Sorgens dag

Idag har vår älskade 15 åriga katt Dickens fått somna in…

När vi vaknade i morse hade han kräkts blod på 4 ställen så då kände vi att det verkligen var dags nu. Han hade ju sedan tidigare förhöjda levervärden och sköldkörtelvärden och åt specialfoder och medicin. Vår veterinär tyckte att han fortfarande mådde så pass bra och inte hade ont att vi kunde ha kvar honom ett tag till. De enda symptom han hade var att han tappat i vikt, i övrigt var han pigg, matglad och lekfull som vanligt, ja pigg i bemärkelsen 15 år förstås ;)

Men så i natt vände det tydligen. Vi fick tyvärr inte tag på vår veterinär, men de underbara distriktsveterinärerna hade en veterinär på plats på 45 minuter, trots att det var kl.7 på morgonen på annandag påsk. Veterinären tyckte vi hade fattat ett klokt och bra beslut och det kändes skönt. Det hela gick väldigt lugnt och värdigt till när han somnade in på sin favoritfilt med mig och husse som klappade och kramade om honom. Nu har vår älskade misse gått vidare…

Sorgen är stor och saknaden ännu större.

När han var kattunge sov han alltid på min huvudkudde, något som han började med igen för några veckor sedan, han visste nog var det var på väg… Dickens var en katt som ”pratade” väldigt mycket och hade långa konversationer med oss här hemma och speciellt med mig. Han kunde samtalets form och väntade alltid till jag pratat klart innan han svarade. En helt enorm personlighet hade han och han var makalöst snäll och väldigt klok.

Känns så otroligt, otroligt tomt… Någon som förgyllt vår tillvaro under 15 år finns inte längre hos oss… Bitvis känns det lite ofattbart, men beslutet känns ändå helt rätt, för vi ville att han skulle få ha ett värdigt liv och slippa lida.

Dagens låt: Eva Cassidy; Fileds of Gold http://youtu.be/M6n-_LuIzac