Trötta hjärnor

Oj, oj, veckorna far förbi i flygande fläng! Ännu en bra vecka på jobbet och vi har nu nästan fått klart vårt nya kontor. Ännu en i vårt team är på plats och om en vecka kommer även nr 5. Det känns bra och vi har så sjukt kul tillsammans. Varje dag får man skratta så man får kramp i magen och tårarna sprutar. Fortsätter det så här kan jag nog visa upp ett snyggt sexpack på magen lagom till sommaren utan att behövt göra en endaste sit- up… Men det förstås, i och med att vi inte jobbar på en och samma skola och att vi är väldigt mobila gör att många luncher / vecka äts ute på stadens lunchrestauranger som har VÄLDIGT god mat! Men det är ofta dignande salladsbord också och jag har som tumregel att minst halva tallriken ska bestå av sallad. Försöker äta lite GI inspirerat så man har koll på läget ;) Nästa vecka och veckorna framöver blir väldigt hektiska då jag är i 2 ärenden som kräver mycket av min uppmärksamhet. De brinner lite från bägge ändar kan man säga… Men som sagt, jag har ett jobb som verkligen är SÅ inspirerande, spännande, krävande och roligt att även när det är riktigt tuffa veckor så går jag dit med ett leende på läpparna. Ja,och så har jag helt underbara teamkamrater som verkligen förgyller tillvaron på jobbet också förstås :)

Lite annan update är att Trötter nu befinner sig på Madeira och kommer hem och hälsar på till jul. Det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ kul att han fick jobbet där och han kommer nog växa en hel del på upplevelsen. Butter har det fortfarande kanonbra på sin utbildning i Småland och även han kommer hem till jul. Men innan dess ska jag och mamsen åka ner dit och hälsa på. Med oss i bilen får vi även 3 av Butters bästa vänner härifrån, så just jag och mamsen får väl bara valda bitar av hans uppmärkamhet den helgen, men vi vill nog mest dit för att få en egen bild av hur han har det och lugna våra nerver ;) Vi har planerat andra små utflykter också på egen hand när Butter umgås med vännerna.

Småbuset trivs på skola och dagis och veckorna flyger nog förbi för deras del också. Det är så bra att jag och mannen lagt våra scheman lite omlott så att dagarna för barnen på skola och dagis inte blir för långa. Helgerna för min del går verkligen åt till att mysa ”ikapp” med barnen.

Igår hade jag verkligen fredagshjärna i kvadrat! Trött som seg kola var jag när jag skulle tanka upp bilen innan jag hämtade upp barnen. Svänger in och stannar till vid pumpen, men kommer givetvis på att jag är på fel sida. Tanklocket sitter på andra sidan. Kör således rakt fram och svänger in mellan 2 bilar på den lilla parkeringen där för att sedan backa runt och komma med bilen från andra hållet. När jag ska svänga runt ratten så kommer jag åt tutan på bilen och i bilen bredvid står en kvinna och rotar i baksätet så att bara benen och baken är utanför bilen. När jag tutar precis bredvid henne blir hon så rädd att hon liksom ramlar in i bilen… Jag låtsas som ingenting, backar runt och säller mig vid pumpen igen från andra hållet. Kliver ur bilen, tar tag i pumpen och inser att tanklocket faktiskt sitter på ANDRA sidan! Börjar hysteriskt småfnittra, sätter mig i bilen och gör en liknande procedur fast åt andra hållet och kommer nu rätt (så som jag var från början) och börjar tanka, fortfarande småfnittrandes. När jag kommer in i butiken och ska betala står expediten och skrattar hon med och undrar om jag har väldigt mycket fredag idag?! Till saken hör att jag på instrumentpanelen inne i bilen vid bensinmätaren har en pil som TYDLIGT visar vilken sida tanklocket sitter på…

En annan händelse som visar på att trötta hjärnor är något som finns i familjen är mannens lilla incident från förra veckan. Han har börjat en ny utbildning på distans och förra veckan (eller om det var 2 veckor sedan...) var de i Stockholm för att vara på plats och studera. Det var många deltagare i kursen och därför har de delats in i mindre studiegrupper på 6 personer som ska hålla ihop under året. Min man hade under dagen träffat 4 av dem men inte den 5:e. Trött, febrig och förkyld var han också (vill gärna ha något att skylla på här...). Han frågar en av de andra vem den 5:e är och hon pekar ut honom. Min man går fram och presenterar sig och de börjar prata om sina tidigare erfarenheter och tar även sällskap till middagen. Den 5:e berättar att han pysslat en del med musik och de pratar lite om det. Efter en stund nämner den 5:e att det är genom musiken som han fått kontakt med ungdomar. Mannen ställer lite frågor runt det och om han spelade mycket och eventuellt offentligt?! Jo, han hade gjort en del spelningar... Mannen undrade då om han till och med spelat in en skiva eller så och jo, det hade han väl ett par stycken... Är det något man hört undrar mannen då varpå den 5:e vänder sig om med ett stort leende och säger till mannen: Du vet alltså inte vem jag är? och ser jättelycklig ut. Det visade sig att nummer 5 i mannens studiegrupp är ingen mindre än... PETTER!!! Så kan det gå minsann och LITE (läs extremt, jättemycket) kul har vi haft åt det.

Dagens låt: Petter: Det går bra nu http://youtu.be/Npi4ukxLXTU

Självlagande kycklingfilé och Kinderägg

Ännu en vecka har passerat. Shit i den här farten kommer jag verkligen snart se ut som på bilden i tidigare inlägg ;) Veckan har varit bra på alla sätt och vis, förutom en liten släng av förkylning som jag lyckats ignorera bort. The power of will is not to be ignored *ching- ching* Jobbet rullar på och vi både jobbar ute på fältet och internt. Det är många bitar som ska falla på plats i ett nytt koncept och det är som en av mina kära kollegor säger ”vi får helt enkelt köra bilen och skruva i motorn samtidigt”. Ja, så är det verkligen och det är både frustrerande, skitkul och spännande på en och samma gång. Kinderägg kan slänga sig väggen!!!

Idag var jag ledig från jobbet för att åka och hälsa på min underbara lilla klass från förra året, som nu är stora ettor minsann. Det var ljuvligt att träffa dem och det kändes inte som om man varit borta alls. De ville också försäkra sig om att jag verkligen skulle komma ”som vanligt” varje skoldag hädan efter, men det går ju inte riktigt tyvärr. Kände när jag var där att innan jag går i pension så ska jag minsann ha haft en alldeles egen liten lågstadieklass att följa under 3 år. Det var också jättekul att komma tillbaka till min ”forna” arbetsplats och mötas av idel leenden. Det är verkligen en toppenskola som jag inte skulle ha något emot att arbeta på någon gång i framtiden, men just nu är jag mer än nöjd med den anställning jag har :P

Mannen är i Göteborg denna helg och Kloker ska tillbringa helgen med sin pappa, så det blir jag och barnen på hemmafronten. Optimisten i mig har hyrt 3 filmer som optimisten ska se på när barnen har somnat tidigt och sover sött i sina sängar. Om inte det fungerar så har ju pessimisten 3 stycken filmer att se en annan gång… Lite egentid skulle verkligen inte sitta fel fast att sova är ju också en viss form av egentid ;)

Mannen snodde MIN Volvo när han skulle till Göteborg för i hans var det någon list i backluckan som lossat, så den krånglade vid stängning. Således har jag fått köra den, men tro inte att det är som att köra samma bil. Till att börja med hade han stolen så högt att jag slog i taket när jag satt framför ratten. På grund av en dålig rygg vid ett tillfälle sade han… Sedan är dragläget ett helt annat trots att det är samma märke och modell. Således hoppade jag fram som en övningskörare eller en ekorre med epilepsi längs gatan här hemma innan jag hamnade rätt. Sjukt irriterande!!! Det blir inte till att byta bil ofta det ska gudarna veta! Jag håller mig gärna till min egen. Vi har förresten fått ett nytt kontor för vårt team på jobbet och där är parkeringen gjord för japanska 2 sitsbilar. Ja, men lycka till Cilla med jättevolvon! Det finns visserligen en annan parkering som man kan stå 2 timmar i taget på med parkeringsskiva, så det blir till att skaffa äggklocka och ränna in och ut och ställa om skivan för min del. Det var ju det där med att komma ihåg att ställa klockan också. Ja, ja, lite parkeringsböter har väl ingen dött av?! Och mannen: Det är billigare med parkeringsböter än påbackade bilar *blink- blink*

Nej, mina kära vänner, nu är det fredag och kycklingfiléer väntar på tillagning. Har ännu inte lyckats dressera dem att tillaga sig själva. Kanske är just det lättare INNAN de är i filé form?! Får fnula på den…

Dagens låt: Hörde denna som bakgrundsmusik på ICA Maxi häromdagen och fick en rejäl nostalgitripp :) Will Young: Leave right now http://youtu.be/WbrSLLv0AlA

Vad huset bjuder ;)

Ännu en vecka har passerat om man rör sig verkligen mellan ytterligheter på mitt jobb. Men fortfarande är det ett jätteinspirerande arbete och mina 2 närmaste arbetskamrater är helt underbara och vi utövar skratterapi varje dag. Ska det fortsätta så här så kommer jag att bli lastgammal med tanke på att ett gott skratt sägs förlänga livet ;)

Har lyckats klara mig från att backa in i fler personer på stadshuset, men knyter tros det en del nya kontakter så tydligen har jag även andra skills när det kommer till relationer… Men vissa tics har jag onekligen införskaffat mig för både jag och mina arbetskamrater tittar både en och två och 20 ggr innan vi backar ut numer :) ja, där får ni bevis för vår starka teamkänsla minsann!!!

Har trots det en kropp som känns både sned och vind idag, men det beror mer på vår nattgäst, sessans bästis. Själv var jag trött i kvadrat när jag kom hem igår och hade utan övertalning med glädje landat på kudden redan vid 19 tiden, men sessans bästis ville absolut att jag skulle sova där de skulle sova. Det där med trygghet ni vet?! Således fick jag uthärda och genomlida både diverse barnprogram, fredagsmys och idoluttagning innan jag fick lägga huvudet på kudden i en allt annat än ergonomisk soffa. Hade precis lyckats starta en konversation med John Blund när bästisen ångrar sig och vill åka hem istället *suck*. Eftersom detta absolut inte är första gången detta händer så bestämde vi med flickorna att dessa övernattningar kanske ska skjutas på framtiden tills bästisen är helt övertygad om att hon faktiskt tänker ge det ett ärligt försök och är mogen för det. Känner att jag också behöver mogna i min övertygelse om att detta verkligen kan fungera, oddsen känns inte riktigt rätt som det är nu… Leka kan man ju göra ändå.

Trötter har nu fått klart att han har fått jobbet på Madeira!!! Superkul för honom och det ska verkligen bli kul att höra hur det går för honom. Ett riktigt äventyr minsann, inte helt fel för en 19 åring! Våra småkillar däremot kommer tycka att det är helt oacceptabelt att storebror inte kommer hem och hälsar på oftare än 2 ggr/år. Tror nog att storebror också tycker att just DET kommer att kännas jobbigast… Men det finns ju Skype och annat så vi får göra det bästa av situationen. Tänk att våra ”stora” grabbar verkligen har flyttat och dessutom tagit tag i livet med bra och genomtänkta lösningar. Det är ju trots allt inte lätt för ungdomar med ”bara” gymnasieutbildning att komma vidare, men våra grabbar har lyckats bägge två och det är vi stolta och glada för!

