Åker således till resecentrum, parkerar och ser mig omkring. Inte en skylt, inte ens en futtig liten lapp om var denna mottagning befann sig. Går runt i området och letar gatan, men nada. Känner mig lite tidspressad och ringer mamsen för att be henne hitta gatan i telefonkatalogen, men icke. Hittar till slut på en taxi chaufför som kan informera mig om att ”ja, det ligger visserligen mitt emot resecentrum, men på baksidan av huset som finns där och gatan löper på helt andra sidan och kan inte ses från detta hållet!” *suck*
Väl på plats möts jag av en ganska så intetsägande kvinna som HELT IGNORERAR mina utläggningar om dålig skyltning. Efter ett tag mumlar hon något om att det krävs bygglov för att få sätta upp skyltar…
Hon ber mig klä av mig på överkroppen medan hon ställer diverse frågor. Eftersom jag nyligen känt en knöl i bröstet (2 år sedan) och svarar därför ”ja” på den frågan så blir detta nu en vääääääldigt lång procedur. Förklarar att jag fått den kollad på mammografin i Falun och med ultraljud och det var inget farligt, bara bröstkörtlar. Men denna sjuksköterska är ju sjuksköterska och inte läkarsekreterare, vilket blir övertydligt de nästkommande 10 minuterna när hon med pekfingervalsen skriver en bokstav i taget på tangentbordet, ett tangentbord vars bokstavsplacering verkar vara helt ny för henne. Hon letar i sekunder innan varje knapptryck och att skriva in den informationen jag just delgett tar således en halv evighet!
Tycker inte att det är speciellt charmigt att stå där i bar överkropp i det kala rummet med den stora apparaten och vänta på att hennes fingerfärdighet nått stenålders stadiet. När hon väl är färdig så vill inte datorn samarbeta längre. Hon får plötsligt ingenting att fungera. Ja, tänker jag för mig själv, den har säkert ett sånt där energispar lås som slår till och stänger av datorn vid för lång ineffektivitet. Det kan ju ha skett mellan vilka bokstäver som helst…
När hon pillat på typ alla knappar som finns så hämtar hon en annan sköterska. Hon ser lika frågande ut hon och pillar på överallt på tangentbordet och även på övriga apparater i närheten. När jag börjar ana att supportteamet från landstingets dataenhet snart kommer att inta rummet så frågar jag om det är okej att jag sätter på mig tröjan så länge…
Men så hoppsan hoppar allt igång igen och tröjan åker av och den lilla äldre sköterskan vrider och vänder mig i olika positioner vid apparaten och plattar till brösten i alla möjliga konstiga vinklar. Sen kommer den där smörgåsgrillen som härligheterna ska klämmas till i. När de nått dubbla bredden och man tror att de omöjligt går att klämma en millimeter till, så klämmer de givetvis lite mer.
Där står man nu med ett bröst som ser ut som en pannkaka, fastklämt i en maskin i världens konstigaste kroppshållning och sköterskan går som i slowmotion bort till sina apparater igen. Där klickar hon på röntgen som tar några sekunder och själv håller jag andan och hoppas att hennes fötter går fortare på väg tillbaka. Men nej då, hon står där och väntar och säger sen, ”måste ju se om bilden blev bra”. När hon väl får fram bilden så studerar hon den en stund och säger sen ”ja, det blev nog bra” och går sedan i slow motion tillbaka och släpper loss mig. Bara 3 bilder till…
Alltså… det är ju inte det minsta konstigt att damerna som närmar sig 80 års strecket har taxöron till byst! Denna behandling vartannat år så är ju allt vad stuns och stadga heter helt utplånat i behagen. Och jag som trodde det berodde på naturens gång *ler*
Ja, ja, men det är ju för väl att det finns, för det hjälper ju många att förlänga livet avsevärt, så jag lär dyka upp där igen om 2 år. Ser med stolthet fram emot mina rullgardins lappar till bröst om 30 år som jag måste rulla upp i bh:n för att fylla ut eländet. Alltid lurar det väl någon?!
Hittade denna bild med texten: Träning inför mammografin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar