ÄNTLIGEN!!!

Har idag lämnat in mitt examinationsarbete på kursen jag läser, så nu har jag höstlov!!! Ska bli galet skönt måste jag säga. Visst, har som vanligt 1000 projekt att ta tag i, men har också ”nästan” oceaner av tid till mitt förfogande. Bara det att inte ha några måsten, eller att behöva gå upp i ottan, nej nu kan jag ha ett helt annat upplägg J

Mannen har tagit barnen och åkt till sina föräldrar och ska gå på Parken Zoo med barnen imorgon. Allt för att jag skulle få studiero under dagen. På vägen dit passade han på att åka förbi vår uppfödare till minsta hunden, som arbetar på en veterinärklinik, och få hunden höftleds och armbågsröntgad. Svaren kommer om en dryg vecka eller så.

Svärmor kommer att skicka med mannen 2 duntäcken hem *hoppar och skuttar*. Jag är ju som bekant århundradets fryslort och förra vintern hade jag 3 täcken + ett värmetäcke med el, men frös ändå!? Fattar inte hur det kan funka så, men jag får verkligen märgfrossa och fryser inifrån. Men 2 duntäcken känns ju hoppfullt (i kombination med de tre andra och värmefilten). Är inte prinsessan på ärten precis, mer prinsessan under filtarna =P

Ska också bli skönt att vara ledig. Behöver en hel del EGEN tid. Det har ju varit jobbigt på alla håll och kanter den sista tiden, så jag har liksom inte haft tid att vårda mig själv riktigt. Nu ser jag fram emot ensamtid, att bara få vara och ligga i soffan och titta på en film och dricka te, helt SOLO!!! Har ju liksom idag och imorgon på mig, sedan är småbuset hemma igen. Måste bara få Kloker att förstå att jag verkligen behöver få vara ifred. Hon har ju en förmåga att prata, prata och prata annars ;) Och pratar hon inte med oss, så pratar hon oavbrutet med bebisen och det är ju gulligt. Men ibland behöver man tyssssssssstnad… Och ibland måste man faktiskt få be om att få vara ifred, utan att det ska behöva tas personligt…

På fredag är det höststäd som gäller, att få undan det sista ute i trädgården och att kratta löv. Gillar faktiskt att göra det, kanske för att det är lite filosofiskt med rasslandet och lite enahanda sådär.

Har investerat i en dosa med ”må gott feromoner för katt”, som man pluggar in i vägguttaget och som ska få katter att känna sig mindre stressade och må bättre. Vi har haft STORA problem sedan Kloker flyttade ut sin katt ur sitt sovrum. Hon vill inte ha honom där när bebisen kom. Han har då tagit över lite här nere, vilket har fått våra katter att bli stressade och må dåligt, framför allt vår Maine Coon. Hon mår inte bra alls. Alla våra katter är utekatter, men Klokers katt har bara varit på hennes rum när han varit inne och på så sätt inte inkräktat på de andras revir. Men nu funkar ju inte det… Vi har provat det mesta, så detta är sista utvägen. Fungerar inte detta så måste Kloker hitta ett nytt hem till sin katt!

Hade ett jättebra medarbetarsamtal med min chef häromdagen. Kände mig riktigt lyft när jag gick därifrån och det kändes otroligt bra och behövligt med tanke på senaste tidens cirkus på jobbet. Jag har stora förhoppningar om att allt, både jobb och privat, ska lugna ner sig framöver och att jag ska hitta tillbaka till arbetsglädje, energi och balans. Men som sagt, behöver nog min egotid först och jag tror att jag ska ta och boka en tid för massage också. Tror det är bra att liksom ”knåda” eländet ur kroppen.

Men, nu är det ledig tid som gäller och en dag i taget. Simma på liksom J

Hej och hå, tuffar på...

Fredag igen och gissa om jag är slut?! Denna vecka har varit tuff på många sätt.