Själv sitter jag och väntar på att den där inbyggda Duracellkaninen som bor i mig ska hitta tillbaks igen. Lite överdriven energi skulle inte sitta helt fel minsann. Vem vet, plötsligt händer det ;)

Dagens låt: Bon Jovi; Wanted dead or alive http://youtu.be/SRvCvsRp5ho

Veckans pajas...

Ja, det blir helgbloggning nu ett litet tag framöver innan jag fått struktur på vardagen. Mitt nya jobb är otroligt roligt, inspirerande och spännande och jag trivs verkligen till 100% och känner att jag är på HELT RÄTT STÄLLE!!! Är nu i full gång ute på fältet och där finns det mycket att ”bita i” och jobba med, men jag är övertygad om att vi kommer att lyckas med mycket av det vi ska göra.

Familjen mår bra, det är bara Lillprins som igår började visa på förkylningstecken, så vi får se var det tar vägen. Sessan tillbringar helgen hos bästisen igen :)

Jag lyckades (givetvis) backa in min nya bil i en Saab på min jobbparkering *suck*. Jag hade svängt in på en parkeringsruta och skulle bara backa bak någon meter och parkera om lite rakare och hade solen rätt in i rutan från höger. Givetvis kom det en bil på parkeringen från höger just då och det blev lite repor bak på min bil och några små repor och en liten buckla i Saabdörren på passagerarsidan fram. När jag rullade in i bilen hade jag redan tryckt ner kopplingen för att växla om och då fungerar ju inte backsensorn heller. Det blev liksom bara ett litet dunk för jag rullade ju bara bakåt utan gas. Men, det blir till att lacka om bilen bak och Saabägaren får också sin renoverad. Tack och lov för försäkringar och jag är bara glad för att det var en bil jag backade in i och att det bara blev pyttiga plåtskador. Men lite onödigt känns det allt…

Har därför också ont i axeln och nacken. Inte för att det blev någon whiplash, men jag slängde väl runt huvudet så fort när det dunkade till och sträckte väl då till mig. Kör nu Voltaren och vetevärmare!

En lite rolig sak i det hela var att när vi började byta viktig information med varandra så visade det sig att vi satt i samma korridor i stadhuset och har samma fikarum (och stadshuset är STORT med många korridorer och avdelningar). Nu har det också framkommit att kvinnan med Saaben är en av Butters bästa kompisars mamma :) Ja, när barnen är i övre tonåren så träffar man ju inte kompisarnas föräldrar i samma utsträckning längre, men det visar ändå att världen är bra liten ;) Det var ju också ett sätt att ”springa på varandra” =P

Har dessutom självklart blivit den som alla i teamet har haft kul åt denna vecka. Vi pratade om att vi borde få tjänstebilar och fick då kommentaren ”men i ditt fall Cilla blir det givetvis en tjänstecykel”. Vi pratade om vad vi har för försäkringar i jobbet och fick då höra ” Cilla, bilförsäkring ingår INTE!”. Vi pratade om utåtagerande barn som inte riktigt vet hur de på andra sätt kan ta kontakt med kamrater och självklart så ingick jag också i den kategorin ” Cilla, du vet väl att det finns andra sätt att lära känna männsikor på stadshuset?”. När jag skulle åka hem igår blev kommentaren ” får väl se om din man köpt en permobil åt dig nu istället”… Ja, ja, det är ju kul att man kan bjuda på lite glädje hos sina arbetskamrater :)

I helgen ska jag faktiskt arbeta lite med dokumetation. Våra jobbdatorer har inte fått sina lösenord än, så där kan vi inte dokumentera. Får således göra det hemma istället och ta ut tiden vid ett annat tillfälle. I övrigt blir det mys med familjen och lite läsning.

Dagens låt: Lee Hyo Ri; U go girl http://youtu.be/v8Y3NL1KeNQ