Innebandy

Dagens mamma- dotter- mormor utflykt gick till den stora staden 5 mil bort. Innebandyklubbeinköp stod på agendan eftersom den lilla sessan som sagt nu ska börja utöva denna idrott. Själv har jag jag bara en enda personlig erfarenhet av just innebandy… Det var när jag gick första året på gymnasiet och staden där jag bodde anordnade en plojturnering, 24 timmars där man således spelade mitt i natten och dyl. Eftersom jag gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet så bestämdes att ”sam- tjejerna” i 1:an, 2:an och 3:an skulle bilda ett gemensamt lag till turneringen och namnet blev då självklart ”samlaget” ;)

Jag hade bara sporadiskt hållit i en innebandyklubba på idrottslektionerna och hade absolut ingen som helst fallenhet för sporten. Jag var 100% Volleyboll tjej! Men detta var ju en plojturnering, so what, vem bryr sig?!

Det visade sig vara typ ALLA, dvs. hela publiken och alla på plan. Vi hade nämligen fått en matchtid vid 23 tiden då läktaren var som fullast (på både ena och andra sättet). Vi mötte ett gäng tjejer size XL som också hette nåt underfundigt som jag inte minns i skrivande stund. Dessa tjejer körde över oss TOTALT, vi for som ping- pong bollar på planen och domarna var väl lika ploj som turneringen och skrattade mest.

 Hur som helst så lyckas jag av någon förunderlig anledning ta mig förbi min bjässe och plötsligt låg vägen till målet helt fri. Målen i denna turnering var dessutom Handbollsmål, så även med målvakt var chansen stor att träffa. Men till saken hörde att deras målvakt hade tröttnat ur sedan länge på att matchen bara pågick på vår planhalva, så hon stod vid läktaren och pratade med kompisar. Tomt mål alltså! Publiken blir lika chockad som jag, ställer sig upp och skriker allt vad de kan ”SKJUUUUUUT”!!!! Själv har jag ingen aning om hur man skjuter på bästa sätt utan tar i för kung och fosterland och… missar! Får fatt i bollen igen och med publiken skrikandes ”Men ÅHHH, SKJUUUUUT!!!” i bakgrunden så får jag faktiskt iväg ett halvhyfsat skott… typ 4 meter utanför målet…

Gissa om jag bad om fallucka när jag ynkade mig av planen för att typ aldrig återvända!

Men idag var det ju sessan som gällde och vi valde Stadium som lämplig butik. Det ska väl inte vara så svårt tänkte jag, men tji, tji,tji. Det var det där med vilket håll man spelar åt och sessan visade sig spela åt ”fel” håll. Genast blev urvalet snävt och eftersom vi inte var 100% säkra på att hon inte skulle ändra sig så köpte vi en klubba åt ”rätt” håll också. Hon ska träna med Trötter på vändplanen här ute och därför köpte vi en ”fel” klubba till, som hon kan spela med på asfalten. Men då vi har 2 småkillar som också vill vara med så behövde vi fixa klubbor till dem med och vips så hade vi ett set med 4 klubbor, bollar och 2 mål med oss också.

Men så var vi in i en annan butik och där hade de en perfekt klubba till Filosofen, så det fick bli den med och mormor hade en begagnad med sig i bilen till oss så från att ha NOLL klubbor på morgonen så kom vi hem med NIO stycken! Nu är det innebandy för fullt ute på vändplanen och Trötter (som spelat sen han var liten (18 år nu)) är jätte impad över hur duktig sessan är – KUL!!! Det ska nog bli bra det här!

Floorhockey mom here I come!!!

Dagens låt: Splashdance; You can always be number one http://www.youtube.com/watch?v=i03_0-jFSRs