Inre monologer och yttre faktorer

Eftersom jag träffar människor dagarna i ända, både i jobbet och utanför, så bidrar det till att man liksom aldrig slutar att förvåna sig. Tänk så mycket som finns med i allas ryggsäckar, som bidrar till deras individ och beteende. I och med mitt jobb har jag också lärt mig att behålla en intresserat, vänligt uttryck oavsett vad folk säger. Men... mitt inre språk säger ibland något helt annat och det är tur att ingen hör den inre monologen under vissa samtal :) Men så fungerar väl de flesta av oss.

Ibland blir jag bara så fascinerad av vad folk väljer att berätta, oftast på det mest oväntade av tillfällen. Mest fascinerande är de "gränslösa", och nu pratar jag inte alls om barn i dessa resonemang, utan bara om vuxna människor. Personer som i tredje meningen tar upp djupt personliga saker, extrema åsikter eller än värre saker av sexuell karaktaktär. Gällande det sistnämnda; VARFÖR skulle jag vilja veta det???!!! För mig är och förblir det helt ofattbart... Det fortfarande vänligt inställda, men genast väldigt neutrala uttryck som klistras fast på mitt ansikte ackompanjeras av en inre monolog som låter typ "Åhh... neeeeeeej!!! Inte en sån där *suck*... Måtte jag ta mig härifrån fort... Herregud människa, privatliv vet du inte vad det är?!!!....Men hjälp, sök för det där... Var någonstans tolkade du in att just JAG skulle vilja veta detta, eller du kanske berättar det för alla?!...Varför?!... Åhhh *morr* kom till poängen så vi kan byta ämne.... Kanske borde titta på klockan... nehej, fattade inte piken *suck, suck, suck*... Hitta någon annan att få ögonkontakt med som kanske kan rädda mig ur detta... *letar*... Nähä, de har tydligen redan råkat ut för detta och har nu vett att hålla sig undan... Ja, se inte så roade ut för alla del ni andra...Finns det något i allt det människan säger som ger möjlighet till att byta ämne.... *suck, suck, suck*..."

Den uppfostrade individen i mig gör det omöjligt att bara säga som det är att " Du, det där är inget som jag känner att jag ska veta, det är bättre att du tar det med någon annan som du känner bättre". Det står ju INTE psykolog i min panna direkt och även om det skulle vara ett väldigt märkligt sätt att ragga på, så står det inte singel i pannan på mig heller!!! Måste hitta strategier för att ta mig ur dessa  tillfällen och som tur är kommer de sällan!

Ja, ja, det är som jag sagt förut; mänskligheten är och förblir fascinerande!

Pappas frus operation har gått bra och hon har nu blivit av med respiratorn. Ett stort steg framåt i utvecklingen. Nu kan hon äntligen också börja prata, vilket måste kännas som rena rama himmelriket för henne. Ja, det är en otroligt tuff resa hon varit ute på, och helt oväntad, men nu hoppas vi att hon är på väg mot resan hem igen och mot att kunna leva livet fullt ut som hon gjorde innan.

Slutet av augusti nu och sommaren 2013 är på upprinningen. Känns lite ledsamt i och med att jag är 100% sommarmänniska, men samtidigt är hösten uppfriskande. Ja, hösten är ju långt ifrån här än, vi har sommartemperaturer på + 20 grader fortfarande och solen lyser från en klarblå himmel. Brittsommarbeställningen verkar lovande :)

Helgen består, förutom det alltid återkommande barnmyset, av plock och städ, men även lite jobb faktiskt. Självklart blir det några timmar ute i solen också, gäller ju att suga i sig in i det sista... En liten biltvätt står också på schemat såklart =P