Bakåt vecka :(

Detta har varit en tung vecka rent jobbmässigt, mycket som gått bakåt eller bara krånglat till sig *suck*. Dessutom långa dagar med övertid och sjuka barn hemma. Grått och tråkigt rent vädermässigt bidrar ju inte heller till mer ork direkt . Jobbet är ju det som det är, och jag vet att det är svårjobbat emellanåt och att alla inte jublar över den hjälp man har att erbjuda. Allt kan vi ju heller inte lösa tyvärr...

Helgen är ett välkommet element denna vecka även om det är lite tungt att gå hem på fredagen och känna att det varit en bakåtvecka. Men då kan ju nästa vecka bara bli bättre får man hoppas. Tack och lov för mina underbara arbetskamrater. Vi behöver verkligen varandra, för det blir bitvis väldigt ensamt när man är ute i sina ärenden och som sagt, allt vi föreslår eller lyfter som åtgärder tas ju inte emot med stående ovationer precis. Detta är absolut inte ett jobb man väljer om man har som högsta prioritet att göra sig populär ;) Men det är skönt att kunna vila sig i att man gjort sitt bästa och dessutom med styrdokumenten som bas och eleven i fokus.  Vårt primära uppdrag är ju att hitta förutsättningar för eleven att kunna få en bra och fungerande skolgång. Dessutom är vår tjänst helt nytt i kommunen och därför tar det ju ett bra tag innan själva idén har landat och fått fäste ute på skolorna. Förändringar ÄR jobbigt och ännu jobbigare i en skolvärld som redan har det tungt och tufft. Det är bara att härda ut och fortsätta göra det bästa man kan för eleven.

"Få har dött av att kämpa vidare, men många av att ge upp"

Halloween är det som är på schemat här hemma just nu och i skrivande stund sitter Kloker och Lillprins och skär ur en pumpa som ska få lysa i mörkret här utanför. Lillprins dagis hade beslutat att inte barnen skulle få klä ut sig i år för att de små barnen blir så rädda. Men det skulle däremot Filosofen och sessan göra, vilket då inte var så kul för Lillprinsen. Men den underbara fritidspersonalen räddade upp situationen genom att ta över påklädning och sminkning, så Lillprins behövde inte se och veta det. Men nu ikväll har han fått sin nya dräkt: en krokodil dräkt och dessutom en apmask, så han kan variera och Halloween hemma är helt okej också i hans värld.

Som en välbehövlig oväntad guldkant hade Kloker och en kompis lagat middag idag som stod färdig på bordet när jag kom hem - sånt är lyx och med tanke på min vecka på jobbet och hur trött jag är så blev jag alldeles tårögd.

Idag kommer sessans pappa hit och stannar tills på måndag, så hon lär ha full fart denna helg. Just nu är hon på spökvandring med en kompis. Mannen hade planerat att ta med sig småkillarna till Kolmården på söndag, men Filosofen har feber och ont i halsen och verkar allt annat än bli bättre. Pratade med sjukvårdsupplysningen som sa att om det höll i sig med febern och halsen så skulle vi åka till doktorn och odla i och med att han varit hängig så långt innan också. Lilla pluppen... Just nu äter han i vart fall lite glass - alltid något! Vi håller tummarna för att han snart blir bättre.

Själv skulle jag kunna sova bort hela helgen för idag är jag helt slut!!! Men det ska jag inte, för jag vill umgås och mysa med min fina familj också. Önskar att jag hade mer energi så att jag kunde orka göra fler rent fysiska saker, men att ha soffmys med barnen framför en film är ju inte fy skam det heller ;)

"Om man vill göra en visa lite mer gnolig, så kan man lägga till några tiddelipom" (Nalle Phu)

Trevlig helg på er - för det ska jag ha :)

Dagens låt: Billy Ocen; When the going gets tough: http://youtu.be/c_e2D2qsaso

Borta (på) med vinden...

Veckorna flyger iväg som vanligt och snart är det höstlov. Ja, för de som har tillgång till ett sånt förstås. Själv besitter jag en semestertjänst och jobbar därför på höstlovet. Nitlott för en lärare kanske någon tänker nu – men icke!!! Det är så sjukt skönt att kunna gå hem när arbetstiden är slut utan krav på ”förtroendetid”, en tid som alltid drar över de timmar man är skyldig. Söndagar som går åt till planering och vardagskvällar som går åt till rättningar och föräldrasamtal. Nej, semestertjänst är guld värt och dessutom kan jag numer vara ledig när jag vill under pågående termin.

