Efter examinationerna åkte jag till den andra stora staden 7 mil härifrån och gick runt i deras enorma köpcentrum och bara fnulade runt i godan ro. Jag skulle träffa mannen där någon timme senare för att gå på föreläsning. På Kappahl så springer jag plötsligt ihop med 2 tjejer som jag arbetade ihop med på dagis för 15 år sedan. Vi stod där och pratade hur länge som helst och det kändes precis som förr i tiden – SKITKUL! Vi var ett gäng unga tjejer som arbetade på samma dagis och hade jättekul ihop, sen gick vi alla lite åt varsitt håll beroende på familjbildande, studier, jobbyten och annat. Men tillsammans hade vi ganska bra koll på var alla befann sig idag och beslöt genast att samla ihop det ”gamla gänget” och börja ha tjejmiddagar igen som vi hade förr. En gång i månaden och vi turas om att vara hemma hos varann och stå för maten. SÅ HIMLA KUL!!! Vi bor alla kvar inom en 10 mils radie och alla kommer nog att tycka att det är lika kul. Ser fram emot det!!!
Senare var jag som sagt på föreläsning med Åsa Gravander, en mamma med diagnosen ADHD/ Damp som dessutom varit ensamstående med 2 pojkar med diagnoserna ADHD/ Damp och Aspergers. Otroligt intressant och gripande, men rolig föreläsning med mycket själironi, humor och värme. Med sig hade hon en kille som hette Stefan som i vuxen ålder fått diagnoser Apergers och som också hade 2 pojkar med ADHD/ Damp och Aspergers. Även det en otroligt bra föreläsning.
Min ”chef”, rektorn på det HVB hem där jag fortfarande har en tjänst kvar, var där och valde att ignorera mig TOTALT! Jag gick fram och hälsade och hon såg mig inte komma och därav på ren reflex gav hon mig en kram, men mitt i kramen var det som att hon ”kom på sig” och tvärsläppte då, vände ryggen till och ignorerade mig. Jag ställde då en artig liten vanlig fråga, men fick bara något halvhjärtat hummande till svar och hon vände fortfarande inte på sig. Då ryckte jag på axlarna och gick därifrån. Detta beteende säger ju mer om henne än om mig :) Jag har ALDRIG gjort henne något, det enda jag har gjort är att stå för att HVB hemmet allvarligt har kränkt elever, både psykiskt och fysiskt, och det kommer jag ALLTID att stå för. Sen att de stoppar huvudet i sanden och låtsas att det aldrig har hänt, tycker jag bara är ofantligt OPROFESSIONELLT och dessutom om möjligt ännu mer kränkande mot de redan kränkta eleverna. Detta hände visserligen före hennes tid, men hur kan hon då bedöma vad som är sant eller inte? Jag tycker att hennes agerande igår också var OFANTLIGT OPROFESSIONELLT och det står jag också för *ching- ching* Facket skulle nog se detta som känkande särbehandling och det är ju intressant att notera att de i så fall är konsekventa med den kränkande behandlingen när det gäller BÅDE elever och personal :) (Åtminstone viss personal... *ler*). Men jag har inga som helst problem med att upplevas som obekväm, men det har tydligen de! CIVILKURAGE och MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER kallas det som jag står för och OM det finns en ordbok på stället så kan de ju roa sig med att slå upp det...
Efter föreläsningen gick jag och mannen på Thairestaurangen som är Sveriges näst bästa och satt där i godan ro, på tu man hand och åt gott och lääääänge *mumma* och *myyyyysigt*
Idag är det tjejmaffian här hemma. Mannen jobbar, småbuset är på dagis, Trötter är i Göteborg och Butter är hos en kompis, så det är jag, Kloker, sessan och mormor hemma. Idag ska jag till världens bästa Linda och få håret tillfixat igen. Ska bli spännande att se vad hon har på G denna gång. I simply love going there!!!Tycker verkligen om mitt liv nu, det händer ideligen positiva saker, nya studier, nya och gamla människor som dyker upp, en helt underbar familj … ja, jag mår verkligen TOPPEN nu!!!
LIFE IS GREAT!!!
Dagens låt: Jajjemensan, så här känner jag idag: DARE ME!!! http://www.youtube.com/watch?v=vPTwcwA6vuk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar