Andra advent och veckans uppdatering!

Kanske borde döpa om denna blogg till ”söndagsbloggen” eftersom jag på sistone uppdaterat då. Det beror egentligen bara på tidsbrist och inget annat, men nu är det bara en veckas praktik kvar och sedan borde det bli lite mer frekvent uppdatering. Ja, ska vara med på klassens skolavslutning också förstås, men i övrigt blir det till att bo framför datorn och skriva fördjupningen. Känns lite stressat eftersom julen står för dörren också och då vill man ju inte ge barnen bilden av att ”mamma bara pluggar”… Ska verkligen försöka beta av så mycket som möjligt innan jul, den ska vara inlämnad för opponering senast den 4/1. Opponeringen är den 10:e.

I övrigt så är jag och mannen förkylda med feber. Men eftersom vi inte har tid att vara sjuka så låtsas vi helst inte om det. Vi hade en inplanerad dagsutflykt igår med Kloker och hennes lillasyster, men den fick ställas in eftersom jag MÅSTE vara på praktiken denna vecka och kunde inte riskera att bli sämre. Det blir fler tillfällen…

Vår Saab har nu lämnat vår ägo. Lite sorgligt var det att se den åka iväg… Jag besjälar och personifierar alltid allting och han har varit en bra bil och himla rolig att köra. Men på sistone så var det bara krångel. Han var inte riktigt 100 liksom och småkrånglade hela tiden. Han lämnades in på olika koller, service och reparationer, men det kom alltid något nytt. Till slut blev det bara nog liksom, när verkstadsnotorna blev högre och högre men ingenting blev bättre. Så det fick bli en ny bil istället. Som vi bor och med mannen som arbetar borta på annan ort dygnsvis, så måste vi ha 2 fungerande bilar, annars fungerar ingenting här.

Mannen har alltid haft sitt goda öga för Toyota… han hade en gubbvariant när vi träffades som han snabbt fick byta ut! Men nu så var han minsann helt bestämd på att det skulle bli en Toyota igen, en Avensis. Mmm… kan väl leva med det, men det känns inte ”vi” liksom. Vi har ju våran världens bästa Tobias som fixar bilarna åt oss, eftersom han är bilhandlare och jättekunnig och väldigt pålitlig och ärlig eftersom han är en god vän. Efter viss påtryckning från undertecknad så fick jag mannen att provköra en Volvo V70 och *ching – ching* så är vi nu Volvo ägare!!! Känns SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ rätt!!! Den är kalasfin och har massor av extra utrustning så det känns lyxigt och framförallt säkert att åka runt i den. I´m in love! Kan dessutom koppla in min Iphone till bilstereon och lyssna på Spotify genom den, bara en sån sak liksom. Och min mobil kopplas direkt till bilen och jag kan svara på ratten och behöver inte hålla i någon mobil eller få en hand upptagen. Superbra för mig som har såna medrörelser när jag kör. Bakluckan öppnas och stängs automatiskt, så nu är det slut med skitiga vantar efter att ha slagit igen backluckan. Ja, det och mycket mer, härligt – eller hur?! Dessutom är det en diesel vilket är toppen eftersom mannen har den till jobbet och det blir en hel del mil då. Känns bra… Så här ser den ut:

Kan också meddela att jag för första gången hade RÄTT när det kom till höger och vänster med mannen. Jag var helt övertygad om att en väg svängde höger när jag skulle beskriva vägen och mannen var 100 % säker på att vägen var helt rak. Trötter å andra sidan ville minnas att den gick åt vänster?! Men när vi tittade på kartan så blev det så uppenbart att JAG hade rätt! It´s a first och de kommer att få äta upp den läääääänge!

Lillprins ramlade i lekrummet igår och slog upp ett litet jack på benet. Jacket var inte djupt men 1 – 1,5 cm långt och glipade en 2 -3 mm så vi ringde sjukvårds rådgivningen. Kvinnan där talade om att gränsen brukar vara mer än 1 cm långt och glipa 2-3 mm för att man ska råda till att det ska limmas eller sys. Men hon tyckte vi skulle försöka tejpa det istället eftersom det var ett gränsfall och att det inte var djupt. Så det gjorde vi, men jag vet ju inte hur länge jag ska låta det vara innan jag tittar om det har fungerat. Om man tar bort ”tejp strimmorna” för tidigt så är risken att den glider upp igen… Får nog ringa vårdcentralen på måndag och fråga. Men han är för härlig den där lillprinsen. Aldrig att han blir ledsen och gråter när han slår sig eller det kommer blod. Det är inget att bli upprörd över och inte är det speciellt märkvärdigt heller i hans mening. Men… om man tar fram ett plåster blir han istället helt förtvivlad; ”Inget påååååster” gråter han då. Plåster är tydligen dödligt hemskt i hans värld, så efter gårdagens tejpning var han ganska upprörd och handikappad. Hade vi låtit såret vara och glipa och blöda så hade han varit hur glad och nöjd som helst. Barn är och förblir unika och underbara!

Idag är det adventsfika på schemat, samt skjutsa Klokers syster till bussen. Ska fixa i ordning julpaketen till flickorna i Lettland och lite studier måste också hinnas med. Det där med feber, hosta och förkylning får vänta tills en annan dag ;)

Dagens låt: Evening star; Arwens song
http://www.youtube.com/watch?v=wJsctAwnUOI