Det är mycket nu...

Det har varit sjukt mycket de senaste dagarna och det kommer att se likadant ut fram tills på tisdag *suck* Vi har examinationer på måndag som jag jobbar med för fullt och det är dessutom massor inbokat i övrigt, många bollar i luften med andra ord… Måste till och med avboka min tid hos manikyrist Ullis för att den inte hinns med denna veckan *buhu*

Mr Aussie mår lite bättre, kanske tack vare dagens post, där han hade ett brev personligt adresserat till honom med detta innehåll:

Gissa om den killen kommer älska postbilen framöver? Brevet med innehåll var från Morfar och Inger och det blev som sagt väldigt populärt. Det var nästan så att Golden och Mr Poop började fundera på om det kanske kunde vara värt att gå en omgång med den där Amstaffen…

Inte nog med detta brev Mr Aussie får ju också ”skonkost”, för att den smärtstillande medicinen är så stark för magen, bestående av kokt ris och kokt fisk och medicinen levereras i leverpastej. Dessutom pjoskas han med och kelas med hela tiden och de andra 2 måste vara inom begränsat område för att inte de ska slicka på Mr Aussies sår. Ja, men ni hör ju… Gud så orättvist!!! Vi misstänker ju förstås att Mr Aussie räknar med denna behandling livet ut och vad kan man säga, han räddade ju resten av familjen från en attack och framför allt då småpojkarna. Det är lätt värt leverpastej, pjosk och kel för en livstid framöver!!!

Här är det mys med husse i kökssoffan :)

Fast om man tittar på den uppslitna bogen med jättedränet i, så tror jag att Golden och Mr Poop tänker efter både en och 2 gånger...

Förkylningar börjar dyka upp här hemma, lillprins är rejält snorig, men nu är det ju ledigt resten av veckan ändå, så vi behöver inte ändra några sådana planer. Mannen har koll på den biten :)

Häromdagen var det så snorhalt i backen att vi blev tvungna att mormors bil ner till skolan och ett möte som vi skulle på. Mormor var här och var Mr Aussie vakt. Saken är den att mormors bil är pytteliten och jag menar verkligen ytte pytte liten, vi brukar kalla den ”Gokarten” och det är ett väldigt passande namn. Vi höll på att skratta ihjäl oss på väg till stan, det var så otroligt trångt och mannen satt med näsan i vindrutan och huvudet i taket när han körde. Vi kände oss lite som familjen ”Mr Bean”… I vanliga fall kör vi ju familjen i en Chrysler Grand Voyager och jag kan ju bara nämna att skillnaden är ENORM!!! Men, vi får inga vinterdäck på plats förrän nästa vecka, så vi var tacksamma för den vinterskodda Gokarten :)

Nej, sessan tyckte inte att det var speciellt kul att bli manglad mellan sina 2 retstickor till småbröder, men de tyckte det var desto roligare...

Dagens låt: En skön version av "Stand by me": http://www.youtube.com/watch?v=RASKaZFZtS8