Underbara barn och deras tankar...

Ibland funderar man över hur andra uppfattar en själv. Just nu är jag inne i en ganska ”nöjd” period. Håret har fixat till sig. Visserligen kort, men det är en blod lite busig frisyr som jag stortrivs i. Känner mig ganska välbehållen för min ålder och mår bra av att vara jag i min kropp liksom.

Men så häromdagen när jag hämtade småkillarna på dagis så sprang jag på en liten pojke. Han var väl sådär typ 2 -3 år och kom in till mig när jag stod och plockade ihop killarnas kläder. – Vad heter du? var hans första fråga. Svarade glatt ”Cilla” och log. – Vem ska du hämta? kom sen medan han noggrant studerade mig in i minsta detalj. ”Filosofen och Lillprins” svarade jag och log igen. – Jaha… säger pojken då och sedan – Är du deras mamma eller morfar?

???

Ja, vad ska man säga?! Jag började skratta, men fick genast bita mig i tungan eftersom den lille pojken förmedlade stor allvarsamhet med sin fråga och han skrattade minsann inte. ”Jag är deras mamma” svarade jag sedan och det godtog han och försvann runt hörnet, men jag har fortsatt skratta åt detta i flera dagar nu. Sen att jag enligt honom ser ut som en ”morfar” har jag valt att förtränga än så länge… Ja men det är ju faktiskt så att "kärnfamiljen" inte längre existerar och vad är det som säger att inte hans morfar egentligen är en kvinna som mormor bor ihop med, ja, en riktig puma i typ 30 års åldern?! han kan då faktiskt tro att det är morfar.... (Långsökt?! Nääää...)
Barn är och förblir underbara!!!

Ja, eller oslagbara, som BRIS har som ledord. De säljer nu små broscher och halsband hos Guldfynd med just texten ”Barn är oslagbara” och där del av kostnaden går till BRIS. Det tycker jag att alla borde investera i, en liten brosch att sätta på jackan *tips*. Japp, det får bli min lilla juluppmaning till alla som läser bloggen, en god gärning för barnen så här innan jul. För min del blir det med garanti en brosch och jag tror nog att det kan bli ett halsband också :)

Idag har jag bakat årets saffransbröd. Ja, jag väljer att kalla det så eftersom jag inte gör de klassiska lussekatterna, utan har kommit på mitt egna supergoda recept. Bjöd även mina äldre grannar (åt bägge håll) på en påse. Bakade på 2 liter mjölk, så det blev en hel del. Småpojkarna var med och hjälpte till under den första satsen, så den tog genast lite längre tid och blev väldigt konstnärlig, men smaken var densamma;) Himla skönt att ha det gjort! Mamsen håller på att kämpa med min absoluta julfavorit RULLRÅN. *MUMMA i min lilla låda* I just LOOOOOOVE them!!!

Och för er som undrar: Jo, det blev 2 par. Nämligen dessa:

Är supernöjd! De var bägge faktiskt snyggare i verkligheten än på bild.

Småkillarna har drabbats av någon mystisk form av natthosta. Inte ens en liten harkling under dagtid, men sedan värsta lungcancerhostan nattetid. Jag sov inte många timmar igår natt, men hoppas på lite lugnare natt i natt. Det får bli lite hostmedicin till natten, igår hade de inte fått någonting, och jag hoppas att det ger en viss lättnad.

Dagens låt: Anastacia; Maybe today http://www.youtube.com/watch?v=gnwrnVFbGVg