Gungig arbetsmiljö

Uppkopplingen buggar som vanligt, så för att slippa bli irriterad tänker jag inte ens försöka ge mig på att ändra dagens låt. Höll på hur länge som helst förra gången utan resultat och hade sen tänkt fixa det på jobbet istället. Men tji fick jag, för tid att sitta framför datorn har inte infunnit sig alls!

Nej, nu gungar det rejält på jobbet. Kommunens ekonomi är helt i botten och snart finns det inte mer att spara på. Alla är beordrade att dra sitt strå till stacken och eftersom vi är en "insats grupp" får vi nya direktiv så gott som varje dag. "Gör si, nej förresten gör så" och så vidare. Aningen frustrerande (underdrift!!!). Ute på skolorna är det tyngre än någonsin och arbetsglädjen sällsynt, vilket jag har full förståelse för. För oss blir det till sist en arbetsmiljöfråga; vi kan inte arbeta enligt nya direktiv stup i minuten, så nu har vi dragit i handbromsen och sagt att vill de att vi ska göra helt andra uppgifter än det vi är anställda för, så får de ta det med facket och göra en förhandling. Det är påfrestande att stå i denna storm och ändå gå ut i verksamheten med ett leende och möta barn, pedagoger och föräldrar och förmedla att "detta löser sig".

Mitt i denna storm ska jag (tack och lov) ha semester och lämna landet. Har väl aldrig känts bättre!!! Man känner sig trött, slut och stressad redan nu och då har vi jobbat en dryg månad!
Vem vet om vi finns kvar i kommunen nästa år. Allt handlar om ekonomi, men jag känner lugnet när det gäller den frågan. Det finns jobb, så jag klarar mig alltid. Ny start, nya möjligheter!!! Vill iofs gärna utvecklas där jag är, men om det inte går så finns andra plattformar att utvecklas ifrån. Jag och min kollega funderar på olika alternativ där vi kan bli egna företagare. Idéer har vi gott om, men de måste förädlas till ett guldkorn, så håller både som företagsidé och ekonomiskt. Vi vill ju dessutom hålla oss inom vår profession i någon form!

WHEN THE GOING GETS TOUGH; THE TOUGH GET GOING!!!

Helgen består först och främst av packning, men även lite socialt umgänge. Trötter med sambo kommer idag och stannar tills imorgon - trevligt! God mat och många skratt står på schemat med andra ord :)

En hjärtevärmande liten berättelse:Lillprins har liksom de flesta barn bilden av att man lever tills man är 100 år, och då dör man. Igår kväll när jag nattade honom sa han plötsligt: "Mamma... jag vill inte bli 98 år..." Varför inte då? frågade jag. "Nej, för när jag blir 98 år blir Filosofen 100..."
Kunde inte bli annat än väldigt rörd och jag kände hur tårarna kom i ögonen. Det är syskonkärlek det!!!

Vi hörs igen i oktober när jag åter får möjlighet att återkomma till bloggen :)