Dagen kom...

Hur fort blir lönnarna gula,

Som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula

Från grenen till fasta marken.

                                                (Stig Dagerman)

Igår eftermiddag somnade min fars fru in för gott. Hon kämpade tappert i närmare 5 månader med en kropp som sviktade gång på gång. I förrgår kom beskedet att hon aldrig skulle kunna leva utan respirator och därför aldrig heller kunna komma hem igen och dagen efter blev hon så dålig att tillståndet inte gick att vända. Min far och hennes barn och barnbarn fanns hos henne de sista timmarna och det hela gick väldigt lugnt till där hon somnade in och vandrade vidare.

Pratade med min far igår kväll och han var, trots sin ledsamhet, väldigt samlad och lugn. Han sa själv att med det tidigare beskedet om att aldrig mer få komma hem, så var nog detta ändå för det bästa. Hans fru hade aldrig velat leva så…

Nu har livets resa ändrat sig för alla som stod henne nära. Jag tänker inte bara på min far, utan även på hennes barn och barnbarn. Detta var inte alls väntat när hon skulle göra sin ursprungliga operation i maj detta år. Livet blev inte som det var tänkt och resan tog en helt annan vändning. Tyvärr står allt detta utanför vår makt, vi kan bara resa med och förhålla oss till det som sker, hur jobbigt det än må vara. Livet är inte alltid rättvist eller förutsägbart, det går sin egen väg utanför vår kontroll.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Och någonting alldeles oväntat sker

Världen förändrar sig varje dag

Men ibland blir den aldrig densamma mer

                                                                 ( Alf Henrikson)
 

Nu väntar en tid av sorgearbete, att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till tillvaron för de som stod henne nära, men även att minnas och se allt det positiva som hon gett och lämnat efter sig. Att tänka på allt det hon skulle ha önskat dem hon lämnade efter sig, att de får ett bra liv och tar hand om varandra och tar vara på livet i sig och mår bra. Men allt har sin tid och resan framåt blir till att börja med dag för dag med tankar och reflektioner.  Döden är en del av livet, men det är svårt att acceptera när den väl är här…