I veckan som var fick jag epitetet ”den försvinnande inkluderingspedagogen”… Jag var på en skola på landet, lite ”Amish – country” över det hela, eller kanske ”Lilla huset på prärien”. Ja, ni förstår, en sån där gammal skola med element som är 40 cm breda, valvade, breda gamla golvplankor med springor emellan, så där gammeldags rustikt som det bara kan bli i sådana gamla skolhus. Här har man valt att behålla den gamla stilen (kanske mest pga. bristande ekonomi), men det är mysigt ändå på något sätt. Under veckan fanns även takläggare på plats. Jag och en av mina kollegor var där i ett ärende och satt i ett litet grupprum tillsammans med en elev och hans assistent. Mitt i alltihop ringer en rektor mig på telefonen angående en krissituation som denne ville ha råd om. Jag går då ut i korridoren för att få tala ifred.  Efter ca 5 minuter ringer det in och korridoren fylls av livliga barn och jag hör ingenting av vad rektorn säger. Jag går således in i grupprummet igen och ger min kollega en  blick som säger, var ska jag ta vägen nu? Hon pekar på en dörr i änden av grupprummet och jag ser ett förvaringsrum för min inre blick. Samtidigt som jag pratar vidare med rektorn öppnar jag dörren och kliver in… Och FÖRSVINNER!!!

Det var inget förvaringsrum, utan en tidigare lärarbostad (någon gång på 30- talet eller så). Denna hade sedan dess fått stå och förfalla och var nu bara ett sönderfallet skal fullt av byggbråte, isolering, sågspån och gamla ledningar. Saken var den att den dessutom låg i etage, ca: 5 trappsteg ner från det plan grupprummet var på och trappen var sedan länge borttagen. Således föll jag bara rakt ner och landade i bråten med buller och brak.

De tre förvånade personerna i grupprummet (eleven, assistenten och min kollega) såg bara hur jag försvann och hör detta buller och några sekunder senare hur jag säger till rektorn i telefonen ” OJ!!!, Jag ramlade ner i ett hål” och hur jag sedan börjar asgarva. Assistenten smyger fram i dörren och tittar ner på mig där jag sitter och skrattandes försöker förklara för rektorn vad som hänt. När jag tittar upp i taket så ser jag tre takläggare som storögt sitter och tittar ner på mig där jag sitter i bråten och talar i telefonen. Satt kvar där i ca: 20 minuter och redde ut krissituationen tillsammans med rektorn och när jag sedan kravlandes klättrar upp ur rummet och möter min kollegas blick så slutar det hela med att hon ligger över bordet och skrattar så tårarna sprutar och jag jag gör likadant. Den stackars assistenten, som visste att det var ett hål, hade i samma sekund som jag öppnade dörren och klev in rest sig upp och hunnit säga ” Ja, men det är…” och sen försvann jag. Han hade inte riktigt vågat skratta först i skräck om att jag slagit ihjäl mig, men efteråt har vi skrattat gott åt det – hela veckan.

Jajjemensan, det är jag det – Cilla, inkluderingspedagog, försvinnande god!

Dagens låt: Är det lördag så är det: Bruno Mars; The Lazy song: http://youtu.be/fLexgOxsZu0

Södra Sverige :)

Befinner mig för närvarande i mörkaste Småland, tja, eller södraste Småland kanske man ska säga även om det är kolsvart utanför fönstret i skrivande stund. Idag har jag dessutom varit i både Blekinge och mitt älskade Skåne. Sammanlagt denna helg kommer jag att ha kört närmare 140 mil. Men jag gillar ju att köra bil, så det är helt okej ;)

Butter har det toppen här nere med supergoa och trevliga kompisar!!! Det är så härligt att se! Vi har besökt Sveriges första IKEA i Älmhult och idag har vi varit i Kyrkhult där jag är döpt och bodde mitt första år. Tittade på huset vi bodde i, byn i allmänhet och var in i kyrkan och tittade på dopfunten till och med, men större delen av dagen tillbringade vi med en dam som bodde i grannhuset till oss när vi bodde i Kyrkhult för 40 (!!!) år sedan. Det var ett kärt återseende för min kära lilla mor och för granndamen och många gamla minnen väcktes till liv. Träffade även hennes dotter som är 8 år äldre än mig, och hon kom ihåg både mamma och mig. Själv har jag ju inga minnen från denna tid, var ju bara ett år, men det var kul att se och kul att höra om alla gamla minnen. Vi lovade att vi skulle komma tillbaka igen och hälsa på och då hoppades granndamen att vi skulle få möjlighet att träffa de 2 sönerna också. En av dem är lika gammal som mig och enligt de gamla minnena och berättelserna så var han väldigt förtjust i mig när jag var liten (vi umgicks med dem även några år efter vi flyttat därifrån tydligen) och han brukade stå i hallfönstret och vänta när vi skulle komma och ropa " Det är min Cilla"! Populär redan då tydligen *ler*... Djurvän som jag är och hundtokig som jag var när jag var liten så har jag bara ett minne från denna familj och det var hundarna "Silva" och "Bamse" =P

Men vackert är det här nere och jag har förbannat mig själv hela dagen över att jag inte tog med mig kameran! Men, så är det ibland när inte hjärnan är på rätt ställe.

Nu sitter jag i min hotellsäng och inväntar John Blund (han lär inte vara nödbedd...). Vi har även avklarat en middag med ungdomarna på Kinarestaurangen i den lilla staden och lämnade sällskapet när drinkarna började komma på bordet :) Vi var dock välkomna att stanna kvar och delta i festandet, men som mamma så känner jag att det där lämnar vi nog till ungdomarna istället. Imorgon ska vi handla åt Butter så att han har en välfylld kyl och frys när vi återvänder hem. Men det har varit en härlig helg med härliga möten med både äldre och ungdomar.

Dagens låt: Bara en låt jag haft på hjärnan de senaste dagarna: Pink; Fucking perfect; http://youtu.be/CqK_rpYTJtQ

Ljuv musik och huvudvärk

Intensiv vecka som vanligt. Det blir ju inte mindre och mindre att göra på jobbet direkt, men cheesus vilket härligt, spännande, utmanande jobb jag har! På hemmafronten är läget helt under kontroll. Det är så underbart skönt att samtliga barn stortrivs på dagis och i skola och fritids, för DET underlättar verkligen de dagar som jag måste jobba över och mannen är borta. Underbar personal har skolan också som bara säger ”ta det lugnt du, vi har andra barn till 17 idag så kom när du kommer”, fastän man skulle ha hämtat 15 den dagen. Sen att barnen inte heller reagerat över den extra timmen som blev är ytterligare ett bevis på att de verkligen har roligt och trivs där. Detta är som ljuv musik i öronen på en mamma med lite dåligt samvete, trots att det absolut inte händer ofta att jag blir sen.

Något annat som är så underbart så att det är svårt att beskriva är känslan av att komma upp på morgonen i ett varmt och skönt hus. Jag eldade på i täljstenskaminen igår och nu på morgonen är det så härligt, mummigt varmt att man liksom bara myser runt här… Ja, det var ju mysigt igår kväll också med elden i mörkret och barnen stod i omgångar framför kaminen och drog upp sina tröjor och värmde magarna ;)

Häromdagen hade jag sprängande huvudvärk när jag var på väg till jobbet. Huvudvärkstabletten hade inte hunnit kicka in än. Givetvis så låg det en bilskrapa i facket på dörren till passagerarsidan som låg och dallrade och lät hela tiden, vilket inte underlättade. Till det kom någon form av tjutljud från något som inte var riktigt stängt eller nåt. Dessutom regnade det så vindrutetorkarna var på och där och då blev det väldigt irriterande att de främre vindrutetorkarna inte var synkade i takt med den på bakrutan. Ögonen blir ju väldigt känsliga när man har huvudvärk och de får jobba för att registerar det som händer runtomkring. Som om det inte räckte så hamnade jag bakom en långtradare som hade mer lysen bak än julskyltningen i London. Där och då kan man ju inte annat än fundera på lagen om alltings djävlighet…

Nästa vecka blir en 4 dagars vecka eftersom jag fått ledigt på fredagen och då åker jag + mamsen och några av Butters kompisar ner till Småland för att hälsa på honom över helgen. Det ska bli kul att få se hur han har det!!! Han gör just nu sin praktik på någon form av kortidshem med dagverksamhet för barn med funktonshinder och han har även blivit erbjuden att få jobba extra där på helger och lov. Han säger själv att ”det är ju det här jag vill jobba med – det är helt underbart”, så killen har onekligen valt rätt utbildning J Han har bara 2 saker som han önskar av mig och mamsen när vi är där: Ett besök på IKEA för inhandling av för honom nödvändiga saker samt att vi fyller kylen åt honom innan vi åker ;) Eftersom han ska umgås med sina kompisar också så har jag och mamsen beslutat oss för att ”pila över” till Blekinge där jag faktiskt är född. Där ska vi kika runt där mamsen en gång har bott (och jag, men då var jag under året och har inga minnen därifrån) och sedan ska vi besöka en dam som mamsen inte träffat på väldigt, väldigt många år, men som bor där och som mamsen umgicks med när hon bodde där. Det blir säkert kul och intressant!

Idag blir det fortsatt trädgårdsarbete. Det tar liksom aldrig slut och nästa vecka kommer minusgraderna har jag hört. Men först blir det lite med mys inomhus med barnen i värmen ;)

Dagens låt: Ja men javisst :) Ram Jam ; "Black Betty"http://youtu.be/lMLnDuzgkjo

Inte så tuff som man tror....

Ja men YIPPIE!!! Sommaren är här igen – vilken underbar revival! Helt ljuvliga dagar och sommarskorna fick komma fram ännu en gång. I torsdags satt vi ute och åt lunch på ”Officersmässen”. Det var absolut inte helt fel minsann och dessutom var det riktigt, riktigt gott…

Jobbet tuffar på och ja, jag stortrivs verkligen både med arbetskamrater och uppgifter. Framför allt har jag verkligen fått bekräftelse på att jag har de kunskaper som behövs och det ”tänk” som är nödvändigt för att uppnå förändring och hitta lösningar. Det känns jätteskönt!!! Har däremot kommit på mig själv med att ha svårt att "kräva" saker som jag (eller vi i teamet) har rätt till. Som exempelvis bra stolar eller bra lyse. Jag tycker att det är jobbigt att behöva argumentera för detta och ber istället lite snällt, svansviftande sådär... Nu har vi iofs en väldigt bra chef som inte alls är oäven på något vis och vi får igenom det vi vill eftersom det inte är några omöjligheter vi ber om, men ändå?! Varför tycker jag just DET är så jobbigt? Kanske är det för att man liksom ber om saker som egentligen går att klara sig utan... Vi har ju stolar och lyse, om än inte just kontorsstolar och bra lyse. Äh, jag vet inte, men det har liksom slagit mig att jag tycker att detta är jobbigt, Hur ska det då gå i kommande löneförhandlingar???!!! Får man ha ett ombud?!

Tyvärr har jag ännu inte hamnat i balans vad det gäller energinivåer. Oftast är jag jättetrött när jag kommer hem på kvällarna och då läggs energin på barnen och ingenting annat. Summan av det blir således att städ, tvätt och annat får vänta tills helgen vilket inte alltid känns speciellt inspirerande… Hade dock någon form av energitopp i torsdags, kanske var det vädret, för jag fick för mig att bada min Golden när jag kom hem. Efter badet satte jag mig ute på soldäcket för att klippa hans klor. Plötsligt känner jag något på mitt ben och när jag tittar dit så satt det en groda på mitt smalben. Har inte tidigare haft någon åsikt om just grodor, jag bryr mig inte nämnvärt om det skuttar någon nere vid sjön, men nu… Från ingenstans kommer detta primalskrik i ren dödsångest, samma som vid musen inomhus i somras. Jag sparkar till med benet vilket resulterar i att grodan bara byter ben och landar på mitt andra. Ännu ett primalskrik i ren dödsångest, kastar mig upp och in i famnen på min man som står 2 meter bakom. Där börjar jag förtvivlat gråta och stammar det var en groda, det var en groda… Min man har väldigt svårt att hålla sig för skratt och även sessan och Kloker och själv känner jag mig lite smådum där jag står och gråter över en sketen liten groda. Men reaktionen var rent reflexmässig och ingenting jag kunde påverka. Nu VET jag i varje fall att min relation till grodor inte är den bästa…

I helgen har Kloker sin lillasyster här på besök. Igår gick de på utflykt till en strand ca: 5 km bort och grillade och gjorde Pinnbröd. Sjäv läste jag lite facklitteratur som jag behöver i jobbet, samt tittade på film och mös lite. Ja,jo, någon tvättmaskin blev det ju också förstås och en dans med min vän dammsugaren. Eftersom vädret håller i sig så blev det även lite pyssel utomhus. Mycket har vi redan klarat av, men hos oss känns det ibland som att man aldrig riktigt blir färdig. Det finns alltid något mer att göra!

Jo förresten, vi har jätteproblem med våran mail som är kopplad till vår stationära dator. Så om ni har mailat de sista 2 veckorna så får ni ha lite tålamod. Än har vi inte fått ordning på den och vem vet när det blir?!

Idag är det körningar som står på schemat *suck* Eftersom jag kör så mycket i jobbet så känns det lite motigt att behöva göra det på sin lediga tid också. Klokers syster ska fraktas till bussen som går ifrån den stora staden 5 mil bort och sessan har Cheerleeding i den lilla staden 1,5 mil bort senare ikväll. Mannen jobbar förstås, så logistiken denna helg ligger på mitt ansvar, ja och barnen och allt annat också förstås ;) Trolla med knäna för att få tillvaron att gå ihop är vi sjukt bra på i denna familj!

Dagens låt: Paul Mc Cartney; We all stand together http://youtu.be/0auCDOERZyE