Dagens låt:

måndag 27 maj 2013

Livet...

Det blev inget Stockholm och inget Elitlopp för min del, och inte för mannen heller.

Min pappas fru skulle förra måndagen göra en "rutinoperation" på Salgrenska. Ja, vet egentligen inte om just hjärtoperationer kan ses som "rutin", men det var i varje fall det som förmedlats. Hon skulle byta en hjärtklaff, något som upptäcktes när hon på vårdcentralen hade sökt för en fot?! Oavsett så var det bättre att göra operationen nu medan hon var "ung" och frisk och som sagt det var en "rutinoperation"...

Men, "rutinen" fungerade inte riktigt denna gång.

Under operationen blockerade den nya klaffen ett av kranskärlen, så hon tappade allt blodtryck under några minuter och sedan fick de igång hjärtmassage innan de kunde koppla på hjärt/ lung maskinen igen och göra en bypass och få igång hjärtat igen. Efter det uppkom blödningar som ledde till att de var tvugna att öppna upp henne igen. Blödningarna fortsatte under många timmar innan de fick stopp på dem. Då var hon så svullen i hela kroppen att det inte gick att sluta bröstkorgen. Njurarna hade också slutat fungera så hon blev kopplad till dialys, även med syfte att kunna dra vätskan och svullnaden från kroppen. Detta kunde ta flera dygn fick vi veta och under tiden låg hon med öppen bröstkorg med respirator och dialys.

Läkaren som vi fick träffa (jag åkte ned till pappa under natten till onsdag) berättade om operationen och talade dessutom om att man i nuläget inte kunde veta om hon fått hjärnskador av hjärtstilleståndet och hjärtmassagen. detta kan man inte veta förrän hon vaknat upp ur narkosen...

Efter några dagar slöts bröstkorgen igen, men då tillstötte nya komplikationer där hjärtat "svajjade" och blodtrycket sjönk rejält. Hjärtat är "trött" fick vi beskrivet. Mer syrgas i respiratorn, mer dialys och höga doser blodtryckshöjande medicin blev nästa steg, samtidigt som man satte ur narkosen och nu väntar på att hon ska vakna. Detta kan ta flera dygn har vi fått beskrivet. Hon har haft förmaksflimmer och elchockats 2 ggr, samt medicinerats för det och nu har de fått ordning på hjärtrytmen igen.

2 dygn har gått sedan man satte ur narkosen och än har hon inte vaknat. Idag ska de antagligen röntga hjärnan.

Som anhörig är detta känslomässig turbulens utan dess like. Både utifrån att man vill att hon ska vakna och må bra, men det är otroligt jobbigt och bitvis hjärtskärande att se sin pappa i samma känslomässiga kaos. Det var ju inte alls så här det skulle bli. det var ju bara en "rutin operation", de gör hundratals sådana per år på Salgrenska som är hjärtsjukhuset nummer ett i Sverige.

Visst de är jätteduktiga och de har gjort allt de kan och vi har blivit otroligt bra bemötta av all personal där och vi ser att hon är i goda händer. Men ändå känns det där med "rutin" för stunden som aningen missvisande. Säkert går de flesta operationer som de ska, där "rutin" gör skäl för namnet, men tyvärr inte i detta fall.

Min man åkte ner och böt av mig igår och stannar hos pappa denna vecka. Själv befinner jag mig på jobbet, men stor del av medvetenheten är hos pappa och hans fru.

Helt plötsligt har livet fått en helt annan prioritet, där allt det "vardagliga" som vanligtvis kan kännas jobbigt och besvärligt, är en baggis som klaras av utan problem. Att krama sina barn mer (vet inte om det är möjligt egentligen, men jag tror att Lillprins tyckte att jag var lite dryg när jag pussade honom 800 ggr vid dagisavlämningen i morse...), att vara närvarande och att verkligen "njuta av varje minut" känns viktigt.

Vi gav pappa i födelsedagspresent i december ett smått och gott paket. Och i det fanns en träskylt med just orden "Njut av varje minut"...

Ja... Det är väl som de säger, att den friske har 1000 önskningar, men den sjuke bara en... Fick jag en önskning idag så skulle den vara min pappas frus direkt. Att hon får vakna upp och må bra och att allt detta får ligga bakom oss som något jobbigt i det förgågna.

Vi får ta en dag i taget och fortsätta hoppas att allt detta ska rätta till sig. Hoppas gör vi och än är det mycket kvar som kan gå rätt och får vi betämma så är det den vägen som är vald!

Inga kommentarer: