Ny merit i mitt CV ;)

Oj då, här rusar tiden iväg minsann. Bråda dagar innan julledigheten är väl en bidragande orsak kan tänkas...
Mannen var dessutom bortrest hela förra veckan, så då fanns ännu mindre tid att tillgå. Den veckan var ju också fylld med luciafiranden och cheeleedingavslutning (bilder kommer längre fram) samt julbordsätning, så det var fullt upp!

På jobbet är det också massor innan julledigheten, en del utvärdeingar samt en hel del dokumentation att komma ikapp med innan slutet på året.

Snön är ju här nu också. I helgen har vi "uppe hos oss" fått med än 3 dm :) Det som är positivt är också att Butter är hemma över julen och då har man ju dessutom lite skottningshjälp *ching- ching*
Det är himla mysigt att ha honom hemma igen faktiskt... Han hade sjungit på julavslutningen på skolan och en klasskompis hade filmat det. Hon ska lägga upp den på youtube, så att jag kan lägga in den här. Han är så FANTASTISKT DUKTIG och jag blir så otroligt stolt över honom - vilken röst!!! Ja, ja, ni ska få se och höra det längre fram, jag lovar!!!

Förra helgen var vi på mordmysteriekväll. En ny erfarenhet i min värld, ja, det var den för oss alla som deltog. Vi hade så SJUKT ROLIGT och vi skrattade så vi grät emellanåt. Ja, det kan verkligen rekommenderas å det varmaste (länk till Nice party finns till vänster på bloggen). Jätteenkelt att ordna, lätt fixat, massor av utrymme till improvisation och bara såååååååååååååååå himla kul. Vi har bubblat och pratat och skrattat åt det under hela veckan som gått och kommer antagligen göra det en lång tid framöver. Har redan bokat in att vi ska ha ett nytt mordmysterie till våren (det finns ju många att välja på). En sann hit! Prova - ni kommer inte att bli besvikna!!!

Denna vecka blir det lite sista julklappsinhandlingar, det mesta är ju redan klart, samt matinköpen förstås. Brukar se till att skicka mannen på det uppdraget eftersom jag hatar köer och överfyllda butiker. Mannen är faktiskt den som sköter den mesta handlingen hemma hos oss - de ni ;) Jag slipper mer än gärna... Däremot skriver jag inhandlingslistan :)

Lite knäck ska kokas förstås och jag ska nog göra en saffranspannacotta till julaftons kväll - sååå gott! Men i övrigt är det mesta i fas. Mamsen bakade sina berömda rullrån så de finns hemma i burkar. Har insett att Filosofen är lika tokig i dem som jag, så nu har jag fått konkurrens. Vi hade besök hemma på förmiddagen och en av dem tyckte också att rullrånen var något av det godaste i kakväg hon provat. Måste nog utöka mängden tills nästa år... Kanske borde lära mig laga dem själv också, men det är ju så himla praktiskt när mamsen gör det ;) Hon bakade dessutom saffransbrödet åt mig i år eftersom inte tiden räckte till. Sånt är guld värt verkligen!!!

Var med om en rätt wierd sak på fritids härom dagen. Jag pratade i telefonen med Filosofens kompis mamma, som heter något väldigt ovanligt - vi kan kalla henne Henrietta. Filosofen ville leka med Henriettas son, som vi kan kalla Wilmer. Vi bestämde att Wilmer skulle följa med oss hem från fritids på torsdagen och att jag sedan skulle skjutsa hem honom i samband med Sessans cheerleeding avslutning. Sagt och gjort. Jag hämtade på fritids och Filosofen och Wilmer kommer springandes jätteglada inför eftermiddagens lek. Jag säger till fritidspersonalen átt jag tar med mig pojkarna och så åker vi hem. Klockan var då strax efter 13. Vid 16.20 (när barnen sitter och äter middag) ringer en fröken från fritids och berättar att Wilmers mamma hade varit där och undrat var Wilmer var. När de hade sagt att: "han åkte ju hem med Filosofen" hade hon bara sett frågande ut och sedan blivit sur och gått därifrån. Sedan hade hon ringt när hon kommit hem och ifrågasatt hur de kunde lämna ut ett barn utan att mammam sagt till.

