Hjälp mig, mamma!
Dig kan jag be!
Det finns nåt inne i mig ingen kan se.
De skyller på dig när jag är stygg.
Och tror jag blir snäll bara du är sträng.
Vad vet de om allt ditt slit och all vår sorg.
Om våra böner till Gud: vad för fel har vi gjort?
Jag sparkar och slår, mamma, när jag är arg.
Så ångrar jag mig, mamma, rädd och förkrossad.
Jag vill inte slå, jag vill vara trevlig.
Ha tålamod, mamma, du får hjälpa mig.
De andra tror att jag kan om jag vill.
De förstår inte att det ändå blir fel.
Allt hade varit så lätt om jag inte hade haft Tourette.
Jag drar i mitt hår och tuggar på skjortan.
Jag sparkar och slår och jag räknar till fjorton.
Jag skäller och skriker och är ganska hemsk.
Och kan inte sluta förrn jag fått medicinen.
Sen kysser jag dig på näsan och sen en gång till.
För allt måste ske vid rätt tid, och när Touretten vill.
Men i morgon skall jag försöka, då ska jag va snäll!
Bädda min säng? Borsta tänderna? Klart jag vill.
Jag ska bli så duktig, bara vänta och se!
Jag ska se till att alla får va´ i fred.
Inte reta brorsan, utan leka fint och stillsamt.
Sitta fint i bänken ända tills skolklockan ringer.
Inte bråka, inte sparka, inte slå och inte knuffa.
Inga flera busfasoner.
Nej, jag lovar dig att bli en alldeles vanlig pojke.
Hjälp mig, mamma! Dig kan jag be!
Den vanliga pojken kan väl du se?
Hjälp mig att visa upp honom för alla andra.
Hjälp mig att visa att under Tourette,
Finns en bra pojke som ej har det lätt!
(Ryan Hughes, Tolkad av Alvhild Björnestad i tidskriften 2-rette, nr 5/94 )
2 kommentarer:
Vilken underbar liten dikt det ar sa att man blir tarogd.
ja, den är tänkvärd och rör om i mammahjärtat...
Skicka en kommentar