskt inte långt bort.

Tonåringarna har ”börja skolan ångest” efter lovet. Det har inte jag! (för på högskolan existerar inte lov… *suck*) Hade gärna haft en liten släng av den ångesten för en hel veckas total skolstrejk med gott samvete. De vet inte hur bra de har det! När det gäller matematiken har jag kronisk ångest :)

Idag ska Kloker till backen med brädan. Ville kompensera henne för den microkorta turen i fredags och glad blev hon för det. Vädret verkar bli som det varit de senaste dagarna så då blir det ju hur härligt som helst! Själv ska jag väl kana runt på vår egen bergskedja här hemma med barnen. Vi har ju högsta toppen på Kitchen mountain, den långa kedjan vid Livingroom Himalayas och det kompakta massivet vid Backside Hills. Inte illa pinkat eller hur?!

Dagens låt: Ain´t no mountain high enough :) http://www.youtube.com/watch?v=9kP8IRXBymE

Mitt lilla baslag och jag :)

Ja, dvs. jag och Hannah – that´s it liksom! Visserligen är Hannah hur trevlig som helst och vi tänker VÄLDIGT lika när det gäller matte, men… det är ju allt annat än en fördel när det kommer till att ha diskussionsuppgifter i matematik. Vad finns det att diskutera när man tycker helt lika? Nej, vi måste få till fler personer i vårt baslag och det hade ju försvunnit tre stycken ifrån det andra baslaget också, så från att ha varit 11 i seminariegruppen, så är vi nu 5. En lagom basgrupp med andra ord :)

Mannen har varit på utflykt med småpojkarna på förmiddagen. De har inhandlat det beroendeframkallande ”Danska” fullkorns brödet från bageriet i en lilla staden 3 mil bort samt köpt rosa tallrikar till ”vår köket” i den stora staden 5 mil bort. Solen lyser emellanåt och ger det där härliga vårljuset in genom de nyputsade köksfönstren. Känner mig riktigt nöjd med köket *sträcker på mig*. Måste däremot fixa till vardagsrummet som ligger vägg i vägg, för där är det fortfarande röda toner som gäller, även om julen är bortplockad. Dessa rum ihop blir ju liksom lite ”too much”, så vardagsrummet måste tonas ned helt klart! Men, det får bli ett senare bekymmer!

Trötter har satt i system att strunta i skolan emellanåt. Inte för att det är någon fara betygsmässigt, killen har idel VG och ett och annat MVG, men det är principen vi ifrågasätter. Vissa dagar kliver han helt enkelt inte upp, utan skiter i det ”eftersom det ändå inte var några viktiga lektioner”. Från att ha varit någon enstaka gång, så är det på sistone en gång i veckan. Så nu sätter vi hårt mot hårt: Om han inte kliver upp så han hinner med bussen, väcker vi honom och skjutsar honom till skolan, men då kostar det honom 100 kr / gång. Det är INTE OKEJ att ”skita i” att gå dit!!! Känslan är att bussen kommer att ha en trogen passagerare i fortsättningen :)

Ja, det är inte lätt att vara förälder alla gånger och var barn har sitt bekymmer. En farbror sa på ett program jag såg häromdagen att det är viktigt att hålla det man säger, BÅDE i med och motgång! Det är ju så lätt att sätta konsekvenser som man inte orkar genomföra, så det gäller att fundera på vad man säger… Sen måste ju konsekvensen vara rimlig i förhållande till beteendet. Är inte speciellt mycket för konsekvenser över huvud taget, är mer för positiva belöningar. Men i Trötters fall så känns det ganska så ”baklänges” att motivera honom med en belöning. När man snart ska fylla 18 år, så ska man ha insikt i att det är viktigt att sköta sina åtaganden och så är det bara! Där tänker jag INTE belöna fram rätt beteende. Det är skillnad med Kloker som fixade sitt möte galant och sedan får en oväntad positiv förstärkning som bonus! Sånt gillar jag :)

