Mot ljusare tider =P

Jaha, Januari är snart till ända... Äntligen får man väl säga att vintern är här och det har hunnits med lite vinteraktiviteter som skidåkning, snowracer och skridskor till barnens stora lycka. Själv skulle jag inte gråta om våren kom tidigt i år, men jag gläds redan åt ljuset som blir längre för var dag som går. I år blir första året på väldigt, väldigt länge som jag inte kan sitta i solen på dagarna och odla fräknar. Har ju pluggat och varit mammaledig förut och då kan man ju lägga upp dagarna efter eget bevåg, men inte nu. Kanske måste ta några dagar ledigt ändå när det blir ett högtryck längre fram så jag får odla på vårfräknarna :)

Trötter är nu hemma på besök från Madeira och det är mysigt. Småsyskonen tar verkligen vara på varenda sekund av tiden med honom och det märks att han varit saknad. Det märks även att han saknat sina småsyskon ;) Är lite sugen på att ta en sväng ner och hälsa på honom senare i vår. Har ju inte varit på Madeira (en pensionärs ö, jag vet), men lite sol och värme sitter ju aldrig fel...

Igår gjorde jag en "first", jag var i Mockfjärd! Där har jag aldrig varit förut. vad jag gjorde där?! Jo, jag var på underklädesparty, riktigt kul faktiskt! Mycket ny inspiration och man fick i lugn och ro prova ut det man ville och hon som höll i det hade koll på storlekar. Dessutom var det bara topp produkter av de bästa, kändaste märkena, men lite billigare än i affärerna. Kul idé som funkar i goda vänners lag! Rekommenderas!!!

Annars då?! Jo, vi blir en till i familjen inom kort. Den flicka som min man varit kontaktperson/ handledare åt i snart ett år kommer att flytta hem till oss som familjehemsplacering. Hon är 15 år och hennes mål är att kunna flytta hem till sin mamma så småningom, så hur länge hon blir hos oss återstår att se. Just nu bor hon i en jourfamilj och hon flyttar in hos oss den 8/2. Detta innebär också att mannen kommer att vara tjänstledig och finnas hemma i 6 månader framöver. Ja, lite kommer han jobba ändå på vissa resor och så och så har han sina studier, men OJ vilken skillnad det kommer att bli ändå. Jag är van vi att nästan aldrig ha honom hemma och nu ska han vara hemma större delen av tiden *lyx*. Det som jag tycker är allra bäst är att jag slipper stressiga lämningar och hämtningar på skola och dagis :)

Har drabbats av en stark lust av att lära mig nåt nytt. Vad vet jag inte, men jag hungrar efter kunskap känner jag. Kanske är det så enkelt att jag inte har pluggat på en termin nu och att jag faktiskt älskar att plugga. Är lite avundsjuk på mannen och hans arbeten och framför allt nu när han ska skriva slutarbetet *suckar längtande*. Det är så himla kul!!! Helst vill jag ju läsa mot högskolan, så jag ska nog ta och titta om det finns nåt kul man kan söka till hösten och läsa på halvfart, så man kan jobba 100% samtidigt. Ja, eller så kanske man ska ge sig på något kreativt. Kvällskurs nu när mannen finns på hemmaplan?! Hmm... vet inte vad bara. Gitarr skulle vara kul, men jag vet inte om det finns - ska nog kolla upp det! Eller Yoga kanske?! Vi fnular vidare på den...

