Grusvägar och min mormor

Dagens pluggande blev väl inte så omfattande som jag hoppats på…

Taxichaufför blev det desto mer av. Vi 10 tiden på morgonen , lagom till jag fått upp ”Thank God for teenagers” ur sängen, så ringde min underbara frissa Linda och undrade om sessan ville leka med hennes dotter (de går i samma klass). Självklart ville sessiluringen det. Linda hade redan ett färdigt upplägg med första punkt på schemat :shopping. Lite mys på stan med fika och annat och sedan en riktig myskväll med färska havskräftor och annat gott och självklart skulle sessan sova kvar, det var inte tal om annat och det ville ju sessan också naturligtvis :)
Linda skulle skjutsa hem sessisen imorgon på kvällskvisten någon gång. Ja, man kan ju inte säga annat än att ibland har man turen av att springa på underbara människor här i livet och Linda är precis just en sån. Alltid glad och ”inga problem”, vi är lite lika på det sättet, ”det löser sig” kör vi stenhårt med här hemma samt ”gör inte problem av saker innan de är ett problem”.

Linda med familj bor också på landet fast mer ensligt än vad vi gör (inte i en by) och dessutom i helt motsatt riktning från den lilla staden än vi bor. Jag och sessan var och handlade lite presenter till kompisen och lillasyster, samt lite godis till myskvällen innan vi for iväg ut på landet. Solen sken från en klarblå himmel och luften var så där härligt klar och frisk som den bara är på hösten. Ljuvligt. Vägen till Linda med familj var en enda lång nostalgitripp. Den påminde SÅ mycket om vägen till min mormor och morfars sommarstuga i Mjöfjärden (i Norrbotten).

Jag blev helt varm i kroppen och nostalgisk till max. Stannade en stund på vägen tillbaks och bara insöp atmosfären och mindes mina barndoms somrar. Hur vi spanade efter ”stora stenen” och sophuset varje sommar när vi kom dit. Det var vid dem man svängde av ned till stugan och vattnet. Den långa grusvägen till postlådan, hur vi åkte in till närmsta stad och macken där för att hämta vatten i stora dunkar på en väg väldigt lik denna. Hur jag och min bror sprang runt och lekte i skogarna runtom och hittade stenar med kattguld på. Den mysiga sommarstugan med strandtomt till Bottenviken, långgrunt som bara den med mjuk fast botten och morfars båt ”Orrskär” som låg förtöjd bredvid. Kalla regniga kvällar när brasan brann och morfar spelade schack och åt nougatglass. Mormor la patiens och genom panorama fönstret kunde man se hur det gick "vita gäss" på vattnet.

Färskpotatis förknippas för alltid med mormor. Hur hon satt där på en solsäng och skrapade potatis med nyrullat hår. Morfars Mercedes, alltid av nyaste modell och alltid välputsad. Jag minns till och med hur det doftade i lillstugan och vilka leksaker som fanns i garderoben. Porslinet minns jag också, 60 – tal och jag blir glad varje gång jag ser det någonstans. Mormors ”fin tekoppar” har jag här, det var det enda som jag verkligen ville ha efter mormor, det och den blå fotogenlampan som av säkerhetsskäl (småbarn i huset) står kvar hemma hos mamma.
Lilla mormor, det var en riktig pedantisk liten bestämd dam det. Fåfäng som få… Hon gjorde en plastikoperation när hon var 80 + för att ta bort ”kalkonhänget” under hakan (som hon kallade det) :) Hon klädde sig alltid i dräkter i Kennedy stil med pumps till. Alltid välmanikyrerad och nylagt hår och fina pärlhalsband. Hon hade ett härligt lite hest skratt och en underfundig humor. Lagade alltid lite ”finare” mat och var noga med vett och etikett.

Ja, det har nog blivit lite ordning och reda där uppe sen hon kom dit…

Tänk att en grusväg i skogen och lite solsken kan väcka så mycket till liv.

Dagens låt: Rascal Flatts; My whish http://www.youtube.com/watch?v=POMWP42B3Oc