Nu kommer ju helgens utflykt vara för Kloker och bara för henne. Den flickan tar tiiiiiid på sig att prova kläder och gärna ska hon gå i 10 olika butiker för att sedan börja om igen i den första… Min helg kommer således att bestå i att sitta på en pall utanför olika omklädningsrum. Men, det är det värt, för hon är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ värd sin belöning och jag kan ju utföra lite socialantropologiska studier på människorna runtomkring när jag sitter där och väntar och håller i Klokers handväska. Alltid något! Såg att H&M släppte sin Sonia Rykiel vårkollektion på lördag, så jag tror att vi ska undvika kaoset i de butikerna… Men, men, det är Kloker som bestämmer, hon kanske tycker att Sonia Rykiel är värd att kaosa för *hoppas inte, finns säkerligen ingen ledig pall utanför de omklädningsrummen den dan*.

Dagens låt: Lou Bega; mambo nr 5 http://www.youtube.com/watch?v=hfvJOL1gpic

Tonårs fnul

Gårdagen var faktiskt en solig dag. Kändes nästan lite ovant på nåt sätt och känslan blev genast VÅR! Men idag är det grått, regn och rusk igen, Tog i vart fall en fin bild över sjön och de vackra färgerna på sen eftermiddag igår: Okej, det är inte bara Butter som simulerar här hemma, Kloker försökte börja morgonen med att fejka feber (vilket är jäkligt svårt eftersom just temperaturen avslöjar en). Personligen tror jag mer på att hon är halvdöd på grund av att hon satt uppe tills efter midnatt och Kloker är en individ som behöver lägga sig i tid, annars rasar världen liksom. Tyvärr är hon inte av samma åsikt, men det är ju inte hon själv, utan vi andra som får ta del av hennes vresiga humör när timmen blivit sen kvällen innan…

Det var en intressant artikel i en av tidningarna igår som handlade just om hur det är att vara tonårsförälder. Hur tonåren blir beror mycket på hur man har byggt upp kontakten med sina barn innan. Respekt och förtroende är viktiga ledord och det ska vara ömsesidigt.

Våra 17 åriga pojkar har vi fullt förtroende för och en mycket bra dialog. Det är aldrig några problem där eftersom de respekterar det vi bestämmer och vi respekterar det de vill. Ett mycket bra utbyte och därav har tonårsperioden hittills varit så gott som bekymmersfri.

Med Kloker blir det ju lite annorlunda, då hon bara bott här i drygt ett år nu och vi har inte format henne innan och förtroenden och respekt måste byggas här och nu. Ingen enkel uppgift och hon har ju sin ryggsäck som hon kommer med, som vi inte alltid vet innehållet av och som inte alltid stämmer överens med våra värderingar, och därför blir det också fel ibland.

Att vara familjehem är inte lätt, det är en sorts plankbalansering hela tiden och titt som tätt ramlar man av och får börja om från början. Energikrävande är det också, för man investerar i en annan människa utan någon som helst garanti om utdelning och det är inte bara att hoppa av när det börjar blåsa, utan det gäller att orka hänga kvar. Att ge upp är ingen lösning förrän man ser att det börjar påverka familjen som helhet. Ibland blir man bara så trött på alltihop och energin tryter och allt går bakåt och man frågar sig själv varför man gör detta?! Det kostar ofta mer än det smakar, det är ett faktum. Många saker ifrågasätter man, och vissa saker önskar man skulle gå fortare eller att mer hjälp och resurser fanns att tillgå. Ofta känner man sig ensam och utsatt som familjehem… Men ändå, när det väl går framåt och man ser att något positivt utvecklas, då räcker den energin för ett bra tag fram över och hoppet tänds igen att man ska nå hela vägen fram. Meningen och målet är ju att räcka ut en hand för att hjälpa någon och förhoppningsvis göra en skillnad...

Antagligen kommer det aldrig att bli samma förtroende och respektutbyte som med grabbarna, det är väldigt svårt att åstadkomma på så kort tid, men bra, det kan det nog bli ändå, det MÅSTE vi tro på!