Är lite sugen på en XC90 men har insett att XC60:n också är rätt läcker... Hade en inte så kul upplevelse härom veckan när jag kom från en föreläsning sent på kvällen och skulle åka hem. Klockan var runt 20 tiden och det var typ 15 minus ute och min volvo var stendöd. Den där parkeringsvärmaren hade helt laddat ur batteriet. Min kollega som bodde i staden ringde sin man, men tji fick vi, han fick inte igång den. Eländet är ju helt elektroniskt och jag kunde få in nyckelkortet, men sen gick det inte att få ut, vilket i sin tur gjorde att det blixtrade hejvilt när man försökte starta med startkablar. Men världens bästa Tobias (som vi köper våra bilar av, Bilgruvan i Säter) ryckte ut och kom till min räddning. Han fick kämpa på en bra stund, men fick till slut igång eländet. Jag fick sedan ta hans bil hem, så skulle han fixa ett nytt batteri till mig tills dagens därpå. När jag sedan kom dit dan efter hade jag ett nytt batteri och en jättepigg bil igen och dessutom sa Tobias att han hade tänkt tvätta bilen åt mig också, men han hade ingen plats i bilhallen och då hade bilen hunnit frysa ihop. *Gulle*. Världens bästa bilförsäljare!!! Mmm... suger vidare på det där med XC versionen, måste sälja in idén bättre hos mannen tror jag ;) Men jag skulle vara SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ rätt i en Volvo XC 90 eller 60, DET vet jag!!! Måste nog kolla upp dem bredvid varandra och provköra lite så jag vet vilken som känns mest "Cilla"...

I övrigt skuttar livet på i vanlig fart (dvs full fart!). Barnen är för stunden friska och krya *peppar, peppar*, jobbet är också full fart men åt lite olika håll. Har så jäkla svårt för att bara stå bredvid och inte ha mandat att agera när jag ser att barn inte får det som de faktiskt har rätt till. Men förändring är en process, det förstår jag och Rom byggdes inte på en dag, men oavsett så ska inte barnen här och nu behöva betala priset för att vissa pedagoger inte vill arbeta enligt de styrdokument som finns för den svenska skolan... I´m NOT giving up!!! Envis som synden måste ju vara en bra egenskap i åtminstone detta sammanhang ;) Ni som har följt min resa genom skolvärlden de senaste 10 åren eller så vet att jag backar ALDRIG på den punkten! Eleverna kommer ALLTID i första hand och de ska få den hjälp och det stöd som de har rätt till baserat på sina kunskaper och sina förmågor. Om vi inte kan möte varje individ där de är, så kan vi inte heller hjälpa dem framåt. Tänk att det ska vara så svårt att förstå för vissa...

Nej, nu måste jag ta tag i dokumentationen som växer på hög här bredvid :)

Dagens låt: Nostalgi :) Marie Fredriksson; Efter stormen http://youtu.be/9hFgpvEt-bo

ÄNTLIGEN :)

Här är den; Butters sångpremiär på Youtube. Han och hans kompis har spelat in denna i skolans studio. Det är Butter som sjunger och Danny som lägger stämman.Är sjukt stolt över min son *sträcker på mig* Notera att Butter har varken tagit sång eller gitarrlektioner, utan är helt självlärd...

Lyssna och njut!!!

Dagens låt: Jesper och Danny; Hear you me http://youtu.be/NpE4kLMH49s

Jobbets tunga baksida...

Första arbetsveckan på det nya året. Tja, vad ska man säga?! Vissa ärenden går framåt som de ska och andra rakt åt andra hållet :( Mitt jobb är verkligen att bollas mellan olika ytterligheter och det gäller att hänga med i svängarna. En del av vårt arbete är att bidra till en organisationsförändring vad det gäller synen och arbetsättet runt elever med framförallt neuropsykiatriska funktionshinder. Ibland undrar jag verkligen om vi någonsin kommer att nå dit... Ja, dagar som dessa gör jag verkligen det. Ibland möter man ett så kompakt motstånd till denna förändring att man nästan blir mörkrädd. I min yrkesroll har man inget mandat att genomdriva saker, man kan bara föreslå och föra dialog. När motparten stänger öronen och vrider och vänder det man sagt till något det inte alls är, så är dörren till förändring ganska så tvärlåst. Dessutom får man i sitt ämbetet ta mycket smällar från både ena och andra hållet, så det gäller att "vara sin skylt". Dvs. att inte låta det påverka sin egen individ, för det är ju egentligen inte den de slår på. Men... som ni säkert vet är det svårt och vissa dagar tar man helt enkelt bara åt sig vare sig man vill eller inte och de dagarna blir riktigt tunga! Man ifrågasätter sig sjäv och sin egen förmåga och kompetens...

