Ris och ros

Hade en härrrrrlig dag igår minsann. Solen och värmen var väl det som bidrog mest till det, förutom småkillarna förstås :) Gav mig till och med på att sopa vändplanen. Nja, inte hela, men stora delar av. Alltid något!
Isen på sjön har nu börjat mörkna vilket brukar vara ett tecken på att den tänker ge med sig snart. Det blir så vackert när den är borta och solen glittrar i sjön. Allt blir så mycket mer levande och vår utsikt från framsidan är då svårslagen (åtminstone i Södra Dalarna).

Fick flera positiva "hintar" om våra tjänster inför omorganisationen idag på jobbet. Vi ingår nämligen i en speciell deligation som ska till Stockholm i slutet på maj (Stockholm Summit) på föresläsning och seminarier. Målgruppen för dessa är Skolchefer, skolledare och andra nyckelpersoner som arbetar med kvalitetsfrågor *ching- ching*. "Andra nyckelpersoner" är således vi, så alltså borde det innebära att vi sitter säkert vid nästa utröstning ;) Känns bra!!!

Något som är lite mindre bra är Lilla Fräs, som inte alls åker med på tåget just nu. Vi har ju alltid sagt att som familjehem kommer vi INTE att nöja oss med att vara en förvaring. Nej, målet måste alltid vara att hjälpa barnet eller ungdomen framåt i livet. Vi visste att med Lilla Fräs skulle detta bli mycket svårt, eftersom hon aldrig tagit styrning förut, utan ser egentligen bara sig själv och ingenting annat. Min man, som då är hemma med henne på heltid just nu (eftersom Lilla Fräs inte vill gå i skolan) börjar nu tröttna rejält. Hon äter energi nåt helt otroligt och trots att de har en i grunden bra relation, så börjar mannen nu känna att botten är nådd. Han är jättetrött och det förstår jag. Lilla Fräs har satt i system att vara superotrevlig mot honom jämt och min man är i grund och botten en otroligt lugn och trevlig optimist, men nu är han bara JÄTTETRÖTT!!! Det får aldrig gå så långt att familjehemsplaceringen äter för mycket på den egna familjen, för då är det inte en familhjehemsplacering som behövs, utan något annat. Och kanske är det så i detta fall också?! Vi vet inte, men jag vill inte se min man gå in i väggen på grund av detta. Då är det bättre att avsluta medan tid är och hjälpa Lilla Fräs vidare i livet genom något annat. Vi får se var det tar vägen, men just nu tvivar vi på att vi kan hjälpa henne framåt... Men hoppas, DET gör vi!

TRÖTT är jag också. Idag på förmiddagen när jag var i en F-klass och observerade så skrek min kropp efter att få sova. Inte blev det bättre av att jag satt bredvid ett luftintag som drog svinkallt heller. Till slut frös jag till och med om tårna. En varm säng och ett tjockt duntäcke hade jag kunnat betala dyrt för där och då! Men, efter lite lunch med en av mina kära kollegor så är orken tillbaka igen. Fnular på att ta lite ledigt under påsklovsveckan. Tror min kropp och själ skulle behöva det. Vi får se hur det artar sig med orken innan dess, annars gör jag nog slag i saken!

Nåja, ett litet surpriseinlägg med både ris och ros, så här mitt i veckan - inte helt fel väl ?!

Må så gott! / Cilla