Dagens låt: Sjukt skön gammal dänga; Otis Redding; Sitting on the dock of the bay http://www.youtube.com/watch?v=8nA18g_PwG0

Ibland behövs ingen Redbull :)

Som vuxen är det ju lite kul att studera ungdomar…

Kloker har varit ute på en 2 dagars cykelhajk med camping i militärtält. Lite roligt var det att höra om planerna med medsmugglad mobil och godis (något som inte var tillåtet men som samtliga i klassen med största sannorlikhet valde att ignorera). Lite kul att hon så öppet berättar och myser över detta hemlighetsmakeri :) Precis så som det ska vara när man är ung!

Hem kom hon och bladdrade länge och väl om allt kul som inträffat. Ont i baken hade hon efter cyklingen och skulle nog inte kunna sitta ordentligt på flera dar. Det var inte nådigt vad hon ojade sig över denna rumpa och grimaserade demonstrativt vid varje rörelse... Senare på eftermiddagen var hon bara SÅÅÅ trött och förmedlade ”Zombie” hela tiden och kliade sig i ögonen och ville bara gå och dö, vilket hade varit helt okej om jag inte hade behövt lite hjälp just då (något som hon mycket tydligt förmedlade mellan raderna att hon ville slippa undan för allt i hela världen).
Men så plötsligt ringer telefonen och storasyster Fant undrar om hon vill med ut och rida. Och HOPPSAN så är tröttheten som bortblåst :) och den där onda rumpan hade tydligen mirakelläkt på mindre än en sekund.

Två timmar senare ringer hon (kl 21) och frågar glatt om hon kan stanna och titta på film och komma hem sen. Självklart kan jag ju inte låta bli att retas lite i det läget och säger således ”visst kan du det, men var det inte du som var så dötrött…”

”Jaa… (tänker så det knakar)men jag tänkte att jag skulle gå och lägga mig direkt när jag kommer hem så jag får sova ordentligt…”

*ler* Ibland måste man ju bara få smasha in den när de lägger upp den så fint!

Dagens låt: Hakuna matata http://www.youtube.com/watch?v=gFYAww3Yf1U

Mindre lyckad kombination...

Kombinationen småbarns förälder och tonårs förälder går inte alltid hand i hand…

Lillprins vaknar ju före skam och vill ju självklart inte ligga kvar och dra sig längre än 3 sekunder, sen är det full fart! Dagarna går ju i ett liksom och likaså denna dag. Målning, vassrensning, matlagning, hundskötsel, kattvård, barntillsyn och allt det där andra som hör denna familjen till. När mannen jobbar dygn (som idag) blir det ju genast mer intensivt för denna mamman.

En tidig sänggång brukar vara räddningen inför nästkommande dag och lillprins arla vaknande.
Men, så var det ju det där med tonåringar. Butter ringer och väcker mig när jag precis somnat in. Han är någonstans i skogen och fiskar kräftor med några polare. Var vet han inte riktigt, han tror mest… Själv är jag allt annat än övertygad om att vi ens pratar om samma skog över huvud taget!

Hur som helst så är det myggigt som F-N (hans ord) och han har givetvis börjat blöda näsblod. Inga floder som vanligt, men det sipprar lite och nu vill han då bli hämtad. Ja, eller nu och nu, om 40 (!!!) minuter. Tur att Trötter är nattmänniska och hur pigg som helst och kan ha småbuskollen medan jag åker iväg.

Bye, bye långa härliga nattsömn och välkommen stendöd mamma imorgon bitti! Får väl bara hoppas på att vi talar om samma skog, för han hade fått gå 400 meter för att få täckning på mobilen… Detta kan ju med lite otur bli ett långt mindre härligt nattvak i bil, irrandes i Dalaskogarna.

Uppdatering om läget kommer förhoppningsvis imorgon, förutsatt att jag hittat hem då!

Dagens låt: The cardigans; My favourite game http://www.youtube.com/watch?v=QqdBWsgTIgs

Häx - Märta

… det är jag det! Åtminstone om du frågar tonårs församlingen här hemma just nu. De tycker nog absolut att ”life is a bitch” eller i vart fall att jag är det :)

Saken är ju den att har man åtagit sig att göra något, så får man ju också ro iland det. Åtminstone när man är 16 och 17 år gamla.

