"Semester" och socialt utsvulten!

Ja, eller vad man nu ska kalla det... Har ju liksom ständig beredskap för Kloker som ska ha sin bebis vilken dag som helst, men med tanke på hennes egen teori om absolut NOLL rörelse så lutar det åt augusti :) En annan rörde sig flitigt i slutet av graviditeten och absolut de två sista veckorna, för då ville man ju liksom att det skulle hända något och att bebben inte skulle bli alltför rultig innan den kom ut. Men inte Kloker inte. Hon har en helt annan teori om att röra sig så absolut minimalt som möjligt. Hon sitter HELA dagarna, läser och väntar på att maten ska stå på bordet och inte är hon överdrivet stor eller har foglossningar eller något annat som förhindrar rörelse... Men, det är hennes graviditet, så hon får ju absolut bestämma själv hur hon ska hantera den. Så, tiden går och går och jag och barnen får roa oss bäst vi kan på hemmaplan.
Nu har ju solen varit framme och den svenska sommaren visat sig från sin bästa sida, så det har mest varit sol och bad som har gällt.

Efter 2 veckor hemma känns det dock lite "klättra på väggarna" för min egen del. Sitter ju fast liksom och är van att kunna fara både hit och dit under semestern. Barnen tror jag tycker att det är helt okej, de har ju sina kompisar och massor av annan sysselsättning, men för mig blir det seeeeegt... Alla andra är ju ute och far på semestrar och annat så det sociala utbytet blir ju ganska så litet. Mannen arbetar ju HELA sommaren med sin lägerversamhet, så de dagar han är hemma kan man räkna på ena handens fingrar.

KUL är det dock att Butter med sambo kommer hit i morgon och stannar tills på fredag. Gissa om mamsen blev glad?!?!!!! Äntligen lite socialt utbyte och trevligt besök. Ska bli sååååååå kul!!! Så under nästa vecka får Kloker allt knipa, för då vill jag inte vara på BB när jag ÄNTLIGEN får lite besök :)
Meningen är inte heller att jag ska vara med på BB, bara se till att hon kommer dit. Det är Klokers ex pojkvän och pappan till barnet som ska vara med, så även om det sker nästa vecka så bör jag inte bli borta mer än några timmar.

Något annat som är kul är att pappas fru börjar bli bättre. De jobbar nu på att få bort respiratorn helt och njurarna har börjat komma igång igen, men får fortfarande stöd från dialys. Små, men ack så viktiga steg framåt i hennes väg mot tillfrisknandet.
Det är också en sån där sak som gör mig lite frustrerad just nu, jag skulle så gärna vilja åka ner och göra pappa lite sällskap några dagar och vara med och hälsa på hans fru på sjukhuset, men det går ju inte heller just nu tyvärr. Det får bli till hösten, men då hoppas jag verkligen att hans fru är hemma hos pappa igen. Vi pratar i telefon varje dag, men det är ju inte samma sak som att vara där...

Har nu tackat jag till en plats på Masterprogrammet i Specialpedagogik mot Uppsala universitet. Ska bli jätteroligt att läsa!!! Kommer att läsa den på halvfart, och jobba heltid under tiden och då tar det 4 år. Tror dock att vissa kurser kan man läsa parallellt och på så sätt kan man bli klar lite tidigare om man vill. Valde mellan det masterprogrammet och det i pedagogsikt ledarskap, men kände hela tiden att det var det specialpedagogiska som var mest lockande. Så efter mycket noga övervägande så tackade jag nej till pedagogiskt ledarskap och ja till specialpedagogiken. Det pedagogiska ledarskapet kan man dessutom läsa som en master inom rektorsprogrammet och om jag någon gång ska bli rektor, så kan jag ju läsa det då :)
Har även tackat ja till en kurs mot Linköpings universitet, men vet inte ännu om det är tidsmässigt rimligt att läsa även den under hösten. Jag får väl se när studieplanen kommer och tacka nej då om det verkar omöjligt. Än så länge är jag optimist och lever på hoppet =P

Idag regnar det, tror att vädergudarna lägger in dessa dagar för att jag ska få en anledning att städa ;)

Ha det gott så länge! / Cilla