Frusen, trött och stressad

Jag är en tvättäkta fryslort. Jag fryser jämt! Och inte bara lite huttrig sådär, utan ända in i märgen. När jag väl hamnat där så har jag ursvårt att få upp kroppsvärmen igen. Jag kan gå en hel dag med iskalla fingrar, fötter och näsa oavsett hur mycket jag klär på mig eller rör på mig. Ett varmt bad eller en bastu kan ha en räddande effekt, men det är ju inte alltid de finns till hands eller att tiden räcker till.

Igår morse var jag återigen ut till tältplatsen och hämtade saker. Efter bara några minuter på plats så var jag blåfrusen. Insåg snabbt att jag är den typen av lärare som GÄRNA går på vandring med eleverna, men då blir målet ett hotell och INTE mitt- i – skogen – i – tjotahejti – björnrike – myggmecka – fästing äng – utan – toalett - eller – andra – bekvämligheter. Dessutom var ju kallt bara förnamnet eftersom även mannen frös och han fryser så gott som aldrig! Efter att han skjutsat sessan till skolan spolade jag upp ett VARMT bad och plockade med mig småbuset och tog plats *mumma*

Men, så ringer den där nu för tiden mer frånvarande än närvarande mannen och berättar att han och Klokers klass dyker upp hemma hos oss om 45 minuter…

Bye, bye varma avslappnade bad och welcome panikstädning!!!

Eftersom mannen varit så gott som helt försvunnen ur mitt liv de senaste 4 veckorna, så har huset liksom släpat efter lite. Allt kan man ju faktiskt inte hinna när man är själv med barn och djur, det blir liksom bara lite skottning före sänggåendet, en dammsugning per dag på grund av tokfällande bajsätande blivande ledarhund och resonemanget blir att leksaker som ändå kommer dyka upp dagen efter lika gärna ligga kvar. Herregud, jag är faktiskt inte mer än människa!!!

Det är inte så att jag egentligen har något emot besök, det är för det mesta jättetrevligt och så även denna gång, men jag HATAR att inte vara förberedd. Och framför allt NU när man ändå är helt slutkörd och trött och allt bara släpar efter. Hej hopp, stressen i topp!!! Lyckades få fram ett någorlunda presentabelt hus ur röran innan de dök upp. Såg nog ut som en städande mamma uppspelad på ”fast forward”…

Den ursprungliga skaran som gett sig ut på tur hade minskat radikalt och kvar fanns bara hälften av de tappra individerna och en dreglig Irländsk setter.

Fröken Maniac Johanna passade på att slänga sig i soffan på altanen, något som jag bara kan drömma om just nu. Fnular på hur ont det egentligen gör att bryta benet…
Hur som helst tog hon kort som hon skulle presentera för mannen när hon kom hem. Så… då vet han vad han gör på semestern i år . Kul för alla med händiga män. När jag presenterar liknande idéer för min man så gör det inte ont i musklerna på honom, bara i plånboken.

Sen åt de glass… jamen hur kul var det när jag redan var blåfrusen… varm choklad och dunjacka hade gjort mig bra mycket mer lycklig! Men var det någon som förslog det?! Nope!

Inte många pluspoäng till mannen den dagen och inte blev det fler eftersom han bara kom hem och lämnade av Kloker och sedan for till jobbet…

Vår handledare i punktmarkerings ärendet tyckte att mannen förtjänade att bara få dö på sin första semestervecka… Inga pluspoäng för handledaren heller efter den kommentaren, är det någon som ska dö och passas upp på med god mat och massage på mannens första semestervecka så är det JAG!!!

Filosofen sa till och med idag ”är du aldrig hemma pappa?” och minsting säger när han vaknar på nätterna ”pappa jobbar”. Nej, några fler punktmarkerings episoder blir det inte, då får någon annan ro vidare och vi hoppar av, så vi får hoppas att punktmarkeringsobjektet gör bättre val i framtiden.

Men det är ju som vår käre Forrest säger: Life is like a box of chocolate, you never know what you get…

Dagens låt: Human league: I’m only human