Butter sökte flera sommarjobb nu till sommaren, men med lågkonjunkturen så är det ju helt kört liksom, så vi erbjöd honom ett sommarjobb här hemma med att måla om huset och han fick själv föreslå vad han ville ha betalt för det. Vi kom överens och han tog jobbet. Hittills har det väl gått ”okej”, lite knorrigt har det väl varit vissa gånger (och mamman har även sett rejält RÖTT emellanåt) och sen har det ju regnat vilket har gjort jobbet omöjligt att utföra. Jag har hjälpt till att måla hela vägen eftersom det annars skulle bli ett alldeles för stort projekt för en person. Det som han inte lyckas speciellt bra med är att hålla reda på alla prylar. Han bara strör de omkring sig och har sen noll koll på var han lagt dem, så x antal minuter varje timme går åt till att leta reda på något som han förlagt. Och JA han har riktiga målarbyxor med massor av fickor och fack…

Kloker frågade själv om hon fick måla om staketet och ha det som sitt sommarjobb. Visst sa vi och hon började, men insåg efter 5 staketpinnar att detta var ju super tråkigt och dessutom ”jobbigt”… Life´s a bitch isn´t it?! :)

Men som sagt, har man åtagit sig något, så får man allt ta och ro det iland… Vissa läxor är bra att lära sig hemma, där vi har överseende med det truliga humöret, de djupa suckarna och de svarta blickarna. Hon kommer att stöta på mycket större och svårare utmaningar än ett staket längre fram i livet. Här har hon även något gemensamt med Butter, hon kan verkligen se ut som om det är mest synd om henne av alla i hela världen, fy snusan vad livet är SUGIGT ibland om man heter Kloker! Tur att både Kloker och Butter har andra mycket trevligare sidor som väger över detta ”tycka-synd-om-sig-själv” beteende. Tyvärr tycks Kloker ha en teori som bygger på att om hon skjuter upp det så länge som möjligt så kanske det har målat sig själv till slut. Sorry girl, that´s a lesson you have to learn right here and now: It doesn´t!!!

Trötter har lillbuskollen medan jag målar på som bara attan ute och han klagar faktiskt inte ett dugg. Han tycker faktiskt, hör och häpna, jättemycket om att vara med sina småsyskon. Han kommer att bli världens bästa pappa en vacker dag och ha en superkoll på allt redan från dag ett. Lyckliga tjej som lyckas fånga honom. Tja, bägge grabbarna är riktiga bra kap egentligen. De kan allt från barn, tvättning, städning till matlagning mm, mm. Sen att de helst låter bli, DET är ju en annan historia det, men ett tu tre så kommer de inse vilken nytta de har av allt det de har med sig hemifrån.

De kommer från ett jämställt hem och jag tror och hoppas att de kommer att vilja ha den typen av förhållande i framtiden också.

Fast det är ju inte lätt att vara i tonåren. Man vill bli behandlad som en vuxen men kraven som ställs skall vara som till ett barn om tonåringen själv får bestämma. Helst ska man ju bara ha, men inget ge liksom… och man tycker att man kan och vet allting redan... (Been there, done that - got the T - shirt) Jag tror på att förbereda sina barn så gott som det bara går inför vuxenlivet medan man fortfarande har de hemma, ju mer de har på fötterna, ju bättre tror jag att de klarar sig. Och det är väl en av de största uppgifterna som man har som förälder (förutom kärlek, trygghet och allt det där) att förbereda sina barn så att de blir hela, självständiga och fungerande vuxna en dag.

Nej, nu ska jag gå och väcka upp tonårs patrullen och möta lite sura miner och lite suckiga uttalanden. Men på vilket sommarjobb har man sovmorgon till minst 10.00 varje morgon?! Nej ni, *kuckeliku* Upp och hoppa! En hel ny dag av sommarjobb väntar, skojigt va?! *ching – ching*

Dagens låt: Britney Spears; I´m not a girl http://www.youtube.com/watch?v=Ns37dmf-LM8