Har idag studerat hundratals människor på väg till en festival. Fascinerande tycker jag och ser dem släpa fram längs gångvägar med tonvis med packning, ivriga att ta sig till festivalen, men även till partajet på festivalcampingen. Hos mig finns ingen som helst romanticerad bild av detta, ser bara överfulla bajamajor, regnvädret och trånga tält fulla av unken "dagen efter" doft framför mig.
Då slår det mig: Jag har passerat bäst före datum liksom. Iofs har just festivaler aldrig varit min grej egentligen. När jag växte upp (på stenåldern) så var det typ bara Hultfred och Roskilde som gällde och dit hade mina föräldrar ALDRIG släppt iväg mig. Hade aldrig heller en tanke på att åka dit om jag ska vara ärlig!
När jag nådde "rätt" ålder, dvs. när jag blev självbestämmande (typ efter gymnasiet) så åkte jag som Au pair till London ett år. Efter det hade jag, tro det eller ej, liksom mognat förbi det där... Hade väl aldrig någon "rebell" boende i mig, utan höll mig till de ramar som angetts.
Musik har visserligen alltid varit en stor del av mitt liv, men någon "festival smak" (om det nu finns en sådan) har jag nog inte haft. Är uppväxt med Tracks och Cia Berg med "Bagen" :) Det närmsta festival jag kom i min uppväxt var nog mastodontsändningen från Live Aid 1985. DEN hade jag absolut velat delta på och den hade ju mängder av musik i "min" smak!
På gymnasiet någon gång var jag i Örebro och såg Ledin, Orup och Ratata (tror det var den kombinationen, kan ha varit Uggla också?!).Någon av de tidiga versionerna av "Rocktåget" tror jag att det var. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket av den, men jag vet att jag tyckte den var rätt bra. Var visserligen där med en kille som hade ett namn som lät som en påhittad allitteration (både förnamnet som var ett dubbelnamn och efternamnet), men som jag var lite intresserad av... Han var typ 4-5 år äldre och låg i lumpen som fallskärmsjägare. Himla trevlig kille vill jag minnas men det blev aldrig något mellan oss. Var lite osäker runt grabbar som jag var intresserad av på den tiden och tyckte nog när det kom till kritan att han var lite för gammal.
Min första stora livekonsert var Janet Jacksons Rythm nation på Globen 1990. Ganska värdelös upplevelse faktiskt, men inte beroende på Janet! Nej, det var en killkompis som arrangerade konsertresor och hade dåligt med folk till denna, så jag och en kompis fick åka med till kompispris. Jag tror jag kanske kunde nynna med i en av refrängerna, resten var helt okända låtar för mig och min kompis. Tror det var denna upplevelse som gjorde att jag aldrig satsade mina slantar på konsertbiljetter ;)
Nu är ju festival SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket mer än musiken och någonstans tror jag att dagens festivaler är lite mer accepterade av oss föräldrar. Jag har utan problem (okej, lite ångest) låtit bägge mina stora grabbar åka på festivaler med tältande och allt. Det kommer sessan också att få göra... när hon blir 48 eller så, alternativt med bägge storebrorsorna i hasorna!
Lite sug får man ju trots allt när man ser alla dessa ungdomar (ja, de är ju en majoritet även om festivalen vänder sig till alla åldrar). Inte bara efter festivalen (den kan jag utan problem uppleva nu också om jag vill), men också efter ungdomsåren. Nog för att jag har haft SKITKUL i min ungdom och gjort och upplevt MASSOR, men ibland önskar man ju att den fått vara längre och helst att man hade den kunskap och erfarenhet man har nu. Ja men fatta, hur kul hade inte det varit?! Jo, jo, jag vet, livet är här och nu och det är aldrig för sent att bla, bla, bla. Jag älskar verkligen mitt liv här och nu också och skulle inte vilja byta bort det, men lite härligt är det ändå att tänka tillbaka på hur det var där och då. Är det något som jag önskar för mina barn så är det, förutom en trygg uppväxt, att de verkligen får "leva livet" som unga och uppleva och lära sig MASSOR. Självklart ska man fortsätta med det livet ut, men den där nyvunna friheten och okunskapen som man har som ungdom är ju bara där och då och utifrån det blir upplevelserna annorlunda (även om det skulle vara häftigt att få göra det med den erfarenhet man har nu). Senare i livet får man andra fantastiska upplevelser som också är oslagbara, men livet är ju HELA livet liksom. Varje ålder har sin charm!
Nej, nu ska jag lämna ungdomsnostalgin och lägga huvudet på kudden.
Dagens låt: När det begav sig, en av mina favoriter från Live Aid: Ultravox; Vienna
http://youtu.be/5U-NHTW2-Ps
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar