Ja,ja, tänkte jag, det är ju ovanligt att mannen engagerar sig i barnens klädinköp så det var väl bara till att uppmuntra eländet och det kunde ju vara kul att shoppa i en ny stad också. Sagt och gjort, jag och Filosofen gav oss iväg på vår skoinköps utflykt.
Det tog ca. 1 timme och precis innan vi var framme så ringer mannen och ger oss en adress att slå in på GPS:en. Hade ju inte varit där förut, så det kunde ju vara bra. Men adressen ledde inte direkt in i centrum utan in i ett bostadsområde och när vi väl hittat den ringde jag mannen och talade om att detta var minsann helt galet fel! Men mannen envisades med att det var rätt adress och att det INTE var en skoaffär, men att vi ändå skulle gå in och ringa på för ”de väntade oss”?!
Okej?!
Tog med mig Filosofen och ringde på. En trevlig tjej kom och öppnade och visade oss in i vardagsrummet och där fanns denna:
Saknaden efter Dickens har varit ENORM och varje morgon är som ett litet slag i magen. Mannen har undrat om jag inte vill ha en ny liten ”mattekisse” (inte för att man kan välja åt katten egentligen), men när jag tittat runt på kattungar så har ingen känts rätt! Vill absolut INTE ha någon katt som på något sätt skulle ”ersätta” Dickens, för det går inte, och ingen som liknar honom heller för den delen, men jag förstår hur han menar med ett nytt litet nystan som tillför liv och glädje igen. Jag har alltid sagt att min nästa katt ska vara antingen en blå Sibbe eller en silvertigré färgad katt, som min allra första katt Ekman var. Har bara en förkärlek till just gråa katter, vet egentligen inte varför… Sessan har blivit lovad att få en egen katt när Kloker flyttar och tar med sig sin katt Tarzan. Ja, det blir om så där 3 år eller nåt kanske. Då är sessan 12 år och då tycker jag att man tillsammans med föräldrarna kan ha ansvar för ett djur. Sessan är liksom jag sugen på en blå Sibbe, så den är liksom lite vigd till henne, men hon kanske ändrar sig, vem vet?!
Men nu är min lilla grå kisse på plats här hos oss och hon är helt ljuvligt underbar. Mannen hade läst på om just Main Coon katter och att de är lite som ”en hund” som gärna är där man är och pratar mycket. Precis vad jag behövde tyckte han och oj så rätt han hade!
"Lilla Bu" heter underverket och nu är det livat här igen emellanåt. Saknaden efter Dickens är fortfarande stor och jag blir ofta ledsen när jag tänker på att han inte finns hos oss mer. Jag har honom som skrivbordsbild på datorn där jag pratar med honom och klappar på honom flera gånger varje dag. Men det tunga har blivit lite mindre tungt i och med Lilla Bu, även om hon aldrig kan ersätta Dickens. Nej, hon är en alldeles egen individ som förhoppningsvis ska förgylla vår tillvaro i minst 15 år framåt.
Har sagt det förut… Jag har VÄRLDENS BÄSTA MAN!!!
Dagens låt: Louis Armstrong; What a wonderful world http://youtu.be/SzJY96m3lkg
2 kommentarer:
Å, vilken liten sötis! Grattis till den lilla. Ni kommer säkert att ha många härliga år tillsammans!
Absolut!!! Hon är helt underbar och väldigt, väldigt social :)
Skicka en kommentar