Fick denna fantastiskt härliga berättelse skickad till mig idag av min far. Ja, man kan inte annat än känna igen sig när man jobbar med barn ;)
Oskar ber sin dagisfröken att hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på stövlarna. När de väl är på säger Oskar: De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oskar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att få av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats.
Då säger Oskar: Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna, för att inte skada lille Oskar som tittar på henne med fiskblick.
OK, säger hon, vi tar väl av dem då! Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.
Varför sa du inte det tidigare? Frågar hon när hon är klar.
Oskar svarar då: Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag ska ha dem!
Fröken vill nu slita sitt hår och gå upp i atomer och har även en och annan tanke om den lille gossen, men behåller professionellt sitt lugn och bestämmer sig för att hjälpa Oskar på med stövlarna en tredje gång. När hon är klar lyfter hon upp Oskar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
Var är dina vantar?
------ Jag la dom i stövlarna!!!
Tack snälla pappa med fru för ett härligt skratt idag och jag ska absolut ta med mig berättelsen till skolan imorgon =D
Dagens låt: Jamen, Nicke kan ju aldrig bli fel! http://www.youtube.com/watch?v=KNzFFvW20G0
Dagens låt:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ler stort!!
Skicka en kommentar