Jag fattade NADA och inte de på fritids heller. Jag lovade att ringa mamman och ta reda på vad som hänt. Kunde jag ha tagit fel på dag??!!

Ringer mamman, men det är sambon som svarar och först inte vill låta mig prata med mamman?! Jag berättar att jag har Wilmer hos mig så som jag bestämde när jag pratade med Henrietta härom dagen. Sambon låter jätteförvånad och säger: " har du pratat med Henrietta?" Ja, svarar jag, i förrgår. Han hämtar då sin sambo som är väldigt kort i tonen och jag frågar om jag totalt missförstått det hela och tagit fel på dag och om det verkligen inte var torsdag vi bestämde? Henrietta säger frågande att "men vi har ju inte bestämt nånting". Jo, men säger jag, vi bestämde ju det när vi pratade i telefonen härom dagen. "Men jag har inte pratat med dig" säger Henrietta bestämt då. Jag funderar allvarligt på om mamman i andra änden i luren har några allvarliga fel eller så, manodepressiv, alkohol problem eller annat som gör att hon nu helt glömt att vi pratat. Men hon verkar ju så vettig i vanliga fall. Jag bestämmer att inte bråka mer om saken och säger att jag genast ska skjutsa hem sonen. På väg in till staden ringer jag fritids och förklarar att jag verkligen inte fattar någonting och vet inte vad som egentligen har hänt.

Men... mitt i samtalet slås jag av en tanke och frågar fritidspersonalen om det finns någon mer Wilmer på fritids. Jo, det gör det, men inte i förskoleklass, men i 1:an. Jag frågar om den Wilmer är kvar på fritids och det är han. Men, säger jag då till fritidspersonalen, tänk om det är den Wilmers mamma jag pratade med i telefonen... Men, jag är nästan 100 på att hon sa att hon hette Henrietta. "Men du" säger fritidspersonalen då, "hon heter också Henrietta"!

Herregud! Jag har plockat med mig FEL BARN!!! Vilken dunder miss och hur pinsamt som helst! Ringde genast upp Wilmers mamma (den som jag nu höll på att skjutsa tillbaka) och förklarade vad som skett och bad så hemskt mycket om ursäkt. Nu började hon skratta istället och tyckte att det var väl en "förståelig miss" för vad är oddsen att det ska finnas 2 st Wilmer på dagis vars mammor heter precis samma ovanliga namn?! *phu* Man får vara glad att hon tog det så. När jag lämnade igen pojken så hade hon dessutom gjort iordning en lapp med dagar som hennes Wilmer och Filosofen kunde leka under jullovet, så tydligen har vi ett fortsatt förtroende. Hon berättade också att "om det varit någon annan förälder så hade hon åkt efter dem med yxa, men nu var det ju vi, vilket hon också tyckte var konstigt, men hon var övertygad om att hon skulle få tillbaka sonen".

Fick ju självklart åka och hämta "rätt" Wilmer på fritids också och förklara för hans mamma vad som hänt. Hon skrattade lika gott hon. Saken var ju den att Filosofen hade aldrig lekt med denna Wilmer förut och därför antog ju båda han och jag att det var den första Wilmers mamma som jag hade pratat med i telefonen. Ja, hjälp så det kan bli! Tur att det slutade så gott som det gjorde... Men på fritids gillar man att pika mig lite om det typ "hur många barn ska du ha med dig idag då" eller "har du tagit rätt barn idag" och så vidare. Den bjuder jag på och kan lägga "barnkidnappning" till mitt CV hädan efter ;)
Men TJO vad jag var stressad en stund där innan allt fick sin lösning...

Nej, nu ska jag jobba på lite med min eftersläntrande dokumentation!

Dagens låt: Detta var vad jag behövde efter fritids pärsen :) Marias vaggsång http://youtu.be/sSezCrPtotU