Egoboostad till max ;)

Idag har jag varit på utvecklingssamtal med min vfu handledare och min högskolehandledare (som är lektor i pedagogik och idrott). Det var ett bra och givande samtal där jag fick MÄNGDER av positiv feedback. Min högskolehandledare avslutade samtalet med att säga att han trodde att jag om 10 år är skolledare med ansvar för pedagogik och didaktik. Det eller så tyckte han att jag skulle öppna en friskola och handplocka min personal och han var övertygad om att det skulle bli en fantastsikt bra skola! Ja, vad ska man säga?! Bättre omdöme än så är det nog svårt att få och det var OTROLIGT roligt att höra. Själv har jag inte direkt tänkt i de banorna, vet ju knappt vad som händer imorgon ens, men vem vet, det kanske har såtts ett litet frö… ;) Han betonade också att det är min person som är det som är själva fundamentet och att det enda min utbildning egentligen bidragit till är att bekräfta det jag redan visste och hade och gett mig de belägg jag behöver för att kunna driva min syn på pedagogik i ett vidare begrepp. Ja, det kan nog ligga något i det faktiskt… Han tyckte att jag hade ett underbart ”driv” i min person och väldigt bra visioner och han var övertygad om att jag dessutom skulle kunna driva igenom dem på ett positivt sätt och få med mig andra i det jag vill uppnå.

Även om jag gärna sitter kvar på min ”pedestal” en stund till så väntar verkligheten och nuet. Väl tillbaka i skolan och min underbara lilla vfu klass så kom alla barnen och skulle kramas när vi kom dit. De hade saknat mig sååååååååå under helgen. Och just DET är mitt lilla dilemma. Jag ÄLSKAR verkligen att stå i klassrummet och vara med barnen. Som skolledare får man mindre tid över för det (även om det är upp till en själv att välja vilken sorts ledare man vill vara) men å andra sidan får man driva sina visioner på en högre nivå.

Tja, tål att tänka på, men nu är det denna termin som gäller med examensarbetet och mitt lilla skolprojekt terminen ut med de asylsökande barnen. Ser otroligt mycket fram emot det sistnämnda och jag hade faktiskt min första arbetsdag idag, men den blev ju väldigt kort pga. utvecklingssamtalet.

Våren är verkligen här nu och solen värmer som bara den och fräknarna börjar flytta in i ansiktet igen - *HÄRLIGT* Den energi som förr var som bortblåst är tillbaka igen med full styrka. Dagens samtal fyllde ju också på den kvoten en del ;)

Barnen är *peppar, peppar* friska och tillbringar delar av sin dag på skola och dagis. Tyvärr innebär våren ”slask, slask och mer slask* vilket gör kläder och annat väldigt blött. Filosofen tycker inte om att ha snodden i slutet på overallsbenet under foten och därav får han gärna snö i skon. Nu är snön dessutom sjöblöt, vilket leder till blöta skor. Där kan man ifrågasätta meningen med att köpa svindyra Gore – tex skor till en kille som blir blöt i skorna ”ovanifrån” :) Hur som helst så skulle vi plocka fram de fodrade gummistövlarna vi köpte i höstas och som han kan ha som extraskor på dagis. Men saken är den att de ligger ”någonstans” i förrådet som är fullt från golv till tak. Varken jag eller mannen har tid eller lust att riva runt därinne, så det lutar åt att köpa nya istället. Just nu är det så blött ute på garageinfarten också, så det finns liksom ingenstans att ställa sakerna om man skulle plocka ur förrådet. Den där planerade rensningen ger förhoppningsvis bättre utrymmen längre fram ;)

Lillprins, som ni vet är djurfantast, hade en skojig liten utläggning i bilen hem från dagis idag. Han berättade om att när han och pappa åkte från farmor och farfar så såg de en älg… eller det var kanske en ren? Nej, vid närmare eftertanke så var det nog en… Gaffelantilop! *ler* Ja, den pojken kan en ofantlig massa djur han.

Dagens låt: Får energi av denna låt också :) Huey Lewis; The power of love http://www.youtube.com/watch?v=-NMph943tsw