Robbie och filosofi

Den här tröttheten tar verkligen ut sitt bästa på mig. Känner mig som om jag är kroniskt småfull (vilket jag absolut INTE är) har svårt att hålla reda på saker och är totalt ofokuserad. Några tankar framåt existerar inte för stunden, har fullt upp med här och nu. Men av någon förunderlig anledning, och INTE för att jag är missnöjd med det liv jag har (bortsett från punktmarkeringen som slagit en hel del käppar i hjulet på min tillvaro)så har jag istället fnulat en hel del på mitt liv hittills. Livet är ju som jag tidigare påpekat fascinerande och när man summerar upp det fram tills nu så har åtminstone mitt liv tagit en hel del häftiga svängar. Helt otroligt att man hamnat där man är egentligen och mycket av det som lett hit känns ju som tillfälligheter, att träffa på rätt person vid rätt tillfälle osv..

En annan spännande sak är ju att leka med tanken på vart man befunnit sig nu om man vid olika tillfällen i sitt liv gjort andra val. DET kan man ju aldrig veta, men det är ju lite kul att spekulera i. Förlängningen av det blir ju; vem hade jag varit då?

Fast när jag hamnar där i tankegången så fastnar jag i; vem är jag nu? Vad har egentligen format mig till den jag är idag och vad i det är utmärkande?

Det jag hittills kommit fram till är att självklart blir man formad av sina föräldrar och av människor och händelser längs vägen i livet. Men hur man påverkas är ju i sin tur väldigt individuellt och i sin tur påverkat av allt det man upplevt tidigare samt hur medveten man är om hur man blir påverkad…

Jag är en solklar känslomänniska. De som träffat mig säger att man kan alltid se på mig vad jag tycker om saker och poker är nog inte riktigt min grej. Ja, så är det och jag är en sån där person som hellre säger rakt ut vad jag tycker än går runt och håller allt inom mig och bara bygger på. Och eftersom vi alla är olika så tycker en del att det är skitbra och andra tycker att det är urjobbigt. Fast jag är inte den som påpekar petitesser, nej sånt lägger jag ingen tid på, det gäller bara saker som är av vikt, både positivt och negativt. Den som frågar mig något får räkna med ett ärligt svar…

Sen är jag en sån som VILL tro gott om alla, även om dem som inte ens tror gott om sig själva. Jag vill alltid hitta den där kärnan, det egentliga jaget hos individen för när man gör det så rör man vid något väldigt speciellt. Men detta gäller självklart bara dem man kommer riktigt nära i livet. Och har man en gång nått någon där, så finns den personen alltid kvar i ens medvetande, så är det bara…

Men ens medvetande och ens hjärta är stort och rymmer många även om de inte aktivt finns med i ens liv längre. Men det är väl som det sägs; det är tanken som räknas…

Jag kan egentligen bara vara tacksam för allt som format mig i livet, både positivt och negativt, för annars hade jag ju inte suttit här och varit den jag är idag. Vad jag sen hade kunnat vara istället är ju inget man med säkerhet kan fastställa utan bara leka i tanken med, men verkligheten är ju här och nu och om lite mer än en vecka har mannen semester så då kommer mitt liv att kännas TOPPEN igen!!!

Älskar framgångsberättelser med lyckligt slut. En av mina favoriter i detta kapitel är Robbie Williams. Tycker personligen att han är störtskön och har en helt underbar röst. Han började ju som medlem i pojkgruppen Take That i mitten på nittiotalet, men blev utesluten och hamnade därefter i en period av droger, slagsmål och annat. Han gick från att vara Englands gullegosse till Englands svarta får och hängdes ut av media gång på gång och så gott som ingen trodde på denna kille längre. Men… DET gjorde hans mamma. Hon sa i en intervju en gång att: Om min son bara vill så kan han fylla Royal Albert Hall helt själv… Detta under den period när Robbie var som mest hatad och for ut och in på drogkliniker.

Dagens låt Är Robbie Williams 10 år senare på…. ett absolut fullsatt Royal Albert Hall!!! Alla Kungligheterna var på plats och stora delar av världens kändiselit... Ni måste se denna från början till slut, varenda sekund (det bästa kommer absolut sist). Snacka om att få ”ståpäls”… http://www.youtube.com/watch?v=Q5uKa1bDtsk

Man kan ju så här i efterhand fnula på var resten av Take that tog vägen… skrattar bäst som skrattar sist! *ching ching*