Men i år har de faktiskt varit ovanligt tysta och trots att veckorna gått så har de inte visat upp några ungar. De har ju varit här tidigare år också utan att prestera några små bebbar. Så, nu började jag faktiskt tycka synd om dem. De är antagligen ett sånt där stackars barnlöst par som provat år ut och år in utan resultat. Därav vill de säkert inte heller bo i en av de större sjöarna och överösas med intryck från alla andra Kanadagås barnfamiljer som lever "lyckliga familjen" liv. Nej, dessa två väljer det solitära livet i vår lilla sjö… Stackare… Adoption är väl kanske inte att tänka på om man är gås, vet inte om de har kontakter i Kina?!
Men, så här om dagen så kommer de simmandes stoltare än någonsin med två små dunbollar vid sin sida. Borta var alla tankar om att” om de får ungar i denna sjö så kommer S A M T L I G A tillbaka nästa år med sina partners och sen får de också barn och kommer tillbaka…” Dunbollarna var ju så himla söta och vilken babylycka efter alla dessa år!
Men (igen) så har de beslutat sig för att lära dunbollarna beta gräs och detta på vår strand. Saken är ju den att visst, det är en jättefin och säkert alldeles perfekt dunbolls betar strand, men här finns inte bara en, inte, två, inte tre utan hela F Y R A katter som tycker att de där dunbollarna ser supersmaskiga ut *skräck* Har därför försökt att mota bort dem i tid och otid för att få dem att byta strand, men det är hopplöst! Så kom vi på den smarta idén att sätta ner världens mest badsugna Golden dit ner. Han kan sitta där i T I M M A R och sukta efter att få det där magiska ordet ”varsågod” som innebär att han får dyka i böljan den blå. Så länge han sitter där kommer inte gässen upp på stranden.
C H E E S U S vilken grinig gås pappa som vår Golden mötte vid sjön. Ingen nådigt trevlig kille. Han fräste och väste, flaxade och gick till attack, men vände när han såg storleken på hunden och återvände till sin familj som tagit sig ut någon meter i vattnet. Som tur är funkar ordet ”stanna” till 99,9 % på Golden så han tvärsatte sig på strandkanten när jag ropande ordet och hann således aldrig ner i vattnet. Vette sjutton vad gåspappan hade gjort då?! Men han låg kvar där några meter ut i vattnet och fräste och gjorde skenattacker i flera minuter.
Är nu inte så orolig längre för att dunbollarna ska bli kattmat, det är nog större chans att katterna, om de försöker, blir gåsmat istället :)
Mannen ler bara lite åt alla mina besvär och säger att han ska påminna mig om min omsorg när det är 40 gäss i sjön ...
Dagens låt: SUPERSKÖN!!! Highwayman, Hoffmaestro;
http://www.youtube.com/watch?v=xftXg7hf0O4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar