Fnuligt värre :)

Söndagen försvann liksom, det var ju IKEA och så var farmor och farfar här och hälsade på. Med sig hade de 3 kg nyfiskad röding som kommer att tillagas idag *mums*!!!

I övrigt är det som vanligt full fart. Har skickat in mitt utkast för handledning och jag kan inte för min värld komma tillfreds med det. Gillar inte alls idén med att skicka in något som är ofärdigt! Puckat, jag VET ju att det inte är klart, så vad är då meningen med att man ska skicka in ett ”utkast” för handledning? Det vore väl bättre att få skicka in ett färdigt och få handledning på det så att slutprodukten höjs, eller? Fattar nada och JA, jag gillar inte att lämna ifrån mig ofärdiga saker! Jag vill att det ska vara färdigt och så bra som möjligt när jag lämnar ifrån mig det. Såg dessutom i efterhand att jag slarvat både här och där i utkastet, fast jag VET ju att det inte kommer att finnas där i den färdiga produkten.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?!

Är jag ett kontrollfreak? Tja, kanske… har märkt att nu när det är mycket som är inbokat och massor att hålla reda på så vaknar jag mitt i nätterna och ligger och rabblar olika kom ihåg saker. Stress? Kanske det, men jag tror mer att det handlar om att inte tappa kontrollen och missa något. Har en sån där löjlig idé om att allt jag gör ska göras så bra som möjligt. Sen kanske det absolut inte blir bäst bara för det, men jag gjorde i vart fall så gott jag kunde och då behöver jag ju inte gräma mig över det! Framförallt när det kommer till saker som ska ordnas åt barnen eller så, vill absolut inte att de ska känna att jag inte gjorde mitt bästa. Knepisch… kanske ska ta och psykoterapia lite och fnula över vad det beror på… man måste väl inte ha överdriven superkontroll jämt heller? Hmm…

Har ju dessutom börjat tokstäda här hemma och hålla ordning som aldrig förr… Hjälp var är detta på väg?! :)

På tiden skulle min mamma visserligen säga och hon skulle nog förklara det med att jag äntligen blivit vuxen, 40 snart och allt. Men, är detta det som det innebär att fylla 40 så stannar jag tack och bock gärna kvar på 30 talet! Jag har nån förväntan på att 40 ska vara mer ”laidback” om ni förstår vad jag menar. Mer trygg i sig själv, ta saker som de kommer och inte bry sig i vad andra tycker. ”Du är redan där” tycker min man, men är jag det egentligen undrar jag?! Kanske blir jag aldrig vuxen utan bara får korta ”glimps” av eländet? Ibland känns det så där ”undrar om nån kommer på mig snart”, att man inte alls känner sig så gammal som man är, utan har tankar och känslor som inte alls borde stämma överens med åldern. Känner ni så eller är det bara jag?

Fast vem sjutton bestämmer hur man ”är sin ålder” och varför ska man ”vara sin ålder”? Redan när vi föds jämförs vi emot vår ålder och hur man borde vara. Räcker inte det med barnåren, kan man inte hoppa denna jämförelse från det man blir myndig. Man är ju faktiskt myndig då och har rätten på sin sida, rätten att bestämma över sig själv.

Heureka! Bestämmer härmed att JAG har rätt att INTE vara min ålder – så det så!!!

Dagens låt: Alphaville; Forever young http://www.youtube.com/watch?v=n7CuJ8cR9sg