Nuet...

Var tog denna termin vägen? Hoppsan så närmar det sig slutet av maj och jag tyckte nyss det var februari... Visserligen har det varit sjukt mycket på jobbet denna termin och fullt upp här hemma med nya placeringen, så därav har jag säkert bara existerat i turbo och inte haft möjlighet att stanna till och tänka efter.

Men ibland händer det :)
Som nu på morgonen när lillprins vaknar tidigt (som vanligt i vår säng), pussar mig tills jag öppnar ögonen och då säger han "det är bara jag mamsis" och så ler han så där underbart med hela sitt lilla ljuvliga ansikte. Vi smyger upp och han kryper in under filten i soffan och jag sätter på barnteven. Kokar en kopp te och sätter mig vid köksbordet och tittar ut. Blå himmel, sol och vattnet som glittrar där ute. Björkarna är gröna (när hände det?!) och jag noterar att gräset behöver klippas nere vid sjön. Det är så lugnt, så fridfullt och då slår det mig; var tog tiden vägen?

Lite skrämmande känns det att jag liksom missat allt detta. Vad mer har jag missat?! Bestämmer mig för att dra ner på tempot rejält framöver. Vill ju vara medveten i nuet och inte bara fara fram i sjuhundratjugo och vara effektiv. Har 6 veckors semester i sommar och fortsätter jag som nu kommer jag nog missa att notera dem med ;) Mannen har ju sin lägerverksamhet i sommar, så många dagar tillsammans under semestern kommer vi inte att ha. Vi hade tänkt åka utomlands i nu i maj, men med tanke på vår nya placering fick det bli inställt. Nu siktar vi in oss på september istället och hoppas på en varm och solig sommar här hemma.

Önskar att dygnet hade fler timmar. Önskar det OFTA! Balans i tillvaron, hur får man till den? Spelar ingen roll hur jag än gör så känns det som att jag inte räcker till fullt ut. Men det är väl föräldrars dielmma, det ständigt dåliga samvetet... Mannen är ju dessutom allt annat än pigg och i fas, med lunginflammationen som tagit all ork och ovanpå det pollenallergi. Vår nya placering är allt annat än lätt och det känns som om vi haltar rätt duktigt på hemmaplan just nu. Egentid är ett minne blott och det gör väl inte heller saken bättre direkt... Men, det blir bättre, det VET jag! Det är bara att göra det bästa man kan av situationen just nu och planera för förändring.

Men, är det så att man drar till sig negativa personer när man är i obalans, eller är det bara så att man tar till sig dem mer då? Känns som att det är gott om dem just nu! Mest på jobbet, men en och annan poppar även upp privat. Olyckskorpar som försöker starta igång tankar som egentligen inte har någon grund, men som äter energi och bidrar till än mer obalans. Nej, bort med sådana människor!!! Man ska bara omge sig med bra personer som tillför positivt till ens liv! På jobbet kan man ju inte alltid välja, men man kan alltid blunda med öronen :) Är snart öronblind tror jag ;)

Altanen börjar komma i ordning, med pelargoner, tomater och allt det andra. Min lilla oas i tillvaron. Att sitta där uppe på soffan, i tystnaden och titta ut över vattnet ger ro i själen och får en att verkligen fastna i nuet. Jag är och förblir en sommarmänniska. Jag gillar inte alls när det är kallt. Borde väl kanske bo i ett varmare land, men gillar Sverige, så jag får helt enkelt härda ut vinter månaderna och njuta desto mer av sommaren - och DET gör jag!!!

Mest av allt är jag nog trött, både fysiskt och psykiskt och självklart påverkar det hela min tillvaro just nu. Men, det gäller att börja djupandas igen, dra ner på tempot och plocka bort en massa "måsten" som just nu inte behöver vara "måsten". Beta av en sak i taget och påminna sig själv om att man är bra som man är, även om man inte hinner och kan lösa allt som kommer i ens väg. Njuta av det lilla och försöka se guldkanten i varje vardag. Mmm... precis så borde det vara och jag ska jobba för att hamna där igen ;)

Dagens låt: Gloria Estefan; Always tomorrow http://youtu.be/K6dhw1IpCt8