Det svåra i att nå fram i vårt uppdrag är när vi möter fördomar och attityder som är svåra att förändra. Då handlar det också oftast om grupper och inte individer. Nu pratar jag inte elever utan vuxna.Där jag står, på låg och mellanstadiet så kan det i min värld aldrig vara elevernas "fel". Felet ligger i fel förväntningar, fel förutsättningar och fel bemötande från omvärlden. MIN bild av mitt uppdrag (och som jag också tror är ledningen i kommunens) är att jag jobbar med integration och INTE assimilation. Dvs. mitt jobb är INTE att ändra eleven så att den passar in i systemet, utan mitt jobb är att ändra systemet så att eleven passar in.

Tyvärr är detta inte vad en del av de som arbetar i skolans värld vill och tycker. Ibland blir det eleverna som skuldbeläggs och den ultimata lösningen ligger i att skriva in dem på någon annan "special skola". Detta gäller elever både med och utan diagnoser. Att miljön runt omkring dessa elever är allt annat än bra, att dessa elever ges helt felaktiga förväntningar och förutsättningar tar man inget ansvar för. Trots att detta skulle kunna korrigeras med enkla lösningar. Nej då, där är motståndet kompakt och de enkla lösningarna ifrågasätts in absurdum och snedtolkas till saker de inte är.

Just där och då, i det ärendet känner man sig väldigt ensam. Min lilla röst - utan mandat- är den som talar FÖR dessa elever. Jag är i detta deras röst, den som kan sätta ord på det som blivit fel och som de genom sitt beteende ger uttryck för. Men som ensam och utan mandat kan man inte bli annat än överkörd och gruppens antal och styrka vinner. De vuxna får som de vill, oavsett om det strider mot elevernas rättigheter och elevernas bästa eller inte.

Pedagogiken är en djungel och var och en blir salig på sin fason - visst! Men oavsett så måste väl ändå elevernas bästa komma i första rummet?! Det står till och med i läroplanerna att det åligger lärare att kontinuerligt utvärdera sin undervisning för att säkerställa att den är anpassad efter den elevgrupp man har. Hmm... ibland undrar jag om läroplaner och andra styrdokument verkligen är ett verktyg i verksamheten. Det känns som att en del har gjort helt egna lagar och regler och dessutom kan utöva dessa fritt utan tydlig ledning som säger motsatsen.

Ja ni, idag är jag allt annat än munter över skolans utveckling och väldigt, väldigt oroad över hur alla dessa barn som inte "passar in i mallen" kommer att ha det i den svenska skolan. Jag VET att det finns underbara pedagoger där ute och skolor som gör ett fantastiskt jobb, men det finns också pedagoger som gör helt tvärtom! Jag har en dröm och det är att VARENDA UNGE ska bemötas utifrån deras kunskapsnivå, utifrån deras förståelse och utifrån deras förutsättningar. Egentligen borde det inte vara en dröm, för det står faktiskt också i läroplanerna, men jag som befinner mig i skolans värld kan säga att bitvis på vissa platser är vi väldigt långt därifrån!

Ja ni, tungt fredagsfnul från ett för dagen tungt hjärta...

Men jag vet, det kommer bättre dagar och i vissa ärenden når jag fram och jag får glädjas med dessa. Men jag kan ändå inte släppa tanken på dessa barn som inte får det bemötande som de faktiskt har rätt till... Kanske ska man inte ha detta jobb om man är känslomänniska?!

Dagens låt: Patty Grifin; Rain: http://youtu.be/pFbjE7NFmUI

NYTT ÅR och NY uppdatering (på tiden - jag vet...)

