Trök, trök, trök!

Vid alla gråaste gråsuggor och rötigaste råttorna vilket trökigt väder vi har just nu! Det är ju så att man bara vill kasta in handduken och börja höstmysa meddelibums *skräck* HEY!!! Det ÄR faktiskt JULI fortfarande!!! Men det är väldigt svårt att tro. Uttråkade som sjutton är samtliga här hemma och någon ork till extraoridnära aktiviteter har denna mamman ont om för tillfället *suck*. Trök, trök, trök...

Det är nu det ska vara högsommar och vattnet ska vara som varmast (och inte ha sjunkit mer än 5 grader som vår sjö har) och man ska ha kommit så där långt i ledigheten när allt bara "är" och allt man äter är tillagat på grillen och de varma kvällarna ger utetider tills långt efter midnatt. Men nehej då! Grått, regn och rusk har åtminsone vi på menyn. Jag är sjukt väderberoende och blir dötrött och halvdepp så fort det blir mer än en av dessa dagar på raken och nu är vi  inne på dag ... tre ?! Med risk för att låta som en gammal kärring så; enligt prognoserna syns ingen ljusning på bra länge. Möjligtvis inget regn, men grått och kallt ska det minsann vara. Whats the piont???

Känner att om vädret ska fortsätta så bara MÅSTE jag rycka upp mig och försöka motverka mitt humör. Är som sagt lika grå som vädret just nu och energin = zipp, zero,nothing! Har 1000 inomhus projekt som jag både kan och borde ta tag i, men jag liksom bara kommer på mig själv med att bygga upp orken mentalt och sedan ta mig ur soffan och bort till projektet, för att väl på plats känna hur orken lägger benen på ryggen och några minuter senare sitter jag i soffan igen. Vet inte hur många gånger jag stått och tittat på mina "projekt" och sedan suckat djupt och tänkt " Nääää, inte idag". Behöver någon som stoppar en eldgaffel i rumpan på mig eller nåt känns det som just nu.

Så fort solen är tillbaka kommer min energi som ett brev på posten och ingenting kan stoppa mig. Det är det jag alltid har sagt, jag är en "Sol- person" och ska egentligen på i ett soligt land och inte i gråa kalla norden. I år ska jag nog göra slag i saken och införskaffa mig en sån där ljusterapi lampa, för jag blir zombie under det mörka halvåret. Läste förresten någon undersökning som visade på att vi som är rödhåriga behöver ladda mer ljus för energi än vad andra komplex behöver. Tror allvarligt att det ligger något i det eftersom jag är så otroligt beroende av ljuset för min energi.

Måtte det vända snart... ja, det eller så blir det inskaffande av en sån här att mysa i ;)

Dagens låt: Patty Griffin; Rain http://www.youtube.com/watch?v=pFbjE7NFmUI

Tomt...

Nu har vår lilla E åkt tillbaka till Lettland och det känns både tomt och ledsamt! Tårarna rullade ner för hennes kinder när hon kramade om mig innan hon skulle hoppa in i bilen som skulle köra barnen till flygplatsen. Inte ville hon släppa heller utan kramade hårt, hårt, länge! Självklart var jag inte bättre utan snyftade floder jag med. Ett år är väldigt lång tid...

Sessan ritade denna på eftermiddagen och jag tycker att den sammanfattar allas våran känsla här hemma idag:

Dagens låt: Lilla E kommer alltid att ha en plats här hos oss även om hon har sitt hem i Lettland: Jessica Andersson och Niklas Strömstedt; Precis där du hör hemma http://www.youtube.com/watch?v=XHw7NqFBB0I

Avrundning...

Idag har vi haft en underbar dag med lilla E och de andra barnen. Lilla E ville åka till det stora köpcentret 5 mil bort och köpa presenter för sina sista pengar. Det var en liten solstråle vi hade med oss och det har nu suttit i sedan "genombrottet". Känns så himla kul och nu känner vi att hon absolut är välkommen tillbaka nästa år! Hon frågade lite blygt nere vid sjön igår om hon fick komma tillbaka nästa sommar och självklart svarade vi att hon fick det och då log hon med hela ansiktet.

När vi kom hem idag så visade hon upp för Butter vad hon köpt och sen kom hon klurigt bort till mig med en påse. Hon hade köpt en jättefin Turkos sjal till mig *rörd* eftersom hon visste att det var min favoritfärg och hon ville ge mig något. Gulle... Den var verkligen jättefin och jag ska med glädje använda den ofta och sända tankar till vår lilla E och fnula över hur hon har det och skicka önsketankar om att hon har det bra.

Alltså det är inte samma tjej som vi hade under helgen. Denna tjej strålar, nynnar, är rar och go och man vill inte annat än bara krama om henne. Det är svårt att tänka att jag kände så helt tvärtom för några dagar sedan. Men det visar ju också på vikten av vuxna som vågar stå kvar och rida ut stormen och vi är SÅÅÅÅ himla glada att vi beslöt oss för att ge det en chans till. Tänk vad vi gått miste om annars...

Dagens stora problem har varit lilla Es bagage övervikt. De har tillåtelse att ha max 10 kg, men hennes väska väger nu 16!!! Ja, det har ju blivit en del klädinköp och skor och som avskedspresent fick hon förutom ett silverarmband med hjärtan på, ett skissblock, ett akvarellblock, skisspennor, akvarellpennor och vattenfärger samt penslar och en bok om målning som visar på steg för steg. Hon vill bli konstnär när hon blir stor och då behöver man material att öva på ;) Ja, och 2 paket av favoritkakorna åkte också ned i pakningen såklart! Vi har även framkallat ca 100 foton som vi tagit när hon varit här och som hon får med sig hem.

Vi har nu ringt runt och fått tag på de 2 som ska följa barnen på väg till Lettland och mannen som ska ta dem med på planet lovade att fixa hennes ena väska som "check in" bara vi skickade med pengar till det. Han är 100 % pålitlig och arbetar med välgörenhet och annat till de fattiga i Lettland och har varit engagerad i detta projekt från ruta ett, så det känns bra. Ca: 500 kr skulle det kosta enligt Ryan air´s hemsida och det är det värt flera gånger om!

Imorgon bitti kl 9 åker de iväg från oss och det kommer att bli lite tomt faktiskt. Filosofen blev nästan gråtfärdig när vi berättade att hon skulle åka hem imorgon och sa " men vem ska jag då spela med på mornarna?" Plutten... Ja, det finns faktiskt några till att välja på i detta hus, men lilla E har varit en favorit! Kom på mig själv med att be om ursäkt på engelska flera gånger idag när jag stötte ihop med folk på köpcentret :) Tänk vad fort det kommer tillbaka. Efter att jag bodde i London ett år så tog det flera år innan jag hade slutat använda engelska ord helt. Kommer sakna det med. Tycker om att använda min engelska! Ska nog införa "English dinner" en gång i veckan där alla måste prata engelska under middagen, ja, de som kan då, och på så sätt får sessan fortsätta öva, för cheesus vad hon har lärt sig mycket dessa veckor.

Ja, det har varit en omtumlande tid, men med facit i hand så blir det trots allt ett övervägande positivt betyg och jag kan rekommendera denna upplevelse, men den kräver lite erfarenhet och kunskap åtminstone om man får en liten E ;)

Dagens låt: Mmm, den passar absolut idag ;) http://www.youtube.com/watch?v=XxXY2-44bCs

Genombrott :)

Igår körde vi pedagogik i kvadrat med vår lilla E. Vi kände att vi villle ge henne ett sista riktigt försök innan vi kastade in handduken. Det är inte riktigt jag att bara ge upp så där... Så, besöket av den andra flickan från Lettland och dottern i hennes svenska familj hade då självklart en baktanke och handlade inte bara om ”trevligt avslut”. Vi tänkte köra en ”pusha henne över kanten” när det kom till att våga och kunna umgås med andra barn. Och vet ni vad?! DET LYCKADES!!! *hoppar och skuttar*

Vi körde olika gruppaktiviteter hela kvällen och av en av mina bästa vänner hade jag fått en skattjakt som jag skrev om till en gruppaktivitet där man jagade ledtrådar tillsammans istället för var och en för sig. Halva eftermiddagen valde lilla E att trula och inte delta, men när hon sen märkte att de andra inte brydde sig utan hade jättekul utan henne så gjorde hon det vi hoppats på; hon valde att delta. Och när hon väl kom på hur roligt det var så gick det inte att ta leendet ifrån henne. Och… hon ler fortfarande! Känns fantastiskt roligt!

I förrgår var jag så trött och lilla E var truligare än någonsin så jag såg ingen öppning alls, men så kom detta underbart soliga genombrott och allt ställs på ända. Till och med tonåringarna har ändrat åsikt, det ni! :) Hon får nog en ny chans nästa år trots allt… Och det som vi markerat och satt gränser för har hon inte gjort om och det är också hoppfullt, så saker som varit jobbigt går nog att komma till rätta med. Som sagt, vi vet inte vad hon har med sig i ryggsäcken och det är en så kort intensiv tid hon är här och då ställs saker på sin spets på ett helt annat sätt än annars. Idag är hon så där härligt rar som i början men mycket, mycket, gladare :) Hoppas verkligen att hon tar med sig detta hem och vågar delta där hemma också i lekar och annat.

Livet är för härligt, eller hur?! Allt finns där, det gäller bara att inte ge upp och våga tro på det goda i människan.

Dagens låt: BWO; Sunshine in the rain http://www.youtube.com/watch?v=m_91WI9Ea2w

Underbar dag och mindre roliga erfarenheter

Hade en helt underbar dag igår. Valde att fira bara med den närmsta släkten. Fick det jag önskat mig läääänge; en riktigt bra systemkamera, så nu är det bara att fota på ;) Det är en god vän till oss som är fotograf som har plockat ihop min kamera och objektivet som han valt till är inte det som följer med utan tydligen ett riktigt värsting objektiv. (Tack för din hjälp Anders). Tycker ju som ni redan vet bäst om att stå bakom kameran… Men utöver den fick jag mängder av andra fina saker här kommer ett litet urplock:

Sanden är en symbol för de LASS med sand jag fick och som ska läggas i sjön vid vår egen badplats.

Jag fick även en bild som Kloker målat själv och som hade denna text på sig:

Den var en väldigt rörd gråtande Cilla som tackade för den...
Tack till alla som var med och förgyllde min dag igår och även till er som förgyllde den på andra sätt.

Idag kommer den andra Lettiska flickan och hennes Svenska familjs dotter hit och ska sova över. Vi kände att det kunde vara en lite rolig avrundning på deras tid här i Sverige.
 Ja, som ni säkert märkt så har jag lite blandade känslor inför vår gästs vistelse. Hon har haft en del inte så snälla saker för sig och har en ganska så konstant mulen attityd vilket har tagit bort en hel del av den glädje vi kände innan besöket. Dessutom saknar hon en hel del av de vanliga viktiga sociala koderna när det kommer till att umgås med andra barn. Och, det handlar inte om kommunikation och språkförbistring, nej, det är svårare saker än så... Dessa sidor har visat sig mer och mer för varje dag. Tror att det bara är "hon" liksom och jag tror att den stora anledningen till att hon blev utvald till att åka var just att hon hade så stora problem med kompisar och den sociala biten och att de trodde att det skulle bli bättre här. DET var inte de anledningarna de skulle få komma för, det var på grund av fattigdom och de skulle absolut inte ha några diagnoser eller andra problem.

Jag och mannen har konstaterat flera gånger om att hade vi inte arbetat med ”barn i behov av särskilt stöd” förut, så hade vi aldrig fixat dessa veckor. Vår tjej har behövt en enorm konsekvens för att inte köra över våra barn och bitvis har hon visat på elaka tendenser så vi har fått haft lite punktmarkering i vissa situationer. Det spelar ingen roll vilka utflykter vi har gjort eller annat så är det bara en sur min ändå och känslan är att hon bara vill ha mer och mer och att ingenting är tillräckligt och får hon inte styra och ställa som hon vill blir hon tvärsur och förstör stämningen för samtliga. Känns jättetråkigt och jag som hade sett fram emot detta så mycket och i flera år dessutom. Till och med tonåringarna är lite förskräckta och jag tvivlar på att de kommer att vilja att vi tar emot ett nytt barn nästa år, vet inte om jag vill det själv heller. Den enda som är stencool är Kloker :) Hon skakar på huvudet, rycker på axlarna och är hyperkonsekvent med en ängels tålamod. Hon är som klippt och skuren för att arbeta med dessa barn! Nej, känslan är helt klart att Soc i Lettland körde en liten fuling här och mörkade en hel del…

