Minuskonto

Kallt, kallt, kallt!!! Isen har börjat lägga sig på sjön och min lilla älskling (BMW:n) står fylld med frost nere på garageinfarten *stackaren*. Hade (har?!) en idé om att faktiskt använda garaget till det som det är till för, nämligen att parkera en bil i (min bil), men har inte en susning om var vi då ska förvara allt annat som står i gagaget… Men tänk vad ljuvligt det skulle vara att slippa ta bort all snö från bilen varje morgon, det skulle vara värt mycket det! Kanske ska ta en kik i gagraget senare i dag och beräkna om det ens är möjligt…

Men kylan har sina fördelar också, som till exempel den härliga brasa som nu brinner i vardagsrummet och ger hela morgonen en myskänsla. Det går inte av för hackor det!

Barnens kusiner och deras mamma var här igår och det var jättetrevligt. Största kusinen, som är lika gammal som Filosofen, blev kvar, så nu är det redan full fart på övervåningen med glada skratt. Sessan får också hit en kompis under förmiddagen och Lillprins får hänga med de ”stora” grabbarna, så jag förutsätter att det blir lite egentid för denna mamman.

Livet i övrigt är vad det är liksom. Försöker reda i tankar och känslor och jobbar på att hitta prioriteringar som gör att stressbelastningen minskar, men lätt är det inte! Tiden känns som något som inte är på min sida just nu, och själva överbelastningen av ALLT gör att jag känner att jag inte riktigt kan tänka klart. Minsta lilla blir liksom en droppe för mycket som får bägaren att rinna över hela tiden. Ska ”förhålla mig” till så mycket HELA TIDEN, men hur länge går det egentligen?

Situationen på jobbet är fortfarande allt annat än bra och informationen bristfällig, vilket leder till mer oro över situationen. Vi är liksom ”släppta” rakt av och får helt enkelt bara gissa vad som händer och sker och ”förhålla oss” till denna märkliga situation. Dåligt skött är det hur som helst, men just nu hjälper det inte att bråka om det. Jag jobbar på ute på skolorna och trivs med det och försöker att släppa den övriga situationen på jobbet, men visst äter den ändå…

Kloker och Ärtans fortsatta boende hos oss eller inte är också något som äter tankeenergi. Saken är ju den att det måste fungera och kännas rätt, annars blir det orimligt. Vi kan inte ha en negativ energi i vårt hem, baserad på att vi och Kloker inte drar åt samma håll. Det är trots allt vårt hem där våra barn ska växa upp och må bra och omges av positiv energi. De ska inte betala ett pris för detta… Samtidigt finns lilla Ärtan med i spelet och vad får hon för möjligheter om vi avslutar Kloker nu?! Målet var ju att hjälpa Kloker och Ärtan till en bra start, men om det istället går bakåt och det hela blir negativt, ska man då fortsätta?  Det är jättesvårt och krävande att ha en person i sitt hem som man inte vet var man har, som man inte förstår och som man inte vet var den är på väg, men som man samtidigt har hjälpt och vill fortsätta hjälpa. *suck* vad svårt… Vi har tills imorgon på oss att bestämma oss…

I veckan ska vi också åka ner till pappa och gå på hans frus begravning. Det känns jättebra att få möjlighet att träffa pappa, men just begravning är ju jobbigt. Hoppas att pappa kan tänka sig att komma hit och hälsa på någon vecka nu i okt/nov. Han ska komma över jul och nyår, men jag tror han skulle må bra av lite miljöombyte innan dess också. Vi får se hur det blir…

Studierna har jag inte ens tittat åt denna helg. Det får bli nästa helgs bekymmer. Har absolut ingen lust, samtidigt som jag känner mig galet rastlös men utan ork. Härlig kombination eller hur?! J

Tror att jag med tanke på kylan, ska viga dagen åt lite plock och städ inomhus. Samtidigt är det ju lite som att skotta när det snöar, med tanke på att huset är fullt med barn… Whish me luck!