OOOOOtroligt dålig uppdatering - jag vet! Men hej och hå vad dagarna rinner iväg :) Min ledighet har iofs mest gått åt till att vara sjukstuga. Alla de tre minsta har varit dåliga och även jag och mannen. Hög feber, halsont och hosta är vad som bjudits på. Men för att se det från den positiva sidan så har det varit långa lata dagar i soffan, nyårskvällen gick åt till att minska tvättberget (mannen jobbade och Filosofen var fortfarande sjuk) så det nya året började med minskat tvättberg *cing- ching*. Nåja, vi hade det faktiskt riktigt mysigt jag och barnen med god mat och efterrätt och vi skickade upp en papperslykta med våra önskningar inför det nya året också. Några av grannarna hade ett ganska stort fyrverkeri på vår "strand" (ute på isen) så vi hade panorama utsikt i köket - helt perfekt!

Julen var däremot mer i hela familjens tecken och var precis så där fin och mysig som den ska vara. Barnen var nöjda med sina julklappar och mannen var hemma! På juldagen hade vi familjen från Eritrea här (de vi har hjälpt en del under året) och de har nu fått permanent uppehållstillstånd i Sverige *hoppar och skuttar*. De bor nu inte så långt härifrån där de ska börja sitt nya svenska liv. Är så glad för deras skull!!! Vi hjälpte dem att flytta till den nya staden och fixade möbler, tavlor och gardiner, samt dammsugare och annat som man behöver när man fått en ny fin stor lägenhet.

Idag har vi skottat upp och spolat skridskobanan utanför vårt hus på sjön och barnen ska åka skridskor och spark. Isen är helt perfekt, den bästa vi har haft helt klart. Nu hoppas vi att det får hålla i sig ett tag så man hinner utnyttja den ordentligt. En skridskobana runt sjön brukar också finnas också upplogad :) Där har vi sparkrace med jämna mellanrum.

Trots sjukdomar så håller vi på och gör om lite här hemma. Sessan har fått ett nytt rum på nedervåningen och hennes rum håller vi på att göra om i mer neutralt tema (innan var det små sessor på tapeten). Vi får se vad rummet ska användas till.

Min sjukdom är nog den som är mest envis. Ont i halsen, hosta och ett öra som krånglat i över en vecka nu. När jag lägger mig på kvällen låter det som om jag har en syrsa i örat. Hur irriterande som helst. Har bestämt att det får bli en doktorskontakt om det inte är bättre innan måndag. Men jobba, det ska jag självklart ändå :)

Nu på morgonen åkte Butter tillbaka till Småland igen :( Det har varit mysigt att ha honom hemma och nu blir det så där tomt igen... Men på måndag drar vardagen igång på nytt, så då blir det full fart som vanligt ;) Idag ska jag städa ut julen samt fixa till i sovrummet, som har fått agera föraringsplats när vi gjort om i sessans gamla rum. Sen blir det som sagt lite skridskoåkning också, men det får vänta till mitt på dan, det är lite bitigt just nu (-10).

Tänk att jul och nyår redan är över och nu väntar en spännande vårtermin på jobbet. Jag arbetar i en kommun som är under stor förändring och många nya stora förändringar ska komma nu efter nyår. Inget som direkt drabbar mig, men det kommer att bli lite gungigt rakt av när det sker förändringar i den organisation man arbetar i. Men jag tror det blir bra. Förändringar är jobbiga när de genomförs, men oftast ar de något gott med sig och den kommun jag arbetar i är verkligen i behov av förändring! Mitt jobb har ju varit en del i det förändringsarbete som pågår...

Filmen på Butter när han sjunger är på gång och läggs upp här på bloggen inom kort. Tills dess får ni hålla till godo med denna:

Dagens låt: Don´t go breakin´my heart http://youtu.be/eE4YHgWsINM