I onsdags var det min pappas frus begravning nere på Västkusten. En mycket vacker ceremoni bara för de allra närmsta. Blomarrangemangen gick i höstens varma färger och min pappa hade valt fantastiskt vacker musik. Ja, ett mycket vackert och värdigt avslut var det, men jobbigt känslomässigt för alla som var där.

Jobbigt var det också att lämna pappa och återvända hem igen. Men han kommer snart upp och hälsar på oss, åtminstone en hel vecka hoppas jag! Det blir runt den 10 november, för innan dess har han lite åtaganden på hemmplan, men sen så. Ska bli skönt att få ha honom här och barnen ser fram emot det MASSOR. Även minsting hunden också förstås J. Sen kommer pappa att komma tillbaka hit och fira jul och nyår. Många bra och trevliga saker att se fram emot för oss alla!

Jobbet är det full fart på och ibland känner man att det är svårt att räcka till. Det där med att vara ”good enough” funkar liksom inte och ett ständigt dåligt samvete gnager när man inte lyckas fullt ut. Men allt kan man ju inte råda över när man har med andra människor att göra. Som Nalle Phus kompis Ior burkar säga: ”Somliga kan inte och andra vill inte, så är det bara”.

Helgen blir minsann ingen vilopaus! Ikväll ska sessan och bästisen på Halloween disco, som jag ska skjutsa till och hämta på. Imorgon ska jag hjälpa grannen med sin opponering och sedan hinna plugga lite själv innan jag ska skjutsa småkillarna på Halloweenfest inne i stan och hämta därifrån senare. På söndag ska jag på MH (mentaltest) med minstinghunden i Västerår och måste vara där senast kl 08.00. Mellan 12- 16 är det Curlingpremiär för i år *kuuuuuuul* och sedan lite mer plugg.

Nästa vecka är det höstlov, men jag jobbar måndag och sitter i samverkan med Habiliteringen på tisdagen + att jag ska äta hamburgare med en elev efter den heldagen. Men sen… sen är jag ledig resten av veckan. Gissa om det ska bli skönt?!?!!!!!

Minuskonto

Kallt, kallt, kallt!!! Isen har börjat lägga sig på sjön och min lilla älskling (BMW:n) står fylld med frost nere på garageinfarten *stackaren*. Hade (har?!) en idé om att faktiskt använda garaget till det som det är till för, nämligen att parkera en bil i (min bil), men har inte en susning om var vi då ska förvara allt annat som står i gagaget… Men tänk vad ljuvligt det skulle vara att slippa ta bort all snö från bilen varje morgon, det skulle vara värt mycket det! Kanske ska ta en kik i gagraget senare i dag och beräkna om det ens är möjligt…

Men kylan har sina fördelar också, som till exempel den härliga brasa som nu brinner i vardagsrummet och ger hela morgonen en myskänsla. Det går inte av för hackor det!

Barnens kusiner och deras mamma var här igår och det var jättetrevligt. Största kusinen, som är lika gammal som Filosofen, blev kvar, så nu är det redan full fart på övervåningen med glada skratt. Sessan får också hit en kompis under förmiddagen och Lillprins får hänga med de ”stora” grabbarna, så jag förutsätter att det blir lite egentid för denna mamman.

Livet i övrigt är vad det är liksom. Försöker reda i tankar och känslor och jobbar på att hitta prioriteringar som gör att stressbelastningen minskar, men lätt är det inte! Tiden känns som något som inte är på min sida just nu, och själva överbelastningen av ALLT gör att jag känner att jag inte riktigt kan tänka klart. Minsta lilla blir liksom en droppe för mycket som får bägaren att rinna över hela tiden. Ska ”förhålla mig” till så mycket HELA TIDEN, men hur länge går det egentligen?

Situationen på jobbet är fortfarande allt annat än bra och informationen bristfällig, vilket leder till mer oro över situationen. Vi är liksom ”släppta” rakt av och får helt enkelt bara gissa vad som händer och sker och ”förhålla oss” till denna märkliga situation. Dåligt skött är det hur som helst, men just nu hjälper det inte att bråka om det. Jag jobbar på ute på skolorna och trivs med det och försöker att släppa den övriga situationen på jobbet, men visst äter den ändå…

Kloker och Ärtans fortsatta boende hos oss eller inte är också något som äter tankeenergi. Saken är ju den att det måste fungera och kännas rätt, annars blir det orimligt. Vi kan inte ha en negativ energi i vårt hem, baserad på att vi och Kloker inte drar åt samma håll. Det är trots allt vårt hem där våra barn ska växa upp och må bra och omges av positiv energi. De ska inte betala ett pris för detta… Samtidigt finns lilla Ärtan med i spelet och vad får hon för möjligheter om vi avslutar Kloker nu?! Målet var ju att hjälpa Kloker och Ärtan till en bra start, men om det istället går bakåt och det hela blir negativt, ska man då fortsätta?  Det är jättesvårt och krävande att ha en person i sitt hem som man inte vet var man har, som man inte förstår och som man inte vet var den är på väg, men som man samtidigt har hjälpt och vill fortsätta hjälpa. *suck* vad svårt… Vi har tills imorgon på oss att bestämma oss…

I veckan ska vi också åka ner till pappa och gå på hans frus begravning. Det känns jättebra att få möjlighet att träffa pappa, men just begravning är ju jobbigt. Hoppas att pappa kan tänka sig att komma hit och hälsa på någon vecka nu i okt/nov. Han ska komma över jul och nyår, men jag tror han skulle må bra av lite miljöombyte innan dess också. Vi får se hur det blir…

Studierna har jag inte ens tittat åt denna helg. Det får bli nästa helgs bekymmer. Har absolut ingen lust, samtidigt som jag känner mig galet rastlös men utan ork. Härlig kombination eller hur?! J

Tror att jag med tanke på kylan, ska viga dagen åt lite plock och städ inomhus. Samtidigt är det ju lite som att skotta när det snöar, med tanke på att huset är fullt med barn… Whish me luck!

Höst- fnul

”Om du inte går inom dig, så går du utan dig” har någon klok person yttrat. Och visst är det sant… Livet handlar hela tiden om att lyssna till den där inre rösten och att göra de val som känns rätt. Ibland gör man val som ”drabbar” andra, men om man alltid gör som andra vill så går man som sagt utan sig sjäv. Visst handlar livet också om kompromisser och att ibland få lov att välja någon annans väg en stund, men bara en stund. Livet är ens eget och de val man faktiskt gör påverkar hur livet blir och vart man är på väg. Har man tur så träffar man någon att dela livet med, någon som är på väg åt samma håll och man kan vandra bredvid varandra. Men även om man gör det så finns det ändå val och beslut som är ens egna.

Jag tror aldrig att man kan känna någon helt och fullt. Alla har vi de där innersta tankarna som bara är våra. Men vi möter personer i livet som vi kommer närmre än andra, personer som vi vågar ge mer till och som ger mycket tillbaka.

Tycker att detta med personkemi är otroligt intressant. Vad är det som gör att vi funkar bättre med vissa och inte alls med andra. Svaret är ju långt ifrån så enkelt som att säga att det bara handlar om värderingar och inställningar samt gemensamma intressen. Nej, det ligger absolut något mer bakom det! Det är någon form av tyst utbyte som sker där det finns någon form av connection, outtalad och bitvis även obemärkt. Den bara finns… I många fall handlar det absolut INTE om gemensamma intressen eller liknande värderingar, kanske kan det ibland vara nyfikenhet eller en form av respekt?! Jag vet inte, men häftigt är det!

Attraktion är något helt annat. Kan man vara attrahetad av någon utan att det finns en attraktion tillbaka? Många skulle svara ja på den frågan, men jag är inte säker… Är det inte samma sak där, att man omedvetet (eller medvetet) skickar ut signaler som ibland klickar med varandra och attraktion uppstår? Sen behöver man ju som  sagt inte vara fullt medveten om att det är det som sker och agera på attraktionen är det ju inte ofta man gör.

En klokbok i mänskligt beteende skulle vara kul att ha, förutsatt att det fanns sanningar, men det gör det ju inte… Just därför som den där lilla rösten, magkänslan eller vad man nu ska kalla den, blir så viktig. Att våga fråga, att våga chansa, att våga göra fel, att våga stå på sig, att våga vara nyfiken, att våga vara svag, att våga vara stark, att våga säga nej, att våga säga ja och att alltid, alltid göra val, för annars gör någon annan det åt en, DET är livet!

Upp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp...

Ja, här dansar vi någon form av dans som bara går runt och runt och man vet varken vad som är fram eller bak. Snurrigt värre och på något sätt kan man inte greppa var den börjar eller var den tar slut. Vi hoppas att det snart slutar snurra så förfärligt, så att man kan hitta rätt i härvan.  Det hela handlar om Klokers och Ärtans fortsättning eller inte hemma hos oss. Det är mycket som ska vägas in och beslutas om och eftersom det handlar om människor, så väger känslorna tungt och påverkar hela karusellen. Svårt att veta hur man ska ställa sig till allt, men just nu har vi fram till på måndag att besluta oss. Vi får helt enkelt ta den tiden till reflektion och verkligen känna efter och väga allt och sedan ta det beslut vi upplever är bäst för alla parter.

Har ett alldeles för stort energiutsläpp just nu. Upplever att jag inte fullt ut räcker till någonstans, utan bara duttar här och där i ett försök att greppa allt som händer och sker. Man undrar ju hur länge det ska hålla… Men än känns det som att det ”funkar”, även om det är allt annat än idealt. Helst skulle jag vilja ha en time-out från tillvaron rakt av, liksom kunna sätta hjärnan och allt som sker runtomkring på paus. Och kanske är det så, att man faktiskt måste pausa ibland, för att i denna turbospinn på olika fronter så tar man heller inga kloka beslut. Längtar faktiskt till en slentrian i en grå och tråkig vardag!!!

Fast förresten! Jag hade ett samtal på jobbet igår i ett ärende där hela min magkänsla, baserad på min kompetens, sa ”NEJ!!!” i relation till en sak. Jag hade inget mandat i frågan, men valde ändå att påtala och stå för min uppfattning och åsikt i frågan och verkligen berätta hur jag tänkte. Fick ingen speciell respons där och då, utan mest ifrågasättanden. Men så idag så hade personen jag pratat med igår, reflekterat över det jag sagt och presenterade nu den lösning jag påtalat. Man blir så himla glad när man vågar stå på sig och följa sin magkänsla och mötet idag blev med min lösning så optimalt som det kunde bli J Tror att jag är rätt person på rätt plats och att det finns en mening med att jag har hamnat där… Såna händelser gör att allt slit liksom får ett värde och en mening.

Nej, nu ska jag ta en huvudvärkstablett, en Berocca Boost och sedan lägga mig i ett bad. Tror inte att det kommer ha någon överdriven effekt, men kanske liiiiiiite.

Studier och andra värdsliga saker

Trodde inte att det skulle hända just nu, mitt i allt annat som sker i livet, att studierna skulle kännas ROLIGA!!! Men så är faktiskt fallet!?!? Tror iofs att det beror på att de ger en välbehövlig mental paus. I studierna är man liksom helt där och då och ämnet jag skriver om är dessutom något jag brinner för och vill förstå. Således går examinationsuppgiften riktigt bra för stunden. Gillar dock inte att vi är begränsade till 5 sidor, för då måste man hela tiden ransonera med språket och begränsa uppgiften rätt duktigt.

Grannen (som läser till sjuksköterska) har också plugghelg, så vi tog en gemensam tepaus under förmiddagen. Har ju berättat om den fantastiskt händige granntomtemannen förut, och nu har han varit i farten igen!!! Hela nedre och övre hallen i deras hus har han gjort om, med vit vågrät panel, tapetserad fondvägg,  laserad trapp och en walk-in-closet i sovrummet. Avundsjuk…jag?!.... nej då… FETSTOR Pinnochionäsa!!!! Jag har ju en million kalasbra ideer för vårt hus, men ingen superhändig man som kan genomföra dem för materialkostnad… Får suckande stå vid sidan av och se hur grannfrun (som har ett likadant hus som vi) får alla sina inredningsdrömmar genomförda. Det blir liksom att alla skavanker som finns verkligen lyser när jag kommer hem efter ett sådant besök och frustrationen över att mina idéer inte kommer att bli verklighet gnager på insidan *tycker liiiiite synd om mig själv*…

Men, det är materialistiska skitsaker i det stora hela och om man tittar på livet i övrigt så finns det inte mycket att önska, så jag ska vara glad för allt det jag faktiskt har och som är av större betydelse!

Vädret idag är så strålande som det bara kan en vacker höstdag som denna och egentligen borde man väl vara på långpromenad i skogen med hundarna. Men tid är det inte så gott om och det gäller att smida medan järnet är varmt och jobba på med studierna när det väl flyter. Hundarna skuttar runt ute i trädgården för stunden och njuter gott av det med, även om det inte slår skogen någon dag i veckan.  Barnen sysselsätter sig själva för fullt och på helt eget initiativ. Syskon är oslagbart att ha, då finns det alltid någon att vara med och göra saker tillsammans med. De har ju också växt upp med en studerande mamma, så att jag sitter fokuserad i studier ser de inte som något konstigt utan fullständigt normalt. Turligt nog har jag en ”stänga av knapp”, där jag kan koppla bort alla ljud och störande moment runtomkring, trots att jag sitter mitt i smeten. Barnen vet också att jag gör det och kommer därför alltid fram och lägger handen på axeln när de vill ha min uppmärksamhet. OM det händer saker utöver det vanliga ”pratsurret, tv:n, spel, lekar eller annat” så störs jag naturligtvis av det, men det händer inte så ofta.

Så mycket sortering har det inte blivit tyvärr. Känner att ska man dra igång det så måste tid finnas. Vill ju inte bara ”dutta” detta i all evighet, utan det är ett projekt som ska startas och färdigställas på helst en och samma dag. Vi får se om det blir tillfälle mellan kuserna nu i slutet av månaden. Kloker erbjöd sig att göra det, men hon har absolut INTE samma sorterings och placeringsstrategier som jag, utan ett för mig helt ofattbart sorteringssystem, så jag skulle antagligen hitta mer i mina garderober nu innan de är sorterade, än när hon gjort det åt mig J Nej, det måste vara MIN garderob och MITT system, annars kan det vara.

Hoppsan, ser att klockan redan är efter 13 och jag har inte ens ätit frukost än. Tiden springer iväg när man är inne i studierna… Bäst att fylla på med lite energi. Ha en bra helg!

Dagen kom...

Hur fort blir lönnarna gula,

Som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

Från grenen till fasta marken.

                                                (Stig Dagerman)

Igår eftermiddag somnade min fars fru in för gott. Hon kämpade tappert i närmare 5 månader med en kropp som sviktade gång på gång. I förrgår kom beskedet att hon aldrig skulle kunna leva utan respirator och därför aldrig heller kunna komma hem igen och dagen efter blev hon så dålig att tillståndet inte gick att vända. Min far och hennes barn och barnbarn fanns hos henne de sista timmarna och det hela gick väldigt lugnt till där hon somnade in och vandrade vidare.

Pratade med min far igår kväll och han var, trots sin ledsamhet, väldigt samlad och lugn. Han sa själv att med det tidigare beskedet om att aldrig mer få komma hem, så var nog detta ändå för det bästa. Hans fru hade aldrig velat leva så…

Nu har livets resa ändrat sig för alla som stod henne nära. Jag tänker inte bara på min far, utan även på hennes barn och barnbarn. Detta var inte alls väntat när hon skulle göra sin ursprungliga operation i maj detta år. Livet blev inte som det var tänkt och resan tog en helt annan vändning. Tyvärr står allt detta utanför vår makt, vi kan bara resa med och förhålla oss till det som sker, hur jobbigt det än må vara. Livet är inte alltid rättvist eller förutsägbart, det går sin egen väg utanför vår kontroll.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

Men ibland blir den aldrig densamma mer

                                                                 ( Alf Henrikson)
 

Nu väntar en tid av sorgearbete, att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till tillvaron för de som stod henne nära, men även att minnas och se allt det positiva som hon gett och lämnat efter sig. Att tänka på allt det hon skulle ha önskat dem hon lämnade efter sig, att de får ett bra liv och tar hand om varandra och tar vara på livet i sig och mår bra. Men allt har sin tid och resan framåt blir till att börja med dag för dag med tankar och reflektioner.  Döden är en del av livet, men det är svårt att acceptera när den väl är här…

Sjukenergi?!

Hade en mycket trevlig helg med mannen och goda vänner, men febern kom som ett brev på posten under natten till lördagen. Lite Alvedon och Ipren fixade till det hela, men när den fortsatte så fick det bli att faktiskt ta tag i saken. Förkylningen har ju suttit i över tre veckor nu och febern kommit och gått. Men nu är det en veckas sjukskrivning som gäller... Men, sköter ändå jobbet via telefonen och datorn. Jo, jag vet, är man sjuk så är man, men ingen annan gör mitt jobb när jag inte är där, så det är bara min egen arbetsbelastning som byggs på och utifrån det så är lite jobb på hemmaplan värt MYCKET när jag väl är på plats igen!

Är ju inte någon som egentligen klarar av att bara ligga och dröna i soffan (annat än korta perioder, då jag verkligen njuter av det). Det liksom kliar i hela kroppen och jag ser alla 72 000 projekt som jag skulle vilja ta tag i. Ett som jag faktiskt beslutat mig för är en REJÄL utrensning av skåp och garderober. Har så himla mycket saker som bara ligger där och tar plats, men som aldrig används. Nu är det dags!!! Tänkte höra med Röda korset om de hämtar upp saker om man har ett rejält lass man vill skänka, och ett REJÄLT lass lär det bli :) Och även om kroppen inte är i form, så kan väl att sitta på en stol och plocka med lite saker inte förvärra det hela SÅ mycket?! (snälla, håll med!)

Hösten är den där perioden när hemmet hamnar i fokus igen. Världen krymper när värmen försvinner och jag är ju, som ni redan vet, en 100% fryslort, så att vara inne höst och vinter är absolut att föredra! Visst hundpromenader och lek med barnen är ju ljuvligt, men att kura framför brasan och tända levande ljus är också mysigt... Därav blir hemmet i fokus igen och man ser allt det där man skulle vilja ändra på. Nu trivs jag galet bra i mitt hem och det mesta är ju redan så som jag vill, men förändring är kul, även om det bara gäller små saker. Men, just SAKER är som sagt något som jag har alldeles för mycket av. Tänk att få öppna en garberob och känna att jag har koll på vad som finns där och att det bara är saker jag verkligen behöver och använder. Tror jag skulle må bra av det och av känslan att faktiskt sluta hitta skäl till varför både det ena och det andra borde vara kvar... Önska mig lycka till :)

Beskeden kring pappas fru är än det ena och än det andra och som det verkar finns det inga klara besked. Läkarna säger lite olika saker beroende på vem pappa pratar med och detta är hur förvirrande och frustrerande som helst! Som en känslomässig berg och dalbana, och den har pappa och vi andra åkt runt på i x antal månader nu!!! Jag önskar att de kunde säga att det är stabilt och att det antagligen kommer att vara så framöver. Det skulle alla verkligen behöva i detta och framför allt pappas fru!Pappa skulle då också kunna komma hit några dagar och hälsa på. Tror han skulle må bra av att byta miljö en stund och bli lite ompysslad på bortaplan. Men så länge det bara svänger än hit och än dit så vågar han ju inte åka någonstans...

Studierna "funkar" just nu, men inte mer än så. Det har varit så mycket på alla plan, både hemma och på jobbet, att jag har inte orkat mer än att hålla mig flytande. Lämnade in 2 uppgifter igår, som när jag är i fas hade varit 7 resor bättre, men nu "ställde jag bara in skorna" liksom. Lägger krutet på nästa uppgift istället, för det är examinationsuppgiften. Där funkar det inte att bara "flyta"... tyvärr :)
Egentligen går väl att "flyta" inte alls på avancerad nivå på universitetet, men när jag skriver det nu så är innebörden att jag bara gjort precis så mycket som behövs för ett G, vilket i sig ändå är en hel del! Annars är jag ju en person som alltid strävar efter ett VG. Men när livet kommer emellan så gäller det att prioritera och ha rimliga förväntningar på sig själv för att inte stressa sönder...

Nej, nu är det dags för morgonens andra kopp kaffe och sedan morgonmys med minstingarna. DET är lyx, för det missar jag helt de dagar jag är på jobbet, för då har jag redan åkt när de vaknar. En stor vinst (och kanske den enda) med att vara sjuk :)

Crazy!

Ja, vaknade strax efter kl 03, pigg som en lärka!!? Gick upp, satte på te, slängde in en tvättmaskin och tände en brasa. Började sedan damma på nedervåningen... Ja, JUST DET!!! What´s wrong kan man ju undra... Kändes bara helt rätt just då, men kommer att ha sitt pris i kväll när jag ska ut och äta god mat med mannen och vänner samt gå och se en härlig uppsättning senare på kvällen. Jag brukar ju vara kvällstrött så det heter duga ändå liksom...

Kaoset på jobbet är vad det är liksom, men min chef ringde mig nu i veckan och ville veta vad jag tyckte och kände och hur jag upplevde det hela. Det var ett mycket bra samtal och allt kändes lite bättre efter det. Situationen har lugnat sig en hel del, åtminstone på ytan, i och med att en person är förflyttad till annan lokal, så kontoret känns återigen som en helt okej plats att befinna sig på. Jobbar på i mina ärenden och avvaktar och hoppas och tror att allt ska kunna återfå sin ursprungliga balans till slut. Igår var vår "ursprungsgrupp" tillsammans på kontoret och vi kunde skratta och ha kul som vanligt, vilket var behövligt! Teamet behövs och vi har haft en fantastisk arbetsglädje i vårt team, så det har verkligen varit pest nu när allt gungat rejält.

Studierna tuffar på och jag känner mig relativt i fas just nu, men vet att de 2 kommande veckorna lär bli lite intensivare rent studiemässigt.KUL är det i alla fall, precis som vanligt. Har sökt jättespännande kurser till våren, så jag hoppas jag blir antagen. Det är mot ett annat universitet, och även om jag har högsta tänkbara meritpoäng, så är det ju ibland så att de "egna" programstudenterna har förtur, så då kan man bli att stå utanför ändå. Men jag håller tummarna!!! Kursen som kommer efter den jag läser nu, har galet mycket litteratur. Har aldrig varit med om en sådan textmängd på 7,5 hp. Tur att jag är en snabb läsare, det säger jag bara... Det mesta av materialet är dessutom i form av pdf filer, så det blir antingen att läsa eländet på nätet eller i utskrivet format och det kommer att bli det sistnämnda. Men det är ju sååååååå mycket trevligare att läsa saker i BOKFORM. Kopierat material och läsning på datorn går bort alla dagar i veckan om jag har möjlighet att välja!

Butter arbetar ju som resurs till en elev på mellanstadiet, en elev med ganska stora koncentrationsmässiga svårigheter och en labil personlighet. Han fixar sitt jobb galant och ringer mig ibland för att bolla tankar och idéer kring jobbet. Blir så sjukt stolt varje gång, för han har verkligen rätt tänk rakt igenom. Han bara "har det" och en reflekterande förmåga, samt själ och hjärta som gör att han kan inte bli mer rätt för att arbeta med dessa barn. Det är väl kanske som menas med att "äpplet faller inte långt från trädet" =oD

Nej, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig i ett bad. Känns också som en helt vettig grej att göra kl. typ 5 på morgonen :) Sedan väntar en weekend med mannen på tu man hand och en massa SHOPPING *me like!!!!* Ha en bra helg allihop!