Läsning och sökande

Vädret denna vecka har väl inte varit det bästa, men vad gör väl det när man har en hel hög med nya olästa böcker som ligger och väntar? Har läst 3 stycken på två dagar – JA, jag är en bokslukare som har svårt att lägga ifrån mig en bra bok men som tur är så läser jag också sjukt snabbt. De jag nu har läst är ”Varför gråter inte Emma”, av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig, om Arboga morden, en otroligt stark berättelse… Sen har jag läst ”Barfotaänglar” av Linnea Willén, en sann berättelse om två unga kvinnor som åker till Tokyo för att arbeta som värdinnor, även den en otäck och stark berättelse. Sen har jag läst ”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay, en berättelse om en judisk flicka under andra världskriget, en bok som jag verkligen rekommenderar er att läsa. Det som hände då får ALDRIG falla i glömska… Ja, alla tre var riktigt bra och kan rekommenderas!

Även om just dessa tre var väldigt starka berättelser där stora delar faktiskt har hänt i verkligheten, så är min bokhög denna sommar en skön blandning av allt från romnatik till dokumentär och allt däremellan. Men vädret kan för all del få gå mot det bättre för det fungerar alldeles utmärkt att ligga ute i solen på en däckstol och läsa med.

Håller för stunden på med att försöka få reda på när flickorna från Lettland beräknas komma. Ja, vi har sagt att vi tar emot bägge flickorna vi lärde känna förra sommaren, Lilla E som bodde hos oss och Lilla A som bodde i en annan familj. Däremot har vi begränsat vistelsen till en vecka i och med att mannen jobbar under hela den perioden och jag är solokvist hemma om ansvaret och dessutom blir det väldigt intensivt när barnen är här. Lilla E är inget lätt barn utan kräver VÄLDIGT MYCKET på mer än ett sätt… Vi frågade tonåringarna vad de ville, för de är ju hemma då och samtliga svarade att det räcker med EN vecka :) Ja, ja, huvudsaken är ju att Lettlandsbarnen får komma hit och får se och uppleva något annat än bara hårt arbete och fattigdom. Det blir nog bra. Som det verkar så blir det den senare halvan av Juli som de kommer.

Är fortfarande lite chockskadad efter mitt skolbesök och anställningsintervju som jag hade tidigare i veckan. Fattar bara inte att det kan se ut så här i den Svenska skolan 2011… Har hur som helst beslutat att tacka NEJ till tjänsten om jag mot all förmodan skulle bli erbjuden den. Känns visserligen synd med tanke på barnen som finns där, de skulle verkligen behöva någon som kom in och arbetade på ett helt annat sätt och som framförallt ser individerna. Men risken är ju stor att man bränner ut sig det första man gör när man ska stå och stångas med en verksamhet som är livrädd för förändring. DET har jag gjort tillräckligt i mina dar (stångats med verksamheter som är livrädda för en förändring som är absolut nödvändig) *suck*. Det är dessutom ett hästjobb när man befinner sig på ”golvnivå”, annat om man är verksamhetschef, rektor eller så… Försöker intala mig själv att det finns en tjänst som passar mig där ute någonstans, men aningen nedslagen och tveksam är jag allt… Men det känns skönt att jag har mannens stöd i mina beslut. Han sa direkt när jag berättade om mitt möte med den skolan att ”där ska du absolut INTE jobba”! Jag kan ju alltid (om jag inte hittar någon tjänst) gå i vikariepoolen att tag. Det kan också vara ett bra sätt att få insyn i olika skolor och se om man hittar någon som känns okej. Min lilla VFU skola skulle jag mer än gärna arbeta på, men där finns inga lediga tjänster för stunden, men vem vet, en vacker dag kanske det dyker upp en *hoppas*. Det brukar finnas en mening i det som sker, så det finns säkert en mening i detta också. Har beslutat mig för att fortsätta söka tjänster som känns rätt för mig, men att inte känna mig stressad om jag inte hittar någon. Denna sommar ska jag ändå bara slappna av och ”vara”, ingenting blir bättre av att stressa och oroa sig över saker som med all säkerhet löser sig ändå, det VET jag!

Dagens låt: Victoria S; There´s a place for us http://youtu.be/LqeO8TOD58w