Den andra familjens tjej är helt tvärtom, glad och utåt och uppskattar allt. Känner mig lite avundsjuk faktiskt… Löjligt men sant! De ska åka ner till Lettland och hälsa på henne i vinter och hon kommer tillbaka nästa sommar. Så hade jag också velat känna, men det gör jag absolut INTE! Tyvärr… Vår tjej är inte välkommen tillbaka nästa sommar och efter denna erfarenhet så är jag tveksam till att öppna mitt hem för något annat barn från Lettland heller, tänk om man får en till likadan?! Känns så himla tråkigt att känna så här, men jag kan ju bara konstatera faktum. Tror att det är viktigt att andra får reda på att det kan finnas en baksida också och någonstans så är det tur att den drabbade oss som ändå har mycket erfarenhet. Det är ju egentligen inte vår tjejs fel att det blev så här, men med facit i hand skulle hon aldrig skickats hit och framför allt inte utan nödvändig information.

Ja, ja, that´s life, nu ror vi iland de sista dagarna och på fredag är det åter som vanligt i denna familj!

Dagens låt: All American rejects; It ends tonight:  http://www.youtube.com/watch?v=rFcDhj-E3po

Födelsedag :)

                                       TO ME ;)

Dagens låt: Just me, so me :) Anastacia; Not that kind http://www.youtube.com/watch?v=C9-zgotuXkU

Regndans och värmande åtgärder

Det blev en kort men intensiv regndans, för värmen var som bortblåst och det isade i fötterna efter en stund. Som tur var hade vi en sån här att värma oss vid när vi kom in:

Lite varm O´boy hjälpte också till att få värmen i  kroppen på plats igen. "Farmor" tyckte allt att vi var bra knasiga, men skrattade gott åt vårat upptåg. Sessan har diktat ihop en regndans sång: Regn, regn ge dig av, kom igen en annan dag" som vi sjunger medan vi dansar runt i ring:

(Jag var tvungen att backa ur ringen för att kunna ta kortet...)

Vår lilla gäst tog sig en sovmorgon och missade dansen, men kom lagom till O´boy:en vilket blev populärt :)

Ikväll kommer mannen hem efter en veckas jobb, det ska bli skönt! Det är ju en himla skillnad att vara ensam bas för basset och att dela ansvaret på två... Imorgon blir det lite besök från den absolut närmsta släkten bara, allt annat har jag "vänligt men bestämt" avböjt ifrån. Nästa jämna firande hoppas jag löser sig av sig självt då jag antagligen befinner mig "Down under", eller hur älskling?!

Dagens låt: Millas Mirakel; Rytmen av ett regn http://www.youtube.com/watch?v=w3u5M8R0aGs

Today

Gårdagen passerade utan större incidenter. Det blev en lugn hemmadag vilket var behövligt för alla parter tror jag.

I natt har det R E G N A T!!! Ja, det håller på fortfarande, räknar med att huset flyter bort snart för det är inga måttliga mängder. Men vi lär bara hamna i sjön i så fall och det är ju dödligt poppis med husbåtar så vem vet, kanske ökar vi husets värde då?!Själv såg jag en mysig innedag framför mig, men lillprins började prata om regnkläder och stövlar sekunden han vaknade så vi får se hur det blir med den saken... Filosofen tog det hela ett steg längre och började prata om sina "snökläder", men då fick jag lov att avleda lite för att inte bli helt depp. Kände för en halv sekund känslan av att hösten närmar sig *skräck*. Jag vill ha sommar mycket längre först och banne mig om jag ska få höstkänslor i Juli. GLÖM! Nej, medvetenhet i nuet är det som gäller och det som faller från skyn idag är ett välbehövligt sommarregn och ingenting annat. Ska nog ta med mig barnen ut och ha lite sommarregndans, ja, det ska jag banne mig! Återkommer strax!

Det rullar på :)

Igår var jag trött. En av alla nackdelar med att mannen är borta är att bägge småpojkarna hamnar i min säng och de rullar runt som grillkorvar i en stekpanna hela nätterna. Detta i sin tur leder till att jag får en fot här och en arm där och blir väckt ca 20 ggr / natt. Har nu kommit ifrån småbarnsåren och det där med störd nattsömn är inte längre en baggis…

Efter en kopp te hos peppiga granntomte mannens fru så kändes det genast lite bättre och lekparksutflykt stod på schemat. Det fick bli lekparken i Sala trots att den ligger väldigt långt bort, men den är verkligen TOPPEN!!! En fikakorg i parken och senare middag på favoritpizzerian i staden gjorde dagen komplett.

Vår lilla gäst var som vanligt mot mig igår men roade sig istället med att testa rumpan av Kloker. Men glöm att vår lilla gäst fick något gensvar där. Kloker var bara kolugn och hyperkonsekvent så vid sängdags fick vår lilla gäst se sig besegrad även där. Fnular på vem hon ska försöka med idag :)

Sessans farmor är på besök under helgen så även vårt tvättberg kommer att besegras. Ja, hon tycker faktiskt att just tvätta är något av det roligaste som finns och jag bara tackar och tar emot, dum vore man väl annars ;) I övrigt blir det en lugn dag på hemmaplan. Det har varit mängder av utflykter denna vecka och även om vår lilla gäst blir rastlös så behöver faktiskt mina barn få ta igen sig lite. Ja, det är inte så bara och bara att vara feriehem, det är en balansgång och en avvägning hela tiden och ens egna barn måste vara precis lika viktiga som gästen och ALLA måste må bra. Dessutom är ju vistelsen här också att visa hur vi har det och hur vi lever i vanliga fall, så det får inte bara bli att man flänger och far hela tiden. Ge och ta liksom, vilket inte alltid är enkelt när man är 11 år och verkar vara van att få bestämma ;)

Ute temperaturen visade på ynka 12 grader i morse *skräck* och inne var det bara 19 så det blev på med golvvärmen. Tänkte en stund elda igång i täljstensspisen men ändrade mig i sista sekund och tänkte att det kanske blir sol och då får vi 40 grader här inne. Men jag gillar inte att frysa och det är ju hemskt att man ska behöva göra det i slutet på juli. Värmen hittills denna sommar har helt klart gjort mig bortskämd! Australien känns mer och mer lockande men mannen har ormfobi så det lutar mer åt… Skåne. Men detta hotell på Stora Barriärrevet känns inte så tokigt. Älskling?! Om 10 år... i 50 års present?! Du och jag...

Dagens låt: Vill, vill, vill!!!!! http://www.youtube.com/watch?v=Gsxm25cIAzM

Testing, testing ;)

Ja, nu börjar vår lilla gäst bli varm i kläderna och igår testade hon gränserna. Det började med sällskapsspel där hon envist vägrade finna sig i reglerna så fort de gav henne nackdelar. Om andra fick nackdelar av dem skulle de minsann följas ;) så det handlade inte om att hon inte förstod... Men, tråkiga som vi var så fasthöll vi att reglerna gällde ALLA eftersom det är vad våra barn har lärt sig och då blev hon supersur och började riva ihop spelet för att markera att här skulle inte spelas alls mer. Vi provade ett annat spel, men då fuskade hon hejvilt istället så de andra barnen tröttnade ur. Surheten satt i länge och hon svarade inte när vi pratade med henne heller. Jag, som är en van mamma, kan jämföra det hela med 5 års trots :) så det var bara till att låta henne vara och komma över det själv.

