Paletten fortsätter att gå i svart...

... och vädret utanför i gråaste grått för att liksom matcha det hela.
De tre småbusen besökte toaletten några gånger för mycket igår, så det blev till att fortsätta hålla dem hemma. Lillprins började kräkas igen nu på mogonen så tur var väl det!  Med vår maximala otur just nu så hade säkert Butter och Filosofen (vilka var de som insjuknade först på samma dag) OLIKA bakterier så det blir 2 vändor för samtliga... Mannen har möten på annan ort idag så det blir till att se på VIKTIGA föreläsningar med ett hackande bredband och med tre små bus runt benen... Men det känns verkligen som "skit detsamma" just nu, är allt annat än på topp! Vår stationära dator har vi inte hört ett pip om, men om lagen om alltings djävlighet jobbar på jackpot så går den väl inte att reparera... Vår mail går till den datorn, så om vi fått mail av vikt så har vi inte kunnat ta del av den den senaste veckan.
Tillbringade större delen av natten med att försöka hitta ett nytt ämne för mitt X - arbete. Det är otroligt stressande att vara tillbaka på ruta ett! Dessutom är det som sagt en D - uppsats och den filar man inte ihop på en kvart, så jag MÅSTE få till det hela så snart som möjligt. Får se om jag får ut något vettigt ur dagens föreläsningar, annars så får jag väl boka tid med kursansvarig och be honom om hjälp att formulera ett nytt. Det är svårt när man helt saknar inspiration...
Nästa vecka börjar praktiken igen och jag har NOLL inspiration till den med, har ingen aning om vad jag ska göra för tema arbete och just nu så bryr jag mig inte heller egentligen. Har ingen lust med någonting annat än att bara krypa upp i soffan med min underbara familj och stänga ute resten av världen.
Det är inte ofta som jag helt "tappar sugen", men just nu känns det så. Fnular på om jag egentligen vill bli lärare?! Men det är nog bara "nuet" som påverkar och denna obotliga trötthet. Skulle behöva 2 veckor All inclusive på Bahamas eller nåt, eller kanske bara helt enkelt ta med mig familjen och emigrera till Australien. Känns väldigt frestande just nu... Kravlösheten är väl det jag längtar mest efter tror jag. Det har varit så sjuuuuukt mycket nu ett tag och jag är så in i bomben trött. Mitt ogenomförbara ex - arbete blev bara droppen som fick bägaren att rinna över. Det var liksom den ljusglimten som för stunden gav energi åt allt det andra... När det föll, föll allt!
Men jag fixar det med, det gör jag alltid. "Cilla fixar allt" men för vissa (och då menar jag INTE min man eller mina barn) så kommer jag aldrig att vara "bra nog" och alltid vara den man kan klanka ner på... Det mest tragiska av allt är att JAG låter det ske, genom att jag faktiskt tar åt mig...

Dagens låt: TLC; Unpretty http://www.youtube.com/watch?v=g2gy1Evb1Kg