Testing, testing ;)

Ja, nu börjar vår lilla gäst bli varm i kläderna och igår testade hon gränserna. Det började med sällskapsspel där hon envist vägrade finna sig i reglerna så fort de gav henne nackdelar. Om andra fick nackdelar av dem skulle de minsann följas ;) så det handlade inte om att hon inte förstod... Men, tråkiga som vi var så fasthöll vi att reglerna gällde ALLA eftersom det är vad våra barn har lärt sig och då blev hon supersur och började riva ihop spelet för att markera att här skulle inte spelas alls mer. Vi provade ett annat spel, men då fuskade hon hejvilt istället så de andra barnen tröttnade ur. Surheten satt i länge och hon svarade inte när vi pratade med henne heller. Jag, som är en van mamma, kan jämföra det hela med 5 års trots :) så det var bara till att låta henne vara och komma över det själv.

Senare går hon och de tre andra barnen ut och hoppar studsmatta och efter en stund kommer en förskräckt liten Filosof in och berättar att vår gäst inte vill ha lillprins på studsmattan längre utan ville hoppa själv. Jag följer med ut för att se vad som är problemet och när jag kommer runt hörnet håller hon för fullt på med att trycka ut lillprins genom nätet samtidigt som hon slår på honom. Trots att jag såg aningen rött så lyckades jag hålla mig lugn men förklarade med allvarlig röst att i detta hus slår man ALDRIG NÅGON!!! Turligt nog så hade lillprins uppfattat det hela som någon form av brottningslek och hann inte bli ledsen men jag såg helt klart och tydligt på vår lilla gästs minspel att detta var ingen lek. Däremot så agerade hon antagligen utifrån vad hon är van vid och känslan var att det var ilskan från spelen som kom ut här. Kanske låter de henne vinna hemma, eller så är hon bara en sån som inte klarar av att förlora i spel. Vi har inte märkt denna tendens i något annat sammanhang.

Ja, inte kommer detta som någon större chock direkt. Inte för att jag hade räknat med att hon skulle slå våra barn, men någon form av baksida får man alltid räkna med. Kanske slåss hon mycket med sina syskon hemma och detta var helt normalt i hennes värld, men absolut inte i vår. Nu har hon varit lite inbunden igen och pratar inte så mycket med mig och kroppshållningen har blivit säckig igen. Men, jag ser det som ett tillfälligt bakslag, hon är nog snart på fötter igen och inser att det är okej att göra fel bara man inte gör om samma sak igen. Känslan är också att hon är van med att ”tiga ut” saker och att det kanske hemma ger henne fördelar. Jag pratar på som vanligt med henne och ler och visar att i övrigt så har vi inget som helst emot henne och att vi fortfarande tycker om henne och att hon är välkommen här, men att det är vissa regler som bara inte är okej att bryta. Vi får se hur hon är idag, om hon är likadan så får jag ha ett samtal med henne och förklara igen.

Ingen har ju sagt att detta ska gå friktionsfritt och vara enkelt och vi har inte räknat med det heller, men jag är övertygad om att det löser sig :) Man måste ha förståelse för att det är många känslor som far runt och väcks i dessa barn som nu befinner sig långt hemifrån i en okänd, väldigt annorlunda miljö och någonstans måste dessa känslor få utlopp och det är för stunden vår uppgift att se till att det sker på ett bra och sunt sätt. Hon kan ju inte veta att vi har andra regler och andra sätt att se på saker och man får inte glömma att det är ett barn vi har att göra med. Dessutom är det svårt för henne med språket och hon kan säkert inte alltid uttrycka verbalt det hon vill och känner. Hur hon uppfattar världen har med de människor som hon har i sin vanliga vardag att göra och här är hon ju bara 2 veckor, därför så får man vara väldigt försiktig och ha överseende med mycket, men inte med att slåss…

Lillprins har nu vidare utvecklat sina ”kannibal kocken” teorier. I förrgår när vi var ute och for så började denna mamman bli rejält trött efter 6 timmar utflykt och tålamodet var väl si så där. Då hoppade Kloker in och sa att de (barnen) får nog sluta tjata nu för annars kanske mamman tröttnar ur och blir arg. Då svarar lillprins glatt: jajjemensan och då hamnar Filosofen på grillen och då har vi ju ingen liten lillprins mer!

Fråga mig inte om logiken i det uttalandet, men jag ska nog ta ett snack med den där Mojje om denna Kannibal kock och vilka idéer han föder hos 3 åriga små pojkar :)

Hoppsan! Nu kom vår lilla gäst upp och hade ett stort leende på läpparna och ryggen är åter rak som en fura, så ordningen är återställd :) As they say... Parenting is the toughest job in the world! Men det handlar om att vara tydlig och trygg och om att våga sätta gränser.

Dagens låt: Ebony and Ivory; Paul McCartney och Stevie Wonder http://www.youtube.com/watch?v=TZtiJN6yiik