Höst- fnul

”Om du inte går inom dig, så går du utan dig” har någon klok person yttrat. Och visst är det sant… Livet handlar hela tiden om att lyssna till den där inre rösten och att göra de val som känns rätt. Ibland gör man val som ”drabbar” andra, men om man alltid gör som andra vill så går man som sagt utan sig sjäv. Visst handlar livet också om kompromisser och att ibland få lov att välja någon annans väg en stund, men bara en stund. Livet är ens eget och de val man faktiskt gör påverkar hur livet blir och vart man är på väg. Har man tur så träffar man någon att dela livet med, någon som är på väg åt samma håll och man kan vandra bredvid varandra. Men även om man gör det så finns det ändå val och beslut som är ens egna.

Jag tror aldrig att man kan känna någon helt och fullt. Alla har vi de där innersta tankarna som bara är våra. Men vi möter personer i livet som vi kommer närmre än andra, personer som vi vågar ge mer till och som ger mycket tillbaka.

Tycker att detta med personkemi är otroligt intressant. Vad är det som gör att vi funkar bättre med vissa och inte alls med andra. Svaret är ju långt ifrån så enkelt som att säga att det bara handlar om värderingar och inställningar samt gemensamma intressen. Nej, det ligger absolut något mer bakom det! Det är någon form av tyst utbyte som sker där det finns någon form av connection, outtalad och bitvis även obemärkt. Den bara finns… I många fall handlar det absolut INTE om gemensamma intressen eller liknande värderingar, kanske kan det ibland vara nyfikenhet eller en form av respekt?! Jag vet inte, men häftigt är det!

Attraktion är något helt annat. Kan man vara attrahetad av någon utan att det finns en attraktion tillbaka? Många skulle svara ja på den frågan, men jag är inte säker… Är det inte samma sak där, att man omedvetet (eller medvetet) skickar ut signaler som ibland klickar med varandra och attraktion uppstår? Sen behöver man ju som  sagt inte vara fullt medveten om att det är det som sker och agera på attraktionen är det ju inte ofta man gör.

En klokbok i mänskligt beteende skulle vara kul att ha, förutsatt att det fanns sanningar, men det gör det ju inte… Just därför som den där lilla rösten, magkänslan eller vad man nu ska kalla den, blir så viktig. Att våga fråga, att våga chansa, att våga göra fel, att våga stå på sig, att våga vara nyfiken, att våga vara svag, att våga vara stark, att våga säga nej, att våga säga ja och att alltid, alltid göra val, för annars gör någon annan det åt en, DET är livet!