Senare går hon och de tre andra barnen ut och hoppar studsmatta och efter en stund kommer en förskräckt liten Filosof in och berättar att vår gäst inte vill ha lillprins på studsmattan längre utan ville hoppa själv. Jag följer med ut för att se vad som är problemet och när jag kommer runt hörnet håller hon för fullt på med att trycka ut lillprins genom nätet samtidigt som hon slår på honom. Trots att jag såg aningen rött så lyckades jag hålla mig lugn men förklarade med allvarlig röst att i detta hus slår man ALDRIG NÅGON!!! Turligt nog så hade lillprins uppfattat det hela som någon form av brottningslek och hann inte bli ledsen men jag såg helt klart och tydligt på vår lilla gästs minspel att detta var ingen lek. Däremot så agerade hon antagligen utifrån vad hon är van vid och känslan var att det var ilskan från spelen som kom ut här. Kanske låter de henne vinna hemma, eller så är hon bara en sån som inte klarar av att förlora i spel. Vi har inte märkt denna tendens i något annat sammanhang.

Ja, inte kommer detta som någon större chock direkt. Inte för att jag hade räknat med att hon skulle slå våra barn, men någon form av baksida får man alltid räkna med. Kanske slåss hon mycket med sina syskon hemma och detta var helt normalt i hennes värld, men absolut inte i vår. Nu har hon varit lite inbunden igen och pratar inte så mycket med mig och kroppshållningen har blivit säckig igen. Men, jag ser det som ett tillfälligt bakslag, hon är nog snart på fötter igen och inser att det är okej att göra fel bara man inte gör om samma sak igen. Känslan är också att hon är van med att ”tiga ut” saker och att det kanske hemma ger henne fördelar. Jag pratar på som vanligt med henne och ler och visar att i övrigt så har vi inget som helst emot henne och att vi fortfarande tycker om henne och att hon är välkommen här, men att det är vissa regler som bara inte är okej att bryta. Vi får se hur hon är idag, om hon är likadan så får jag ha ett samtal med henne och förklara igen.

Ingen har ju sagt att detta ska gå friktionsfritt och vara enkelt och vi har inte räknat med det heller, men jag är övertygad om att det löser sig :) Man måste ha förståelse för att det är många känslor som far runt och väcks i dessa barn som nu befinner sig långt hemifrån i en okänd, väldigt annorlunda miljö och någonstans måste dessa känslor få utlopp och det är för stunden vår uppgift att se till att det sker på ett bra och sunt sätt. Hon kan ju inte veta att vi har andra regler och andra sätt att se på saker och man får inte glömma att det är ett barn vi har att göra med. Dessutom är det svårt för henne med språket och hon kan säkert inte alltid uttrycka verbalt det hon vill och känner. Hur hon uppfattar världen har med de människor som hon har i sin vanliga vardag att göra och här är hon ju bara 2 veckor, därför så får man vara väldigt försiktig och ha överseende med mycket, men inte med att slåss…

Lillprins har nu vidare utvecklat sina ”kannibal kocken” teorier. I förrgår när vi var ute och for så började denna mamman bli rejält trött efter 6 timmar utflykt och tålamodet var väl si så där. Då hoppade Kloker in och sa att de (barnen) får nog sluta tjata nu för annars kanske mamman tröttnar ur och blir arg. Då svarar lillprins glatt: jajjemensan och då hamnar Filosofen på grillen och då har vi ju ingen liten lillprins mer!

Fråga mig inte om logiken i det uttalandet, men jag ska nog ta ett snack med den där Mojje om denna Kannibal kock och vilka idéer han föder hos 3 åriga små pojkar :)

Hoppsan! Nu kom vår lilla gäst upp och hade ett stort leende på läpparna och ryggen är åter rak som en fura, så ordningen är återställd :) As they say... Parenting is the toughest job in the world! Men det handlar om att vara tydlig och trygg och om att våga sätta gränser.

Dagens låt: Ebony and Ivory; Paul McCartney och Stevie Wonder http://www.youtube.com/watch?v=TZtiJN6yiik

Gårdagen i bilder :)

Dagens låt: Pussycatdolls: Top of the world http://www.youtube.com/watch?v=AQfhSKeL4Xg